P*Ö*S*W 413 - best care anywhere (eller berättelsen om den plötsliga operationen)


Förlåt, men som M*A*S*H fanatiker så gick det inte att inte härleda till begrepp och händelser i serien när man oväntat en fredags-kväll hamnar på sjukhus. M*A*S*H står för mobile army surgical hospital (mobilt kirurgiskt armé-sjukhus) och sjukhuset i serien har nummer 4077. P*Ö*S*W står för permanent Östersund surgical ward (permanenta Östersunds kirurgiska avdelning) och min avdelning hade nummer 413. Bara en parantes, nu skall jag berätta vad som hände också. Även om jag inte tror att det är i närheten så intressant...

Fredag 29/6 ca kl. 15.00
Aid station
(Järpens Hälsocentral)

Efter två dagar av rejält magont och nästan icke-existerande sömn åkte jag och mamma ner till hälsocentralen (alltså vårdcentralen, vad det nu blivit för fel på det namnet). Jag hade en tid hos läkarn kl. 13 och bara en timme senare fick jag träffa henne. Hon klämde på magen och frågade en massa frågor, sen fick jag ge lite prover och vänta lite till. När hon kom tillbaka sa hon att vi skulle åka in till sjukhuset i Östersund eftersom det mycket väl kunde vara blindtarmen. Hon skickade en remiss och vi åkte till stugan, packade ihop lite grejer och åkte sedan in till stan.

ca kl. 17.30
Triage
(akutmottagningen Östersunds sjukhus)

Vi kom in till akutens reception och som tur var så var det ingen kö så långt. Efter en stund kom en sköterska och visade oss in till triagen, d.v.s. första "inspektionen" där de tog nya tester och frågade mer frågor. Jag får dropp. Efter detta kördes jag i en sjukhussäng in på akut-avdelningen där väntan börjar.

ca kl. 21.30
Pre-op
(akutavdelningen Östersunds sjukhus)

Efter timmar av väntan (som man ju kan förvänta sig på en akutmottagning) så kommer tillslut en doktor, en glad och trevlig en som ganska snabbt konstaterar att det är blindtarmen. Jag blir lovad operation ganska snart då det är såpass långt gånget att det är akut, men att det också kan komma in fall som är mer akuta. Hon målar ett strek med en svart penna på min buk. En sköterska kommer och tar blod för eventuell blodtransfusion och hjälper med klädbyte och vilka smycken etc som måste av. Jag har sån tur att jag får behålla mina festivalband!

ca kl. 23.30
O.R.
(operationssalen)
Jag körs genom korridorer och fram till ett rum utanför operationssalen där jag kravlar över till en annan säng. Väl inne i operationssalen ställer de fler frågor om min kost, tattueringar, piercingar, wiplash-skador m.m., frågor som jag egentligen vet svaret på men är alldeles för förvirrad för att svara på och måste dubbelkolla med mamma varje gång. Narkosläkaren hälsar med ett handslag och har en superseriös blick som jag då nästan blev rädd för men nu i efterhand mest skrattar åt. En ny spruta och så sätter de syrgasmasken över munnen, ber mig tänka på någonting jag tycker väldigt mycket om (Ola Salo tänker jag på, givetvis) och somnar med handen i mammas.

ca kl. 00.30
Post-op
(uppvaket)
Jag vaknar upp i ett rum, men orkar knappt titta ordentligt. Säger att jag vill ha Svennis (min gossedjurshund, men då han var i stugan fick jag Skutis dagen efter istället) och en Bamse-tidning. Ber mamma beskriva rummet vi är i. Två sköterskor frågar frågor men jag minns inte vad, säger att jag snart skall få komma upp till avdelningen. En liten pojke rullas in från operation. Strax därefter kommer en manlig och en kvinnlig sköterska och kör upp mig till avdelningen där jag delar rum med en äldre dam vid namn Ulla Britt. Mamma åker hem och jag somnar snabbt.

Lördag
Unit 413
(på avdelningen) 


Vaknar tidigt och får ingen frukost eftersom läkarn inte hinner se mig för att bestämma om jag får äta frukost. Droppet är slut. Mamma kommer vid 10 tiden och vi löser melodikrysset som vanligt. Hon sitter med mig hela dagen, vi pratar, läser, tittar på TV och jag lider av någon slags lättsam narkolepsi då det känns som jag kan somna när som helst. Vi tar två kortare promenader i korridoren, varav efter den första blir jag så yr att jag blir likblek. Efter många om och men får jag min första riktiga måltid vid middagen; potatisbullar, blåbärssoppa och glass. Strax efter det går mamma hem för dagen, jag tittar klart på friidrotten och somnar sedan.
 
Söndag
From Unit 413 and back to the Svamp
Vaknar tidigt även denna dagen och mamma kommer vid ungefär samma tid som dagen innan. Jag får frukost, fil med müsli, en ostmacka och blåbärssoppa. Doktorn kommer och säger att jag kommer att skrivas ut och kan lämna runt lunch. Jag får också bekräftat att Vansbro Tjejsim om mindre än en vecka är uteslutet. Jag skippar lunchen och efter svensktoppen packar jag och mamma ihop mina grejer och åker hem. Jag spenderar dagen mest i soffan framför TV:n. Ringer ett efterlängtat samtal till tågluffargänget (Linnea, Ida, Elsa, Herman och Andreas) nere i Italien. Vi spenderar kommande natten i lägenheten och återvänder kommande förmiddag till stugan.

 
Det var allt ett konstigt äventyr att ligga på sjukhus, vilket jag inte gjort sedan jag föddes. Som barn tyckte jag det lät lite spännande, just eftersom jag aldrig fått uppleva det och en del av det där måste jag säga satt väll kvar även nu. Men som väntat så var det inte så spännande som man förväntat sig, det var mest jobbigt, påfrestande och bringade hemlängtan. Vet inte vad jag hade tagit mig till om inte mamma funnits där, som väntat var ju sköterskorna trevliga och tillmötesgående men också extremt upptagna och hade bara tid med precis det de var tvugna att hinna med. Man blir ganska ensam när man ligger där dåsig och har ont. Det är jäkligt synd att det skall behöva vara så. Samtidigt så är jag lite glad att jag fick en insyn i det hela, nu är inte sjukhus bara någonting jag ser en massa på TV. Och man lär sig massvis om sig själv och andra människor.
 
/Elise