Här har jag blåst ner som skräp på en perrong...

Känner att lördag blir en bra kväll med bästa människorna ♥ Det lever jag på nu.
Och imorn: farmor och farfar, Tilde, Ellinor och Håkan och sedan Linnea Henriksson på Pustervik!
 
/Elise

I know you should never say never, but I guess that's what I do now

Malmö 2010-10-29. I en annan tid, i ett annat liv.
 
Jag skriver nästan ingenting om The Ark längre. Skulle någon som inte känner mig läsa den här bloggen så skulle det vara som om de aldrig funnits i mitt liv och påverkat mig så mycket som de har gjort. Som om de aldrig funnits. Det är en tanke mer skrämmande än en del av er ens förstår. För jag går runt och är alldeles för medveten om exakt vilken inverkan de haft på mig de senaste snart tio åren. Begreppet "om" i det här sammanhanget skall man inte ens ta upp.
Jag är alldeles för van vid att behöva försvara allt det där. Bevisa och argumentera för något som för mig är så självklart. Ibland är det lite jobbigt, men för det mesta är det bara en rutin. De vanligaste frågorna nuförtiden är "Åh, men hur är det nu då, när de inte finns längre? Hur mådde du egentligen på sista spelningen?" Sånt får man ta, det vet jag, och även det blir rutin tillslut. Men det leder också till något, till att man trycker undan allt som man egentligen känner för att kunna gå vidare och leva. Det leder till att man tror att man gått vidare, medan såren egentligen fortfarande är öppna. Men vad gör man? Hur länge får man sörja? Hur länge kan man pausa allt för att verkligen bearbeta? Det går inte, man måste fortsätta leva och sen ta smällen när den kommer.
Jag visste inte ens om mina vänner skulle finnas kvar, om vi skulle klara oss genom det där, om kärleken skulle dö, om vi nånsin kan lyssna på musiken och känna som vi kände då.
 
Idag så lever vi, även om våra liv har förändrats. Vi har varandra. Musiken finns kvar.
Men vi är också väldigt medvetna om att vissa saker aldrig någonsin kommer att bli som förr. Det spelar ingen roll hur många konserter med Kristian Anttila, Den Svenska Björnstammen, Kapten Röd eller Magnus Ekelund & Stålet jag går på, för de kommer aldrig väga upp till en endaste The Ark konsert. Det är sant och kommer alltid att vara sant. Det måste vi lära oss att leva med, vi har nog bara inte kommit så långt än. Än så länge sorterar jag allt i före och efter Ark, en dag kan jag nog låta det stråla samman.
 
Det fanns en tid då att träffa Ola efter konsert var ren rutin. Man fick en kram, en liten pratstund och han engagerade sig i vad man sa. Det kunde betyda mer än han nog själv förstod. På bilden ovan ser vi mig och honom utanför Malmö konserthus efter hans vårkonsert tillsammans med Lunds Studentsångare för idag exakt två år sedan. Jag berättade om att jag skulle flytta till Barcelona, han önskade mig lycka till och det var då jag insåg att allt skulle bli bra i Barcelona. Ett halvår senare i Milano kom han ihåg det där.
Nu har jag inte träffat Ola sedan Liseberg förra sommaren. Jag minns fortfarande den kramen, jag visste att det var sista gången jag kramade The Ark-Ola och kanske sista gången någonsin. Nu spelar han Jesus i Jesus Christ Superstar på Göta Lejon i Stockholm och har varit domare i The Voice. Han twittrar, har egen facebooksida, hemsida och nyhetsbrev. Ryktet säger att han inte vill träffa fansen efter föreställningarna.
Jag skall inte säga att jag vuxit ifrån Ola Salo, han är och kommer alltid att vara min största idol. Men han är inte längre min Ola på samma sätt. Det är också en sak jag bara får lära mig att leva med (men som varken Kristian, Åke, Björn eller Magnus kan ersätta).
 
"And I know we were both too young way back when we had our thing
and you're not the one that I think of everytime that the telephone rings
and I know that what we had would not be called love by the ones who know
and I know it's been many years and a hundred love affairs ago
I know all that so well, but I also do know this
Calleth you cometh I
and that's just how it is"
 
/Elise

Tidigare än vi kunde förutse ska du dö

Det har varit en vecka av en känslomässig berg- och dalbana. Mitt liv ser ofta ut så, men vissa veckor tar priset. Nu är det inte så att allting varit dåligt (då hade ju hela grejen med berg- och dalbana varit ganska meningslös) utan även en del bra saker har hänt. Det har varit en vecka av nostalgi, flashbacks, återföreningar, tvivel, lyckoplaner, musik, skratt, kyla och sol. En vecka i livet, med allt det innehåller.
 
