148 - 200


200 pins fästa vid 200 handklippta tyglappar, 148 handskrivna tackbrev i 148 namnade kuvert, 148 sorterade placeringskort och 4,5 timme senare kom jag och Annika ifrån dagens jobbinsats. Fick rusa ner och köpan en sallad på coop och sedan till frissan för att fräscha upp mig inför imorgon. Har lämnat in hemtentan också, nu är snart sommarlovet här på riktigt!

Sitter för tillfället ganska rastlös. Inget att plugga, inget att göra, inte förrän jag skall på Oscars med Mikeala vid 19. Får väll ta tag i att städa och diska och göra mamma glad då :)

/Elise

Jag skall fly tills jag hittat hem


Pappa på Montserrat under en av de sista dagarna i Barcelona, våren 2011

För ett år sedan så satt jag ca 300 mil söderut i ett annat land och avslutade mina studier i spanska på Babylon Idiomas. Det hade varit nästan fem månader av massor av nya intryck, nya vänner, utmaningar, uppgifter och vänner som åkt hem. Nu sitter jag uppe i norrland och upplever någonting liknande, men den här gången skall jag inte åka någonstans på ett tag. Dock har jag avslutat min sista hemtenta, klassen försvinner från stan och sommaren är på ingång (och Stikos vandringsturné är snart klar). På måndag lämnar Elin stan och kommer inte tillbaka, samma dag börjar jag min sommarkurs Latinamerikansk Historia och kultur (kanske jag inte ens skrivit om innan, men den är på distans 50% i tio veckor). De närmaste månaderna, resten av året faktiskt, kommer att bli väldigt händelserikt; med resor, praktik, vänner och nya upplevelser. Detta efter ett välförtjänt relativt lugnt första år i Östersund utan helt fasta rutiner, aktiviteter o.s.v. Det var skönt att komma till insikten att det kunde vara okej att inte vara superengagerad i allt och springa runt som en tetting i vardagen för att hinna med allt. Nu vänder vi blad.

Imorgon blir det först lite jobb med Annika; att skriva tackbrev till examenshögtiden (en liten tröst för att jag inte kan jobba på högtiden på fredag som jag egentligen ville, men inte kan), sedan skall jag klippa mig och slutligen så skall jag och Mikeala gå på en andra sista soppan på Oscars. Skönt efter pluggveckan.
På fredag väntar examenshögtiden för de som avklarat sina studier, lite blandade känslor inför det.

Godnatt!

/Elise

Hur lyckan kan vända sig om när som helst och ge dig det lilla som krävs för en kväll

Det blev en fin mors dag, med två trötta barn som lagade mat och fika åt sin mor och åt på balkongen i kvällsvärmen :) En ny cykeltur hanns med tidigare på dagen också, denna gång knappt 5 mil via Frösön-Rödön-Dvärsätt, supervackert!



Och såklart måste jag nämna lite Stiko, kan ju inte avbryta en långvarig (läs: 4 veckor) tradition. Idag går han in på sin allra sista vandringsturné-vecka för i år och redan imorgon lämnar han hemlandskapet Dalarna för Västmanland och Sala. Det känns lite vemodigt, kommer verkligen att sakna konserterna varje kväll och lyckan i att vakna upp till en ny videoblogg varje morgon. Men men, livet går vidare.

Idag är planen att börja med och komma en bit med hemtentan som skall vara inne på torsdag, wish me luck!

/Elise

Party for everybody


Elin fick grädde i håret. Är helt oskyldig, lovar!

Hemgång i Östersundsnatten kl. 3.25. Dagsljus sedan ca 1,5 timme tillbaka.

Efter en dag (som för övrigt startade av att vi försov oss och missade melodikrysset) av shopping och mys på stan med mamma plus lite plugggande ackompanjerat av Loves musikguider, så begav jag mig återigen - och för troligen allra sista gången - hem till Elin. Elin har nämligen tagit rollen som melodifestival/eurovision-ansvarig oss emellan så jag hade egentligen inget val kan man säga. Vi lagade till hamburgare, d.v.s. quornburgare till mig och sojaburgare till Elin (eftersom vi inte är överens om vad som är godast...) och såg lite Stiko (surprise, surprise) innan det var dags att slå på TV:n och Eurovision Song Contest från Baku, Azerbajdzjan. Detta var första gången jag såg hela denna tävling på...någonsin? Jag lyssnade på hela för fem år sedan, på en mp3-radio i vildmarken utanför Lund men det är nog det närmaste jag kan minnas.
I alla fall. För att genomleva 26 bidrag med mer eller mindre likadana ballader, utflippade scenkläder, hiskeliga frisyrer och dålig engelska så måste man ha någonting att syssla med, t.ex. att skriva ett word-dokument med kommentarer angående varje bidrag. När man sedan väntar på att omröstningen skall bli klar och får genomleva ett antal snabbrepriser och bilddokumentationer över Azerbajdzjan så kan man bestämma vilka som är de tre snyggaste killarna i tävlingen. För en gångs skull så var jag och Elin överens; det fanns bara en kille som överhuvudtaget skull kunna räknas som snygg:

Tysken Roman Lob. Och om han var snyggast i tävlingen så förstår ni nog hur dåligt utbudet var...

Sedan var det ju själva presentationen av poängen. Fyrtiotvå länder skulle presentera sina poäng, vissa hade vett på att få det snabbt överstökat medan andra, t.ex. Lordi från Finland tog extra lång och dramatisk tid på sig att presentera varje poäng (och skrämde livet ur den stackars lilla nätta programledaretjejen). Men ganska tidigt stod det ju klart att Sverige skulle vinna och det vet ni ju att vi, eller snarare Loreen, gjorde. Vad jag var mer intresserad av var att mina favoriter; Ryssland, skulle slå Serbiens tråkiga bidrag om andra platsen. Det var ju en lite mer spännande fajt och jag var oerhört engagerad - och det gick vägen! För er som inte förstår, se här:


Vilken partymusik! Jag lovar att det inte var något annat bidrag som fick igång publiken som de. Everybody danced :)

Nu skall jag ta och sova några timmar innan det är dags att ta sig an sista dagen på veckan - och Mors Dag! ;)


Godnatt(morgon)!

