Pojkar, pojkar, pojkar - 5 festival/spelningssläpp och 3 spännande skivsläpp



Nu släpper vi feminismen ett tag, detta inlägg handlar BARA om manliga artister!
Det är den där spännande tiden på året då festivaler i allt rasande takt släpper artister inför sommaren, headlines droppar ner som ösregn en höst och varje dag bjuder på något nytt.
Först ett släpp som inte är en festival men ändå värd att nämnas. Liseberg och Gröna Lund brukar nästan kämpa om att få så lika spelningar som möjligt under sommrarna, men det finns vissa artister som bara inte passar in någon annanstans än på hemmaplan. Kapten Röd kommer till Liseberg 14/9, då jag förmodligen har anlänt till Göteborgs-trakten igen. Mycket glädjande såklart och jag ser fram emot en galet speedad och hoppande konsert på ett fullknökat Liseberg!
Festivalernas festival i skandinavien, superstora Roskilde i Danmark har de senaste åren blivit kända för att släppa de mest omöjliga artister, som Prince, Bruce Springsteen m.fl. Men lite lokala hemmaartister behövs ju också, och efter några års tystnad så är Mew tillbaka på Roskilde i sommar. Jag skall ju inte själv till Roskilde, men det är en drömm som lever, en såndär grej man tänker att "någon gång, någon gång!". Att se Mew, för övrigt ett av mina favoritband, på hemmaplan i Danmark hade vart sjukt häftigt! Håller tummarna för en repris från 2009 då de kom till Östersund och Storsjöyran.
På tal om Storsjöyran så har två svenska fina släpp kommit den senaste tiden; progg-ikonen Thåström och energiska rockarna The Hives. Båda har jag faktiskt sett förut, Thåström litegrann under Arvika 2009 och Hives såg jag något okoncentrerad under Peace and Love 2010. Hoppas att jag i år kan få se dem i helhet, då de båda sägs trollbinda publiken. Ikonen Patti Smith är ju också sedan tidigare klar för Yran vilket såklart är superduperhöftigt!
Sista pojkarna är de i pop/rock/pojkbandet Simple Plan som för ett tag sedan blev klara för Peace and Love i Borlänge. Att jag nämner detta är egentligen mest för att det är ett band jag lyssnade mycket på under en period i högstadiet och mest av nostalgiska skäl hade vart kul att se, flera av mina vänner känner likadant. Men ärligt talat så är det en av de få artisterna i årets upplaga som jag känner "åh, de hade jag ju verkligen velat se!". Jag är, trots stora artister som Rihanna, bara måttligt imponerad än så länge. Det är ganska mycket förutsägbart och "gammal skåpmat". 


Vi närmar oss/är mitt uppe i flera fina skivsläpp från svenska artister. Förutom att Soundtrack of our lives släpper vad som kan bli deras sista skiva så visas väll ett definitivt slut av Florence Valentin genom att sångaren från bandet, Love Antell, släpper sin första soloskiva 25/4. Den gänglige lille Haninge pojken fick jag se genom att Linnea är ett inbitet Florence Valentin-fan, när han spelade på den lilla lilla scenen Shangri La på Peace and Love 2010 stod vi längst fram och fick varsin kram. Redan då sa han typ "jag skall snart släppa en soloskiva". Men bättre sent än aldrig! Singeln "Stjärna där" är rent beroendeframkallande.
Ett par veckor tidigare släpps ännu en efterlängtad debutskiva, Armand Mirpour som med EP:n "I am a Volcano"och singeln "Lucky Lady hotshot" hördes lite i etern under 2011 skall äntligen släppa en fullängdare. Intressant är att datumet, 11/4, är exakt 5 år efter det att The Ark släppte sitt fjärde allbum "Prayer for the weekend". Armand är en artist som verkligen bryr sig om sina fans, mer än vad jag sett någon göra. Under den lilla klubbspelningen på Peace and Love i somras hälsade han på ALLA innan konserten; "Hej jag heter Armand, kul att du kom hit". En sån artist slutar man sent att gilla. 11e april - kom NU!
Nu i veckan släppte Markus Krunegård sin nya skiva "Mänsklig värme", till skillnad från de andra pojkarna så har jag inte lyssnat på Markus speciellt mycket, men han har några låtar som är superbra bl.a. "Everybody hurts" från nya skivan. Men jag har stått nästan längst fram på en av hans spelningar och jag erkänner att när publiken fortsatte sjunga på "Stjärnfallet" när Markus klivit av efter extranumret var ett av de mest magiska konsertögonblick jag vart med om.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen - 2012 kommer att bli ett fantastiskt musikår!