Magnus Ekelunds blogg får mig alltid att skratta. Det behöver inte ens va menat som ett skämt eller att vara roligt. Jag skrattar ändå. Känns otroligt töntigt men så är ändå fallet.
 
Jerry Bomans bloggar läser jag inte nittiskt allt av på samma sätt. Men eftersom vi är vänner på facebook så snubblar jag ibland in på vad han skriver. Idag fångades jag först av en länk på musikenligtjerry med rubriken Detta är 365 dagar senare - efter 28 oktober 2011. När jag sedan läst klart den satt jag med tårar i ögonen. Det går inte att förstå om du inte läst den. Men det var så fruktansvärt gripande.
 
Längre ner i news-feeden på facebook hittade jag en länk från hans poesiblogg ordenligtjerry med rubriken Du ska dö, tidigare än vi tror. Och där var det som att han läst mina tankar och såg rakt igenom min själ.
 
Likt en förbannad farsot drar sjukdom efter sjukdom över och drabbar personal efter personal på min gamla gymnasieskola. Förra året gick två bort och idag fick jag reda på att en har drabbats av ALS. Jag tänkte inte så mycket på det när han sa det, trots att han stod där med kryckan i handen och tittade ner i golvet och jag hörde precis vad han sa när jag frågade hur han mådde; "Jo, jag har lite ALS bara.." Det var först påväg hem, när Amanda sa "men, ALS, det är ju dödligt!" och nu när det kommit ikapp mig. Jo, ALS är dödligt. Det finns ingen bot. Även han kommer att dö. Det ser så groteskt ut att skriva det ser jag nu. Men det finns inga vackra ord som täcker sorgen och orättvisan i att någon går bort.
 
I somras, någon gång i augusti, någonstans i skogen norr om Boden lyssnade jag och Ida på Säkert! – När du dör och pratade om döden. Minns inte vad vi sa, men det kanske inte spelar så stor roll. Det var också Ida jag ringde nu nyss, bara för att säga att Jerry fått mig att gråta två gånger och varför. Vi sa inte så mycket mer och sedan la vi på. Det finns inga ord ibland.
 
Om en vecka är det 365 dagar sedan Janne gick ur tiden. Men det tar vi då.
 
"You're my hero you are mine, dead or alive
once you pushed me past the line, to a better life"
 
/Elise
 
P.s. Se här! D.s.

26 timmar av livet

För att beskriva mitt senaste dygn med konserter, bussresor o.s.v. så tar vi det ett steg i taget. Först lite siffror:
26 timmar
7 timmar på buss
3 landskap
1 band, 1 artist
2 snabbmatsrestauranger
2 mackor, 1 talrik soppa
1 flummig vän
 
Fredag 06.20
Väckarklockan ringer. Jag går upp, borstar tänderna, klär på mig och går en halvtimme senare hemifrån med en kopp te i handen, as always.
 
07.03
Bussen rullar ut från Landvetter Resecentrum. Sitter och pratar med Alexander från scouterna in till stan, vilket jag ofta gör. Äter min frukostmacka när vi lämnar stan och sitter mest och tittar ut genom fönstret.
 
08.35
Nästan ensam kvar på bussen går jag tillslut av vid Ekenäs (Ödsmål). Har en morgon av samtal och klassbesök.
 
11.00
Lunch. Rosi åker hem en sväng och sedan nytt klassbesök.
 
13.10
Efter bussvakten sitter jag kvar en stund med skolarbete och pill vid datorn.
 
14.23
Tar Röd Express från Ekenäs till stan. Möter upp Sandra på Nisse och vi köper öronproppar.
 
16.20
Swebus 830 mot Linköping via Jönköping lämnar Göteborg med oss på. Vi tittar på sista avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar på SvtPlay och drömmer oss bort från den vita bussen påväg någonstans mellan Västergötland och Småland. Lyssnar på Rymdekot och drömmer oss norrut.
 
18.40
Något sena anländer vi till Jönköping där mörkret lagt sig. Egentligen vet vi inte hur vi skall gå, men går på känsla. Vi tittar in på New Yorker och planerar klädsel för nästa veckas haloweenfest.
 
19.30
Vi har hittat Spira och sätter oss på Max en bit bort för middag bestående av att dela på ett greenmål. Men inga poäng den här veckan då detta var samma Max som jag var på med Elin förra veckan.
 
Foto: Sandra
20.15
Det är krispigt i luften och jag har en kopp te i handen då vi kommer fram till det stora kulturhuset vid vattnet. Först blir vi bara insläppta i foajén då det är en pågående teaterföreställning i stora salen. Vi är de första klubbesökarna att lämna in jackor i garderoben (viktig detalj att minnas för senare..).
 
Foto: Sandra & jag
21.00
Vid insläpp slår vi oss ner på golvet i Kammaren (konsertlokalen), som de vana konsertbesökare vi är. Där sitter vi rätt så ensamma tills...
 
