Jesus died for somebody's sins but not mine - eller lördagen på Yran 28/7

 
Den Svenska Björnstammen, äggfrukost, Indiedgis med Rymdekot & Vånna Inget, fyra i rad från Arla, Kapten Röd, Patti Smith. Presidenttalet, Lars Winnerbäck.
 
 
 
 
/Elise
 

Ge mig åtminstone musik - eller fredagen på Yran 27/7

 
Anna Ternheim, Indiedagis med Magnus Ekelund & Kristian Anttila, pingisturnering i surfbukten, Laleh. Eldkvarn, Norlie & KKV, Melissa Horn, Thåström, Glasvegas, muffins, kyla...
 
/Elise

Det fanns ingen bara du men jag är lyckligare nu - eller torsdagen på Yran/Klubbland 26/7

 
MIG, Uno, Linnea Henriksson, Kitty Jutbring, Kristian Anttila & Magnus Ekelund. Silent disco, skratt, prat, dans...
 
 
 
 
 



Efter festival, nu i en annan stad uppe på botten nordöst om där jag bor, men inte nu

Efter tio timmars bussresa anlände jag tillslut till Boden tillsammans med Ida. Två trötta resenärer gjorde inte så mycket mer än att handla, äta varma mackor och halvt somna framför Fucking Åmål. Idag har vi cyklat, badat och vart på Dollar. Har ramat in en superfin bild på Patti och köpt en ram som ser ut som en folkabuss. Me like! Nu är Ida på jobbet, jag skriver konsertbok, äter mumingodis och lyssnar på musik inför fredag och Luleåkalaset. Annars roar vi oss en del med sånt här: 
 
Ohoj.
 
/Elise
 

Fortsätt med det, fortsätt att vara fans

Första konserten på Yran/Klubbland avslutad. Superfint såklart, fina fina Love!
 
Du växer upp, Stjärna där, Spring Ricco, Gatorna tillhör oss, Sluta aldrig, Upp på sociala ner på systemet, Pokerkväll i Vårby gård, Under bron m.fl.
 
/Elise

Lugnet före stormen

Sitter i mamma och pappas rum där jag nu flyttat in och gett plats i mitt rum åt Elsa och Herman för några dagar. Lite småtrött efter sena utgången igår och efter en dags städande, fejande, plockande och promenerande. Var lite rörigt angående Elsas och Hermans biljetter men efter några om och men fick jag reda på att de kommer in på Klubbland även fast de anländer efter kl. 17. Rörigt.
Hämtade också ut mina foton som jag tog förra veckan och för tre år sedan. Det var spännande att se vad det egentligen var för bilder jag tog på bilsemestern i Europa 2009, mest var det Eiffeltorn och Park Güell och långt ifrån allt var bra. Men lite fint var det.
 
Matilda ringde för en stund sedan; "Hej, hur mår du nuförtiden?" Det var första gången vi pratade på riktigt på över ett år. Det är sådana saker som gör att man känner att man lever, att tid passerar paralellt med att den står still.
Matilda och jag på utflykt uppe på Montjuïc, februari 2011
 
Om ca två timmar kommer mina första festivalvänner och sedan är Yran igång på riktigt. Vad jag har längtat!
 
/Elise

Bellas på Krogstråket

 
Jag och Bella drog ner på Stråket idag med, men denna gången på kvällen. Sjukt mycket folk och svårt att ens komma in på många ställen! Tillslut bestämde vi oss för Gyllene Prag och när vi steg in där så träffade vi på en av de andra Bellorna från våran klass, Isabelle aka Skåne-Bella. Vi stod och pratade en stund och sedan satte vi oss ner tillsammans med henne, hennes pojkvän och deras kompisar ett tag. Vi gick tillsamans bort för att köpa Älg-wraps (uppenbarligen inte jag då) och sedan skulle de bege sig hemåt. Jag och Bella gick mot bajamajorna och i kön där träffade vi på en annan klasskompis, nämligen Lena. Vi satte oss inne på Gyllene Prag igen men blev trötta på att behöva skrika till varandra hela tiden och började bege oss hemåt. Det skulle dock ta ett tag. Först stannade vi på McDonald's för att fylla sockerbehovet, där visade det sig att en annan klasskompis, nämligen Noomi, jobbade. Medan vi satt där kom några jobbarkompisar till Bella in och vi fastnade i flummiga samtal ett tag. På Prästgatan träffade Bella ännu fler folk hon kände och ca två timmar efter att vi först sagt "vi beger oss hem" så kom vi faktiskt hem. Haha, det är precis så sommarnätter skall vara!
 
