Popsnören på klubb

Saturn på Haket-tiden.
Håkan Hellström-kväll 27/3 2010 & Broder Daniel-kväll 30/10-2010
 
Saturn imorgon igen. En nostalgitripp utan dess like. För er som inte vet så är Saturn en popklubb i Göteborg med 12 åriga anor som var mitt klubbhem våren och hösten 2010. På den tiden var platsen Haket Pub vid Masthuggstorget men de har nu flyttat till Henriksbergs takterass vid Stigbergstorget. Där har jag skrållat till Kom igen Lena på ett fullsmockat dansgolv, dansat loss till Västra Frölunda, pratat med nya och gamla vänner, druckit gott och fått oförglömliga minnen.
Imorgon skall jag för första gången till nya Saturn på Henriksberg, tillsammans med Sandra. Jag är jättepepp, men det är en alldeles speciell känsla, som att resa två år tillbaka i tiden till en helt annan jag. Time flies.
 
The Smiths - Saturn 2012-09-28
 
/Elise

För mig är du livet, men jag tar det för givet (Stiftelsen signering på Bengans)

Jag pallrade mig iväg till Stiftelsens signering på Bengans i alla fall. Jag kände mig piggare och var trött på att bara sitta hemma, så varför inte liksom. Det var inte så mycket folk, men de som var där var väldigt blandade åldrar och stilar. De gjorde en minispelning på två låtar; Stiftelsen – Härifrån och såklart hiten Stiftelsen – Vart jag än går. Sedan satte sig de fyra killarna vid signeringsbordet och den lilla kön ringlade sig framför vinylhyllan. Jag hade liksom ingenting att säga så jag lämnade fram min booklet och sa "hej" och "tack" fyra gånger, sen så var det ingenting mer med det. Kollade igenom de begagnade vinylerna, men hittade ingenting. Sedan fick jag med mig en affisch om dagens signering innan jag gick ut i ett regnigt Göteborg och tog vagnen mot centrum. En skiva rikare och lyckligare.
 
 
/Elise

Om du vill kan jag berätta om hur det funkar i stora städer

"Höstens enda Sthlmsgig, nästa fredag. Jag bor icke längre i den stora staden [...]
Mitt hem är vägen jag går på. Men Dalarna nu, jajemen."
 
Blir ju nästan lite stolt över karln. Bra Stiko, det är i Dalarna du skall vara!
 
/Elise

Kom ikväll och va snäll i min kantarell

Jag: "Jag tycker du skall flytta. Skaffa dig en villa. Eller en hatt."
Ida: "Hahahaha. Det låter bra. Eller glass?"
Jag: "Men då blir du ju alltid sen!"
Ida: "Jodå :) "
Jag: "Fortet då?"
Ida: "Jag vill bo i en paprika. Wehe"
Jag: "Så jag inte kan hälsa på dig? :( "
Ida: "Hahahahahaha"
Jag: " :'( "
Ida: "Jag vill bo i en svamp. Annars får jag kramp"
Jag: "I en mullig sopp?"
Ida: "Nä. Kantarell. Blir ju takpool när det regnar. Fett coolt."
 

Inblilar i alla fall mig själv att jag känner mig piggare idag. Men jag är askass på att bedöma sånt. We'll see.
 
/Elise

These are the hard times, these are the hard times

Förkylningen blev inte bättre, tvärtom har den nog vänt till det sämre efter helgen. I alla fall inget ont i halsen, men jag åkte hem från praktiken idag och väljer att vara hemma imorn. Hoppas verkligen att det vänder för jag har inte tid för sånthär trams. Skall i alla fall försöka få lite läst i kurslitteraturen imorgon så man får någonting vettigt gjort. Så lär jag väll missa Stiftelsen signeringen på Bengans :( Aja. Två konsertbiljetter inköpta idag och en till på fredag blir det. Jag skall inte klaga egentligen.
 
Så peppar jag upp mig med detta:
Magnusklanen
och detta Sms från Soppero, urplay.se
och detta Doreen & Promoe - Flytta berg (bra budskap och fin trummis :) )
 
/Elise

It's raining cats and dogs (eller helgen i Helsingborg)

Fredag
Ankom till Hbg på kvällen, Hanna Sarah hämtade upp mig vid Knutpunkten (inte Knytpunkten som en trött jag fick det till) och vi åkte hem till henne. Där åt vi middag med hennes mamma och sedan satt vi på hennes rum och gjorde mest ingenting hela kvällen. Umgicks med de tre katterna Billie, Smilla och Max.
 
Lund/Lördag
På eftermiddagen kom Hanna Sarahs pappa och hämtade oss och vi åkte ner till Lund för att hälsa på hennes bror Simon som pluggar där. Med var hunden Capo som var världens yrväder men jättesöt! Vi fikade, pratade, tittade på bilder, lyssnade på musik m.m.
 