Foto; Sandra & jag
22.00
Knivderby, ett typ old-school punk-band från Skillingaryd söder om Jönköping kommer upp på scenen. Jag började lyssna på dem redan i somras då de spelade på Yran i juli, där jag dock missade dem så jag blev väldigt glad när jag såg att de skulle spela igår. Sångaren uppvisar mycket energi och kämpaglöd med en röst som tagen från 70/80-talets punk-era. Knivderby – Du tror vi faller men vi reser oss över
 
Foto: Sandra
23.05
Kvällens huvudakt, i alla fall den stora anledningen till att vi denna kväll tog oss ända till Jönköping; Kristian Anttila, steg upp på scenen med sin sjal över ansiktet. Han har en härlig scenpersonlighet och kontakt med publiken som få andra. Det hela är ett samspel där man inte kan undvika att dras med. Fritt fram att önska låtar. Västra Frölunda, Smutser, Hårt godis, Körsbär och Josefine var som alltid bäst. Kristian som varit så sjuk hela sommaren såg nu piggare och friskare ut, men vi skippade att prata med honom den här gången. Kändes som att det mesta sades i Uddevalla och att det mest kändes meningslöst att gå fram en gång till. Istället så satt vi efter spelningen kvar i Kammaren och lyssnade på musiken, sedan ute i foajén - tills vi var sist kvar och det bara var våra jackor kvar i garderoben.
 
Lördag 01.00
Vi lämnar Spira och beger oss till McDonald's inne i stan som hade nattöppet till kl. 3. Där äter vi feta, salta pommes med äcklig vitlöksdipp, pratar med en förvirrad Ida nere i Malmö, försöker lista ut vad Sandra skall göra med sitt liv och läser låtcitat i min kalender. Vid stängning ger vi oss av.
 
03.00
Jönköping är tyst och tomt. Nära stationen hittar vi en mystisk lekplats, små gröna iglos med jus i olika färger, konstiga gungor och nån slags ståbräda med knappar, ljus och ljud. Där lekte vi ett tag innan vi begav oss vidare till stationen för att vänta in bussen.
 
Foto: Sandra
03.35
Bussen lämnar Jönköping och efter att vi sagt "åh, jag är så pigg!" ett tag somnar vi i alla fall ganska lätt och resan mot Göteborg går snabbt.
 
Foto: Sandra
05.30
Tidiga i den redan tidiga och kalla höstmorgonen anländer vi till ett mörkt Göteborg. Det är ännu en timme kvar till någonting öppnar och stationen sover. Vi sätter oss på bänkar utanför SJ-butiken, tittar på slutet av Torka aldrig tårar utan handskar och planerar Mellerud. En timme senare åker Sandra hemåt och jag fortsätter vänta på första morgonbussen hemåt.
 
07.20
Äntligen rullar Röd Express mot Tahult in vid Nisse och jag får komma in i den lilla värmen på bussen. Somnar ganska snabbt och sover i omgångar hela resan.
 
08.00
Solen har gått upp då jag stiger in i huset hemma hos mormor och morfar och går direkt och lägger mig. Hela dygnet är upp och ner och tidsperspektivet är lika med noll. Men, vad gör man inte för konsert? De gränserna suddas ut alltmer.
 
Bästa citaten:
"Det är bara coola tjejer som åker buss"
"Vi är så jävla indie"
"När jag blir stor skall jag bli som Lisa Ekelund"
"Jag känner mig som att jag är hög på LSD. Inte för att jag någonsin varit det"
 
Vad vi lärt oss:
- Bra kläder är a och o
- Nattöppna ställen är en stor räddning
- Sandra börjar prata dalmål när hon är riktigt trött
- Vi skulle kunna göra vad som helst för att se de artisterna vi vill se. Det är ett faktum.
 
/Elise

Svar på tal i ett gnälligt festivalsverige

Klicka här för att läsa hela artikeln.
 