Nu skall jag sova, för imorgon blir det att storstäda lägenheten för finbesök. Först och främst kommer Elsa och Herman och vi skall se Love Antell, wiiiiee!
 
Godnatt,
 
/Elise

Jakten på en annan jävla tjej - med vetskapen om att sås tar tid, liksom kärlek

 
Helt underbar film som jag såg ikväll.
Och allt är Elins och bibliotekets fel.
Nu blir det Patti, Robert och jag en stund.
 
Godnatt!
 
/Elise

"Det är väll bäst att man ser henne nu, för man vet ju liksom inte riktigt hur länge till hon lever, hehe"

(följande sa Ida under ett samtal vi hade i förra veckan angående Yran och Patti Smith)
 
Jo, jag vet att jag bara verkar tänka på en enda sak nuförtiden. Det är för att jag typ gör det också. Yranveckan är här och om bara två dagar börjar Klubbland. Patti Smith är den stora headlinen på årets festival och också en av tidernas största rockikoner med ett polarpris från förra året i bakfickan. Jag har inte direkt lyssnat mycket på Patti men jag tycker ändå det är häftigt att få se henne just för att hon är en sådan ikon. Precis som att det skall bli kul att se The Sweet på Luleåkalaset bara för att de ursprungligen gjorde Ballroom Blitz.
 
Precis som Linnea för några månader sedan påminde mig om, så har jag halvt sett Patti förrut. På Peace and Love 2010 spelade hon på scenen Fantasia som låg inom hörhåll från vårt arbete. Gick man ut på skolgården så såg man lite av storbildsskärmen och jag kan fortfarande dra mig till minnes Because the night, vilket vid det laget var den enda låt jag hört med Patti, som del av någon Absolute-skiva min pappa ägde.
 
 
Sen så har hon smugit sig in nu under det senaste året och självklart så har Ola Salo någonting med saken att göra. På Polarprisgalan 2011 sjöng Ola Pattis People have the power med henne själv på första raden. Mamma hade bara slagit på TV:n och där stod han och sjöng. Jag har nästan glömt hur fint det är, men det är underbart:
 
 
Ola avslutade även konserten i Gävle med samma låt och det var så sjukt mäktigt.
 
Men denna veckan är det som sagt Patti själv som gäller. Jag ser verkligen fram emot lördagskvällen redan nu, hur Yran än kommer att vara innan så kommer den att krönas av detta.
 
/Elise

Från Stråket via Utöya till Stiko

...Krogstråket har startat och därmed är Yrans första musiklösa dagar igång. Igår var jag och Bella där, åt tunnbrödsrulle, vandrade fram och tillbaka, var godissugna, lyssnade på trubadurer, skrattade och pratade. Det hela avslutades med en glass i badhusparken, mycket trevligt :)
 
...Jag har rensat igenom mina låtlistor på spotify och ordnat upp Yran-peppen, här har vi det:
Storsjöyran 2012
Klubbland - Yran 2012
Fredag - Yran 2012
Lördag - Yran 2012
 
...Emil Jensen förgyller alltid med sina slagfärdiga statusuppdateringar; "Och sanning är ju värt nästan lika mycket som olja. Och gör sig bättre i havsmiljö."
 
...En dag som denna lyssnar vi på Laleh – Some Die Young och tänker på Utöya. Läs Per Sinding Larsens blogginlägg om kvällens minneskonsert med bl.a. tidigare nämnda artist här.
 
...Vi börjar bädda och feja undan inför finbesöken nästan vecka.
 