Våren 2012 - spellistan som fylls på med de finaste låten från första halvan av 2012.

/Elise

"Shoreline spelas och jag känner gåshud som aldrig förr" - Anna Ternheim på Gamla Teatern




Visst är jag bra på att planera konserter i tid o.s.v. men nu när jag bor på ett ställe där det sällan är annat än jazz/soul konserter så får man passa på att ta de chanser man får. Jag planerade att gå på Anna Ternheim redan i höstas när biljetterna släpptes men fick inte köpt den förrän i januari, "bara" 2 månader innan konserten. Elin tyckte jag var lite knäpp som var så tidig.
Eftersom att jag, som så ofta, var lite sen så gav Elin upp och gick från mötesplatsen och hem till mig med kommentaren "det är KALLT ute!". Därifrån till Pause (efter att jag köpt tidningen Vi med Ola♥) där vi tog en dyr fika, vi skulle ju vara coola den här dagen och det har sitt pris. Jag visade Elin min konsert-bok (där jag har skrivit om varje konsert/spelning sedan sommaren 2010) och blev än en gång nördförklarad. Inte mig emot, jag kan gärna vara konsertnörd!
Ca en halvtimme före start begav vi oss mot Gamla Teatern där folket började fyllas på. Vi kommer in i en vacker gammal teaterlokal, omgjord till restaurang och konsertlokal med mysiga lampor och ett dämpat ljus som tar en tillbaka till teaterns glansdagar. Jag förstår varför Gunnar, ljudteknikern på min gymnasieskola, sa att detta är en av världens finaste konsertlokaler. På scen är ett vardagsrum uppbyggt, en salongsliknande miljö med tavla, uppstoppad hund, skinnfåtölj och kandilaber. Anna stiger in i rummet, gungar igång en hängande lampa och startar redan här med att trollbinda publiken. Lite senare slår hon sig ner vid pianot och säger "det finns vissa låtar som man alltid måste spela, som man aldrig kan sluta spela". Den fantastiska Broder Daniel klassikern Shoreline, i Annas unika version, spelas och jag får gåshud som aldrig förr. Det känns i varje lem i kroppen och man undrar - om det börjat såhär, hur skall hon kunna toppa det? Men det gör hon. Dave Ferguson, som tidigare jobbat med bl.a. Johnny Cash och som spelat in Annas senaste skiva The Night Visitor, stiger in på scen och tillsammans skapar de magiska och trollbindande ögonblick. Till en början sitter de dessvärre undanskymda för oss längst till vänster, men när Dave stiger bort till sin kontrabas så ser vi dem och de drar av Daves The longer the waiting (the sweeter the kiss) och minihitten Walking aimlessly. Man känner, ser och hör så tydligt hur deras röster och personligheter är som jin och jang på scen, Annas milda men djupa röst och Daves sydstats-yankee uttal. Relationen dem emellan är så lättsam och de bjuder på sig själva, anekdoter och annat, som Elin sa "det låter lite som att de jammar". Bästa minnesvärda citat var ändå: "Såhär blir det efter 2 månader i en turnébuss tillsammans...i våningssängar!" Kanske beror på vilken humor man har, men jag tyckte i alla fall det var jättekul :)
När sista tonen klingat ut stannar vi kvar en stund, människor går till baren strax utanför lokalen och vi hänger vid merchendisen för att se om Anna kan komma och signera Elins väska. Men det är "bara" Dave som kommer ut, så när de packar ihop tröjor, skivor och affischer så ger vi upp och beger oss ut i Östersunds-kvällen.
"Jag vill ha den där Anna-affischen som sitter nere på anslagsstapeln på Prästgatan" säger Elin. Så ja, då går vi dit. Ca 20 minuter, blod, kyla och skratt senare så har Elin sin affisch;


Så, nu är konsertåret igång på riktigt, 4 st har jag hunnit med och sommaren bjuder på mycket fint. Mer om det senare...