Att det går dåligt för landets festivaler var ingen nyhet. Even the mighty have fallen, även om Peace and Love har räddats för den här gången. Anrika synthfestivalen Arvikafestivalen dog ut för två år sedan och har chanser lika med noll att återkomma. Storsjöyran i Östersund klarade sig inte heller undan, vilket gick upp för oss redan efter den regniga men häftiga juliveckan i somras.
Vi lever i en tid då få saker är beständiga och där man för att locka folk och få uppmärksamhet måste hitta nya metoder. För oss som gillar de gamla klassiska campingfestivalerna är detta lika med döden. Någonting händer i festivalsverige, jag kan inte sätta fingret på det än, men jag ha en känsla av att om några år kommer vi att se tillbaka på början av 2010-talet och tänka "det var då festivalsverige förändrades och aldrig blev sig likt". Något som oroar mig mer är synen på vad en festival skall innehålla, "mer stora artister" säger de. Varifrån tror ni stora artister kommer? Jo, de fick chansen att uppträda på festivaler innan de blev stora, på så sätt nådde de ut till en större publik och kunde alltmer bli kända. Vad händer när vi bara har stora festivaler i stora städer med stora band? Dit är vi påväg...
Ytterligare en sak som irriterar mig är kommentarer som "mer band till oss som inte är tonåringar". Vad är det för musik, undrar jag då? Vet ni att ni genom att säga så schabloniserar flera generationer? Det finns tonåringar som älskar dansband och jazz samt medelålders som älsar hårdrock. Hallå eller?! Jag kan ju säga till Sweden Rock eller Way Out West att "ta hit musik som JAG gillar!", men deras stil är ju inte min stil och så är det. Om Storsjöyran inte bokar artister som du gillar så beror det på att deras inriktning inte är samma som din, därför inte sagt att deras inriktning är på tonåringar. Kom igen. Skall vi gnälla kommer ingen vilja driva festival mer.
 
/Elise

Sommarmusik på höstmusik

Den Svenska Björnstammen på P&L. (Foto: Scanpix)
1. Lyssna! Den Svenska Björnstammen live från sommarens Peace and Love
 
2. Nu släpper vi en ny spelning! Ja, alltså, jag och Sandra berättar om en ny spelning vi skall gå på. Kanske inte någon större överaskning. Men vi skall se Markus Krunegård + Magnus Ekelund & Stålet i Mellerud 15/11. Vi skall därmed se Magnus tre veckor i rad. Vad gör man inte för lite musik-eufori?
 
3. Om två dagar ser jag och Sandra Kristian Anttila och Knivderby på Spira i Jönköping. Fiiiint värre!
 
Nu kvällsmat och Bonde söker fru.
 
/Elise

Vem är du att mig fördömma?

Ibland behöver man bara få träffa fina människor från förr som vet vem man var och är öppen för den man är nu. Jag och Amanda begav oss till Globala Gymnasiets treors Ladakhutställning på Världskulturmuseet ikväll och där fanns både lärare och skolkamrater från förr. Folk som blir så glada av att träffa en och vill höra allt om vad man gör. Jag behövde det idag. Behövde känna tacksamhet för de människorna och den tiden, allt det där som jag bär med mig vart jag än går och som gör mig till mycket av det jag är. Åse peppade mig till tusen och en viss underbar lärare sa något så fint att jag blir tårögd bara av tanken. Nya tag med nya krafter nu.
 
/Elise

"Om man känner sig som en luffare kanske man skall börja fundera på hur mycket man egentligen reser?" - hos Elin på ett berg i Jönköping

 
Var hos Elin i helgen som sagt. Det blev som en filmkväll deluxe i två dygn, mycket kul prat, mycket att ta igen. Så har jag provat att bo på folkhögskola och allt det innebär. Jag och Elin har "sovit över" för första gången, fast det kändes som vi gjort det massa gånger. Vi var på Max (2 poäng!) och Myrorna samt gick förbi Kulturhuset Spira (stora bilden). På söndagen var vi i Immanuelskyrkan och Elin sjöng gospel i kören. Vi har ätit student-fattigmans-mat och en del godis, jag fick Milka eftersom hon vart i Italien. Jag är med i Torka aldrig tårar utan handskar-svängen och är totalfrälst givetvis, även om jag fick hålla Elin i handen i början. Vi blev påhoppade av Elins halloween-utklädda klasskompisar när vi satt i lugn och ro och såg på film på rummet. Givetvis var det skitväder hela helgen, det är ju höst, men Elin var överlycklig över alla de vackra träden och löven i det fruktansvärda backen upp till Södra Vätterbygdens Folkhögskola. Nämnde jag att jag blandat svenska och engelska på ett otroligt charmigt sätt hela helgen då halva Elins klass är amerikaner? Det har jag. Men det var nog allt som fanns att säga nu. Det hände liksom allt och ingenting. Kul hade vi i alla fall :)
 
 
/Elise

Är du smart? Nej, men antagligen smartare än många som definierar sig som smarta.

Nya Magnus planer på gång. Mer om det senare.
 
Och mer om helgen imorgon.
Men jag kan meddela att jag inte längre ligger lika efter i Torkar aldrig tårar utan handskar-febern. Säg inget, jag har inte sett sista avsnittet än.
 
Så startar jag min åttonde praktikvecka.
 
/Elise

Dagens i-landsproblem

Har vart sur på Magnus hela dagen. Vad menar han med att ta bort sig själv från facebook?! Jädra stil!
 
Nä, ärligt talat, värre saker har hänt och jag har haft viktigare saker att tänka på som tur är. Och nu skall jag ta tag i dem innan kvällsmat. Plus packa och planera för imorgon då jag gör min första vända till Jönköping, denna gång för att hälsa på Elin :)
 
/Elise

Jag är lycklig.