...Jag håller på och avslutar min sommarkurs med endast några få uppgifter kvar, känns bra :) Men det har även vart en extremt rolig och lärorik kurs med ett studieupplägg som passat mig otroligt bra. Helt klart att rekomendera!
 
...Se en underbar fjärdeklass från Herrgårdsskolan i Göteborg tolka Den Svenska Björnstammens låt Svalkar Vinden här
 
...Jag lånade Patti Smiths självbiografiska bok "Just Kids" som ljudbok och vad jag hört hittills så är den helt otroligt bra, ett tips helt klart!
 
...Stiko Per Larsson höll ett kortare sommarprat i P4 Dalarna nu i veckan, det går att lyssna på här och ladda ner som pod här
 
/Elise

"Hela grundtanken med scouting är en öppen organisation där alla - oberoende av etnicitet, språk, eller sexuell läggning - skall vara välkomna. Om vi inte kämpar för det, vad kämpar vi då för?"

 
 
Ni som läser bloggen litegrann såg säkert artikeln från DN som jag la ut för några dagar sedan, att den amerikanska scoutorganisationen Boy Scouts of America (med runt 4.000.000 medlemmar) behåller sin policy som innebär ett förbud mot öppet homo- och bisexuella att ingå medlemskap i organisationen. Det innebär också såklart att medlemmar som "kommer ut" blir uteslutna ur organisationen. Jag hade själv ingen aning om att så vart fallet innan och är såklart bestört över både det faktum att det varit så men väll allra mest att det inte ändras. Hela grundtanken med scouting är en öppen organisation där alla - oberoende av etnicitet, språk, eller sexuell läggning - skall vara välkomna. Om vi inte kämpar för det, vad kämpar vi då för? Scoutingen har varit en del av mitt liv de senaste 12 åren och har i mångt och mycket skapat den jag är och jag kan inte förlika mig med en organisation som tar beslut som de i BSA nu i veckan. Scoutingen är en världsomspännande rörelse som såklart ser lite olika på olika platser i världen, men vi skall och borde ha samma grundvärderingar. Svensk scouting gav ett bra gensvar på nyheten genom en debattartikel i Aftonbladet; USA scouter måste släppa gay-förbud (skrivet av bl.a. min avdelningsledare från WSJ 2007; Erik Sillén). Men den bästa kommentaren på saken fick jag förmodligen ifrån en som borde veta bäst av de jag känner, nämligen en som själv är scout inom BSA. Isaac träffade vi på World Scout Jamboree 2007;
 
"And I did learn a lot through Scouting and made so many new friends (like you) and went places I would have never traveled to otherwise... and I'm glad I was part of it and still am...But I still totally do disagree with some of the decisions the organization makes. They'll come around eventually though... they allow African Americans in scouts.. It's only a matter of time until they figure out that they are actually discriminating against the Gay population just as many did with Black people not too long ago. It's the same thing... It's a Civil Rights issue and they will either have to open their eyes and realize they are wrong and adapt or they'll force themselves into extinction by continuing their practice of intolerance and advocacy of inequality... It's that simple..The times are changing and if they don't adapt it's their own fault."
Översättning till svenska här.
 
Jag hoppas verkligen att han här rätt, att de tillslut kommer att ändra sin policy. För jag tror på scoutingen som ett medel att skapa fred och förståelse mellan människor i världen. Men som vi vet, det är svårt att lära gamla hundar sitta, specielt 102 år gamla sådana.
 
/Elise

"Ben, vi bränner upp din flagga, mohaha!" - två minnen från WSJ

Sista måltiden med gänget - Special Guests personal i IST matsalen, augusti 2011
©Karina Tsai, Hong Kong
 
Satt just och läste i min kursbok och av någon underlig anledning så kom jag att tänka på två händelser förra sommaren under World Scout Jamboree nere i Skåne. Båda utspelade sig på min arbetsplats, på Special Guests området, de sista dagarna på lägret. Jag började garva för mig själv när jag tänkte på det eftersom vi på sätt och vis var lite busigt "olagliga"...
 