/Elise



Eftersom jag och Elin alltid måste blogga om samma saker så...

...får ju även jag lägga ut denna lista. Eloge till den som orkar läsa!

1. När gick du upp idag? 7.45. Fem minuter efter klockan ringde. Högst motvilligt. Men vad gör man inte för forskningen om fobier/rädslor.

 

2. Diamanter eller pärlor? Öh, inget?

 

3. Senaste filmen du såg på bio? The Stig Helmer Story. Fantastisk!

 

4. Senaste TV- program du såg? Grey's Anatomy

 

5. Vad åt du till frukost? Mjölk, flingor, sylt.

 

6. Vad är ditt/dina andranamn? Moa och Vendela.

 

7. Din favoritmat? Tacos

 

8. Vilken mat gillar du inte? Kött, fisk, skaldjur, svamp, paprika, oliver, avokado...

 

9. Favoritchips? Sourcream and onion, pringles eller naturchips.

 

10. Vilken är din favorit-CD för tillfället? Ett fel närmare rätt med Den Svenska Björnstammen och An Arkeology med Per Tengstrand

 

11. Vilken bil kör du? Har inget körkort, men föräldrarna kör en blå Ford Fokus.

 

12. Favoritmacka? Varm macka med massor av ost. Eller när jag nån gång om året verkligen känner för en onyttig macka; Nutella.

 

13. Vilka mänskliga karaktärsdrag kan du bara inte med? Besserwisser.

 

14. Vilka är dina favoritkläder? OnePiecen♥

 

15. Om du fick åka vart du ville på semester? San Francisco

 

16. Favoritklädmärke? OnePiece, Fjällräven, Lundhags

 

17. Var vill du dra dig tillbaka? Jämtlandsfjällen.

 

18. Favorittid på dagen? Sent på kvällen/natten.

 

19. Var är du född? Mölndals BB.

 

20. Vilken är din favoritsport att se på? Längdskidåkning, speciellt Vasaloppet och OS.

 

21. Coca Cola eller Pepsi? Ubuntu, Jul/påskmust

 

22. Fotboll eller ishockey? Fotboll (se, inte spela!)

 

23. Är du en morgonmänniska eller nattuggla? Nattuggla.

 

24. Pedikyr eller manikyr? Glömmer alltid bort vad som är vad, det säger nog allt.

 

25. Några spännande nyheter att berätta för oss? Jag skall på konsert i ÖSTERSUND imorgon. Stora bokstäver eftersom; ja, det är ett mirakel att en artist jag vill se kommer hit!

 

26. Vad ville du bli när du var liten? Popstjärna, sportreporter, pensionär...

 

27. Bästa barndomsminnet? Sälen på vintern och Sätila på sommaren.

 

28. Varit I Afrika? Japp, Sydafrika.

 

29. Nånsin rullat in någon I toapapper? Nä, men Carro blev inrullad i plastfolie...

 

30. Varit med om en bilolycka? Nix

 

31. Favoritdag i veckan? Onsdag (alltid massa bra på TV), Torsdag (Soppan, Rock@Bygget, KlubbTotal, 80's Cupcake...med andra ord: de bästa klubbarna har alltid vart då), Lördag (enda dagen man får gå upp när man vill och gå och lägga sig när man vill).

 

32. Favoritrestaurang? Happy, La Coronela (båda i Barcelona...det var liksom den perioden i mitt liv då jag gick på restaurang).

 

33. Favoritblommor? Har inte direkt någon. Färgglada?

 

34. Favorit-snabbmatsrestaurang? Max♥

 

35. Äger du en cykel? Japp, två till och med.

 

36. Vem fick du senaste mailet från? Facebook (Elin).

 

37. I vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort? Säger som Elin; va?

 

38. Läggdags? 00

 

39. Senaste personerna du delade en middag med? Mamma i söndags, det är ju dock ingenting ovanligt. Men åt på Konserthusgrillen i lördags med Linnea, Ida, Rosa, Linn och Anna. Och fil med Elin i torsdags, vet dock inte om det var middag direkt...