Ville bara säga det. Dansar gatan fram och vet att bra saker är påväg och redan här. Tiden springer och jag med den. Allt kommer inte vara lekande lätt, men någonstans kommer allt bli bra.
 
Jönköping 2012.10.26
Linnea Henriksson
Magnus Ekelund & Stålet
Markus & Magnus 2012.11.10
Tant Strul 2012.11.22
 
Och ca såhär mysigt hade jag det i helgen när allt kommer omkring. Lärde mig otroligt mycket för en natt.
 
/Elise

Man vänjer sig aldrig o växa upp

Helgen har vart tuff, allt mellan mysig spelning, dålig sömn, dilemman, funderingar, regn, kyla, rök i ögonen, fina scouter och kämpaglöd. Nu försöker jag samla kraft inför en ny vecka med nya utmaningar. Lyssnar på musik, tittar på M*A*S*H och Surf's Up och äter överblivet godis. För när jag ser framåt ser jag bara bra saker för dig och för mig.
 
Och så det här. För att citera Kristian Anttila: "Alla krokar går liksom ihop"
 
/Elise
 
 
 

Varje svin har haft en barndom och gatorna tillhör oss - Love Antell på Pustervik

Lilla fina Love Antell, behöver jag säga något mer? Jag var trött och lite opeppad, men Love lyfte mig ur allt det där och det blev sammantaget en väldigt bra kväll. Massa Florence låtar och ett helt annat ös än på Yran, det märktes att han verkligen gillade att spela där och när artister gillar platsen de spelar på så slår det sällan fel. Jag blev lycklig.
Förbandet var också fint, ett lokalt band vid namn Cave Cat.
 
Sov hos Amanda inatt, kom hem för ca en timme sedan och snart bär det av på hajk med mina busungar. Lär inte ha problem med att somna i kylan ikväll i alla fall...
 
P.s. läste idag att även Knivderby skall spela på Klubb Orange i Jönköping när jag och Sandra skall dit om två veckor, woopi :D d.s.
 
/Elise

Supernova i superrapid

Oj, vart skall jag börja?
 
Igår släppte Magnus Ekelund & Stålet nytt turnéschema, de skall vara förband till Markus Krunegårds höstturné (!). Detta förvirrade oss i våra planer angående Magnus den här hösten, men lösningen blev såhär:
3/11: Jag, Sandra, Ida och Linnea ser Magnus Ekelund & Stålet på Stadsteatern i Göteborg
10/11: Jag och Sandra ser Markus Krunegård + Magnus Ekelund & Stålet på Trädgårn i Göteborg
16/11: Ida, Linnea och Rosa ser Markus Krunegård + Magnus Ekelund & Stålet på KB i Malmö
Om ni ville veta liksom. Vi dumpar konsertern i Stockholm, slipper resa, slipper fjäska för åldersgränsen och kommer billigare undan. Missar dock Norra Kust, men ja, man kan inte få allt! Är fattig men lycklig i meningens rätta bemärkelse.
 
Praktiken rullar på, snabbare än innan och veckorna bara springer iväg. Så nu skall här pluggas inlämningsuppgifter! Sedan scoutplanering hos Håkan :)
 
P.s. Imorgon ser jag Love Antell på Pustervik. Det är ju också rätt så megafantastiskt! :D d.s.
 
/Elise

Hundar, gäss, skor och bokhylla

Lördag
Hundtävling, Carro och Magnus med valparna.
 
Söndag
Djur och natur, skalbaggar och påflugna gräsänder.
 
Måndag
Nya fräsiga skosnören till ännu ganska nya fräsiga skor
 
Tisdag
Ny bokhylla inred med böcker, skivor, filmer, pärmar och prylar. Väggen prydd med gamla och nya Elise-alster (idag vet jag att lämna konsten åt konstnärerna...). Smått och gott vid sängen.
 
Imorn: konferens i Stenungsund sedan hårfärgning hos Amanda :)
 
/Elise

'Är du den Lollo?! Du är ju en legend!' och andra citat

Som:
 
"De borde ju gifta sig med varandra istället"
"Jo, de är ju rödhåriga så de borde ju vara kompisar med dig"
"Jag bor på en häst"
- Lollo
 
eller från scouterna idag:
 
"Ja, vi lever singellivet och det är bra så man behöver ingenting mer"
- Michaela, 13 år
 
Livet går i superrapid. Scouter idag, hårfärgning på onsdag, scoutplanering på torsdag, Love Antell (Pustervik) på fredag och hajk lördag-söndag, Dessutom har jag blivit medbjuden på spelning på Henriksberg imorgon, men jag vet inte vart gränsen går och vart tiden och energin tar slut. We'll see.
 
