Du måste tro motivet har aldrig matchat ramen

Idag var dagen för Ikea-resan med kåren till Sundsvall och Birsta köpcentrum. I ottan (räknat en söndag) kl. 8 träffades vi vid bussen uppe på campus och strax därefter lämnade vi för en ca 2 timmars resa mot S-vall.
Jag satt med Silvine och Jennie från klassen, vi pratade, pluggade m.m. för att underhålla oss på resan.
Väl framme begav vi oss mot huvudentrén där jag, efter en stunds väntan, mötte upp Tidda! Vi tog en fika på Ikea och satt utanför och pratade en stund innan vi tog tag i shoppingen. Först Lagerhaus där vi säkert spenderade minst en timme, sjukt mycket fint! :) Därefter lunch på Taco Bar (mums mums!) och vidare till Rusta och sist men inte minst även en sväng på Ikea. Jag köpte en hel del lådor och burkar, men också ramar, saxar m.m.


Tidda efter shoppingrundan


En av ramarna från dagens inköp; en snygg rosa vintage-ram som fick prydas med mig och Tidda :)

Jag har även rustat upp två ramar mamma hittade hemma, d.v.s. målat dem svarta och satt in motiv. Tror ni själva kan gissa motivet...


Har även köpt en stor ram där det nu pryds ett litet mini museum med Ark, bl.a. Sylles trumpinne, Jepsons och Martins plektrum m.m. Bild på den kommer senare.

/Elise

I don't have words to say how much I think I owe you

"Det finns säkert flera faktorer som spelade in i att jag blev som jag blev, men en av de mest avgörande stavas The Ark. Och nu vet jag att flera kommer att ifrågasätta detta, hur ett rockband kunde påverka mig så pass mycket. Faktum är att jag nog inte kan förklara det så att vem som helst förstår, du måste nästan vara inne i det själv. Men det har betytt mer för mig än vad jag ens vågar tänka på…
Enkelt sagt så var det så att The Ark hade ett budskap som jag förstod redan som tioåring utan att veta det. Det är först nu, flera år senare, som jag faktiskt förstår hur mycket det hjälpt mig.”
ur min loggbok, september 2011

Nu skall det pluggas lite mer. Och pysslas med Ark grejer.

/Elise

Fem dubbelhakor



HELG! <3
Vad passar inte bättre att fira in den än med fina klasskamrater över en tacosmiddag ute på vackra Frösön? Det gjorde i alla fall jag igår. Jag, Bella, Mikaela och Erika träffades på eftermiddagen, rörde ihop en god middag, pratade, skrattade, såg filmen Bombay Dreams och höll på fram till halv tolv tiden då jag och Bella tog nattbussen tillbaka till stan. En riktigt lyckad kväll!

Idag blir det strax grupparbete i skolan några timmar, sedan städning och plugg hemma följt av en lugn hemmakväll med mamma.

So long!

/Elise

Mitt liv i siffror. En inblick i basgruppen.

Under den kursen vi läser nu ingår ett moment som heter PPU - Personlig och Proffessionell utveckling, som syftar till att vi skall reflektera och samtala över vår utveckling under utbildningens gång. Där ingår bl.a. s.k. basgruppssamtal då man sitter ca 7-8 personer och samtalar om lite djupare saker rörande personlig utveckling, proffessionen, studierna o.s.v. Vi hade dessa första gruppsamtal förra veckan och gjorde en kul grej för att lära känna varandra; ditt liv i siffror. Vi skulle skriva upp sex st siffror som var kopplade till någonting som beskrev dig. Såhär såg mitt ut:

10 - min födelsedag är 10e december
19 - antal år jag bodde i huset som jag nyss flyttat från
20 - antal veckor jag bodde och pluggade spanska i Barcelona
7 - antal gånger jag träffat Ola Salo
5 - antal gånger jag åkt Kort Vasan
11,5 - antal år jag gått i scouterna

Måste berätta att jag fick ett gott skratt från gruppen när jag sa det om Ola, men jag var bara tvungen! Jag var också den enda som varken hade datum eller något relaterat till familjen. Eftersom jag var näst sist att redovisa var jag tvungen att ursäkta och säga; "jag älskar faktiskt min familj i alla fall" :P

---

I övrigt. Så kan ni ignorera det där kryptiska jag skrev igår, det blir hur som helst inte av. Låt mig bara säga att jag är sjukt less på SJ. Antar att de flesta av er redan vet i alla fall.

Har ikväll haft en lång diskussion med Sandra och Moa om Yran, Östersund, Norrland, Ark m.m. på facebook. Och en om Pelle Svanslös med Elin.

Annars så ser helgen ut såhär, imorn; tacos med Bella, Erika och Mikaela på Frösön.
Lördag; grupparbete med Julia och Mari, eventuellt Dollar/Max med mamma senare.
Söndag; Ikea-resa med kåren till Sundsvall/Birsta och träffa min fina Tidda :D ♥
Känns ändå bra!

Godnatter!