Nummer 1: En kväll i slutet av lägret, som jag minns det, så satt vi kvar ett gäng vid en lägereld på området och sjöng, pratade och skrattade. Någon hade lyckats smuggla in alkohol av något slag, tror det var en vinflaska som de delade på (men alkohol var strikt förbjudet på hela området under hela lägret). Dag som natt patrullerade IST vakter och när de såg att vi hade öppen eld kom de såklart dit och frågade vad vi höll på med. På något sätt lyckades de gömma undan alkoholen och vi satt alla superspända på hur det skulle gå. Vakterna plockade upp glasflaskor från marken och kollade men det var ju bara vattenflaskor. Tillslut så gick de med en liten förmaning i stil med "sitt inte uppe för länge bara". Vi andades ut och sedan skrattade vi förmodligen ganska hjärtligt åt hela situationen och att vi faktiskt klarat oss ur den utan problem.
 
Nummer 2: Under sista ihoppackningsdagen så skulle bl.a. de flaggor som använts på vår "flaggallé" packas ner och skickas till en afrikansk Jamboree. Vissa av flaggorna var felaktiga, typ fel storlek, färg eller helt enkelt trasiga. Eftersom man inte bara slänger flaggor i sopporna så tyckte Henrik, vår finske flaggansvarige och medlem i Europeiska scoutrådet, att vi skulle bränna de två flaggor som var felaktiga. Först försökte vi helt enkelt tända eld på dem, men de ville inte riktigt, den slutgiltiga lösningen blev att helt enkelt knö ner dem i en metallhink och där i skydd från vinden försöka få eld på dem (vilket ledde till att spannen i stort sett blev förstörd av den plastiga sörja som flaggorna slutade sina dagar som). Även då kom de där vakterna fram och undrade vad vi gjorde och vi fick förklara att vi faktiskt hade blivit beodrade att bränna flaggorna, det ses ju inte annars med så blida ögon. Vår arbetskamrat Ben från Schweiz såg omåttligt förvirrad ut när vi berättade att vi höll på att bränna upp hans nations flagga. Av någon anledning så hade vi också så himla kul åt det här, som om det var det roligaste som hänt bara för att det var lite busigt och för att vi knappast kommer att få göra det igen någonsin. Och jag skrattar som sagt än idag åt det här!
 
/Elise

Små mindre människor, de som är under en meter, måste i allmänhet viras in i staniolpapper

När jag och mamma var på Jamtli förra veckan så kom jag att tänka på denna gamla klassiker med Hasse & Tage, om hur man skall göra för att se TV2. Inte nog med att man behöver en tillsats, man behöver rulla in barnen i folie, hugga ner träd, skjuta av djur, riva berg...ja, se själva. Konstigt att vi idag får in så många kanaler och ändå har skogen kvar!
TV2 tillsatts på Jamtli
 
/Elise
 

The light between us

Ny skiva med Scouting for girls 3e september = glädjeämne för Elise ♥
 
Nu skall jag dyka ner i Nybyggarna, 3 timmar till med hårt arbete för de svenska invandrarna i Minnesota. Det går bättre och bättre att förstå småländskan, men ibland fattar jag ingenting av vad de säger. Hmm.
 
/Elise

Ledig

Dagens "det-var-bättre-förr" tanke:
Dagens "det-borde-vara-bättre-nu-än-förr-men-vi-har-uppenbarligen-inte-kommit-någonstans" tanke:
Homosexuella fortsatt förbjudna i Boy Scouts of America
 
Dagens "dejá-vú" tanke:
Det är tredje gången denna sommaren som jag ser en sotare. Jag tror aldrig att jag sett en sotare förut i mitt liv.
 
Dagens "det-här-är-livet" tanke:
Åka rullskridskor på gångbron till Frösön och sitta i surfparken och fota med en "riktig" kamera. Se hur de bygger upp krogstråket i Badhusparken och peppa Yran.
 
Dagens "borde-göra-tanke":
Handla, defintivt. Och skriva klart uppgift 7. Och diska. Och kanske städa undan lite.
 