/Elise

En kort hälsning från Skåneland

Sitter i Caros kök, hon diskar och jag tittar på, ungefär. Nu tycker förmodligen mina föräldrar att jag är hopplös, men jag lovar; jag har erbjudit min hjälp! :)
 
Det har hitills vart en händelserik tid i Skåne. Igår hämtade Carro mig i Lund, vi åkte till Sjöbo, åt pizza till middag och umgicks med Carros pojkvän Viktor, hennes bror Magnus, hans flickvän Elin och hunden Gucci. Idag har vi vart på lägenhetsvisning med Carro, Victor, Magnus plus deras föräldar. Därefter åkte vi ut på hundtävling där bl.a. Gucci tävlade, väldigt intressant att se nåt helt nytt :) 
 
Ikväll blir det tacos! :D
 
Berättar mer när jag kommer hem. Solong!
 
/Elise

Min förståndigaste vän

Elin: "Vad gör din roliga mormor ikväll då? Tycker hon inte att du ska gå och lägga dig?"
Jag: "Hon har faktiskt inte ens kommenterat dina sms idag, men jag sitter på mitt rum så hon hör dem nog inte ;) "
Elin: "Du får inte dölja saker för din mormor heller :O "
Jag: "Ska jag gå in och hälsa från dig och säkerställa att hon vet att vi smsat ikväll? :P "
Elin: "Ja! Säg att jag tycker att hon är en snäll och rolig mormor men att hon verkligen borde få dig i säng nu för det är sent och det är en ny dag imorgon!"
Jag: *går in till mormor och morfar och läser upp smset*
Mormor: "Hälsa henne att jag inte trodde att Elise hade så förståndiga vänner"
 
Till saken hör att jag har en väldigt odiskret personlig sms signal för Elin där man hör henne skratta i nån slags falsett. Första gångerna mormor hörde detta blev hon väldigt förvirrad men nuförtiden brukar hon skratta varje gång hon hör det, och detta har jag nämnt för Elin.
 
Bäst att göra som de säger. Godnatt!
 
/Elise

Alla vet att vi har helvetet på jorden, men vi kommer att överleva det här

Hade mycket tunga tankar i skallen idag och trots att det var en hyfsat lugn dag på praktiken så ockuperade de min hjärna mycket. Tur då att allting kan vända, typ när man...
 
...träffar en scoutvän på bussen och diskuterar konstiga saker
 
...ser att pepparkakor kommit till affären
 
...ser det här:
 
...lyssnar på bra musik och packar för att hälsa på annan scoutvän
 
...bestämmer att man skall gå på Max med en tredje scoutvän på söndag
 
...inser att jag har väldigt bra musiksmak. Sånt gör mig lycklig.
 
Imorgon blir det halvdag på Stora Höga, sedan en Starbucksfika följt av resa ner till Carro i Sjöbo där jag skall spendera helgen. Mys ♥
 
/Elise

Norra Kust

 
Jag gillar egentligen inte att inläggsbomba om kvällarna (även om vissa, typ Elin aldrig skulle tro mig) men ibland har man dagar då man bara känner att man har saker att säga till hela världen och som hela världen borde läsa. Nu läser ju inte hela världen min blogg, faktiskt väldigt väldigt långt ifrån hela världen, men då får väll den lilla värld som inbegriper mina få bloggläsare duga då. Nu till saken.
 
Norra Kust är ett i raden av alla band som jag upptäckt genom Magnus Ekelund, men till skillnad från de andra banden/artisterna (t.ex. Mattias Alkberg, Invasionen, The Glorias, Hamngatan m.fl.) så har Norra Kust ett helt unikt sound som jag aldrig har hört någon annanstans. Jag kan inte ens tänka ut ett band som de låter lika som, nu är jag ju inte något musikgeni heller, vilket kan ha med saken att göra. Helt fantastiskt bra är de i alla fall! Jag sitter på bussen om mornarna och kan drömma mig bort i deras svävande melodier och Petters fina röst. Man blir så lugn och glad av det. Har en känsla av att det kommer att flöda av superlativ om jag fortsätter, så nu till lite fakta istället. Norra Kust består av två norrbottningar som båda flyttat från Norrbotten; Petter Granberg (även i bl.a. Mattias Alkbergs begravning, numera boende i Stockholm) och Linus Lahti (psykologstuderande och boende i Göteborg). Petter har även vart med i ett antal av Magnus Ekelunds videobloggar, vilket inte borde vara en nyhet för den som läser den här bloggen. Säger jag glass-Petter kanske det ringer en klocka?
Debutskivan Norra Kust släpptes tidigare i år på Teg-Publishing (alltså samma skivbolag som Magnus, Mattias, Hamngatan m.fl. - börjar ni se mönstret?) och under hösten och våren planerar de en turné där datumen ännu är hyfsat okända.
Men anledningen till att jag tig tag i att skriva det här var faktiskt för att jag läste att de skall spela i Göteborg på fredag - när jag är i Sjöbo - pyttsan!! För att vara ytterligare lite bitter så började jag lyssna på Norra Kust sisådär 2 månader efter Yran och kom försent på att spelningen de hade ute på Storsjön, på ångaren Östersund, ju hade vart supermysig att gå på:
 
 
Men man skall försöka att inte vara bitter när det gäller konserter. Hur som så skall de vara förband till Magnus Ekelund & Stålet på Stockholms-spelningen i december vilken jag förhoppningsvis åker på :) Sen hoppas jag såklart att de besöker Östersund under hösten/vintern/våren.
 