Billeberga/Lördag
På kvällen begav vi oss den ca 15 min långa promenaden bort till min farbror Anders, hans sambo Jörgen och hunden Bosse. Där satt vi en kort stund och drack must, åt goda rotfrukts-chips och myste med Bosse. Sedan satte vi oss i bilen (men fick lämna Bosse hemma) och åkte iväg mot Billeberga, ett litet samhälle en bit utanför Helsingborg. Där låg restaurangen Farbror Elofs skafferi, som verkligen var ett speciellt ställe; ett vanligt hus men inne var det prylar prylar prylar överallt. Som att sitta och äta mitt i en loppmarknad, supermysigt! Anders och Jörgens kompis Ronny hade fyllt femtio, så det var hans familj (fru, dotter, föräldrar från Holland och svärföräldrar) plus vi. Väldigt trevligt sällskap måste jag säga, med en blanding av svenska, engelska och holländska :) Det var dock lite krångel med maten, först kunde de inte ens fixa fram något vegetariskt! Efter lite om och men så fick jag alla tillbehör (stekt bröd, rostad lök, rotfruktspuré och plommon) plus en omelett och det var jättegott. Efterrätten var päronsorbet, vaniljsås med björnbär och vaniljkokta päron med pistage. Lyxigt värre :)
 
Söndag
Vi avslutade helgen med superlång sovmorgon. Sedan åkte vi in till stan i pissregn. Jag hade såklart krävt att vi skulle gå på Max, så en liten vända för mozzarella-sticks och dricka/lyxshake fick det allt bli (2 poäng till mig!). Påväg mot Knutpunkten så gick jag förbi en Kal P. Dal affisch och blev helt lyrisk. Kändes okej att riva ner den, det är väll det minsta man kan få när man inte kommer att kunna se den på riktigt?! När jag vinkat och kramat hej då till Hanna Sarah så hoppade jag på bussen hemåt. Snurrade runt i den där rondellen där Linnea och Ida satt för tre år sedan övertäckta i nyckelpigor och väntade på att vi skulle se Ola Salo med Per Tengstrand. Sedan förbi stationen och vidare Dunkers Kulturhus där vi senare samma dag träffade Ola för första gången. Helsingborg är så mycket minnen. Ändå har jag knappt varit där egentligen, lustigt.
 
/Elise

När jorden går under står endast Magnus, Kristian och renarna kvar

Jo, mina och Sandras diskussioner går överstyr ibland...
 
Kom idag hem från Helsingborg efter en regnig helg med finaste Hanna Sarah! Skall lägga upp ett mer övergipande inlägg om det, men förvänta er inte mycket bilder för min kära dator och min kära mobil bestämde sig ikväll för att säga upp sitt samarbete. Kul. Kan därmed varken föra över bilder till datorn eller musik till mobilen. Suck. Speciellt som jag idag fick öppna mina nyinkomna skivor som jag tänkte lyssna på på bussen imorn, det kan jag ju bara glömma. Och den perfekta minneskortsläsaren är slut på NetOnNet i Göteborg, så det blir till att vänta.
Men såhär ser i alla fall de nya skivorna ut, fotade med webbkameran (som av någon anledning fotar spegelvänt?!):
Vånna Inget och Elmo ♥
 
Men men. Livet går vidare. Ny vecka imorgon. Ny kör vi!
 
/Elise

Man får inget för det när man vill folk väl

Säkert! – Fredrik
 
Imorse tog jag bussen en timme senare och gick av vid Korsvägen, gick sedan de få hundra metrarna till Burgården och Konferensdelen längs Skånegatan. Det var med en speciell känsla i magen att återigen vandra den där vägen som jag gått så många gånger, speciellt nu när allt har förändrats och jag inte längre har något att återbesöka. Efter några om och men hade jag, Jessica och Catrin (också kurator på Stora Höga) tagit för oss av te och kaffe och begett oss in i aulan.
 
Jag kunde inte annat än att le åt alla minnen som dök upp av att gå från "backstage" genom "sceningången" och ut bland de blå bänkraderna. Den gången vi åt bröd på de röda sofforna backstage i väntan på första julkonserten, omklädning och nerver inför solo på lucia 2009, för att inte tala om när jag sjöng Lasse Lindh – Kom kampsång solo under min sista vårkonsert 2010. Det kändes onaturligt att sitta framför och inte stå på scenen, faktum är ju att jag nästan aldrig suttit på bänkraderna utan oftast befunnit mig på de grå körbänkarna uppe på scenen. Jag växte som människa enormt på just den där scenen och än idag kan jag hämta kraft ur alla de minnen, låtar, danssteg, toner, ord och känslor som uttryckts under de fyra år jag fick vara del av Burgårdens skolkör (R.I.P).  Jag saknar det varje dag och är så extremt tacksam.
 
Själva föreläsningen var med en kvinna vid namn Svenny Kopp som specialiserat sig på flickor med Adhd eller autismspektrumstörning. Hon förklarade varför det var viktigt med speciell forskning på flickor, hur diagnoserna ter sig, hur man bäst jobbar med dem, var tydlig och nogrann med en smula humor. En väldigt intressant föreläsning som lärde mig en himla massa och fick mig att fundera.
 