Dagens hej då:
/Elise
 
 

Intåg i Sommarhagen

Olof Hojer – Frosoblomster (Froso-Flowers), Book 3: No. 2. Intag i Sommarhagen (Entry into Sommarhagen)
 
Tog cykeln och systemkameran ut i det fina vädret och cyklade över vattnet till Frösön och Wilhelm Petersson Bergers Sommarhagen. Jag fotade en del och när jag var påväg ner till cykeln för att trampa hem så ringde Ida och vi peppade Yran ännu mer. Det kom en regnskur och jag stod och hukade under det lilla taket på informationsskylten. Blev utstirad av en familj tyska turister. Tillbaka i stan så cyklade jag förbi biblioteket för att låna lite filmer, det blev Utvandrarna, Kejsarn av Portugallien, Så som i himlen och This is England. Några klassiker, med andra ord. Nu skall jag återigen plugga lite innan kvällsmat, M*A*S*H och sängen.
 
/Elise
 
P.s. Det är för övrigt även Wilhelm Petersson Berger som skrivit Jämtlandssången, som i nästa vecka kommer att skanderas ut av tusentals människor på Stortorget här i Östersund, ungefär såhär:
 
Häftigt va? ;)

Yeah we spent to many hours driving around, always searching in the lost and found

Att starta dagen med en rullskridskotur längs strandpromenaden vid Badhusparken är inte helt fel! Nu dyker jag ner i skolböckerna igen, solong :)
 
/Elise

Tiden går fort när man har roligt. Bokstavligt talat på Jamtli.

1975, Fem myror är fler än fyra elefanter
 
Idag var jag och mamma på Jamtli för att kolla in sommarens utställning om året 1975, en interaktiv utställning i hus inreda tidsenligt och med skådespelare som agerar vanliga människor under tidseperioden. En temapark främst för barn med Fem myror är fler än fyra elefanter där Magnus, Brasse och Eva spelades av skådespelare som sprang runt och pratade precis som i den gamla klassiska barn tv-serien.
 
1975, Mexitegelvillan
 
När vi steg in satt "familjen" och åt lunch på bruna porslinstallrikar och i utsvängda byxor. Mamma förlorade sig i nostalgi med musik, böcker och inredning från ungdomen och en del av mig önskade att jag fötts i en annan lite coolare tidsålder. Men det är klart, det hade vart jobbigt utan en mikro...
 
1975, Pensionärshusen
 
1975, Gröna vågen torpet
 
Självförsörjande, upp till kamp, FNL, anti-krig, Hoola Bandoola, gitarr, primitivitet, frihet...
 
Via 1895 (där vi köpte nybakt tunnbröd samt gjorde en av skådespelarna perplex genom att ifrågasätta hur han kunde använda återvinningsstationen..), samebyn och tillbaka in på 1900-talet, närmare bestämt under krigsåret...
1942, Per-Albin torpet
 
En kvinna ur Lotta-kåren väkomnar oss in i huset och berättar att hon tar hand om två finska krigsbarn, men att hon egentligen skulle hjälpa Lotta-kåren under soldaternas träning på Frösö-lägret.
 
Efter en pratstund med kvinnan på Brunflos gästgifveri år 1824 (som förklarade att vi var 2 av de 300 invånarna i Östersunds stad) återvände vi till 2000-talet och gick hem och lagade äggröra. Dåtid bra, men nuttid bäst.
 
/Elise

The longer the waiting (the sweeter the kiss)

Fantastiska Anna Ternheim var med i Sinding Sessions i Svt nu i veckan med studioinspelning tillsammans med Dave Ferguson och andra duktiga amerikaner och med studioägaren Benny Andersson i publiken;
http://blogg.svt.se/psl/2012/07/12/se-sinding-sessions-med-anna-ternheim-igen/
 
Gillar speciellt slutet med The longer the waiting (the sweeter the kiss), det är ren magi när Annas och Daves röster förenas i den vackra balladen. Nu vill jag verkligen se henne på Yran, men hon konkurerar med Melissa Horn och Thåström, det är ju inte lite det. Hmm.
 
