Go to school, go to work, do the dishes knife and fork, all of that, all in all, hand in hand, spring and fall

Jag sitter och läser igenom bloggar och funderar. 
Vad anses en modern 20 åring ha hunnit med i sitt liv? Vi lever i en tid då åsikterna går isär, där uttryck som "20 år och 10 års arbetslivserfarenhet" myntas och används flitigt. Men finns det egentligen nån slags standard, något som man ca 2 år efter studenten "ska" ha hunnit med?

Själv hade jag vart med i radio och TV, rest till tre andra världsdelar (än Europa), träffat och intervjuat ett antal kändisar och besökt en EU konferens m.m. innan jag ens fyllt 18 år. Kan man ju tycka är en ganska stor bedrift ändå, men tittar man på "dagens ungdom" hör det nästan till det normala. Jag läser om vänner som reser jorden runt, volontärarbetar, har fast jobb, gifter sig, sitter i styrelser, blir ordföranden... Startar vi liksom livet så mycket tidigare än tidigare generationer? Om vi skall ha gjort allt detta innan vi fyller 20, eller i alla fall 25, vad har vi då inte gjort när vi fyller 80?! Det är en ganska konstigt verklighet egentligen. En annan fråga är ju; vad gör detta med oss som människor? Jag själv har för tillfället inte någon jättereslust, jag kan faktiskt tänka mig att inte lämna Sverige under hela 2012 - något många tycker är konstigt. För ändå, vi förväntas på nått sätt att upptäcka världen. Ibland kan jag känna att det borde vara fel av mig att tycka om att bara vara i Sverige ett helt år, men varför? Sverige är ju jättefint och varför skall jag hoppa runt på andra ställen när jag trivs här och nu. Det var ett ganska självklart val av mig att inte göra utlandspraktik till hösten, men faktum är ändå att ca 3/4 av min klass valde att göra det. 
Bella har aldrig varit utanför Europa, Elin har gjort klart en hel universitetsutbildning innan hon fyllt 22, Carro och Josefin har båda bott i USA ett år, jag har bott i Spanien ett halvår (men jag bor fortfarande hemma) , Leo sitter i förbundsstyrelsen i Grön Ungdom, Tidda skall gifta sig i sommar (21 år gammal), Emma har knappt lämnat Jämtland... Ändå är vi i samma ålder i samma land. Vissa av oss gör saker som ingen under 30 år gjorde för bara ett par generationer sedan medan vissa lever kvar. Och finns det något rätt eller fel? Handlar det egentligen inte bara om att själv känna sig lycklig?

/Elise

Nöjesguidad: Elise Ackerot

I Nöjesguiden fick Armand Mirpour skriva bra och dåligt på senaste tiden inom olika kulturområden, så då tänkte jag att det kan ju jag också göra :)
Här kan du läsa Armands version.
Nedan läser du min.

MUSIK
Den Svenska Björnstammen, naturligtvis! Men även Moa Lignells "When I held ya" är otroligt bra och ser såklart mäkta fram emot Armand Mirpours allbum i april. För att inte tala om hur grymma systrarna i First Aid Kit är!

Melodifestivalen är igång igen, jag försöker låtsas tycka det är kul men det är svårt...

FILM

Nu är det ett tag sedan den kom, men The Stig Helmer Story var ju precis så fin som man trodde den skulle bli - även om remaken av Annika i slutscenerna var katastrofal.

Jag håller mig ifrån dåliga filmer, försöker att inte lägga energi på att ogilla dem heller.

MODE

Jag är ju ganska oengagerad av mode, men våren brukar alltid bjuda på lite mer färg så det ser jag fram emot!

...är dock lite skeptisk till modet med pastelliga jeans. Nja säger jag.

KLUBB

Eftersom Studentpuben är det enda jag vart på det senaste..året? så säger jag den. Kul är det i alla fall :)

Jag säger som Armand: "Jag går inte på dåliga klubbar."

KROG

MAX

Säger som Armand igen: "Fuck alla McDonalds överallt."


