Dagmar - en ilsken tant på besök. Och ett inlägg i SJ debatten.

Det är såklart inte någon snäll gammelmoster jag pratar om utan stormen Dagmar som dragit fram över mellersta och norra Sverige nu i julhelgen. Jämtland blev faktiskt värst drabbat av den, även om vi i familjen kommit lindrigt undan. Många elkunder utanför Östersund har varit utan el och är det fortfarande. Det gick inte ett enda tåg juldagen - i eftermiddags, Mittnabotågen (Sundsvall - Östersund, Östersund - Trondheim) ersattes med buss men SJ: s fjärrtåg blev helt inställda. Eftersom mormor och morfar skulle med nattåget idag så var vi såklart oroliga för om de skulle kunna komma iväg, det blev en dag av kollande och väntande och uppdaterande. Men tillslut kom ändå beskedet att tåget skulle gå, de kom igång med trafiken redan under eftermiddagen och på kvällen var sträckan Åre - Östersund felfri igen. Vi åkte ner till stationen som var fullpackad med folk. Alla som skulle med ordinarie nattåge plus de som inte avbokat/ombokat nattågen som skulle gått igår och förrgår skulle ju med detta tåget och hela 18 vagnar var ihoppkopplade. Förvånansvärt lite kaos rådde ändå, det var lite dubbelbokningar men inte värre än att de sansade tågvärdarna kunde hantera det. Ca 10 min försenade lämnade de Östersund - en enormt liten försening under omständigheterna.

Så dras ju såklart diskussionen om SJ som "satans högra hand" eller "de gör så gott de kan" upp igen när en sådan här sak dyker upp. Ja, för tro inte att folk har förståelse för att det är stormen som orsakar tågförseningarna. Vissa verkar tro att SJ skapar stormarna för att de vill ha ilskna kunder. Så jag drar det igen - SJ bestämmer inte om de får köra på järnvägen, det gör Trafikverket och det gör de av en anledning. Säger Trafikverket att järnvägen inte är farbar så gör de det av en anledning - för att passagerarna skall slippa fastna mitt ute i skogen utan el i iskalla vagnar, man blir inte gladare av det tro mig.

14 år gammal fastnade jag i 15 timmar med ett tåg i Sundsvall påväg hem. På den tiden fanns inga generösa restidsersättningar eller krisorganisation. Väl framme i Stockholm blev vi avslängda för att boka om till tåg som blev inställda och utan ersättning med hotell eller ens sovvagnar att sova i blev vi lämnade på Stockholms Central en hel natt. Om det inte vore för att jag med mina söta små barnögon lyckades få in mig och mina två nyfunna vänner från det tidigare tåget på ett Connex (numera Veolia) tåg till Göteborg. Väl framme var vi 20 timmar försenade.
Men SJ:s kundhantering är inte så som den var då. Under stormen med alla de inställda tåget fick alla, oberoende biljettyp, avboka eller omboka. SAS planerade dessutom att sätta in jumbojet från Östersund till Stockholm för att folk skulle kunna ta sig nånstans.

Att klämma in tre nattåg i ett och samma tåg, med vagnar från gud vet vart och bara bli några minuter försenade är ett mirakel. Och man kan ju tycka att det bara är vad man kan förvänta sig. Tyck det då. Jag säger inte att man inte skall klaga, SJ är långtifrån perfekt t.ex. så är de usla på att betala ut restidsersättning utan att man tjötar hål i huvudet på dem. Men de har gjort stora förbättringar och dessutom är den personalen jag träffar nuförtiden oftast oerhört trevlig. Vi är alla människor och människorna på SJ är inga superhjältar som kan lösa alla våra problem; stoppa oväder, lyfta bort träd från trådar eller fixa signalfel. Klaga, men bli inte gnällig för det tjänar ingen av oss på.

Åh, hjälp vad man kan tjata på när det kommer till kollektivtrafik. Det vet inte minst jag och Linnea som i timmtal kan sitta och kaga på svensk kollektivtrafik. Det är väll så att vi är så beroende av att det funkar och blir så rubbade när det inte gör det att vi blir så engagerade. Men det känns ju lite tragiskt att det är det vi blir mest engagerade av när det finns riktiga problem ute i världen som skulle behöva minst lika mycket engagemang.