 
Har föresten fått en bra start på dagen, först sommarlovsmorgon, sedan pratade jag med Hanna Sarah nere i Helsingborg i över en och halvtimme (alldeles för längesen sen sist!)

och så nu finna Anna då. Dessutom så kommer tågluffargänget tillbaka till Sverige idag och det tycker jag är bra (även om jag såklart unnar dem att ha semester, men det kan ju vara någonstans där man når dem lättare och billigare ;) )

/Elise

Solen sken, vi stod vid stora scen, och vi sjöng

Jag tjatar förmodligen. Men jag kan inte låta bli. För konserter är bland det bästa som finns.

Klubbland (Yran) 25-26/7
Love Antell, Linnea Henriksson, Little Marbles, Lilla Sällskapet, Kristian Anttila

Storsjöyran 27-28/7
Eldkvarn, Norlie & KKV, Laleh, Anna Ternheim, Thåström, Melissa Horn, Glasvegas, Kapten Röd, Markus Krunegård, Patti Smith, Den Svenska Björnstammen
 
Luleåkalaset 3/8
The Sweet, Linnea Henriksson, Magnus Ekelund
 
Göteborgs Kulturkalas 14-19/8
Timbuktu, Marit Bergman, Nationalteaterns Rockorkester, Den Svenska Björnstammen, Norlie & KKV, Syster Sol, Jojje Wadenius, Amanda Jenssen, Linnea Olsson, Little Marbles, Kristian Anttila, Caligola
 
Stiko Per Larsson, Linköping 22/8 ??
 
Klacksparken i Parken 25/8
Stereo Explosion, The Guild, Timbuktu, Little Marbles, Kristian Anttila, James Hollingworth, The Hector
 
Kapten Röd, Liseberg 14/9
 
Of monsters and men, Pustervik 20/9 ??
 
/Elise

Vad tränar du? Jag tränar tennis.

 
Björn-Ingel Mikael Jepson i 20-års åldern som "tennislegenden" Sven Sorg...
 
 
...samme man ca 15 år senare. Men det är ju som att tiden inte gått alls.
 
Söta Jeppie!♥
 
/Elise

Du satt bredvid och tog bilder, del 2

3/7 - Albin på besök i altanbyggets djungel
 
4/7 - Utflykt till Handöl, Storlien och utlandet
 
5-8/7 - Recover and reboot
 
Nu skall Elise "ketchupeffekten" Ackerot gå och lägga sig för att sedan starta en ny vecka. En av två hardcore-pluggveckor innan yran och Boden. Nu kör vi!
 
/Elise
 

P*Ö*S*W 413 - best care anywhere (eller berättelsen om den plötsliga operationen)


Förlåt, men som M*A*S*H fanatiker så gick det inte att inte härleda till begrepp och händelser i serien när man oväntat en fredags-kväll hamnar på sjukhus. M*A*S*H står för mobile army surgical hospital (mobilt kirurgiskt armé-sjukhus) och sjukhuset i serien har nummer 4077. P*Ö*S*W står för permanent Östersund surgical ward (permanenta Östersunds kirurgiska avdelning) och min avdelning hade nummer 413. Bara en parantes, nu skall jag berätta vad som hände också. Även om jag inte tror att det är i närheten så intressant...

Fredag 29/6 ca kl. 15.00
Aid station
(Järpens Hälsocentral)

Efter två dagar av rejält magont och nästan icke-existerande sömn åkte jag och mamma ner till hälsocentralen (alltså vårdcentralen, vad det nu blivit för fel på det namnet). Jag hade en tid hos läkarn kl. 13 och bara en timme senare fick jag träffa henne. Hon klämde på magen och frågade en massa frågor, sen fick jag ge lite prover och vänta lite till. När hon kom tillbaka sa hon att vi skulle åka in till sjukhuset i Östersund eftersom det mycket väl kunde vara blindtarmen. Hon skickade en remiss och vi åkte till stugan, packade ihop lite grejer och åkte sedan in till stan.