Så, förmiddagen blev en intressant blandning av minnenas allé och nya upptäckter för utveckling. Bra blandning. Imorgon är jag med Rosi, sedan åker jag ner till Helsingborg och hälsar på Hanna Sarah :D ♥
 
/Elise

"För musiken hade tagit mig till ett ställe jag aldrig annars skulle besökt"

"Jag har funderat en del på vad livet egentligen går ut på. För väldigt många år sedan trodde jag att jag klurat klart. Det var fel. För inte så många år sedan trodde jag också att jag klurat färdigt. Det var fel den gången också. Så nu sitter jag här igen och funderar på vad livet egentligen går ut på. Och jag har kommit fram till en del."
 
"Och jag kände mig så nära mig själv som jag aldrig gjort förut. För musiken hade tagit mig till ett ställe jag aldrig annars skulle besökt, träffat människor jag aldrig annars skulle träffat. Vissa åker till Indien, andra åker till Sundsvall."
 
"Ekelund (du kommer snart ta över hela världen min vän. Du är ett sant geni)… tack."
 
"Det jag kom på under helgen, eller när jag satt där i bilen utan bakljus på väg hem i natten: Livet är här och nu, det pågår nära, det rullar på. Saker löser sig, och livet är inte förutbestämt. Nytt föder nytt och gammalt får vara.
Skit samma om lyset är sönder, så länge vi kör spelar det egentligen ingen roll om de där bakom oss ser vart vi är påväg."
 
Musik enligt Jerry: Resa: Åkte till Pipelinefestivalen i Sundsvall - liveklipp och bildfest

 
Ibland räcker inte ens egna ord till för ett blogginlägg och då kan man sno någon annans. Jag känner så igen mig i det här, även om jag inte var med vid den specifika festivalen det talas om. Jag tänker främst på alla de festivaler och spelplatser som The Ark tog mig till; Kalmar, Tyrolen, Gröna Lund...ställen som jag aldrig hade besökt av andra anledningar. Det i sig födde resor till vänner på platser jag aldrig hade besökt; Boden/Luleå, Björsäter/Åtvidaberg, Gävle/Valbo m.m. Därtill de platser som jag nu besöker p.g.a. nya konserter i kölvattnet av The Ark, t.ex. Varberg och Uddevalla. Sverige är ett fantastiskt land att resa runt i. Vill verkligen påpeka det. För Taj Mahal i soluppgång bleknar i jämförelse med Åreskutan en somrig natt när solen aldrig går ner.
 
Imorgon skall jag tillbaka till min gamla skola för föreläsning på konferensdelen. Sedan Tveten.
 
Elmo – Young Love
 
/Elise

Jag behöver dig mer än vad jag vill ha dig och jag vill ha dig för gamla tiders skull

Elise 16.24 (sms): "Nu kan du ringa :) "
Linnea 16.24 (sms): "Nu kan inte jag :P "
-
Elise 18.23 (ringer ändå): "Jag vet att du inte kan prata men tyck synd om mig. Biljetterna till Of monsters and men är slut!"
Linnea (svarar ändå): "Åh, stackars dig. Jag ringer ikväll!"
-
Elise 21.06 (facebook): "Linnea Träder, ring!!"
Linnea 21.06 (facebook): "snart"
-
Linnea 21.13 (ringer): "Jag skulle bara göra allt oviktigt först"
Elise (svarar): "Tack, jag känner mig prioriterad..."

Alltså, jag och Linnea pratade senaste igår. Och dagen innan det. Och dagen innan det. Ungefär. Spelar jag needy på nåt sätt? ^^

Nästa vecka kommer Csn, det blir en kul historia då allt kommer gå åt att betala konsertbiljetter och resor som jag skall göra i oktober/november. Det blir intressant att få ihop.

/Elise

Vart jag än går. Så ekar ljudet av de sista tårarna.

Igår var det viktigt att dagen blev fin, att jag inte skulle sitta hemma och gråta, minnas och vara ledsen. Först idag orkade jag ta tag i att det var den där dagen igår ordentligt; har läst igenom bloggar, facebook-inlägg och minns tillbaka. Orden för att beskriva allt finns fortfarande inte riktigt, och kommer nog aldrig att göra det. På något sätt så är det större än livet självt och det vet ni ju att man inte kan beskriva. Så när ens egna ord inte räcker till får man citera andras:
 

"Det tog slut. Konserten tog slut. The Ark tog slut. 

Vi fortsatte gråta. Vi grät i hög på marken. Vi grät gåendes. Vi grät på tåget. Vi grät när vi somnade och vi grät när vi vaknade. 

Tillslut tog tårarna slut. Det gick att lyssna på The Ark igen. Det gick att gå på andra konserter men ingenting var som The Ark. Ingenting är som The Ark. Ingenting kommer någonsin vara som The Ark.

Nu har det gått ett år. Det är den sextonde september igen och allt jag kan tänka på är de där tårarna och den hysteriska gråthögen med Jezzy, Moa och Patricia. 