/Elise

Så spring allt du kan


Föresten så var Love Antell gästredaktör i Musikguiden i P3 nu i veckan. Eftersom jag missade det så lyssnar jag i efterhand, det kan du också göra >här<.

/Elise

peace, Love & Stiko - en känslosam tillbakablick


Idag och igår spelade Stiko Per Larsson i Borlänge, på Café Peace and Love. Detta var mer än bara två vanliga vandringsturnéspelningar - de hade symboliska och känslomässiga värden (för mig), men för att beskriva det måste vi gå tillbaka ca ett år i tiden.

Fredsfestivalen
Under en vecka i slutet av juni och början av juli förra sommaren (och sommaren innan) var jag tillsammans med några vänner på plats i Borlänge för Sveriges numera största festival Peace and Love. En sak man skall veta om den festivalen är att den har en bakgrund djupare än ekonomiska eller endast underhållande förtecken; "Ursprungstanken de första åren var att motverka våld, rasism och främlingsfientlighet i Borlänge och i Dalarna. Efter en tid övergick arbetet till sprida positiva värden kring ledorden mångfald, gemenskap och förståelse" (Wikipedia). Borlänge är en stad som under lång tid drabbats av mycket kriminalitet, men genom att ha en festival som präglas av budskapet om fred och kärlek så har man hjälpt till att, om inte få bort kriminaliteten, så i alla fall få bort en del fördomar och attityder. Förutom musikfestivalen arrangeras samtidigt Peace and Love forum med inspirerande föreläsare, filmfestival och en klassisk musikfestival i början av sommaren, utskick av volontärer i världen och även projekt ute i världen. Allt detta visste jag inte när jag för första gången satte min fot i Borlänge för snart två år sedan, jag skulle ju bara ha lite kul festivalhäng och jobb med mina kompisar.

En sommardag på cafét
Förra året åkte jag alltså dit för andra gången.
Love Antell var sångaren i det inaktiva bandet Florence Valentin som min vän Linnea avgudade (och avgudar) och vi hade redan sett honom året innan, plus att de andra såg honom på festivalen aktuellt år då jag av någon anledning missade det. Men det gavs också några gratiskonserter utanför festivalområdet, bl.a. på Café Peace and Love (där detta inlägg tog sitt språng ifrån) där Love spelade en förmiddag. Det var soligt och fint, vilket det alltid verkade vara i Borlänge, men några stycken var vi som letat oss till cafét. Linnea var skakis av att vara nära sin idol, jag var på gott humör, Elsa och Herman var trötta. Vi satt och lyssnade och njöt av Loves musik och politiska mellansnack.


En minnesvärd kväll på gräskullen
Nånstans där i svängarna, vet inte om det var dagen innan eller samma kväll, såg jag Stiko Per Larsson live första gången. Eftersom att han är typ det enda jag skrivit om de senaste veckorna kanske han inte behöver någon närmare presentation. Men jag kan ju nämna att han har en stark koppling till Peace and Love, inte bara att det är Dalarna och Stiko är väldigt mycket dalmas men också för att han spelat där så många gånger att han väll knappt själv vet hur många gånger det är. Tror han spelade fyra gånger bara förra året, två av dem såg jag och på den vägen är det kan man väll säga. Första spelningen var på scenen Tropico inne på festivalområdet, en magisk kväll jag sent glömmer:

Just låten Törneros har betytt väldigt mycket för mig senate året. Jag vet inte vad det var som fångade mig, men under tiden i Barcelona gick den på repeat. Det var under denna första konsert som jag lärde mig att just den låten var den låten som Stiko alltid avslutar sina konserter med, och det blev allsång i den dalablå festivalnatten.

Love & Stiko
Tillbaka till nutid och Café Peace and Love denna kväll. I slutet av dagens spelning blev det såklart Törneros som alltid och publiken sjöng med, Stiko bjöd in till allsång. Någonstans där förenades nutid och dåtid, men även Stiko och Love på ett speciellt sätt. Där stod Stiko och höll allsång med den där låten som var soundtracket för hela 2011 i staden där jag första (och andra) gången hörde den live, på scenen där Love stod och sjöng sommaren innan. Det var som om ingen tid passerat sen den där festivalveckan och som om de båda två var närvarande.

Fler beröringspunkter finns mellan dem, den mest uppenbara för den som lyssnat på dem båda är Vårby Gård - en förort till Stockholm där Love hängde som ung och dit Stiko flyttade när han lämnade Dalarna för Stockholm under början av 2000-talet.
Florence Valentin – Pokerkväll I Vårby Gård
Stiko Per Larsson – PS Sthlm
Stiko Per Larsson – Den Tunna Röda Linjen

Men för mig kommer dessa två alltid att betyda mycket eftersom att de är en symbol för lycka, festivalliv, smålandsrullar, musik som går in i själen och svensk pop/folkrock som räddar från jobbiga stunder. I år blir det inget Peace and Love, vi kände efter förra året att det nog var dags för en paus. Nu när festivaltider närmar sig känns det lite tungt men jag har Yran som en stor tröst. Nästa år är vi förmodligen på plats igen. Och med lite tur - så även Love och definitivt Stiko.

(vet inte om jag lyckades få fram vad jag ville med detta inlägg, är så svårt att fånga känslor i några rader).