ca kl. 17.30
Triage
(akutmottagningen Östersunds sjukhus)

Vi kom in till akutens reception och som tur var så var det ingen kö så långt. Efter en stund kom en sköterska och visade oss in till triagen, d.v.s. första "inspektionen" där de tog nya tester och frågade mer frågor. Jag får dropp. Efter detta kördes jag i en sjukhussäng in på akut-avdelningen där väntan börjar.

ca kl. 21.30
Pre-op
(akutavdelningen Östersunds sjukhus)

Efter timmar av väntan (som man ju kan förvänta sig på en akutmottagning) så kommer tillslut en doktor, en glad och trevlig en som ganska snabbt konstaterar att det är blindtarmen. Jag blir lovad operation ganska snart då det är såpass långt gånget att det är akut, men att det också kan komma in fall som är mer akuta. Hon målar ett strek med en svart penna på min buk. En sköterska kommer och tar blod för eventuell blodtransfusion och hjälper med klädbyte och vilka smycken etc som måste av. Jag har sån tur att jag får behålla mina festivalband!

ca kl. 23.30
O.R.
(operationssalen)
Jag körs genom korridorer och fram till ett rum utanför operationssalen där jag kravlar över till en annan säng. Väl inne i operationssalen ställer de fler frågor om min kost, tattueringar, piercingar, wiplash-skador m.m., frågor som jag egentligen vet svaret på men är alldeles för förvirrad för att svara på och måste dubbelkolla med mamma varje gång. Narkosläkaren hälsar med ett handslag och har en superseriös blick som jag då nästan blev rädd för men nu i efterhand mest skrattar åt. En ny spruta och så sätter de syrgasmasken över munnen, ber mig tänka på någonting jag tycker väldigt mycket om (Ola Salo tänker jag på, givetvis) och somnar med handen i mammas.

ca kl. 00.30
Post-op
(uppvaket)
Jag vaknar upp i ett rum, men orkar knappt titta ordentligt. Säger att jag vill ha Svennis (min gossedjurshund, men då han var i stugan fick jag Skutis dagen efter istället) och en Bamse-tidning. Ber mamma beskriva rummet vi är i. Två sköterskor frågar frågor men jag minns inte vad, säger att jag snart skall få komma upp till avdelningen. En liten pojke rullas in från operation. Strax därefter kommer en manlig och en kvinnlig sköterska och kör upp mig till avdelningen där jag delar rum med en äldre dam vid namn Ulla Britt. Mamma åker hem och jag somnar snabbt.

Lördag
Unit 413
(på avdelningen) 


Vaknar tidigt och får ingen frukost eftersom läkarn inte hinner se mig för att bestämma om jag får äta frukost. Droppet är slut. Mamma kommer vid 10 tiden och vi löser melodikrysset som vanligt. Hon sitter med mig hela dagen, vi pratar, läser, tittar på TV och jag lider av någon slags lättsam narkolepsi då det känns som jag kan somna när som helst. Vi tar två kortare promenader i korridoren, varav efter den första blir jag så yr att jag blir likblek. Efter många om och men får jag min första riktiga måltid vid middagen; potatisbullar, blåbärssoppa och glass. Strax efter det går mamma hem för dagen, jag tittar klart på friidrotten och somnar sedan.
 
Söndag
From Unit 413 and back to the Svamp
Vaknar tidigt även denna dagen och mamma kommer vid ungefär samma tid som dagen innan. Jag får frukost, fil med müsli, en ostmacka och blåbärssoppa. Doktorn kommer och säger att jag kommer att skrivas ut och kan lämna runt lunch. Jag får också bekräftat att Vansbro Tjejsim om mindre än en vecka är uteslutet. Jag skippar lunchen och efter svensktoppen packar jag och mamma ihop mina grejer och åker hem. Jag spenderar dagen mest i soffan framför TV:n. Ringer ett efterlängtat samtal till tågluffargänget (Linnea, Ida, Elsa, Herman och Andreas) nere i Italien. Vi spenderar kommande natten i lägenheten och återvänder kommande förmiddag till stugan.