 

40. Vad lyssnar du till just nu? Fläkten i datorn. Lite från TV:n i vardagsrummet.

 

41. Favoritfärg? Rosa.

 

42. Hur många tatueringar har du? Inga.



/Elise

"Kanske fånigt att säga, men jag har aldrig vart så stolt" - Ola Salo och övriga helgen i Gävle

Linnea Henriksson – Alice


Fredag
Gävle tågstation kl. 21.00

Något försenad anländer jag till Gävle och blir upphämtad av Rosa och hennes pappa. Vi åker hem till hemmet i Valbo strax utanför stan. Vi hinner inte så mycket mer än att natta/mata hästarna och äta en macka innan vi går och lägger oss. Och småpratar en halv evighet innan vi somnar.

Lördag
Stallet kl. 9.00

Efter frukost mockar vi och städar stallet. Rosa är väldigt nöjd med att få frivillig jobbhjälp i stallet och jag tycker det är helt underbart att få vara med hästar igen, även om det känns lite osäkert och ovant till en början.

Gävle kl. 10.00

När vi är klara bli vi skjutsade in till stan, igen av Rosas pappa, och möter upp Ida vid hennes tåg. Vi går sedan en runda på stan, jag fixar en present till bror min som fyller år om en vecka, vi köper ett påskägg och godis att ge till Ola till kvällen och avslutar med en fika. Vid ett-tiden hämtar vi Linnea vid hennes tåg, träffar på diverse andra vänner, och springer till bussen hemåt. 

På hästryggen kl. 15.00

Efter att vi tagit in hästarna, borstat, ryktat, sadlat och tränsat så ger vi oss med stapplande hjärtan ut på en efterlängtad ridtur. Jag rider foderhästen Niko, Ida (en av de första ridturerna i livet!) rider skimmeln Atarak (ofast kallad Arken) och Linnea rider ponnyn Monithor, Rosa leder Atarak - och blir mest tränad :P Det blir bara en skrittrunda, vi är inte tillräckligt vågade än, men det är fint väder och blir en härlig runda.
När vi återvänder till stallet sadlar/tränsar vi av, borstar, kratsar hovar och packar matpåsar. Varsin dusch och omklädnad senare är vi redo att ta bussen in till vårens höjdpunkt...




Konserthuset kl. 17.30

Eftersom Ola, Jonas och Jens äter på Konserthusgrillen (dåvarande Sibylla) vid Konserthuset i Dom kallar oss artister med The Ark från 2010 så var såklart vi tvugna att göra det också. Det blev "en vegetarisk burgare" (sagt med Olas dialekt) till middag och vid grillen joinade även Linn och hennes vän Anna. Vi går sedan in i "ett under av kornblå senpostmodernistisk elegans - Gävle Konserthus" där kvällens föreställning nu var alltmer analkande. 
Fler vänner anlände och vi tog det lugnt i de mjuka stolarna vid entrén innan vi begav oss mot insläppet och fjärliar börjar väckas i magen...




Kl. 19.30

Gevaliasalen fylldes på och vi satt på första raden med ca en halv meter till scenen, lagom för att slänga upp fötterna på scenkanten medan vi väntade på att allt skulle dra igång. Så kommer orkestern, Gävle Symfoniorkester, in och tar plats vid notställen och spelar första stycket; marsch ur kärleken till de tre apelsinerna följt av Olas entré och den gamla godingen Cygnet to Cygnet (cygnet som betyder "svanunge"). Från det över till en istället mycket ny låt i sammanhanget, alltså en av The Arks sista låtar Breaking up with God - otroligt häftig i orkesterversion! Sopranen Sofia Niklasson sjöng Let the bright seraphim av Händel - "från rock till ba-rock" - som Ola sa och gav ifrån sig ett mycket udda skratt. Ola kom tillbaka för två låtar från In full regalia; Singing 'bout the city och Have you ever heard a song. Vibrate av Rufus Wainwright och avslutningen av första akten: sluthymn ur Linnaeus Rex - det verk Ola skrev till Linnéjubilét i Växjö 2007. Då Linné "hade fyllt 300 år - om han hade fått leva". Detta är helt underbart vackert, orden och musiken sätter sig i själen och det blev en andaktsmässig stämning i salen.