Men. Vi överlevde. Allihopa. Vi är här idag. Våra liv rullar på. Ingenting blir någonsin som förr. Men vi lever. Och det är det som räknas."
- Malin

"Jag minns skriken och jag minns hur orden lät när någon skrek att nu finns de inte mer, och jag minns hur vi bara stod och kramades, hur alla stirrade på oss när vi gick armkrok ut ifrån Gröna Lund i mörkret bland alla skrattandes barnfamiljer. Och jag minns pendeltåget när vi inte visste vad vi skulle tänka utan bara gick där sen i den branta backen och skrattade åt livet och hur sjukt allt var. Åt hur sjukt det var att den sextonde september tillslut hade kommit och tagit slut, och åt hur sjukt det var att The Ark inte längre fanns."
- S


/Elise


Dagens fem igen

1. Händelserik och intressant dag på praktiken. Växte några meter tror jag.
 
2. Paddlade med scouterna ikväll och det var jättemysigt. Hade glömt att det nästan är lite läskigt att sätta sig i en kanot på öppet vatten och veta att man kan ramla i. Var inte psykiskt förberedd på det. Men sedan när jag gick hem, skitig och fuktig och med Armand Mirpour – I Am A Volcano i öronen så kände jag att livet är ganska bra ändå.
 
3. Läste Rosas blogg och kom på att jag saknar henne. Vi har ju inte setts sedan Yran. Jag saknar hur jag och Linnea gick runt och ropade "Rooosa" på Valborg, med precis samma röst som de goda feerna i Disneys Törnrosa. Åh, minnen.
 
4. Jag har beslutsångest angående Of monsters and men på torsdag. Har ingen att gå med och kan inte bestämma mig för om jag vill gå själv eller inte. Så någon får gärna ta beslutet åt mig, tack.
 
5.  
Bästa lånet från bibblan just nu. Försvinner totalt i dem. Ungdomsböcker har ofta den effekten, så enkelt men ändå så komplicerat. Och det kan vara bra att ibland få insikt i hur man kände då.
 
/Elise

Sextonde september tjugohundratolv

Söndag. Jag och Sandra möttes vid Brunnsparken och tog vagnen till Valand och Konsum Avenyn där vi skulle hämta ut de bokade biljetterna till Magnus Ekelund & Stålet på Stadsteatern om 48 dagar. Kändes symboliskt på något sätt, att på den där dagen som för ett år sedan var slutet på en era så ett år senare köpte vi biljetterna till en ny era. Tror det var viktigt. Före ett år sedan visste vi inte ens vem Magnus var, men nu skall vi på vår tredje resp. fjärde konsert. Time flies.
Efter biljettköpet fikade vi på Espresso House, diskuterade Ark en aning men försökte annars undgå det ämnet den här dagen. Vi skulle bara ha kul och få en dag som inte bara bestod i att gråta och sörja. En kvinna berömde med översvallande ord min fina hatt och jag fick inte en syl i vädret att säga "den är bara från H&M", inte för att det hade gjort den mindre fin, å andra sidan.
Vidare tog vi vagnen till Stigbergstorget och Bengans. Där letade vi skivor som inte fanns och bläddrade igenom vinylhyllorna. Sedan såg jag att Stiftelsen skall ha spelning och signering 26/9, hoppas jag hinner svänga förbi det! Vi tog vagnen tillbaka mot centrum där vi kollade in Design Torget, Lagerhaus och Bengans City. Vi skildes sedan åt i Brunnspraken och regnet.
 
Väl hemma sprang jag ut i regnet, mindre mysigt, men vad gör man? Till middag åt vi aubergine-gratäng och nu sitter jag här och inser att ännu en vecka passerat. Känns som att den här hösten på vissa sätt kommer att gå väldigt fort.
 
Sist men inte minst, en liten lista:
Konserter jag är bitter över att jag missat eftersom jag ändå nästan var där(men jag lever och är glad ändå):
1. The Ark, Tivolirock, Kristianstad 2007
2. Manic Street Preachers, Putte i Parken, Karlskoga 2011
3. Norra Kust, Klubbland (Yran), Östersund 2012
 
/Elise

Forever.

Dagen är här. Tänker inte säga så mycket mer om det, med risk för att bli tjatig, blödig och töntig. Försöker bara se det braiga i att vi kommit igenom ett första år med det mesta i behåll, kanske tusen gånger starkare. Fick sms från Sara imorse och ska iväg och fika med Sandra snart. Vi behöver varandra idag när ingen annan förstår oss.
 
1991-2011
"And I know you should never say never
but I guess that's what I do now
But I know that what we built could last forever
forever."
 
2011.09.16
 
/Elise

"Om du hade vart med i ett metalband och growlat hade jag förmodligen tyckt att din musik var jättebra ändå"

Lördag. Efter många om och men träffades jag och Amanda för en middag på Solrosen i Haga. Det blev en fyra timmar lång pratstund om livet, vänner, kärlek, förändringar och en rejäl dos musik. Mycket att ta igen efter år av sporadiska träffar. På det supergod mat och trevlig personal på restaurangen!
 
Lyssna på Amandas band Woodstripe här Woodstripe – Rising Sight
 
/Elise

It's the end of an era

Blocket från Droppen har vart med mig som konsertbok i drygt två år, inklusive tre konsert-somrar. Nu är det fullt och ersätts av ett nytt block för nya konsertäventyr.
 