 
Det var allt ett konstigt äventyr att ligga på sjukhus, vilket jag inte gjort sedan jag föddes. Som barn tyckte jag det lät lite spännande, just eftersom jag aldrig fått uppleva det och en del av det där måste jag säga satt väll kvar även nu. Men som väntat så var det inte så spännande som man förväntat sig, det var mest jobbigt, påfrestande och bringade hemlängtan. Vet inte vad jag hade tagit mig till om inte mamma funnits där, som väntat var ju sköterskorna trevliga och tillmötesgående men också extremt upptagna och hade bara tid med precis det de var tvugna att hinna med. Man blir ganska ensam när man ligger där dåsig och har ont. Det är jäkligt synd att det skall behöva vara så. Samtidigt så är jag lite glad att jag fick en insyn i det hela, nu är inte sjukhus bara någonting jag ser en massa på TV. Och man lär sig massvis om sig själv och andra människor.
 
/Elise

Du satt bredvid och tog bilder, del 1

22/6 - Midsommarafton; Kall och Bratteggen





23/6 - Midsommardagen; cykeltur till Bonäshamn



24/6 - Suljätten





26/6 - Kretsloppshuset och Mus Olles Museum




27/6 - Utsikt från Copperhill och chokladfabriken




/Elise

Det där som hände innan allt hände (25-27/6)

Måndag 25/6

Denna dag blev en ganska så lugn hemmadag. Det byggdes på altanen, skrevs på skoluppgifter, lästes böcker, sågs på Bones, fikades, köptes Jämtlands-flagga… Mycket mer har jag inte att rapportera.

Tisdag 26/6

Det var dags för utflykt igen och vi riktade näsorna österut, mot Mus Olles och Kretsloppshuset. På vägen stannade vi även vid en trävaruaffär strax utanför Mörsil. Men först var det Kretsloppshuset (som för övrigt var spelplats för Stiko under vandringsturnén i våras) som gällde, där vi fikade och åt lunch samt tittade runt i det fina växthuset bland alla ekologisk/rättvisa prylar och matprodukter som såldes. Vi åkte sedan vidare till Mus Olles, som är ett museum bildat av storsamlaren och museiintendenten Per Olof Nilsson i Ytterån i början på 1900-talet. Olle började redan som 6 åring att samla diverse frimärken, snäckor, stenar och naturföremål. Senare gick det över till parfymflaskor, chokladpapper, vaniljsockerburkar, mjölförpackningar, vapen, porslin, bruksföremål och mycket mycket mer. 1915 startades museet och samlingen är på runt 150.000 föremål! Det drivs idag av Ytteråns hembygdsförening och även efter Olles död har olika människor och föreningar skänkt möbler och prylar till museet. Ytterån är en liten f.d. kurort och brunnsort några mil väster om Östersund.
Vi begav oss sedan hemåt, åt sill/haloumi och potäter till middag och tittade på Bones (även om det mest var jag och mamma som koncentreade oss på det).

Onsdag 27/6

Dåligt väder drog in över oss idag och vi bestämde oss för att ta oss västerut mot Åre. Först och främst skulle jag ha tag i en cykelpump att ha i stugan och efter lite letande fick vi tag i en på Åre Bikes (där man var speciell som skulle ha en pump till en helt VANLIG cykel). Vidare till Åre chokladfabrik där de höll på att bygga om men jag hittade allt fram till provsmaken och satte i mig en del, mums! Vi köpte också, kan tilläggas. Vi åkte sedan upp mot Björnen och Copperhill. Jag har inte vart där sen förra midsommar och på bara ett år har de smällt upp hur många nya, dyra och exklusiva hus som helst i backen. Det är nästan lite läskigt, men mest vräkigt och lite tragiskt. Det är vad rika människor gör; köper stora hus med fin utsikt som de nästan aldrig bor i. Suck. Vi avslutade turen med att titta in på 76 kvadrat, köpa glas och kika lite på löparna i stafett tävlingen St Olavsloppet som passerade förbi.

/Elise


RSS 2.0