/Elise

Utmaning

Jag blev utmanad att svara på lite frågor av Lisa och sådant tycker jag är roligt. Då kanske Elin och Ida kan göra detsamma?  
  1. Vad gör du helst en vacker dag, går till stranden eller till parken?
    Parken! Parker är oslagbara, det finns mjukt gräs, lagom lugn och ro, fina picknickplatser och man kan studera människor på avstånd. Detta får mig att sakna Ciutadella (Barcelona) och University parks (Oxford), men Badhusparken (Östersund) är också jättefin :)

  2. Vilken färg har du på inredningen i ditt hem?
    Vita väggar och ändlöst med affischer. Och en del rosa.

  3. Om du skulle flytta utomlands vilket land skulle du välja?
    England. Men allra helst inte alls.

  4. Vilken är din favoritsötsak?
    Får nog bli choklad, i olika former. Men allra mest Milka.

  5. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
    Beror på vem det är och vad jag vill. Att skriva ändlöst långa sms med någonting jag kan förklara tio gånger snabbare på telefon till någon jag är bekväm med att prata i telefon med är jag alldeles för lat för. Men i allmänhet så har jag ju lite telefonfobi, så är det en främmande människa så föredrar jag sms.

  6. Vilken är din favoritaffär?
    Naturkompaniet. Och Syssla (Panduro Östersund).  

  7. Hur många språk kan du?
    4. Svenska, engelska, spanska, tyska (hjälpligt).

  8. Vart drömmer du om att resa?
    Om jag skall ta någonstans jag inte redan varit så Nya Zeeland.

  9. Håller du på med någon sport, eller höll du på med någon sport tidigare?
    Jag har orienterat, spelat tennis, tränat bowling, spelat fotboll. Numer åker jag skidor, springer, cyklar och åker rullskridskor.

  10. Vad gillar du mest? Kött, kyckling eller fisk?
    Dum fråga....

  11. Har du någon fobi? I så fall vad?
    Ormar, kor, spindlar till viss del, att ringa människor jag inte känner (eller inte brukar ringa, här ingår även att ringa och beställa pizza), andras blod (men att se mitt eget går bra), höjdskräck (är det en fobi?).

Sex års vandringar, var det bättre förr?

2007 --> 2012


Nej. Videobloggarna ÄR bättre nu!

Föresten så har jag vart på sopptorsdag med Mikaela ikväll, det var mycket trevligt med uteservering och allt. Klockan är nu strax efter två och det är jätteljust ute, utan att egentligen blivit mörkt. Jag har säkert redan skrivit en del om det, men jag är fortfarande fascinerad över det norrländska ljuset!

Godnatt! (eller blir det godmorgon?)

/Elise

Vi tog den sista spillran hopp





Badhusparken, onsdag kväll

Elin kom på spontan filmkväll. Som inte blev någon filmkväll. Men vi såg lite Stiko, åt ägg, mackor och glass och halva Bridget Jones. Sedan kom vi på att vädret fortfarande var jättefint och ljust så vi tog en promenad ner till Badhusparken och lekte på lekplatsen och satt i storsjöodjurets mage och pratade familjehemligheter. När solen började gå upp gick vi hem igen.


Föresten, så brann restaurangen/nattklubben Marité nere vid badhusparken natten innan och arbetet pågick fortfarande när vi vandrade förbi. Inget ställe jag varit på, men grymt att det brann ner bara dagar innan sommarpremiären och att krogstråket/Yran förlorar ett av sina stora nummer.
http://op.se/lanet/ostersund/1.4733115-optv-efterslackning-av-marite


Idag har jag haft en studentskugga, d.v.s. en som var intresserad av att gå socionomprogrammet fick komma hit och vara med mig en hel dag i skolan. Var lite nervös först, men det var kul faktiskt :) Nu skall jag döda andra halvan av analysen och ikväll blir det soppan!

/Elise

Sol, midnattsljus och minnet av en vit mössa

Det gick som över en natt - plötsligt kom sommarvärmen till Östersund. Man kunde cykla i kortärmat, svettas i ett linne på balkongen, använda solglasögon, gå barbent, plocka fram flip-flopsen. Dessutom tar ju liksom dagen aldrig slut, solen går knappt ner och när man somnar är den påväg upp. Märkligt land det där Norrland..

Idag har jag just suttit och svettats på balkongen i linne hela dagen och försökt få ihop min samtals-analys (det är inte lika kul som det låter, eller precis lika jobbigt som det låter beroende på hur du tycker att det låter). Men framåt kvällen fick det vara nog och jag begav mig till skolan för att möta upp Hanna och Emma för att gå på gästföreläsning. Det var en numer verksam socionom som tidigare pluggat på vårt program. Det var intressant, men också mycket saker som vi inte riktigt börjat fundera på än, typ jobb, starta eget, löneförhandlingar o.s.v. Man får väll ha med sig det in i framtiden! Efter detta gick vi till macken och köpte glass som vi åt på en bänk, pratandes om livet i allmänhet och skrattade en hel del :)

Påväg hem såg jag flera studenter, alltså gymnasiestudenter i sina vita mössor, grillandes och skrattandes i sommarvärmen. Här i Östersund har de nämligen en tradition av att man skall gå runt med studentmössan på sig i flera veckor innan studenten. I Göteborg är det i det närmaste otänkbart att knappt prova mössan innan studentdagen! Men i alla fall, man fick ju lite flashbacks...

Såhär såg jag ut på studentflaket, 2 år sedan på lördag. Wosh, vad tiden går!

/Elise

Flykta fortare - Colin Firth, socker och dalablått

2012.05.21

Jag och Elin skulle ha en av våra berömda filmkvällar, som snarare nuförtiden är filmeftermiddag/kväll/natt. Denna gången var vi hemma hos mig, eftersom mamma var borta, kändes nästan lite konstigt eftersom vi alltid är hos Elin annars. I alla fall så kom vi på något konstigt sätt fram till att vi skulle ha Colin Firth-tema på kvällen, mest eftersom det fanns en film med honom som Elin ville visa mig och sedan kom vi på att han ju gjort en del andra bra filmer. Så vi startade med denna;

Love Actually, inte en film vi sett få gånger direkt, nån av oss. Men bra är den ju.