Lite statistik från gamla boken:
832 dagar
130 spelnningar
14 festivaler
13 The Ark spelningar
10 festivalband
6 autografer
 
Sammanställde även konsert-sommaren 2012 idag (alltså 14/6-14/9):
92 dagar
48 spelningar
5 Kristian Anttila spelningar
4 Magnus Ekelund spelningar
3 spelningar var med Little Marbles, Den Svenska Björnstammen och Timbuktu
2 spelningar var med Stereo Explosion, Linnea Henriksson, Norlie & KKV, Kapten Röd och Marit Bergman
 
Nu ser vi framåt. Kanske kanske Of monsters and men på torsdag, men då får jag nog gå själv så jag får se.
 
/Elise

Att prata med en pingvin

Hur blogg-klyshigt det än låter så måste jag ändå säga det; vilken dag! Mer om det imorgon, nu tänkte jag bjuda på annat.
 
Pratade med Ida nyss. Vi hade väll som i de flesta fall inte något direkt mål med samtalet, så självklart pratade vi mest om musik, Magnus, Kristian o.s.v. Ni vet, det finns människor som finner ett nöje i att ha samtal där ungefär det enda man gör är att läsa upp gamla blogginlägg från Magnus och skratta åt dem. Sen disskuterar man innehållet och försöker få grepp om denna komplexa människa. Vi har också konstaterat följande;
- har man väl snöat in på ett band så är risken stor att man åker dit igen och igen och igen. Det måste helt enkelt vara så att man skapar ett slags beteende som därifrån är obotligt.
- vi vill inte att Magnus skall bli jättestor och jättekänd. Han skall ju bara vara våran, typ. Å andra sidan så har ju Kristian spelat i 10 år utan att bli känd för gemene man så nånstans hoppas vi nog att även Magnus stannar där.
- Rymdekot är nu två år äldre än Magnus var när han släppte första Elmo skivan. Och eftersom Teglundarna i Luleå verkar signa alla Norrbottens-artister så borde det väll inte vara så svårt.
 
Jag berättade om min konstiga drömm som jag hade imorse nånstans mellan det att mamma ringt strax efter sju och det att jag gick upp strax efter tio. Jag befann mig i rummet hemma hos mormor och morfar, det var människor lite överallt. Johannes/Rymdekot stod och bytte fönster, senare började han packa upp en flyttlåda som stod på sängen. Plötsligt ropar någon utanför fönstret och där står Rebecka som jag gick med i studentkören förra året och som nu är med i Team Rolinski i körslaget. Med henne var Silvine i min klass (som dock inte vart med i kören) och de stod och ropade att vi tre skulle vara med i Körslaget. På gatan sprang vuxna och barn omkring i cirklar. Sedan gick jag bort till grannen och det visade sig vara Carl Jan Granqvist. Mycket märkligt.
 
Vidare disskuterade jag och Ida Martin Schibbye och Johan Persson och den dokumentär i Uppdrag Granskning vi båda sett. Det vi konstaterade var väll ungefär att det är så sjukt skönt att de är släppta och hur starka de anhöriga var i kampen för frigivningen. Hur hanterar man egentligen en sådan sak? Hur kommer det sig att man inte bara bryter ihop och ger upp? Hur kan man se på det så konstruktivt?
 
Nu skall jag ta och sova. Imorn skall röran från idag utredas, sedan blir det kommers med Amanda.
 
/Elise

Alla har vi skor som väntar på att vi ska gå i dom - Kapten Röd på Liseberg 14/9

Fredagen var en dag som började med sovmorgon, fick inslag av fika med global-vän och diskussion om skolans sakta undergång, höll på att förstöras av en ekonomisk förvirring, men toppades av en helt otrolig konsertupplevelse. Tar det från början.
 
Efter sovmorgon och hemmaplugg åkte jag in till Götaplatsen där jag mötte upp Lisa (gick på Globala Gymnasiet i ettan när jag gick i trean och i kören tillsammans med mig). Vi gick till Evas Paley där vi konstigt nog stötte på ännu en från Globala, nämligen Bea från min gamla klass som händelsevis jobbade där. Vi började diskutera skolan vi gått på, vad som hänt och vart den var påväg. Ingen munter diskussion...
 
När jag lämnat Lisa på Götaplatsen begav jag mig med fjärilar i magen mot Liseberg. Vad kul det skulle bli, septemberkonsert på Lisebrgs stora scen och en nyutblommad Göteborgs-son därtill. Lyckan var kort. I kassan vid entrén fungerade inte mitt visa kort. Så inte heller i bankomaten eller i kassan vid Ica Fokus. Jaha, där stod jag ensam, utan kontanter och med ett ofungerande bankkort. Dessutom var mormor och morfar i Tibro och kunde inte komma till undsättning. Efter några om och men, panikfyllda samtal till föräldrarna o.s.v. så fick jag tag på min morbror Anders som råkade sitta med familjen på en restaurang på Södra vägen (för icke Göteborgare: ett stenkast från Liseberg). Jag fick gå dit och låna pengar, vilka räddande änglar!!
 