/Elise

Kameleonter & mordtankar


Idag tog jag äntligen itu med att lyssna på Daniel Adams-Rays sommarprat från denna sommaren, något som jag länge tänkt göra.
Jag höll nästan andan och lyssnade genom den 1,5 timme långa sändningen. Hans röst är otroligt fängslande, som en ljudboksuppläsare eller riktigt bra föreläsare. Bara det gjorde det magiskt.
Hans kärleksförklaring till Afrika, svårigheterna under ankomsten till Europa och hur han tog sig ur det - kan låta klyschigt men han sa det på ett sätt som varken "förhemskade" det eller glorifierade det.

Jag har under sommaren haft nöjet att se Daniel live hela tre gånger (Peace and Love, Göteborgs Kulturkalas & Gröna Lund) och som många andra fallit för hans hiphopiga rapp pop med texter som säger något på riktigt. Man blir dum av kärlek, våra brister gör oss till människor, man kan börja om och om man faller så fort kan man resa sig upp. Hans musik har gett mig mycket i år och även om jag vet att det dröjer länge till nästa så vet jag att jag kommer bli sjukt glad när den skivan kommer.
Så länge kan jag och ni andra som gillar honom njuta av hans nysläppta live skiva från årets konserter. Jag utlovar magi. Daniel Adams-Ray – Svart, vitt och allt däremellan 2

Jag har föresten lite planering i görningen som har med en eventuell liten resa om några veckor. Avslöjar inte allt nu, men låt mig säga; i våras följde jag mitt hjärta 100 mil till Milano. Snart kommer jag (troligtvis) än en gång följa mitt hjärta lika långt, söderut i Sverige...

/Elise

Idag har jag lärt mig att...

...paradiset/atlantis ligger i Gamla Uppsala och Noaks Ark strandade på Åreskutan.
Med andra ord, jag har en vän i paradiset och borde åka till stugan för att leta efter spillrorna av The Ark (?)

Jag gillar dessa galna gubbar från förr!

/Elise

they did put someone in a coffin. before we went in for our funeral.

Det har varit en omtumlande halv vecka i Stockholm, skall försöka ge en bild av hur det var utan att det blir alltför ledsamt. Men faktum är att det ju till stor del var det - väldigt ledsamt.

Foto: Linnéa Forsberg (http://rapotato.blogg.se)
Dagen innan avfärd nåddes vi av meddelandet, via facebook, att vi som köade länge till Ark skulle få en alldeles egen entré, vid gamla entrén som annars inte öppnas. Det beskedet var tårframkallande och nästan för bra för att vara sant. Vi skulle nu kunna få det dröminsläppet vi så gärna ville ha. Och allt tack vare vår quemaster Cilla Wyke (tack, tack, tack!).
Jag och Ida anlände till Grönan strax före 8 på torsdagen. Vi möttes av en klump sovande Angelheads sovandes under taket vid huvudentrén. 36 timmar innan konserten fick vi nr 22 o 23 (senare ändrat till 21,4 och 21,5 eftersom det blev dubletter på 22/23). Vi tog båten med Sandra och Jejje till Slussen och handlade mat för två dagar på Coop. Resten av dagen spenderades i solen med fina vänner vid gamla entrén. Runt 17-17.30 kom Linnea och vi gick alla och åt på Big Shark vid huvudentrén. En vegetarisk burgare, men inte lika god som Blädinges fetaste handburgare ;)

Foto: Sandra Björklund QvarfordtFoto: Malin MalmbergFoto: Sandra Björklund Qvarfordt
Kölivet är väldigt speciellt. Kallt, långrandigt, obekvämt och fruktansvärt roligt! Vi utnyttjade toaletten på Hotell Hasselbacken mitt emot Grönan (tack!) för att uträtta våra behov, borsta tänderna o.s.v. Mataffärer fanns inte direkt jättemånga på Djurgårn, vi fick nöja oss med "Aftonbladet-kiosken" mitt emot Skansen, som väll tillslut kände igen oss. Boende i området började känna igen oss, frågade hur vi mådde o.s.v. Skansen kom förbi med en påse bullar och ost.

Allteftersom fylldes kön på och vi kom upp i nummer vi aldrig sett like till under tidigare köande. Vi gick och la oss, under taket framför huvudentrén och var då uppe i ca 53. När vi vaknade efter en kall, men genomlevd natt var siffrorna uppe i 83. Rosa och Jozefin kom vid 10 och fick 170.
När vi vaknat till, runt 7 tiden och gått på toa på Hasselbacken tog vi vårt pick och pack och begav oss tillbaka till gamla entrén. Människor satt nu som en mur runt hela Grönans stängsel, men vi lyckades få tillbaka vår dag-platser från dagen innan, bredvid Sandra, Jejje och Chloe.