Efter första filmen var det dags att laga till middagen. Eller ja, middag och middag. Skulle betvivla att någon skulle vilja kalla detta middag:

Blå plättårta med grädde, sylt, m&m:s och mini mashmallows. Ja, man mådde ganska illa efteråt.

När vi slog oss ned för att äta började vi först titta på The King's Speech (med Colin, såklart!), men konstaterade att vi inte skulle hinna se alla filmer och slog istället över till en annan film som vi sett massvis med gånger:

Mamma Mia. Fantastisk film och musikalklassiker med de fantastiska Abba tonerna. Dock hann vi bara se en liten stund in i den innan det var dags för Stiko-paus...



Vi slog oss ned i sängen bland kuddar och gossedjur, med datorn på och livestreamen framför oss. Det hade vart lite oklart vart han egentligen skulle spela under kvällen, mer än att det skulle vara en privatspelning för webbtittarna. När vi slår på ser vi att det står "Live från Heden - Världens bästa by", han har alltså gått till sin hemby utanför Leksand och sänder från sin systers veranda. Det var supermysigt, flummigt och fint. För att förstå, se här:


Efter detta var det tillbaka till filmtittandet. Först såg vi klart Mamma Mia och sjöng duetterna med full inlevelse (i alla fall från Elins sida). Efter det så var det dags för den filmen som ju var den stora anledningen till tema-kvällen, A single man (En enda man):

Helt klart en bra film, men jag är nog egentligen en lite för otålig filmtittare för den :P

Efter detta var natten kommen och vi avslutade kvällen. Elin gick hem och jag blev kvar med alla disk för en gångs skull, inte mer än rättvist.

/Elise

Tonight we are young

Snart kommer Elin hit, vi skall ha en av våra sista(!) filmkvällar med Colin Firth-tema och blå plättårta. Låter som oss, i allra hägsta grad. Och eftersom hon drar in mig i Mello-svängen så tänkte jag tvinga henne att titta på livestreamen med Stiko sen, det är privatspelning för webbtittarna, supermysigt! Tänker jag inte missa.
Nu måste jag städa klart, och lyssna på Christer.


/Elise

Förbi Namn och hem igen


Onsdag kväll; familjemiddag och chokladmousse till efterrätt :)


Lördag eftermiddag; Fick äntligen köpt ett par Lundhags-kängor. Ett par sådana här, fast provexemplar (och 1000,- billigare...). Röd-bruna skalkängor för dam med skaft av ekologiskt skinn :) Var ju ganska mycket emot mina principer att köpa skinn, men då är det ju bra att det är ekologiskt i alla fall.



Lördag eftermiddag; choklad- och blåbärspannkakor till lunch, mums! :)

Idag (söndag) har jag och mamma cyklat igen, runt Storsjön ca 46 km (där man bl.a. cyklar förbi byn Namn. Stor fantasi de har). Knappt tre veckor kvar till TjejVättern nu, ohoj! :O
Föresten, för er som undrat över hur jag och den där Elin egentligen känner varandra och vad vi haft för oss de senaste tio månaderna, läs här.

/Elise

Rotlösheten - funderingar en lördagskväll

När man är i den här delen av livet som jag, någonstans mellan tonåren och stadgad vuxen så är väldigt mycket ganska osäkert; vart skall jag bo? Vad skall jag bli? Vad vill jag med mitt liv? Vem kan jag lita på? o.s.v. Jag har turen att ha en familj som alltid finns där för mig (och föräldrar som står ut med att fortfarande ha mig hemma) plus en massa fina vänner som också tycker om mig - jag vet att jag på det viset har det väl förspännt. Men någonting jag tänkt på mycket på sistone, såhär nio månader efter flytten, är rotlösheten som finns där hos så många. Många gånger tänkte jag att "allting löser sig bara jag flyttar ifrån den där gudsförgätna hålan som jag alltid bott i". Men, det är inte så enkelt. Visst, jag trivs helt klart bättre i Östersund än Landvetter, med närheten till fjällen, staden men ändå inte storstaden, närheten till service och så vidare. Å andra sidan så är det väldigt långt bort ifrån allt, ibland är det just det som jag tycker om också, men ofta så gör det att jag känner att jag är så långt ifrån alla. Detta är också anledningen till att jag valde att göra praktiken i Göteborgs-området, inte för att jag saknar Göteborg eller Landvetter så förskräckligt, utan för att jag ville vara nära mina sörlännings-vänner ett tag. Och jag trivs alltid med ett miljöombyte.

Det småländsk-skånska poppunkarna Vånna Inget sa i en intervju med Gaffa att de alla, trots att de frivilligt flyttat från Småland till Malmö, varje dag vaknar upp och längtar tillbaka till Småland. Hela deras ep, Jag skall fly tills jag har hittat hem, handlar egentligen om hemlängtan.
<span style="font-family: georgia; font-style: italic; color: rgb(153, 51, 102);">"You said I was a hole in desperate need</span><br /> <span style="font-family: georgia; font-style: italic; color: rgb(153, 51, 102);">and no love in the world, not even yours,</span><br /> <span style="font-family: georgia; font-style: italic; color: rgb(153, 51, 102);">could satisfy me"</span>
För ett tag sedan hade jag fnyst till och sagt: "meh, varför flyttar de inte bara tillbaka till Småland då?!" Nu vet jag att det inte är så enkelt. Det är inte så enkelt för alla människor, så att man har en plats där man bara känner "här och ingen annanstans hör jag hemma". Jag vet att det finns sådana människor som vet exakt vart de skall vara och ibland avundas jag dem. Samtidigt finns det någonting av en charm i rotlösheten, det gör att man tar sig ut och ser saker, reser och träffar människor. Ett ständigt sökande efter en självklar tillhörighet leder till möten man aldrig hade fått annars.