Så kom jag in på Liseberg, fick köpt Äteriets goda tacotallrik med veg-färs och satte mig sedan framför stora scenen där jag ett par timmar innan konserten hamnade på ca fjärde raden. Satt sedan och åt, ringde, läste och lyssnade på Kapten Röd. Ca en timme innan reste sig alla (varför?!) och peppen kom igång ordentligt med bra musik i högtalarna, bl.a. Kolla Kolla i okänd version vilken såklart alla kunde. Så tillslut så klev han på scen och redan från början sattes ribban med dans, gung och allsång. Det var turnéavslutning på Kaptens fantastiska år vilket bjöd på extra känslomässiga mellansnack, summeringar, ett gästinhopp från Labyrint (tillsammans genomförde en av kaptens nya låtar), extra lång presentation av bandet och crew. Men bäst var att han spelade Kapten Röd – Blommor Vid Oscarsleden - ett öde som sällan blir skildrat live. Inte mindre än 15.000 personer fick uppleva denna spelning!
 
Så, trots en rörig eftermiddag så blev det en bra dag allt som allt!
Se fler bilder från konserten här
 
/Elise

Se Ucklum och sedan dö

Tänkte bara belysa exakt vilken fin väg buss 337 tar till Ucklum. Såhär ser bilvägen ut.
 
Såhär går bussen. Jeeej!
 
Nu skall jag strax bege mig mot stan. Tjoho!
 
/Elise

En duktig flicka niger och hon ler, men plötsligt ville jag ha mer

Måste säga att jag gillar pendlandet ändå. Man får sitta och fundera över livet och se ut över landskapet och studera människorna som går på och av bussen. Roligast var väll idag när jag skulle till Ucklum, vi var två på bussen från Stenungsund, en gick av i Svenshögen och sen gick jag av i Ucklum där det gick på två personer. Mmm 337:an känns som en poppis linje helt klart. Annars är min favorit när man närmar sig Stenungsund, ca vid Strandkärr, och ser ut över havet, Tjörnbron och stugorna vid strandkanten - väldigt vackert!
 
Livet rullar på bra och snart är det helg igen. Rosi är sjuk och Jessica skolar in sin dotter på förskola så jag sitter och läser hemma imorgon, skönt med lite sovmorgon. Sen är, som alltid här nere, helgen fullspäckad; imorgon skall jag fika med Lisa från kören/globala efter det beger jag mig till Liseberg och Kapten Röd, hoppas på bra väder! På lördag skall jag träffa Amanda och gå på feministisk loppis på kommersen (what else, liksom). Söndagen är självaste 16e september (vilket jag skrivit lite innan om här) och då skall jag, Sandra och Jejje träffas, fika, prata och begrunda årsdagen. Tror det blir en fin helg ändå :)
 
Annars så har jag fått mail från Clifford (min gamla körledare från gymnasiet) han skall starta en ny kör på hans nya hemort Kungsbacka och sedan kommer det Sydafrika-besök i december :D Kul, kul! Skall försöka vara med så mycket som möjligt.
 
Det var väll allt för idag, godnatt!
 
/Elise

Indie, regnbågar, mumintroll, dinosaurer, sniglar och troll

Dagens Jerry kl. 17
Jag är så jävla indie. Eller "fattig och glad" som Tova uttryckte det idag. Gillar det fattiga studentlivet! Jag har råd med precis det jag behöver, lär mig vara sparsam och blir allt lyckligare av det jag får. Som konsertbiljetter och resor.
 
Förhoppningar och regnbågar kl. 15.30
Såg den sjukaste regnbåge jag någonsin sett idag. Verkligen en hel båge, från mark till mark, som om man verkligen kunde gå till regnbågens slut. Bilden visar inte allt. Dock så lärde jag mig ju på Sommarlov att regnbågar egentligen är hela cirklar och därmed inte har ett slut, barndomsdrömmar i kras. Det lustiga var att jag och Rosi precis innan diskuterat förhoppningar och förväntningar så hela eftermiddagen blev som Håkan Hellström – Förhoppningar Och Regnbàgar.
 
Mumin på Pressbyrån kl. 17
Skulle bara in och ladda på mitt busskort som gick ut idag. Så vid kassan fanns dessa fantastiska tablettaskar. Så den gled med (betald givetvis).
 
 
Bortglömd video kl. 22
Linnea Olsson från den fina spelningen på Kungstorget för snart en månad sedan. Se den vetja!
 
Snigel och Stállu tankar kl. 22.30
Kom på att jag glömt lägga ut bilden på den vackra skogssnigeln jag fann i skogen under söndagens springtur. Nävars, men tänkte mest på den diskussionen jag hade med norrbottningarna i augusti angående att allting var större i södra Sverige. Det här var faktiskt en bamse till snigel.
 
Magnus Ekelund & Stålet – Stállu
"I tonåren ville jag bort härifrån,
men Stállu följde bakom mig vart jag än for
Tiden går sakta men livet för fort,
mitt kvarter blev för litet och allt va sagt och gjort"
Han har en del poänger den där Magnus. För det är så lätt att tro att man kan fly undan sitt ursprung, det kan man aldrig vilket inte i sig innebär att man aldrig någonsing kan komma därifrån. Men man kan skipa fred och sedan gå vidare med det bagage man har utan att låta det skära in i axlarna. Tror det är lite det jag gör nu, för det är inte samma Elise som bor i Landvetter nu som gjorde det förra året. Jag vet att jag kommit någonstans och att jag bestämmer.
 