Foto: Malin MalmbergFoto: Linnéa ForsbergFoto: Sandra Björklund QvarfordtFoto: Nadja Törnlund
Nu var det bara några få timmar till insläpp och det kändes i maggropen. I Djurgårdskyrkan, bredvid gamla entrén hade de begravning vilket kändes som läskigt symboliskt. Kyrkklockorna klämtade, och kanske klämtade de också för den kommande begravningen inne på Gröna Lund.
Nån timme innan insläpp ställde vi upp oss, i nummerordning längs kravallen vid gamla entrén och hela vägen bort, runt kyrkan, bort mot Skansen. Vår slutsiffra blev 202, men fler var det i kön.
De kollade biljetterna vid ingången och framför spanska trappan radade vi upp oss fem och fem i led. Där fick vi stå i ca en halvtimme, rena persen. Men de släppte inte in vid de andra entréerna! Tillslut fick vi börja gå, lugnt och stilla, upp och ner i trappan, fram till scenen för att ta plats på första raden. Det var fler än jag som bara grät av att alla spänningar släppte, att vi var där, att vi fixat insläppet och inte minst för att allt nu blev så himla verkligt. Det var bara 5 timmar kvar.
Det var det finaste, lugnaste insläppet i Gröna Lunds historia. Vi var också de som köat längst där någonsin (de första kom på måndagskvällen). Vakterna var mäkta imponerade!

Foto: Linnéa Forsberg
Nu var det några timmars väntan framför scenen. Vi åt, åt Ben & Jerry's, pysslade, sov, var nervösa, läste, träffade Lisa m.m.
1,5 timme innan blev trycket så hårt att vi var tvugna att resa oss.

Foto: http://femtjugo.se/konserter/the-ark-pa-grona-lund-det-slutgiltiga-avskedet/
Själva konserten passerade i nått slags töcken. Av tårar. Av kramar. Av tacksamhet. Av rinnande maskara. Av fina gitarriff, trumsolon, ballader, dans...
Sen tog det slut. Plötsligt hade sista tonen klingat ut på "Calleth you, commeth I" och det gick inte att dra ut något mer. Allt som fanns kvar var en hög gråtande, förstörda människor utan hopp om framtiden. Vi dröjde en havtimme framför scenen, innan vakterna i stort sett tvingade oss därifrån. Sedan dröjde vi, jag minns inte riktigt hur länge, men över en timme, utanför gamla entrén.
Jag har aldrig sett så många gråta så mycket, så länge, samtidigt. Chock, hyperventilation, svullna ögon. Och Cilla, Sara, Catharina m.fl. vuxna som fick ta hand om oss. Man nådde liksom inte fram, vi lyssnade bara på varandra, inte på någon annan.

Jag ville inte gå därifrån, men tillslut blev man tvungen. Jag, Linnea, Ida, Sandra, Jejje och Rosa tog spårvagnen till Sergels Torg. Lämnade Rosa vid T-centralen och resten av oss gick vidare till centralstation. Blev utslängd av en vakt som skulle stänga, gick till pendeltågsstationen och väntade på tåget hem till Lisa i Flemingsberg.
Hem och sova utan att tänka alltför mycket.

-

Tack till er som jag snott bilder från;
Linnéa Forsberg
Malin Malmberg
Sandra Björklund Qvarfordt
Nadja Törnlund
520.se

Kolla även;
Bästa recensionen: http://femtjugo.se/konserter/the-ark-pa-grona-lund-det-slutgiltiga-avskedet/
Linnea m.fl. i tv: http://svtplay.se/v/2536934/rapport/16_9_19_30?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2538867/sb,p103263,1,f,-1 ca 24.45 och framåt.

/Elise

vad gör vi? nu kör vi. båt x 2.

Okej, nu SKA jag börja blogga på riktigt! Nu kan jag ju ta tag i det här livet på riktigt, efter att Stockholmshelgen passerat (men mer om det sen...)

Nollningen är sedan ett tag slut. Det avslutades med en introsittning som jag dissade, men tidigare på dagen hade vi det klassiska flottracet, programmen emellan;


Som ni själva kan se på bilderna så gick det inte så bra för vår flotte...men kul hade vi!

Dagen efter bordade några av oss ångbåten Thomée för dess förmodligen sista resa;

Hängde tillsammans med Fadder-Jenny, hennes kompis Emma och Bella från min klass. Trevligt, mysigt, kallt och blåsigt vare! :)

Nu är skolan igång på riktigt, vi är mitt uppe i ett grupparbete där vi intervjuat en från sjunde termin om dennes praktik, redovisning nästa vecka. Annars föreläsning de flesta dagar, några timmar sådär.
Har också börjat i studentkören, va på första övningen förra veckan. Riktigt mys faktiskt! Kul att sjunga i en kör igen.

Snart en uppdatering från helgen!

/Elise

Första föreläsningen.

Idag på förmiddagen hade vi vår första riktiga föreläsning. Kändes lite ovant, men ändå bra. Med paus emellan klarar man 2 timmar bra.
Igår var föresten maskeraden för oss socionomer, med rocktema. "Förvånsvärt" nog så var jag utklädd till - ja gissa vem? Ola Salo! Fick en del beröm för mina vingar, såhär såg jag ut:



Nu sitter jag i biblioteket och kollar en del saker på internet (om 11 dagar har vi det hemma!). Snart skall jag bege mig hemåt för att käka lunch, laga storkok till lunchlådor och fortsätta försöka få ordning på mitt rum.

/Elise

RSS 2.0