Kl. 21.00

Andra akten startar med Lady grining soul med David Bowie, en av Olas många inspirationskällor, följd av en annan - Interlude ur Orphèe av Philip Glass. Vidare till en liten favorit i Olas klassiska sammanhang - Elvis Costellos I almost had a weakness. Sofia kom åter in och sjöng Olas/Lasses fantastiskt vackra No end, vilket hon gjorde bra men jag hade i alla fall velat höra Ola sjunga den faktiskt... Men för avslutningen så var Ola åter tillbaka, först med balladen Stay with me som fick nytt liv med just Gävle Symfoniorkester till Arkeology skivan som kom förra året. I stil med No end, en tvättäkta Ola ballad och underbar tillsammans med orkestern. Forsbacka Kammarkör, som även sjöng på Linnaeus rex denna kväll återkom på Olas andra, eller egentligen första, klassiska verk - nämligen det han skrev som projektarbete på gymnasiet: Lema Sabachtani och Lament framfördes ur den. Sen avslutades det ordinarie programmet med två The Ark klassiker som fick hjärtan att bulta, ögon att rinna, munnar att sjunga och händer att klappa. Till att börja med It takes a fool to remain sane, föranlett av ett The Ark-konsert-liknande tal om att vara sig själv o.s.v. Sist men inte minst, Calleth you Cometh I - den klassiska slutlåten på alla The Ark konserter sedan 2002, en som genom åratal framkallat tårar, sång, kärlek och tacksamhet. När vi kom till partiet där vi alltid stämt in i allsång så gjorde vi som vanligt det, alla Angelheads ställde sig upp och sjöng med, fler och fler fattade vinken och hängde på och det dröjde inte länge förrän man såg tydligt hur tårar pressades ut ur självaste Ola Salos vackra ögon. Det var ett så ömsesidigt ögonblick då kärleken och tacksamheten bubblade i rummet och jag var så omåttligt glad över att jag fick uppleva det med några av de bästa människorna i världen. Se filmen nedan vid 3:53.
Konserten avslutades sen med extranummer, först schlagerlåten The Worrying Kind och sist Patty Smiths People have the power. Ola pratade om att han tänkte hinna med 22-tåget men vi tog det som ett skämt...



Backstagedörren Kl. 22.30

Efter lite väntan, eftersnack, kramar och tårtorkande begav vi oss ut mot backstage-dörren för att vänta in idolen. Efter en stund kommer Jonas Nydesjö, dirigenten ut och berättar att det där Ola sa om att hinna med 22-tåget inte var ett skämt - han hade faktiskt fått rusa som en galning för att 9 minuter efter han klev av scenen ta tåget från Gävle station. Lite snopna, men det är som det är. Den där mannen har galet mycket att göra nu!
Men inget ont som inte för någonting gott med sig, vi öppnade påskägget som Ola skulle fått och bjöd runt till alla, det var faktiskt få som gick därifrån. Lite senare började vi prata med Jonas och fastnade en bra stund i snack om verken i konserten, idéer för framtiden och Olas artistskap. Det blev sen en massa hej då och kramar innan vi begav oss till bussen och åkte tillbaka till Valbo - nöjda och omåttligt glad trots inget möte med idolen. 