En sista tanke: Skall upp tidigt och åka till Ucklum imorgon. Snart blir det bädden.
 
/Elise
 

När som helst kan allting här ta slut. Men jag lever.

Biljetter bokade till Magnus Ekelund & Stålets konsert i Göteborg 3/11. Ville bara säga det. Tror t.o.m. vi var först. Fint värre♥
Godnatt!
 
/Elise

Jag får ingen signal

Är så extremt trött och mossig i skallen efter idag. En del tunga möten och planeringar. Om ni undrar varför jag inte skriver så mycket om vad jag gör på praktiken så är det för att jag skrivit under sekretess och har principen "har jag inte skrivit någonting har jag inte skrivit för mycket". Så vet ni.
 
Har några glädjeämnen dock. Linnea och Ida har fått jobb i Malmö och jag skall hälsa på där ett par gånger i höst. Fint värre♥
 
Sedan så satt jag och tittade igenom sommarens bilder och skrattade gott åt allt som hänt, här är ett urval.
Varberg 14/6; Jag och Sandra spontanåkte till Varberg i början av sommaren. Träffade finaste grabbarna och vandrade hem i den halländska natten.
 
Sjukhus 1/7; inte direkt en kul upplevelse, men så oväntad och konstigt att man nästan bara skrattade åt alltihop. Och det gick ju bra.
 
Klubbland 26/7; Stod längst fram och såg Kristian Anttila på Studioscenen. Såg Magnus Ekelund irl för första gången. Starten på en musiksommar som till stor del skulle komma att präglas av dessa två grabbar.
 
Indiedagis 27/7; Jerry Boman, hans husvagn och fina småspelningar i Badhusparken förgyllde mina Yran-dagar och blev några av de mest minnesvärda spelningarna den helgen. Magnus Ekelund spelade Elmo-låtar, Kristian Anttila spelade önskelåtar, Vånna Inget sjöng rakt in i ryggmärgen och på bilden ser vi Rymdekot som jag senaste veckorna lyssnat extremt mycket på.
 
Storsjöyran 28/7; Den Svenska Björnstammen avslutade min yra med en fantastisk spelning på Stora Dans. En av de bästa spelningarna jag vart på, ever. En av tre björnstammen spelningar den här sommaren och det är jag mäkta tacksam för.
 
Luleåkalaset 3/8; Magnus från första raden och efter det var jag fast. Linnea var också superfin medan Sweet mest var en besvikelse.
 
Klacksparken i Parken 25/8; ingen brasa, istället en god natts sömn i tältet. Bad i grumlig sjö och vackert väder. Fina arkisar som åker förbi i bil och känner igen en. Kram från Jeppie och Sylle och Jeppie dansar Venus Outback-dansen innan Pelle Ljungberg. Inlåsta på Tyrolen kommande natt och Sylle får guida oss ut.
 
Uddevalla Solid Sound 31/8; Kristian för fjärde (femte inräknat Indiedagis) gången och Magnus för tredje (fjärde inräknat Indiedagis, sjätte inräknat gästinhopp på Kristian och Ryndekot) gången. Finfina pöjkar. Kristian är flummig att prata med och blir impad av alla spelningar vi sett. Magnus är blyg och frånvarande och gör enligt honom själv en dålig spelning. Men vi är glada. Trots att vi gjort bort oss.
 
Det var lite av allt som hänt i sommar. Nu lyssnar jag på spellistan med Magnus-relaterad musik Magnusklanen och skall fila på min studieplan.
 
/Elise

Dagens fem

1. Björnstammen igår var verkligen jättefint. Tåls att sägas om och om igen.
 
2.
Har pratat med Australien idag, alltså Anna. Mormor var mycket fascinerad över att det gick helt gratis. Jodå, Skype är egentligen ganska fantastiskt! Vi pratade om kängurur (som tydligen mest ser skrämmande ut), koalor (som Anna hade klappat en), choklad, studier, väder m.m. Mycket trevligt :D
 
3. Det kan vara trevligt att lyssna på okända och osläppta artister, har blivit en del sånt nuförtiden i och med alla de artister som jag och Sandra lite skämtsamt kallar "Magnus-klanen". T.ex. Rymdekot, RaglephantNorra KustMattias Alkberg och Thomas Bäcklund/Boden.
 