KONST

Själv tycker jag ju verkligen att Den Svenska Björnstammens kortfilm är konst. Så även artworket till nya skivan "Ett fel närmare rätt".

Varför titta på dålig konst?

TV

Eftersom jag nyss inhandlat de fantastiska fyra första säsongerna av The Big Bang Theory så måste jag ju också nämna hur klockren den är. Word. Sen så är ju M*A*S*H fortfarande lika fantastisk. NCIS Los Angeles är bättre än moder-prgrammet. Annars längtar jag mest efter nya avsnitt med Grey's Anatomy.

Undrar verkligen vem som sjunker så lågt att de ser program som Karatefylla, Den sista dockusåpan och Mammor och minimodeller. Tragiskt vilken skit-TV som finns.

DRYCK

Vira Blåtira, Trocadero, Fanta Lemon/pineapple, Giner Ale och Red Bull (inte blandat dock...)

Kaffe och alkoholhaltigt.

SPEL

Här har jag ju inte så mycket att komma med. Men att spela Vem vill bli miljonär? från 2000 var ju kul.

Alla dessa spelberoende människor som tappar verklighetsuppfattningen. Ger mer jobb åt socionomer bara.

/Elise

På MIUN är det bäst! - Nolia och Wargentin 21-22/2

Tisdag

7.34 satte jag mig på ett tåg påväg till Sundsvall för att joina mina ambassadörskollegor Peter, Sanna, Mahmud och Thomas plus två SYV i MIUN: s monter på Nolias utbildningsmässa i Nordichallen. Mycket mindre än Svenska Mässan i Göteborg, som jag är uppvuxen med, såklart. Men det var mysigt, människorna var trevliga, engagerade och öppna. Mycket skratt, intressanta samtal och diskussioner, upptäckter. Jag fick också mer tid till att gå omkring en sväng, kika in de andra utställarna och så. Det är ju något speciellt med mässor - alla dessa möten, upptäckter och frön till livsförändringar. Det är faktiskt något av det bästa jag vet! Extra kul är att prata med andra studentambassadörer från andra skolor och utbyta erfarenheter, speciellt våra monter grannar från Luleå var supertrevliga - och bjöd på godis som såg ut som stenar -"I Luleå är vi hårda".
Under min tur runt i hallen fick jag förutom andra skolor se flera UF-företag, övningsdockor från sjukvården, fick tänderna polerade av tandläkarna - och när jag gick till Östersunds kommuns monter så blev jag tillfrågad om jag ville bli fotad för deras facebooksida. Såhär blev resultatet;

Fler bilder finns här (du behöver inte vara medlem på facebook)

En trött, seg, men glad och nöjd Elise sa hej då till vännerna efter mässans slut, gick lite vilse i Sundsvall centrum, gick på Myrorna, köpte en smoothie och satte sig på tåget hem.

Onsdag

Ny dag, ny mässa. Denna gången på Jämtland Gymnasium (Wargentinskolan) hemma i Östersund - med andra ord den skolan där Albin jobbar ;) (japp, jag såg hans postfack!)
Jag, Anders och Maria träffades på universitetet på morgonen och hämtade upp alla grejer innan vi begav oss mot Wargentin som bara ligger nästgårds. Väl där gjorde vi i ordning bokbordet i korridoren och förberedde de presentationer vi skulle ha i en av salarna. Förmiddagen flöt på med samtal, fika, presentationer, ballong-blåsande och skratt. Efter vi packat ihop gick vi ut i ett soligt nästan vårigt Östersund! :)

Nu så är det torsdag och dags att ladda upp, packa och göra sig redo för resan till Mora och TjejVasan på lördag. Första anhalten på min första TjejKlassiker, som sedan kommer att följas av TjejVättern, Vansbro tjejsim och Lidingö tjejlopp :) en riktigt kul utmaning!