Det var nog allt om Norra Kust för nu. Men jag lär ha anledning att återkomma, speciellt då de jobbar på sitt andra album. Läs de här artiklarna sålänge:
Djungeltrumman.se - Hej Norra Kust!
Magnus Ekelund möter - en bandkollega
Och lyssna:
Norra Kust – Norra Kust
Magnusklanen
Och missa inte:
Rum26, Göteborg, 5/10
Debaser Slussen, Stockholm, 7/12 ca 22.00
 
/Elise
 
P.s. På tal om norrbottniska band så kan det vara läge att hålla koll på Magnettes, två coola tjejer från Pajala och med två Stålet-killar i bandet ;) d.s.

En festivalnyhet

Eftersom jag ofta skriver en del om musik så kan jag ju inte undvika att skriva om dagens stora nyhet i festivalsverige http://gaffa.se/nyhet/65109.
 
Den nya festivalen i Bråvalla (Norrköping) som för första gången går av stapeln 27-29/6 nästa år släppte idag sina första artister; Green Day, Avicii och Rammstein. Den första tycker jag såklart är helt otrolig, även om jag idag inte lyssnar så mycket på Green Day så är det ändå ett band som hängt med mig sedan högstadiet och betyder ändå en hel del. Jag såg dem tillsammans med vänner och familjen på en helt sjuk spelning på Ullevi för lite drygt två år sedan, har aldrig vart med om sådan trängsel och sällan sådan eufori som rådde då. Jag kom inte ens åt vad jag hade i byxfickan och mina hörlurar mosades sönder. Helt galet, men helt oförglömligt.
 
 
Annars så vet jag inte om festivalen kommer att imponera på mig speciellt mycket. Som Linnea sa, om man tittar på de andra festivaler som samma företag äger i Sverige (Hultsfred och Getaway Rock) så är det ju inte direkt vår typ av musik. Vi (och då tänker jag de människor jag brukar åka på festival med) drar mer åt pophållet. Och med Yrans och Peace and Loves dåliga ekonomi så står vi lite förvirrade. Lite festivallösa. Så, kom gärna med tips! :)
 
/Elise

Don't forget, it's always us

"Whenever I'm falling I feel your arms
So don't say you're sorry,
you're never wrong
You said to me 'I stay with you no matter what it's always us'
i cried at night, it strikes so hard
it's always us
When I burn and you're not there,
it doesn't mean that I don't care
I feel so bad but don't forget,
it's always us, always us"
 
Elmo – Always Us
 
Det var allt jag hade att säga idag. Kämpar vidare.
 
/Elise

Fyra fina skivsläpp till våren

Fina pojkar släpper nya album de kommande månaderna;
 
Magnus Ekelund & Stålet - Går in i studion för att spela in tredje albumet imorgon.
"I helgen tar vi de sista repen i Svartöstaden. På onsdag börjar skivinspelningen. Det känns bättre än någonsin. Den tredje och avgörande skivan. Musik för musikens skull. Konst för konsten skull. Leve livet."
 
Stiko Per Larsson - Planerar för sitt fjärde album som kommer att släppas till våren, och då blir det såklart också en ny vandringsturné.
"God måndag!
Vi planerar för fullt inför album fyra och nästa luffarturné. Allt det till våren!"
 
Mattias Alkbergs Begravning - Mattias Alkbergs senaste projekt med bl.a. Magnus Ekelund, Petter Granberg och Thomas Bäcklund i bandet spelade in ny skiva tidigare i höst.
"Debutalbumet Mattias Alkbergs Begravning släpps våren 2013."
 
Hästpojken - Göteborgsduon har spelat in ny skiva, men släppdatum är ännu ovisst.
"Det drar ihop sig. Skivan börjar närma sig ett slut. Den frånvarande ångesten är helt borta. Mår nu väldigt dåligt. Att investera allt för mycket i något är aldrig en bra idé. Fallet blir så oerhört långt. Högt uppe på ett skraltigt byggt torn sitter jag (och Adam). Redo att braka ner. Samtidigt ska skivbolagets kuggar mala i x antal månader. Så jag har ingen aning om när det hela kan tänkas komma ut."
 