För att ta ytterligare ett exempel från musikvärlden så sjunger Jonas Alaska om just det här. Jonas, urpsprungligen från södra Norge men numera bosatt i England, sjunger i låten Morning Light; "England's all right - in fact it's great, don't you get me wrong, I just miss waking up to the sound of trees, 'cause it's been to long, I need a morning light" (England är okej - det är faktiskt jättebra, tolka mig inte fel, jag saknar bara att vakna upp till ljudet av träd, för det var för längesen, jag behöver ett morgonljus).


Det är väldigt svårt att hitta en plats som är så perfekt att man inte saknar någonting, här i Östersund kan jag sakna mina vänner och släktingar i söder, men i Göteborg saknar jag fjällen, stugan, lugnet och tystnaden. Det är sådant jag måste lära mig att leva med, för så kommer livet förmodligen att fortsätta och jag kan aldrig veta vart jag hamnar sen. Nånstans i det där finns också en frihet och lycka.

När Stiko Per Larsson (som jag tjatat sönder om de senaste veckorna...) flyttade till Stockholm för några år sedan så var det en stor kontrast mot Leksand och hembyn Heden. Det var inte helt lätt i början, men istället för att skriva hem till mamma och klaga så skrev han en låt som senare kom med på hans första allbum, Flyktsagor. Låten heter PS Sthlm och handlar om livet som fattig okänd musiker som försöker slå igenom i den stora staden. Men sålänge man håller drömmen levande och har hoppet kvar så kan det i alla fall gå att leva på de få glädjeämnen man får; "Hur lyckan kan vända sig om när som helst, och ge dig det lilla som krävs för en kväll"

När jag flyttade till Barcelona så visste jag att det var tillfälligt, jag förväntade mig inte heller att det skulle vara en stad där jag skulle känna "åh, här vill jag bo resten av livet!", det gjorde jag inte heller. Det var inte alltid lätt, det fanns en del hemlängtan - men det fanns också de där små glädjeämnena som gjorde det så mycket värt det. Jag lärde mig så otroligt mycket och allting som var bra gjorde allting dåligt värt mödan. Jag kan också längta tillbaka dit och villja leva det livet igen - men jag vet också att det inte är ett liv som jag vill leva för resten av livet.

Så, sammanfattningsvis kan man väll säga, att livet svänger hit och dit, hopp, drömmar och upplevelser avlöser varandra och tar dig framåt - vart du än hamnar. Att känna rotlöshet behöver inte vara någonting dåligt, det kan rentav vara ett sätt att leva. Man kan ta sig fram i livet som kantstött optimist.

/Elise


En hälsning från lugnet i obygden

Jag, mamma och pappa är i stugan. Idag har det vart ganska fint väder, till skillnad från igår då det regnade. Alltid bra att inleda med en väderraport, tänkte jag.

Försökte cykla idag, men det var ganska hopplöst i stark motvind, berg- och dalbana och treväxlad cykel. Blev en löprunda istället och jag har hittat på ett nytt namn på den lilla runda, som mamma hittade på för ett tag sedan - Brattsnabben, en kort runda ut i skogen, ner för backen och bland husen. Finfint. Har även pluggat lite och skrivit ett ganska långt loggboksinlägg, känner mig stolt!
Nu blir det snart pizza till middag :)
Stiko-streamen fungerade inte, inte heller att se videobloggen, men det får man ta. Imorgon kommer vi tillbaka till civilisationen.

Solong!

/Elise

Festival downtown

Det är den där tiden på året. Den där tiden då festival planeras för fullt i hela världen; de tidiga släpper spellistor, andra släpper artister, biljetter köps, tågbiljetter bokas, tält köps in, förväntningar byggs upp, spellistor byggs upp, samtal rings hit och dit.
I år blir det, till skillnad från senaste åren, varken Arvika (av uppenbara skäl) eller Peace and Love, utan jag håller mig i norrland; Storsjöyran några hundra meter hemifrån och eventuellt nån/flera dag/ar på Luleåkalaset. Men det vet ni förmodligen redan. Jag laddar upp med Festivallistan sommar 2012 och tipsar om två festivallivslåtar:

1. Miss Li – Dancing the whole way home
2. Norlie & KKV – Där jag hänger min hatt

Godnatt!

/Elise

Cyklar fortare hem


(räkna bort drygt 1km, eftersom jag bara cyklade till Lockne k:a och inte ner i Ångsta)


Ingen skola idag och då blev det en ny cykeltur! Jag drog ut min tur lite längre, mot Ångsta där jag ju var så sent som förra tisdagen, av helt andra anledningar. Jag tog en kort paus utanför Lockne k:a i det vackra vädret, men sitter man för länge så blir man stel. Så upp på cykeln igen, sedan var det nästa bara att rulla hem (eller cykla på 4-5ans växel på en 5-växlad cykel). Härligt! Nu är jag lite mossig och trött, men skall försöka plugga lite inför samtalsövningar del 2 imorgon bitti. Ikväll är det ny livestream med Stiko förstås :) den här gången från Järvsö. Dålig uppkoppling gjorde att detta blev inställt tyvärr :(

/Elise

Det där med att cykla...


Idag har jag än en gång cyklat till Brunflo och tillbaka, börjar bli alldeles för lätt så det blir nog att utvidga den lite nästa gång, till Ångsta kanske? Haha. Här har ni tre bra låtar om att cykla i alla fall. Trevlig söndag! :)

1. Stiko Per Larsson – Cykla Fortare
2. Hästpojken – Cyklar Och Knark
3. Mark Ronson & The Business Intl – The Bike Song

/Elise

Live bland svansar och pommes i en studentlägenhet

Nu sitter jag hemma hos Elin, hon är i full färd att laga mat och vi skall ha ännu en filmkväll. Wir kinder vom Bahnhof Zoo skall vi se, för en gångs skull skall vi vara lite seriösa och allvarliga - i alla fall i valet av film. Tills dess tittar vi på Top Model, Elin är jätteengagerad och jag låtsas vara lite med men är egentligen väldigt ointresserad. Annars har vi spätt på vår Stiko feber lite mer genom att titta klipp och bilder från veckan och tidigare. Det här, t.ex.