Den här låten har jag haft på hjärnan de senaste dagarna. Kanske för att den beskriver så bra vad vissa vill göra med SJ och Trafikverket. Att olika olyckor händer och att de skall få leva med det resten av deras liv. Och exakt vad vinner vi på det?
Timbuktu – Resten av ditt liv

Imorgon gör vi några ärenden i stan och Åre och drar sedan tillbaka till stugan igen. Jag skall gå på skidpjäx jakt och få åkt några dagar på skutan nu i veckan :)

/Elise

P.s. En update om julhelgen kommer vid återkomst till stan i början av januari ;) d.s.

Dan före dopparedan = kalas och julstök (plus en fråga om lakan)

Dan före dopparedan har alltid varit lika med kalas i vår släkt - mormor fyller nämligen år denna dag (Grattis till henne :) ) Vi har varit en sväng på stan, planerat julmat, gjort skinkan och köttbullar och även tagit det lite lugnt. Nu väntar vi på Albin, sen skall vi ha lite mini-kalas för mormor och äta gott allihopa tillsammans.

Det känns som att den värsta julstressen har lagt sig och man mest tar det som det kommer, allt kommer att ordna sig. Imorn har vi inte så många måsten och tidskrav som vi haft innan så det kommer säkerligen bli ännu en lugn och fridfull jul. Det känns också konstigt att det är julafton imorn och att vi är här, i Östersund, att vi inte skall äta frukost hemma hos kusinerna imorn eller att farmor och farfar inte kommer att vara med. Att granen står på balkongen och julklapparna ligger på stereon. Att se Karl-Bertil Jonsson med mormor och morfar eller att Albin skall gå hem till sig och sova på julaftons-kväll. Hmm, men man vänjer väll sig vid detta också - och som sagt - jag tror det kommer att bli en väldigt fin julafton, det är trots allt lite spännande med något nytt bland alla traditioner. Något mer nytt än att jag gjort en bovetesylta i år som kan smaka hur som helst egentligen. Man måste våga kasta sig in i nya saker antar jag.

På juldagen åker vi till stugan och där skall jag sedan vara hela tiden fram till 1/1! En hel vecka alltså :) Dock måste jag ägna en del av tiden åt att skriva den hemtenta som skall in direkt efter juluppehållet, men det skall nog gå det med. En del skidåkning kommer i alla fall att hinnas med!



Sen så till en liten uppenbarelse jag fick igår när jag gick och la mig: det är fruktansvärt att lägga sig mellan nytvättade lakan! Sträva, för doftande och obeväma. Inte konstigt att jag väljer att byta lakan så sällan. Mamma håller dock inte med mig utan menar att bland det bästa som finns är att lägga sig mellan nya lakan.
Eftersom jag gärna vill veta vad folk tycker i en sånhär offantligt viktig fråga så frågar jag er: vad tycker ni? Nya eller gammla lakan?



Sist men inte minst; GOD JUL & GOTT NYTT ÅR på er alla :)

/Elise

All good things come to an end - så även Musikhjälpen


I förrgår söndag kl. 18.00 släpptes de tre programledarna Jason Diakité, Kodjo Akolor & Gina Dirawi ut ur glasburen på Gustav Adolfs Torg i Göteborg, efter 144 timmar dygnet runt sändning av radio och play-TV. Slutsumman blev hela dryga 18.000.000 kr, alltså 6.000.000 mer än förra året. Och precis som de föregående två åren som jag lyssnat på Musikhjälpen så sänkte sig en enorm tomhet över mig när sändningarna slutade. Det blev så tyst och jag frågade mig själv vad jag skulle göra och vad som nu skulle styra min vardag. Än en gång så har jag och My "bestämt" att vi skall campa utanför buren nästa år, man måste ju få drömma i alla fall.
Både igår och idag har jag lyssnat på hela Christer, något som jag annars gör bara ibland. Men jag är heeelt övertygad - P3 ÄR bäst!

Sen så är vi ju inne i julveckan. Imorgon har jag min sista föreläsning och efter att jag fixat de sista bok-kopiorna inför hemtentaskrivandet under "jullovet" så skall jag få vara hemma och i stugan fram till 9/1. Känns underbart! :) På fredag morgon kommer både mormor & morfar och pappa hit och sedan skall vi fira våran första jul i våran nya stad, spännande!