/Elise

Det finns en ljuspunkt i möjligheternas perspektiv - Den Svenska Björnstammen i mitt ♥

Den Svenska Björnstammen, som jag har lyssnat på sedan sommaren 2010, är ett band bestående av några killar från Norrköping som spelar fantastisk och euforisk dansmusik. De bor i ett gammalt torp ute på landet i Falköping och har byggt en zeppelinare tillsammans med Slagsmålsklubben och Maskinen. De var i final i Metro on stage 2010 (med bl.a. melodifestivalaktuelle Ulrik Munther) och vann två P3Guld priser 2012.

Under försommaren 2010 nämnde Linnea ett band hon läst om, Den Svenska Björnstammen från Norrköping. Bandet hade inte släppt en enda skiva, bara några elektroniska ep:s. I Gaffas nr 5 2010 läste jag en artikel med bandet, där de sitter utanför sitt torp 5 km från Falköping och har grillkväll, klädda i gamla stickade tröjor och stora leenden på läpparna. När jag några veckor senare var på Peace and Love i Borlänge såg jag deras t-shirt och tyckte den var så himla söt så jag köpte den - men jag hade fortfarande inte hört en enda låt. Jag hann dock lyssna på nån enstaka innan jag några veckor senare såg de för första gången, på Arvikas dansscen Orion. Jag minns att det var varmt och trångt, de fick tekniska problem och blåste såpbubblor. Jag och Hanna Strand hittade en plats vid ventilen och njöt av en makalös musikupplevelse. Och jag blev fast!

Lite drygt ett år senare stod jag framför lilla scenen PIPadilly på Putte i Parken i Karlskoga. Den Svenska Björnstammen hade precis släppt nya singeln Vart jag mig i världen vänder som blev en hit under hösten. Detta var väll vad man skulle kunna kalla det allvarliga genombrottet för björnarna, det var knappt så jag själv fattade hur stora de blev där - så stora att de då under den sjukt roliga galakvällen i Lisebergshallen i januari i år tog hem hela två priser, årets nykomling och årets låt för just Vart jag mig i världen vänder. 

Nu är det bara två dagar kvar tills deras debutplatta Ett fel närmare rätt släpps (och ja - jag har förbokat den! :) ). Den Svenska Björnstammen är inte längre något litet danskollektiv i ett torp, de är hela Sveriges danskungar. Det märktes under torsdagens spelning på Bygget, då alltfler var där för att de så himla gärna ville se björnstammen, inte för att de bara gled in på ett bananskal. Den Svenska Björnstammen är, sammanfattningsvis, här för att stanna. 

I väntan på skivan kan man kika på några fina videosläpp från dem, viktigast är såklart den 30 minuter kortfilm som släpptes i lördags på hemsidan och facebook. Konst i filmform om livet i allmänhet:



För ett par månader sedan släppte de också en video till senaste singeln Svalkar vinden:



Nu skall jag slänga in Vart jag mig i världen vänder och Svalkar Vinden (som för övrigt är en sjukt bra träningslåt) på mobilen och gå till gymmet. Keep on dancing! :)

/Elise

Mellan björnar och rödkullar - helgen med Tidda och David

Torsdag 19.30

Något sena anländer Tidda och David till Östersund och hämtar upp mig vid järnvägsstationen. Vi åker mot Bratteggen och är lite småstressade för att hinna in till Bygget i tid. Väl framme slänger vi in alla saker och skruvar upp elementen innan vi hoppar tillbaks in i bilen och kör mot Åre. Väl där, strax efter 22, inser vi att vi inte behövt oroa oss - det är ännu långt ifrån fullt på Bygget. 




23.20

Sena, såklart, så står tillslut Den Svenska Björnstammen på scen. Det var dags för min tredje björnstammen spelning, min och Tiddas första riktiga gemensamma spelning (trots att vi kännt varandra i 5 år). Vi stod ganska långt bak, men såg ändå bra. De spelade låtarna från den kommande skivan ("Ett fel närmare rätt" släpps på onsdag) men även hitsinglarna Vart jag mig i världen vänder och Svalkar Vinden - som gav ett enormt drag precis som den gamla minihiten Dansmusik. Men bäst av allt var ändå avslutningen, extranumret, min favoritlåt med dem; Allting kommer bli bra. Det finns knappt något så underbart som det rus som konserter ger en! :)
Mer om Björnstammen i kommande temainlägg.