Fint med engagemang. Kan ju dedikera den lite till mamma :)

Nu är Top Model slut (thank God!) och det är Vänner istället. Snart så blir det film. Solong sålänge! Ha en bra fredag och helg :D

/Elise

Stiko feber i ett grått Östersund

Stiko har lämnat området och nu blir det ingen mer spelning att gå på för ett tag. Trist. Men det är en härlig känsla, de där perioder man har då man är så himla inne i en viss artist och bara slukar allt han/hon/de gör. Allt annat i livet ser så mycket ljusare ut medan alla omkring en tycker man är outhärdligt tjatig. Sånt får man ta. Men i alla fall, eftersom jag ändå inte hymlar om att jag just nu lider av Stiko feber så kan jag ju ge en topplista så jag får alla er andra att börja lyssna på honom också. Elin gjorde en topp fem, men jag slår till på topp 10 (+ 2 bubblare eftersom jag inte kunde lämna dem utanför).

1. Törneros (Kap Farväl) - behövs det några ord? Den är ju bara så otroligt komplett!
2. Cykla Fortare (Kap Farväl) - sorgen och lidandet i sin bästa form
3. Amsterdam (Flyktsagor) - gillar tempot
4. Bröder (Kap Farväl) - om att vara så passionerad för hockey och göra det till en bra låt, kan ju inte bli annat än succé
5. Vakna (Flyktsagor) - akapella och man hör Stikos fulla röstomfång, magiskt!
6. Nya Stränder (Varken stjärna eller frälst) - texten talar till mig
7. Mellan himmel och Hofors (Varken stjärna eller frälst) - "vi är ekot av de dagar som försvann", vacker text om samhället som försvann
8. Hollywood & Kyrkan (Varken stjärna eller frälst) - stämmer bra ihop med mina egna livsåskådningar
9. Tro inte på nåt (Flyktsagor) - "jag tror inte på Schweiz föran jag vart där", livet sammanfattat i ett antal rader
10. Värd att ha (Kap Farväl) - en vacker ballad om svunna relationer

Bubblare:
11. Cuba Libre (Flyktsagor) - "du vet jag är rebell som du, vi dricker cuba libre, och vi ser allt rasa ihop"
12. Den tunna röda linjen (Flyktsagor) - mest för att vi sjöng den när vi åkte den röda linjen till Norsborg
13. Ladyhawke (Kap Farväl) - sväng!

Flyktsagor - 5
Kap Farväl - 5
Varken stjärna eller frälst - 3

Glöm inte att följa videobloggen på hans vandring ner mot Stockholm.

/Elise

"Hur hamnade vi egentligen i Ångsta?" - Stiko Per Larsson på Ångsta Vandrarhem

Eftersom jag har världens bästa mamma så ställde hon ikväll upp på att köra mig och Elin till Ångsta för att se Stiko Per Larsson, igen. För att förstå det hela bör ni få lite bakgrundsfakta om Ångsta; Ångsta är en liten by 5 km söder om Brunflo som i sin tur ligger ca 15-16 km söder om Östersund. Du åker 45:an mot Mora och snart så ser du den lilla blå skylten mot Ångsta på vänster sida. Där svänger du ner och får först passera Lockne och Lockne kyrka, som även är namnet på den socken och församling som Ångsta tillhör. Vid vägskälet efter Lockne, då du tror att du kommit till vägs ände, så svänger du av mot Ångsta Vandrarhem. Strax ser du ett gammalt, lite risigt 60-70-tals hus på vänster sida och en träskylt med texten ”Ångstagårdens Vandrarhem”. Mycket mer är inte Ångsta. Under vår ”upptäcksfärd” kunde vi se; en stor silo på baksidan vandrarhemmet, något som såg ut som bikupor men inte var det, en skogsdunge där det såg ut som vita plaströr växte upp direkt ur marken och en väg som slutade med ett vitt staket och ca tre röda hus med vita knutar. Förutom vandrarhemmet finns på sommaren en camping som ligger direkt vid Locknesjön som föresten har en unik förmåga att stå emot försurning (enligt Ångstagårdens hemsida). Den bildades för övrigt delvis av ett meteoritfall för 460 miljoner år sedan. Lockne församling (där bl.a. Ångsta ingår) hade vid förra årsskiftet 1565 st invånare varav 823 var män och 742 var kvinnor, hur många av dessa som bor i Ångsta är svårt att ta reda på (eftersom det inte ens är en egen posadress), men vi tippar på högst ett par hundra.


Bara att vara i den lilla by var en upplevelse. Vi var definitivt de enda där som inte var från byn, men en stor del av de som faktiskt bodde där var där och det var ingen annan i våran ålder - de var antingen väldigt mycket äldre eller väldigt mycket yngre. Alla andra kände varandra och vi fick t.o.m. frågan "Jag måste, fråga: vart kommer ni ifrån egentligen?" :P

Efter vår upptäcksfärd tog vi plats inne i den lilla samlingslokalen (knappt större än mitt vardagsrum) där de samlat ihop alla Ångstas stolar, ungefär. Vi slog oss ned i en gammal hederlig skinnsoffa och skrattade mest åt hur konstigt allt var en bra stund. Folk strömmade in och det blev typ fullsatt.