/Elise

Musikhjälpen dag och natt - men även lite mjölkdrinkar och julkalendrar



Ännu en dag av Musikhjälpen 2011. Eftersom jag idag inte hade någon skola så har det blivit Musikhjälpen nästan nonstop hela dagen. Insamlingen är snart uppe i 7 miljoner och jag har själv bidragit med några hundralappar. Det är många fina artister i buren, andra intressanta gäster, vardagshjältar i alla åldrar och möten.
Idag anlände min Musikhjälpen t-shirt i posten, Sandra var så snäll och gick till glasburen och köpte den åt mig :D Supersnygg, eller hur? ♥ Den går att köpa i Musikhjälpen-butiken på Gustav Adolfs Torg i Göteborg, minst 200,-.

Jag och Elin hade filmkväll igår och såg hela Mysteriet på Greveholm julkalendern. Fast hon blev lite sur när jag somnade i det viktigaste ögonblicket i sista avsnittet. Men jag tror jag fattade poängen faktiskt, och jag var trött... Men vår berömda människoafton blev av i alla fall. Mjölkdrinkar á lá Trisse con caramel och chokladpudding med grädde (Elin var överlycklig över sin livs första gräddsifon). Lyckat måste jag säga :)

Mjölkdrinkar á lá Trisse con caramel

Standardmjölk
Caramelsirap (smaksättningssirap för kaffe etc.)
Sprutgrädde
Kolasås

Häll mjölk och sirap i en shaker, skaka. Spruta på grädde och kolasås. Drick i ett högt glass med sugrör.

/Elise

Två brända händer och en ugnslucka senare


...resulterade i ett gäng pepparkakor och detta vackra pepparkakshus som jag och Bella kämpade med i måndags. Igår blev det väl mottaget på sista körövningen innan jul. Fint va? :)

Annars tar Musikhjälpen upp mycket av min tid denna veckan. Smsa och önska låtar och stöd dem du med!
Dygnet runt i P3 och SvtPlay.

/Elise

En rödhårig pingvin och en rödhårig björn på äventyr i Åre med två päron en dag 20 år senare

  

Ja, vet inte om jag behöver säga så mycket mer än att jag haft en finfin helg i stugan med mamma, pappa och självaste Ida! Födelsedagen spenderades i Åre på julmarknad, på skid-loppisen (Ida köpte jeans och pappa en väska), på chokladfabriken (naturligtvis!), men dock inget i skidbacken. Jag har fått många fina presenter, bl.a. en mugg + ett jättesött mini-pepparkakshus av Ida, lovikka vantar-örhängen, stickade ull-knästrumpor, choklad, pengar och kanske det bästa - en OnePiece :D Jag tror jag kommer bo i den hädanefter faktisk! Bästa plagget i världen skulle jag tro.

För några timmar sedan åkte Ida härifrån och är snart påväg på nattåget hem (i liggvagn, det ni! ;) ) Imorgon börjar skolan igen, med ny kurs. Men allra viktigast - Musikhjälpen börjar imorgon! :D En hel vecka live-sänd radio/TV/PlayTV med musik, gäster, auktioner och insamling av pengar till förmån för att flickor skall få gå i skolan. Det här är ett av årets viktigaste händelser så missa inte!! Inlåsning kl. 18 imorgon måndag.

/Elise

I must be strong and carry on, 'cause I know I don't belong - here in heaven

Eric Clapton – Tears In Heaven

6e december sköljde över som en våg och det var dagen för Jannes begravning. Efter en lång, irriterande resa från Östersund till Stockholm kvällen innan och en trevlig natt hos Lisa i Flemingsberg befann jag mig på ett x2000 till Göteborg. Jag har åkt den vägen så många gånger, men nu var jag inte på väg hem.  När tåget rullade in på Göteborgs central - i tid (!) – hade jag drygt en timme kvar till begravningsakten skulle börja i kapellet på Västra Kyrkogården. Jag åkte en sväng till Bengans, det var ju ändå på vägen. Strax efter elva var jag framme vid Sannaplan med spårvagnen och fann halva min gamla klass samlade. Det var blandade känslor att träffas igen, vissa som jag knappt sett sedan studenten. Som klassfesten tio år senare så var det en del ”vad gör du nuförtiden?”. Det var ju trevligt att träffa alla, men det kändes ju också konstigt att det var ett sådant sorgligt tillfälle som skulle få oss samman igen. Vi gick tillsammans bort till kapellet, det var nästintill fullt men jag och Amanda hittade ett par platser längst fram. Akten pågick ca 1,5 timme med musik, tal och tårar. Det avslutades med att vi alla gick fram till kistan och la en blomma. Det var väldigt jobbigt, men också väldigt fint.