Fredag 12.30

Vår andra dag spenderade vi med skidåkning nedförs i Rödkullen/Ullådalen. Lite folk och korta köer, speciellt i Ullådalen, gjorde att vi hann med en del trots halvdagskort, liftfall m.m. 
När Tidda fick kramp åkte jag själv sista halvtimmen, susar ner fartglatt medan solen går ner över Rödkullen, VACKERT! Och tack till Albins kompis Kristin som lånade ut sina skidor till mig :)

19.00

Vi tittar på ett antal avsnitt av The Big Bang Theory och äter sallad till middag innan vi startar dagens filminköp: Det regnar köttbullar (en animerad barnfilm från 2009 om en proffesor som uppfinner en maskin som får det att regna mat över ön Sväljboda mitt ute i Atlanten). Därefter hinner vi även med några omgångar Vem vill bli miljonär? (som Tidda vann med sina 190.000) och lite frågor från 1984-års variant av TP innan vi gick och la oss. 



Lördag 12.30

Mamma kom till stugan, mamma och Tidda träffades för första gången på 4,5 år (!) och strax därefter åker Tidda och David hemåt.

/Elise

91:11 - ett mycket speciellt projektarbete

Många är vi angelheads som kommit att följa The Ark genom åren, och gemenskapen har resulterat både i det ena och det andra. Skulle nog säga att de flesta av oss har gjort något Ark relaterat skolarbete, jag själv har både skrivit om Ola Salo på tyska, hållit tal om The Ark på engelska och gjort ett bild/filmspels-arbete om fans. Men mina goda vänner Sandra och Jejje nere i Göteborg har tagit det ett steg längre genom att göra sitt projektarbete på gymnasiet på detta tema - en tidning om The Arks 20 år och några av oss fans omkring dem. Under väntan utanför Gröna Lund i höstas och via mail några veckor senare intervjuade de mig och ovan ser ni första sidan av två i min intervju i tidningen :)

Ladda ner hela tidningen här: http://www.speedyshare.com/file/2Un4T/91-11.3-UPPD.pdf

/Elise

Grammis 2012

Jag kan säga så mycket som att:

Förlåt Ola, men P3 Guld var bättre!

/Elise

Studenter - skaffa en plan B! (C, D, E, F...)

Akademisk kvart, Studentliv nr. 1 2012

Tjej: - Arbetsmarknaden ser verkligen dyster ut för akademiker. Man borde ha en plan B efter examen.
Kille: - Jag har inte bara en plan B, som är att bli folkkär TV-personlighet, utan också plan C: socialdemokratisk partiledare, plan D: stå upp komiker, plan E: regissör och plan F: styrelseproffs.
Det är oerhört viktigt att vara flexibel och våga tänla outside the box så att säga. Du borde verkligen börja tänka lite mer på din framtid.

Går snart att se serien på http://www.studentliv.se


Så, vad skall man då ha som plan B? C? D? E? F? (då räknat att plan A är något inom det yrkesområde man utbildar sig till). Här är mina svar.

B: programledare på Christer i P3
C: jobba med TV-produktion
D: programledare på P3 Star
E: fotograf
F: skräddare

Vad är dina planer?

/Elise

Den där Ola Salo


Jag och Ida i kön utanför Gröna Lund timmar timmar innan allra sista konsertstart. Bara ett av resultaten av The Arks fantastiska resa och Ola Salos enorma visdom.