(fick inte jättebra bilder ikväll, men ni får nöja er med dessa redigerade alster)

Stiko, Bagarn och Emil började spela, ungefär samma setlist som i söndags men kortare. Hur som så är det ju hans konstiga avbrott i låtar och mellansnack som gör allt värt. Berättelser och anekdoter från tidigare vandringsturnéer, vandringsberättelser från bygda hemma i Leksand och en hel del skämt. Törneros avslutade och var fantastiskt, igen, såklart:


När han spelat klart och vi lämnat ytterligare varsitt bidrag i bössan för SOS Barnbyar (som är den organisation som Stiko i år sammlar in pengar till under turnén) så skulle jag köpa Kap Farväl skivan. Det gjorde jag, och fick den signerad. Eftersom jag tagit med mig en tygpenna fick jag även signerat min t-shirt från i söndags, och Stiko kom ihåg oss :) Sedan frågade vi Bagarn och Emil om man kunde få en turné-affisch och efter en stund kom Emil in med varsin - och Stiko signerade dem med "Till Elise" resp "Till Elin". Jag gick alltså därifrån med inte mindre än tre signerade alster! ;)

Vi gick ut och väntade på mamma, när följande utspelade sig:

Elin: -"Kolla en snöhög" *pekar på en extremt liten snöhög på gården*
Jag: -"Åh, vad kul, den kan vi hoppa i!" *hoppar så gott det går i den lilla högen*
Elin: -"Öh, Elise, han tittar på dig..."
Jag vänder mig om och ser Stiko stå och titta och vinka i ett fönster.
Jag: -"Men åh kolla en gunga!" *rusar och hoppar upp i trädgungan och gungar glad som en femåring*
Elin: -"Men alltså, hur hamnade jag i Ångsta? Jag träffade en människa på ett läger och några månader senare så är vi på spelning i en liten jämtländska by!"
Jag: -"Ja, tänk att vi inte ens kännt varandra ett år - och ändå kom vi till Ångsta!"
En man tittar ut genom en dörr på vandrarhemmets kortsida och gör någon slags mimik att dricka eller något. Men det tar ett tag innan vi fattar vad han menar, faktiskt tills han tillslut säger "Det finns kaffe!" Vi går bort för att återvända in i vandrarhemmet, men just då kommer mamma inkörandes på gården så jag vinkar hej då till kaffe-gubben i fönstret och vi hoppar in i bilen och lämnar Ångsta.

Aldrig trodde jag att jag skulle få ett sådant äventyr i en by som Ångsta. Tack Stiko!

/Elise

-"Ni har inget hockeylag i Jämtland va? *tystnad* Nä, men det har vi i Leksand då" -"Ja, de kommer väll snart upp i Elitserien..." -"Du, skall vi verkligen ta den diskussionen nu?!"





Söndag, eftermiddag

Efter en skön post-tenta-helg så behövs ett lika bra avslut. Vi startade dagen som alltid med frukost och Christer/Svensktoppen. Efter det tog vi tag i våra citronkärnor som vi torkat i några veckor och som skulle sättas för att gro upp till världens kanske mest ekologiska krukväxt - återvunnen och planterad i ekologisk jord. På tal om återvinning, vi hade inga plastkrukor kvar att så dem i (för alla slängdes i flytten). Men vi hade ett par Bärry-förpackningar kvar och med två hål i botten på varje så blev de perfekta krukor :) Följ utvecklingen av plantorna här på bloggen!
När allt det var klart så hade vädret äntligen bestämt sig för att vara fint (efter drygt 2 dagar med snö..) och vi tog cyklarna ut till Frösön och alla dess sjujäkla backar. Men men, måste man träna så måste man. Vi svängde också förbi Wilhelm Peterson Berger och hans sommarhage där man hade en fin utsikt över sjön och bortemot Rödön.
Det känns ändå som att jag gör framsteg i cyklandet, jag får inte längre skitont i rumpan i dagar efter...



Kväll

Efter dusch, middag och process-göra-sig-redo-för-spelning så gick jag ned till Elins hus och vi begav oss mot Clarion Hotel Grand vid Stortorget. Där skulle under kvällen ske en spelning som jag längtat efter så länge: Stiko Per Larsson på årets Vandringsturné. Inledde gjorde lokaltrubaduren Björn Gidlund, som - om man tänker att Stiko är väldigt mycket Dalarna - är väldigt mycket Jämtland. Allt från hembränt på landsbygdens hembygdsgård till att alla flyttar från gatan där han bodde. Om Strömsund sa han: "Hit går inga bussar och hit går inga tåg, det enda som växer här är kyrkogårn." Trevligt.
En timme senare så stod han där på scen, dalmasen som vandrar på turné varje vår och som skriver vackra texter som han sjunger med en kraftfull röst. Nä, nu börjar detta låta smörigt. I alla fall så satt jag ganska så förtrollad och bara log mest hela spelningen som pågick ca 1,5 timme. Efterråt betalade vi maten, vilket egentligen bara var en kopp te/kaffe och efterrätt/förrätt - studentvarianten på att gå på dyr restaurang med andra ord. För en större analys av vårt beteende på restaurang där jag beskrivs som "är van vid att gå på restaurang utan att hålla mamma och pappa i handen men ändå är ganska inkompetent på att gå på restaurang" så hänvisar jag till Elins inlägg om saken.
Vi pratade lite med Stiko men det var mest snurrigt. I alla fall så köpte jag en t-shirt och Elin köpte senaste skivan Varken stjärna eller frälst (jag ville ha andra skivan Kap Farväl men mer pengar hade vi inte). Och allt vi kände var: VI MÅSTE TILL ÅNGSTA PÅ TISDAG! Men det återstår att se.