Efter akten åkte vi gemensamt mot minnesstunden, men först skulle det sista i minnesboken från Globala fyllas i. Vi begav oss sedan till Nefertiti för mingel, mat, dricka och tårta. Jag pratade, förutom med mina klass/skolkompisar mycket med lärarna och några andra. Det kändes bra att folk ändå hade trevligt och socialiserade med varandra, det var precis vad han hade velat att vi skulle göra.
Vid ett tillfälle gick vi upp på scenen, Julia och Dennis höll tal och lämnade sedan över minnesboken – där flertalet nuvarande och före detta Globala elever skrivit sina hälsningar och som även var prydd med ett antal fotografier från våra år på skolan. Carina tog emot boken och den låg sedan framme för visning.
Tiden sprang iväg och när jag avslutat mina fyra(!) tårtbitar var det dags att säga hej då och gå till tåget. Jag kramade Carina otaliga gånger och en del av mig ville verkligen inte därifrån. Samtidigt så vet jag, att den där staden inte längre är jag, att jag hör hemma där jag är nu och det var dit jag skulle.

Flera människor kom och påpekade hur fint det var att vi elever var där. För oss var det helt självklart – det där var ju vår andra familj och kommer alltid att vara. Ingen av oss som var där hade tvekat en sekund på att gå. Jag vet att detta inte är en normal situation på en gymnasieskola, men Janne var på många sätt vår extra pappa.

 Jag är så otroligt tacksam för att jag fick dela några år med honom och hade önskat att de skulle bli fler.
Jag är så otroligt tacksam för att jag kunde åka ner på begravningen, för att säga adjö och kanske blir det nu lättare att gå vidare.
Jag är så otroligt tacksam för åren på Globala gymnasiet med några av världens finaste människor. Och vi skall nu föra vidare det som Janne lärt oss. Och inte glömma att det måste vara på riktigt.

/Elise


Sedan kom Laleh ut med gitarr i hand och spelade i Lorensbergsteaterns foajé


Laleh Pourkarim föddes i Iran, växte upp i Minsk och Hammarkullen. Gick Hvitfeldtskas musiklinje, slog igenom som skådespelerska i filmen Jalla! Jalla! 2000 och som sångerska/låtskrivare/producent 2005 med främst låtarna Invisible (my song) och Live Tomorrow från debutplattan Laleh. Idag en av Sveriges populäraste artister och aktuell i TV-serien "Så mycket bättre".

Mitt första minne av Laleh var från den perioden när Tracks sändes på TV. Detta var runt tiden för hennes genombrott och hon pratade om debutskivan. Jag minns att de spelade upp Invisible (my song) och hon pratade mycket om kritiken hon fått för att hon blandat tre olika språk, svenska, engelska & persiska, på samma skiva. "Så kan man ju inte göra!" Men det kunde Laleh.  
Jag köpte aldrig Lalehs första skiva. Faktum var att hon väll glömdes bort någonstans på vägen, jag kunde kanske inte riktigt ta till mig hennes musik redan då.


Men så någon gång våren 2007 så var jag med i en tävling på P3Stars community, som då fortfarande fanns och som jag var aktiv på. Jag vann - ett signerat exemplar av Lalehs andra skiva Prinsessor (och ett P3Star nyckelband). Nu lyssnade jag på Lalehs musik, ordentligt. Prinsessor gick varm i min stereo och jag minns att jag kunde ligga på golvet och lyssna på November om och om och om igen.