Så, ja, våren kommer att betyda ännu fler musikköp och hål i plånboken. Men fina hål.
 
/Elise
 

Jag fångade mitt förnuft i Ropsten, sen tappade jag det igen (längs den tunna röda linjen mot Norsborg)

Jag älskar att det här är de enda bilderna jag tog i Stockholm i helgen. Så nördigt.
 
Lördag
Efter den fina utekvällen blev det inte många timmars sömn innan det var dags att gå upp igen för att bege sig tillbaka till stan och tåget. Jag lyckades sova en del, men också lösa melodikrysset (givetvis) och läsa lite under resan snett uppåt mot 08-land. Väl framme satt jag ca en halvtimme och väntade på mamma och pappa medan jag än en gång blev påmind om hur illa jag tycker den stan är. När de kommit åkte vi till Zinken (vandrarhemmet) och lämnade väskorna innan vi återvände mot centrum och Gamla Stan för lunch. Det blev mackor på Café Kladdkakan. Eftermiddagen spenderades i affärer i ett knökat och lönehelgsfirande Stockholm. Vi köpte alla skor i olika format och besökte såklart chokladaffären och teddyaffären i Gamla Stan. Tillbaka på Zinken så tog vi det lugnt framför TV:n en stund innan vi begav oss mot pizzerian/restaurangen på Hornsgatan för middag. Pizza, pasta och trevligt sällskap i nya skor :) Hemma igen så somnade jag efter en stund - och dessutom skulle vi få sovmorgon följt av frukostbuffé...
 
Söndag
Eftersom vi inte startade förrän på eftermiddagen så kunde vi sova ut ordentligt, äta ordentligt på frukostbuffén och sedan inte ha bråttom från rummet då utcheck var så sent som 12. När vi lämade tog vi en tur förbi Beyond Retro precis vid T-bane hållplatsen (för den som inte vet så är det en kedja av vintage-affärer). Hittade hur många häftiga kläder som helst, men billigt är det inte... Fann bl.a. typ en sån här som jag blev lite kär i, men den var både lite för liten och alldeles för dyr. Attans.
Vi tog tunnelbanan till Ropsten där gratisbussarna ut mot Lidingö gick. Efter att vi hämtat nummerlapparna och kikat i mässtältet gick vi till Grönsta, där starten senare skulle gå. Vi åt lite, värmde upp, packade väskan med ombyte och var glada för att vädret var med oss. Med solen i ryggen sprang vi i näst sista startled ut från startområdet och hade en mil av berg- och dalbane-liknande terräng framför oss. Jag och mamma hade redan från början bestämt att inte hålla sällskap, då vi är så olika tränade. Efter första backen var hon borta. Men på något sätt tog jag mig igenom de tio kilometrarna genom att gå i uppförsbackarna och springa resten. Förbi hav, aborrbacke, vätskekontroller, proffs och blåbär. Kom i mål med en tid på 1.30.36 och var helt nöjd, supertrött, vinglig och hostig. Aldrig igen dök upp i mitt huvud, fråga mig inte varför...
Efter dusch begav vi oss tillbaka mot stan, knökfyllt med folk vid Ropsten och knökfyllt i tunnelbanevagnen. Vi packade om väskorna på Zinken och släpade all packning tillbaka till tunnelbanan. Inne vid centralen skulle vi hitta nånstans att äta, men efter lite letande hamnade vi (föga förvånande med mig inblandad) på Max på Vasagatan. Först att åka blev sedan pappa (mot Sundsvall) då mitt tåg (mot Göteborg) var försenat. Mamma fick sitta kvar själv i drygt två timmar i väntan på nattåget hemåt, då mitt tåg efter ca 20 min tillslut kom iväg. Men det slutade inte där, 20 min blev 30 min och när vi stannade till i Falköping (vilket vi för övrigt inte ens skulle göra egentligen utan var en nödlösning för bytande passagerare p.g.a. de tidigare förseningarna) så ramlade en man på perrongen och började blöda mycket så vi fick invänta ambulans. 53 minuter därifrån blev i slutändan 50 min och jag skulle redan innan vara sen in... Blev inte mycket sömn den natten heller, men men.
 
Så, en sak kan man ju konstatera; operation, lite träning och två veckors förkylning innan loppet är en optimal uppladdning för Lidingö Tjejlopp ;) Nu är vi i alla fall igång med TjejKlassikern igen!
 
Funderade föresten innan resan upp på alla musik-kändisar man ju skulle kunna springa på i en storstad som Stockholm, typ; Love Antell, Jerry Boman, Stiko Per Larsson, Ola Salo o.s.v. Men nä, den enda starstruken jag fick var att jag såg Yanick Tregaro på Södertälje Syd-station. Humpf.
 
/Elise

RSS 2.0