/Elise

Like a multicolored snapshot




Nu har jag äntligen fått igång min nya dator (en nästan två år försenad studentpresent) Hittade en rolig funktion på min webbkameran där man kan se ut lite hur som helst, det blev en kul stund kan jag säga :)

Idag är det lördag, tentan skrevs igår och det kändes bra. Nu följer den där underbara efter-tenta-helgen då man inte har några krav utan gör lite vad man vill. Sen är slutspurten med sista kursen kvar, endast fyra veckor! Efter det så har jag kommit in på en sommarkurs; Latinamerikansk historia och kultur, 50% i 10 veckor direkt efter vårterminens slut. Skall bli intressant :)

/Elise

"Men vem behöver mer, om du för alltid vet att inget alls nånsin kan skada dej?" - Valborg och Göteborg

Söndag

Ett par dagar innan avfärd blev det ändrade planer, jag skulle åkt ner till Björs och sovit hos Lisa för att dan därpå möta upp Linnea, Ida & co i Åtvid för kalas. Mem eftersom Lisa fick ändrade planer och var tvungen att åka till Stockholm på söndagskvällen så hoppade jag av tåget i Nyköping istället och mötte upp Linnea och Ida där. Vi sov hos Linnea till tonerna av Love Antells nya skiva, jag hade svårt att somna (kl. 22.30) och låg och tänkte med de mysigaste flickorna bredvid mig ♥


Måndag, förmiddag

Linnea var uppe supertidigt (kl. 5) för att jobba och jag vaknade till men somnade ganska snabbt om. Drömde att Ida gick och la sig bredvid mig i sängen, men det gjorde hon inte då och jag vaknade och såg att hon fortfarande låg i soffan. Men sen gick hon och la sig bredvid mig på riktigt. Förvirrande...
Vid nio gick vi upp, åt frukost och lyssnade på Love. Bärry och ostmacka, mums! :) Sedan begav vi oss ut på stan, var på H&M, köpte en ap-potatis-skalare till Linnea, köpte solglasögon och smycken m.m. Pappa Träder ringde strax före 12 och vi begav oss hemåt igen där vi mötte han och lillebror Ludde. Efter vi packat ihop våra saker så åkte vi till Maxi och hämtade Linnea från jobbet, sedan åkte vi direkt till Max och åt lunch. Blev proppmätt! Hem igen och hämta de sista sakerna för Linnea sedan brumm brumm bil till Björsäter. Dock blev det ett stop på vägen, på Media Markt där jag, Linnea och Ida köpte varsitt par Scullcandy-lurar billigt (179,-). Framme i Björs så bytte vi om till kalasstasserna och åkte sedan till Linköping för att hämta Linneas pojkvän Andrée, Rosa och hennes pojkvän Henrik. Sen hem till Elsa i Åtvidaberg, där kvällen spenderades med fest/kalas och Valborgsfirande...


Måndag, kväll/natt

Det blev ett lyckat kalas för Elsa, Herman och Linnea! :) Först lite presentutdelning, då även jag och Rosa fick presenter av någon anledning; varsin liten plåtväska med godis och ett pysselkit med Hello Kitty/Tingeling, haha :P
Senare på kvällen gick vi ner till en sjö där de hade majbrasa, livemusik och fyrverkerier. Vi lyssnade på ett band som folk på festen kände och flummade runt en massa. Sedan hem igen och dansade till bra musik hela natten. Inte mycket sömn, kan tilläggas.


Tisdag

Tidig uppstigning vid 7.30 för att ta bussen in till Linköping. Drog upp Linnea, Ida och Rosa för att följa mig dit. Efter byte i Norrköping och Katrineholm så satt jag på ett tåg till Göteborg. Jag sov hela vägen.
Väl framme vid Göteborg C så visste jag exakt vart jag skulle först, ett ställe som jag i månader längtat efter - Starbucks! :) Där satt jag i nästan en timme och sippade på min choklad och min chokladkaka. Sockerhög och glad i den heta sommarvärmen tog jag första bästa spårvagn till Stigbergstorget och Bengans. Första maj tåget passerade på utsidan, en lång strid ström av människor. Allt kändes väldigt Göteborg och väldigt fint! Jag spenderade ytterligare ca en timme på Bengans mest i att florera bland plattorn i deras Vinyl-rea (= himmelriket!) När jag va nöjd tog jag spårvagnen ner till Stigbergstorget för att åka mot Korsvägen och bussen till Landvetter och mormor och morfar. Dock så var allting omdraget p.g.a. demonstrationerna så jag fick lite sightseeing i Majorna och ca 20 min extra spårvagnstur. Men det gjorde ju ingenting, var mest mysigt :)
Bussen var skitvarm och ventilationen typ sönder som vanligt. Landvetter såg mest ut som det alltid gjort, med skillnaden att den nya bussterminalen var klar och att det där även öppnat en Pressbyrå. 
Vid nästa hållplats mötte mormor upp mig och vi gick hem till morfar. Väl där förberedde jag för morgondagen genom att stryka ombyten och packa väska. Till middag blev det en av mormors fantastiska pajer med brocolli, spenat, ädelost m.m. Vi tittade på Vem vet mest? och strax efter det började jag nicka till i soffan. Jag somnade vid 22, supertrött!

Onsdag

Tidig uppstigning, runt 6 tiden, för att undslippa köerna in mot stan. Mormor och morfar körde mig ut till nya TV-huset på Lindholmen. Där stod vi en stund och väntade, lyssnade på lokalradion som spelades in i huset intill. Jag gick sedan in och satte mig och väntade i receptionen tillsammans med de andra 19 studenterna från Chalmers och Mittuniversitetet som skulle vara med i de två första programmen av Universitetsveckan. Efter en stund kom Anna och Pelle, som jobbar med programmet, ut och vi fick nyckelband - olika färger för olika skolor. Efter att ha hängt lite i artistloungen, fått smink och frukost så var det dags för inspelning. Mer om det får jag inte säga, men jag kan nämna att dagen var superkul, intressant, lärorik och att Richard Olsson var precis så trevlig och rolig som han verkar :) När han skulle prata med mig om min introduktion så vek han sig av skratt när jag berättade hur mycket vi grät utanför Gröna Lund efter sista konserten xD
Universitetsveckan kommer att sändas i Svt 2 26-30/11 och programmet med Mittuniversitetet sänds på tisdagen (27/11). Så håll till godo ett halvår ;)


Nu är jag hemma och skall förbereda morgondagens essätenta som avslutar denna tunga kurs, skall bli skönt! :)

/Elise

RSS 2.0