Monithor, Niko och Atarak

Söndag
Stallet 10.30

Efter lite sovmorgon hamnar vi alla fyra i Rosas säng för lite snooze innan vi pallrar oss upp och äter frukost och beger oss ut i stallet. Ida, som visade sig vara hästallergiker och rann som ett vattenfall ur ögon och näsa dagen innan, avstod ridningen denna dag och jag tog över Atarak som är lite lugnare för trav. Vi fick en bra start på vår ridtur då ett långt bullrigt godståg körde förbi precis där vi red och hästarna blev rädda. Vi lyckades dock sitta kvar allihopa välbehållna och någorlunda under kontroll. Men jag galloperade tydligen i samlad galopp ovetandes, det är ju intressant. Resten av turen blev fin, lite trav la Rosa in när hon tyckte det passade och Ida agerade fotograf (så bilder på det kommer så fort hon skickat). Vid hemkomst gjorde vi i ordning och släppte ut hästarna i hagen, sedan tog vi tag i stallarbetet; mocka och packa matpåsar. Efter dusch och lite packande åt vi våfflor! Mest på order av mig egentligen, eftersom jag tyckte att man ju måste äta våfflor på våffeldagen :) Vi åkte sedan in till stan och efter ha köpt tidningen med fullpotts-recensionen så satte jag mig på tåget hem. Fruktansvärt trött, fruktansvärt nöjd och fruktansvärt glad!

/Elise



Vårens första dag, och jag vill va med

17-18/3
Järpen/Bratteggen







22/3 kl. 23.00
Max Östersund



En vanlig lugn filmkväll som alla andra, blev en spontan tur till Max och varsin lyxchokladshake för mig och Elin. Vi satt sedan där i 2 timmar tills de stängde och pratade om livets djupa frågor. Sedan gick vi hem och såg Trollkarlen från Oz och jag gick hem för att sova 4 timmar innan skolan. Bra planerat. Men vad gör man inte för att ha kul!

/Elise

Glädjen när...

...man vart sur, irriterad och uppgiven - och sen spelas denna på gymmet. Allt känns plötsligt helt okej igen :)




...det börjar rammla in artister till Yran och det ser minst sagt bra ut;
Patti Smith
The Hives
Melissa Horn
Eldkvarn
Kapten Röd
Tant Strul
Deportees
Den Svenska Björnstammen

m.fl.
:)

...fina Love Antell från numera nedlagda Florence Valentin har släppt en ny låt, första till det allbum som äntligen släpps 25/4. Hade börjat ge upp hoppet om att den där skivan någonsin skulle komma, eftersom han utlovade den redan under Peace and Love 2010 :P



Nu blir det Antikrundan, so long! :)

/Elise

"‎2012 var året jag höll Elin hårt i handen för att Thorsten Flinck inte skulle vinna Melodifestivalen"

Jag har för första gången på fem år seriöst och ganska engagerat tittat på finalen i Melodifestivalen. Men fel låt vann ju så inte hjälpte det. Men det är ju en ren subjektiv bedömning, såklart. 
Efter finalen, då jag och Elin i slutskedet av omröstningen var tvugna att hålla varandra i handen för att vi var så nervösa att den läskige och vildvittra-liknande Thorsten Flinck skulle vinna, tittade vi på Ronja Rövardotter serien. Inspelad på ett gammalt vhs-band sett på tok för många gånger.
Att titta på gammla vhs-inspelningar är överhuvudtaget någonting jag och Elin ofta roar oss med. Igår ledde det till att jag inte kom hem förrän halv fyra, fast Ronja var slut runt ett. Vi skulle ju bara se Danny och Markus Fagervall i Idol 2006. Men det var ju så kul att också se alla andra femminuters-klipp som var med på blandbandet, bl.a. sista avsnittet av Livet enligt Rosa. Och sedan var vi ju tvugna att se när Elins skola var med i TV-programmet På Rymmen någon gång på 90-talet.
Sen så hade jag ju inte heller sett Rosa - the movie så då var vi ju tvugna att koppla in DVD:n och och snabbspola fram till de bästa scenerna med Elin som berättarröst. 1,5 timme kortades ner till ca en halvtimme. Varför ser man inte på film så oftare? Tänk vad mycket mer man hade hunnit med!

Idag har jag och mamma diskat, städat, sytt, lagat mat och tagit en långpromenad inklusive fika på Café Torgbrinken. Där läste jag föresten en intressant artikel om Daniel Adams-Ray från en nästan ett år gammal King Magazine. Mycket fint!

/Elise

I bless the rains down in Africa - 3 år sedan Sydafrika



"Det är nog svårt att beskriva hur mycket den resan och kören i allmänhet betydde - och betyder - för mig. Den gjorde mig i mångt och mycket till den jag är idag och att jag vågar ta plats som jag inte skulle vågat ta annars."