Faktum är, att just November är den låten som har spelat allra mest roll för mig när det gäller Laleh. Jag vet inte vad det är med den, men på något sätt har den kommit att förfölja mig sedan dess.
När vi under hösten/vintern 2008-2009 var i full färd med att förbereda Sydafrikaresan med skolkören satt jag och Amanda inne i ett rep-rum bredvid musiksalen. Amanda klinkade på en halvakustisk gitarr och jag sjöng "cause we're the trees still green in November..." Vi framförde den för publik en enda gång, på avslutningskonserten på vårt hotell framför många de som vart med oss under resan och hjälpt oss. Hela den där konserten blev otroligt känslosam, jag minns att jag grät för att jag inte ville åka hem. Men också för att jag klarat av att stå inför människor och sjunga - och klarat det.
Mitt andra starka minne av November är från hösten 2009, efter Laleh släppt sin tredje skiva Me and Simon. Hon gjorde en del spelningar och jag och Emma jobbade med att samla in nyhetsbrevsprenumeranter för PKMusik och fick sedan gå in gratis på den extrainsatta konserten på Lorensbergsteatern. Laleh lekte sig fram genom konserten, med tonvis av impulsivitet och känsla. Efter konserten stod vi kvar och väntade "min buss går ju ändå inte förrän om en halvtimme" sa jag. Tillslut kommer Laleh ut, signerar böcker, skivor, affischer och pratar. Jag och Emma väntar en stund, men när vi bara är några stycken kvar så går vi fram. Laleh signerar lite saker för oss och vi börjar prata. Emma berättar att hon också gick på Hvitfeldtska och jag berättar att jag sjungit November live i Sydafrika. Sedan frågar vi varför hon inte spelade November den kvällen och hon blir nästintill förtvivlad; "HUR kunde jag glömma den?! Vänta lite!" Hon försvinner in i teatern igen och kommer tillbaka med gitarren i hand....(och jag missade bussen)



Laleh lärde Emma spela "Hit the road, Jack" på sin gitarr. Kunde man de ackorden kunde man allt, tydligen.

Det här är nu två år sedan och det har nog varit ett tag som jag inte har lyssnat på henne så mycket. Men med den återkommande populariteten och ny skiva på g så hittar jag alltmer tillbaka henne, hennes låtar och fantastiska texter. Det här är en artist man bara inte får missa.

"Well, you know me
I've never been afraid
I always jump into it
with my whole heart and no shame
and the thoughts that I'm left with
is making such a mess
there's nothing more confusing than the loss
you've caused yourself

and on and on
it feels you're like me
and we're the trees still green in November..."

/Elise

Goda utsikter för vårens konserter

Det är såhär innan jul som alla artister släpper sina turnédatum för vårturnén. Jag som var orolig att jag flyttat ifrån alla konserter har insett att typ alla jag vill se kommer även hit :D Här är lite av det jag vill/ska se i vår:



2/2 - Kapten Röd, Bygget, Åre
16/2 - Den Svenska Björnstammen, Bygget, Åre
22/3 - Takida, Bygget, Åre
24/3 - Ola Salo och Gävle Symfoniorkester, Gävle konserthus
29/3 - Anna Ternheim, Gamla Teatern, Östersund
5/5 - Stiko Per Larsson, Krokom
6 -7/5 - Stiko Per Larsson, Östersund
8/5 - Stiko Per Larsson, Brunflo

Bygget i Åre har sina torsdagsklubbar Rock@bygget hela våren och dit kommer några av Sveriges bästa artister!
Ola Salo konserten är inplanerad sedan länge, tror vi bokade biljetterna i somras/våras. Det blir dessutom att hälsa på hemma hos Rosa och kanske en liten ridtur ;)
Anna Ternheim har släppt ny underbar skiva och kommer mycket glädjande till Östersund :D Dessutom till Gamla Teatern som skall vara en mycket speciell konsertlokal. Gunnar (ljudtekniker på Burgården) sa att det var Sveriges bästa lokal!
Sen så har vi Stiko, fina skönsjungande dalmasen Stiko Per Larsson som i år har valt att lägga sin årliga vandringsturné från Trondheim till Stockholm och passerar såklart här med, som det ser ut nu, inte mindre än TVÅ spelningar i Östersund. Dessutom i både Krokom och Brunflo som båda ligger bara ett par mil utanför stan.

Det känn som det kan bli en fin konsertvår här i norr! :)

Nu skall jag duscha, om några timmar kommer Elin hit, vi skall baka prinsessiga-cupcakes och sedan äta dem till En prinsessas dagbok 1 + 2 ;)

/Elise

RSS 2.0