Det är nu snart ett halvår sedan jag senast träffade Ola Salo. Jag har träffat honom sju gånger, inom loppet av tre år. Jag känner honom bättre än mina föreläsare och de flesta av mina klasskompisar. 
I fredags och lördags gjorde han två konserter på Berwaldhallen med Sveriges Radios Symfoniorkester, en av dem vilka jag funderade på att gå på. Linnea och Rosa var där, plus flera andra vänner såklart. Det var en fantastisk konsert - såklart - men jag kände mig inte så ledsen över att inte vara där. Säkert mycket för att jag fortfarande levde på den lyckade Kapten Röd konserten två dagar innan. När Linnea ringde efterråt satt de och väntade på Ola, ett par dagar senare berättar hon om mötet; "Jo, han var mys, jag hade en ganska seriös diskussion med honom - om att han liknade Katla och Adam Lambert". Det finns en intressant detalj i detta, och det är den relation vi genom åren skapat med Ola. Han kan förmodligen inte våra namn, men han bryr sig om att träffa oss, få plats åt alla och låta taxin vänta för en kram till (och kommer ihåg en i Milano 7 månader efter man berättat att man skulle flytta till Barcelona♥). Jämför augusti 2009, då jag, Linnea och Ida första gången träffade honom på Dunkers Kulturhus i Helsingborg och skrek i högan sky och levde på fluffiga rosa moln i veckor. Då var han den stora idolen man sett på TV och närmast på en scen under några konserter. Nu är han som, ja man skall väll inte säga vän, men en idol-vän kanske?

The Arks resa tog slut 16/9-2011, jag har inte träffat Ola efter det och det är kanske därför jag har haft lättare att bearbeta det där. Jag tror jag behövde ett totalbreak, ett liv med ganska lite The Ark och Ola Salo i några månader för att jag skall uppskatta det igen.
Om lite drygt 1,5 månad åker jag till Gävle och förrutom att rida♥ hemma hos Rosa skall vi gå och se och träffa den där Ola Salo igen. Och nu tror jag det känns alldeles rätt, ett halvår senare - mer taggad än någonsin.

/Elise

p.s. om någon vill veta hur det är att ha tandvärk skall ni ta och kolla in Elins fyra inlägg på temat; http://efteralladar.blogg.se/ d.s.

Smoke on the water + veckans skylt




När kylan sätter in ordentligt (ner mot -30 som vi hade i helgen) blir det iskalla vattnet i Kallsjön rena högsommarvärmen, vilket framkallar ett rökmoln över vattenytan. Det ser väldigt häftigt och nästan lite sagolikt trollskt ut. Och den klara himlen gör att man ser de krit-snö-vita bergen, fantastiskt vackert!

Veckans skylt!!

Vi ville veta öppettiderna för Strandcafét i Järpen, men blev inte klokare...

/Elise

- "Var det någonting på Bygget ikväll?" - "Ja, det var visst nån kapten..."

(kommentar från ett gäng medelålders män utanför Bygget medan jag köade)

Kvällen på Bygget inleddes av en något rörig dag. Då jag och Jennie i klassen sedan länge bestämt att gå tillsammans så hade hon fixat skjuts över kvällen med sin kusin, men dagarna innan blir stackars Jennie sjuk (vilket senare visade sig vara halsfluss!). Jag ringde direkt till Anette (Modin) och efter lite om och men så fick jag låna deras lägenhet i Åre över natten (TUSEN TACK! ♥).

Några timmar senare satt jag på en buss till Åre, där jag åt, läste och gjorde mig i ordning innan det bar av till Bygget. Väl där satt jag och väntade medan jag hade en mycket intressant sms-konversation med Elin om hur vi kanske skulle ändra våra mål i livet och bli Stureplans-brudar istället...
Några minuter sen så kom tillslut Kaptenen och hans Ribbit Boom Band upp på scenen. Såklart blev det en helt fantastisk konsert med brinnande predikiningar mellan låtarna, för de redan frälsta och de nyfrälsta. Trångt och bökigt, såklart, som en klubbspelning skall vara. Läste idag att det tydligen var 1100 besökare, så då är det ju självfallet att det blir trångt. Kaptenen pratade om kärlek och vibbar, broder- och systerskap och tog hand med första raden. Bäst var den fantastiska Saknade Vänner och mästerverket Trasig, som avslutade alltihop. 




Jag åkte tillbaka till Östersund tidigt nästa morgon med en varm känsla i kroppen (och -24 i luften).

/Elise

RSS 2.0