För 3 år sedan var jag i Sydafrika och hade the time of my life. Hjälp vad tiden går snabbt!

/Elise

Lagbok - släng dig i väggen!

Tystnaden som vart beror än en gång på tentaveckans underliga mystik, tystnad och koncentration. Men kl. 11 imorse var det klart, tentan inlämnad och lagboken åkte för sista gången ner i min lila skolryggsäck. Nu skulle den bara hem och stanna där ett bra tag (till termin 4 och nästa juridikkurs...). Sen dess har jag njutit av det goda nöjet att göra ingenting, ingenting och däremellan tränat, ätit och sett på TV utan att känna att jag egentligen borde plugga. 

Nu väntar en såndär härlig helgen-efter-tenta-helg då man gör saker man vill utan att känna att det gör någonting. Ungefär som ett kort sommarlov. Imorgon skall jag och mamma gå på stan och springa lite ärenden. På kvällen skall jag se Melodifestivalfinalen och Ronja Rövardotter med Elin. Förlåt Elin, men jag ser mest fram emot det senare. 

Söndagen är helt oplanerad. Fy vad bra det känns!

Sålänge bjuder jag på det här, man blir nämligen väldigt kreativ när man sitter och maler böcker och inte får utlopp för sin energi...:


Trevlig helg :)

/Elise

Göteborgare, inspirationskälla - och nu vice generalsekreterare i FN


Jan Eliasson och Mark Levengood under paneldebatt, Peace and Love Forum 2010

Få har väll missat nyheten att Jan Eliasson nu blivit vice generalsekreterare i FN. Själv tycker jag det är otroligt glädjande, han är en stor inspirationskälla och en driven person som gör skillnad. Jag tror det behövs fler Jan Eliasson i världen och FN behöver absolut minst en. 
Jag har vart på tre mycket inspirerande föreläsningar/debatter med Jan under Peace and Love 2010-2011. Han säger inte det där typiska politiska, egentligen tror man inte att han är/vart politiker, han är bara mänsklig och talar från hjärtat.  

Förra gången kunde jag t.o.m. med att fråga efter autografen (vilket jag inte gör så ofta längre), den sitter nu på min Peace and Love Forum plansch som pryder min vägg;

Hmm, ja en FN: s vice generalsekreterares autograf är något man sent tappar bort.

Nu tillbaka till diskberget och Musikguiden på radio.

/Elise

Thursday - I don't care about you


Torsdag 22.00
Jag och en kameraskygg Hannamaria släpper skolarbetet ett tag och beger oss till en lugn soppankväll på Oscars. Ett och annat galet samtalsämne och god mat :)


23.00
Sakta spankulerar jag hemåt i den sena Östersundskvällen, men stannar upp på Regementsgatan strax nedanför Campus - en spark hänger i ett träd! Undrar fortfarande hur den hamnade där, men jag kan meddela att den inte längre hänger kvar. Nån hade visst lite för högtflugna planer med sin sparktur...

/Elise

Tjej Vasan 2012

Eftersom jag är så extremt långsam med att blogga ibland så har jag fortfarande inte fått iväg någonting om hur Tjej Vasan förra veckan gick. För att snabbt få med allt så bjuder jag på foton:


Lördag 16.00
Trötta, blåslagna, med krampkännig, uttömda, men nöjda kom vi i mål på ny rekordtid (för mig) 3.22.42 :) Hemma hos Krång stoltserade vi med våra medaljer och somnade ganska snart i varsin säng. På kvällen fick vi ännu en enormt god middag och satt sedan ända in på kvällskvisten och tjattrade med Gun Britt och Lennart. 

Söndag 12.00

Innan avfärd hemåt besökte vi Krångs stuga på en fäbodvall 4 km från Mora. Superfint! Lennart hade gjort en liten "ishockeyrink" till barnbarnen.


Den annars så misstänksamme Telli var mycket intresserad av mitt mobilfodral...


Pappa, mamma och Lennart


Utsikt över fäbodvallen

/Elise

RSS 2.0