4. Jag, Linnea och Ida pratade alla tre i ett samtal nyss. Det blir så mycket vettigt sagt då.
 
5. Dagens Magnus
Ditt fullständiga namn? Moa Elise Vendela Ackerot
Hur Lång är du? I mitt pass står det att jag är 169 cm lång.
Ögonfärg? Vem vet...
Spelar du något instrument? Diziflöjt behjälpligt i dessa dagar.
Dina första tankar när du vaknar? Vart är jag? Vilken dag är det? Vad skall jag göra idag?
Vart befinner du dig just nu? I sängen. Försöker skriva konsertbok, det gåt trögt.
Biter du på naglarna? Inte lika mycket som förr.
Vad har du för färg på trosorna/kalsongerna? Typ färgglatt, skulle jag tro.
Har du några husdjur? Nej. Har aldrig haft. Är nog för lat.
Är du singel? Japp.
Vem vet mest om dig? Hmm, mamma och pappa. Linnea och Ida. Fast mest jag själv egentligen.
Vad vill du ha just nu? Konserter. I massor.
Vad är du rädd för? Ormar, höjder, telefonsamtal med främlingar.
Vem var din första riktiga kärlek? Tror inte jag träffat den än.
McDonalds eller Burger King? Max.
Sjunger du? Ofta. Fast mest mimar jag nog.
Vad har du för skostorlek? 40-41 beroende på skomodell.
Vill du gifta dig? Det får man se när man väl ställs inför det valet.
Kommer du överens med dina föräldrar? Det tycker jag, inte alltid, men i allmänhet.
Din hårfärg? Är färgad. Hennaröd.
Vad ska du göra i morgon? Då ska jag repa in nya låtar med bandet. Nej, det där var ett stulet svar, jag skall sitta på upptaktsträff med handledare, praktikanter och lärare på Hotell Liseberg och sedan i arbetslagsmöte för årskurs 4 på Stora Högaskolan. Låter ju precis lika credigt, menar jag.
Vad sover du i? Oftast i en säng. Ibland på en luftmadrass, en madrass på ett golv eller något annat primitivt.
Favoritårstid? Vintern i norrland. Och nej, jag ljuger inte.
Favoritmat och dryck? Tacos (och det skriver jag inte bara för att Magnus skrev det, jag har en egen vilja). Vira blåtira, Mtn Dew, Te.
Hur svarar du i telefonen hemma? Hej, det är Elise
Vad är du sugen på nu? Absolut ingenting. Är proppmätt.
Hur svarar du i mobilen? Hej, det är Elise. Men funderar seriöst på att byta till Julgransfot.
Sov du ensam inatt? Japp. Om man inte räknar med Per-Åke, Svennis och Oso.
Vad gjorde du kl 08 i morse? Halvsov och försökte övertyga mig själv om att jag inte alls behövde gå på toa.
Vad var det senaste någon sa till dig? Typ hej då.
Druckit idag? Te, sprite, nyponsoppa.
Vad är det för väder hos dig nu? Mulet solnedgångs-väder.
Godaste glassmaken? Allt med hard topping.
Drömmer du mardrömmar? Det händer. Typ som i torsdags.
Favoritklädsel? Bekvämt och färgglatt.
Favoritgodis? Milka och Fruxo.
Hur många kuddar sover du med? Högst en. Varför nu ens det, då jag alltid använder mina gossedjur som kudde.
Vad längtar du mest efter just nu? Konserter. I massor.
Vad luktar det nu om du sniffar lite? Ingenting?
Saknar du någon just nu? Ja och nej.
Vill du ha barn? Det vet jag inte. Antar det.
Är det någonting som är stressigt i din tillvaro? Inte direkt. Inte mer än att jag kan hantera det typ.
Längtar du till din nästa födelsedag? Det känns ganska likgiltigt. Men presenter är ju kul.
Är du blyg? Ibland, men det brukar lösa sig.
Vad gör du just nu? Skriver det här. Är väll uppenbart.
Tycker du att du har fin dialekt? Jag har ingen dialekt. Får bara höra vilken blandning av dialekter jag har och hur konstigt det låter. Men jag säger grönnsaker.
Tycker du om snö? Till skillnad från alla andra människor så ja: jag ÄLSKAR snö. Och jag ljuger inte nu heller.
Hur mår du nu? Helt okej. Lite trött. Lite trött på mig själv för att jag aldrig lyckas bli klar med konsertboken.
Vad är din önskan just nu? Att jag var på konsert. Med risk för att vara tjatig, men det är så jag känner.
Har du något speciellt citat som du inrättat exakt hela ditt liv efter? Fast, det har man väll inte?
Vad lever du på? Mat?
Vad gör du om 5 år? Bor i Malmö och jobbar. Eller i Norrbotten. Eller i England. Eller i Dalarna. Eller någon annanstans.
 
/Elise
 
 

Sen när inga sorger finns kvar, vad blir vi då lyckligare av?

Klas skriker rakt upp i luften. Åke sjunger så han spricker. Ambjörn verkar förlägen bakom Åkes hand. Kim ser allmänt bortkommen ut. Kan vara årets bästa konsertbild.
 
Vi såg Den Svenska Björnstammen mitt på dagen. I Bältespännarparken. Mitt bland bussar och spårvagnar. En till synes helt vanlig lördag.
 
Dagen startade i Kungsbacka, dit jag igår åkte efter praktiken för att hälsa på farmor och farfar. Vi hade en mycket trevlig kväll samt morgon/förmiddag :) Jag tog sedan tåget in till Göteborg där jag efter lite om och några men fick lämna av min väska hemma hos kusin Amanda vid Redbergsplatsen. Tillbaka in till stationen där jag mötte upp Sandra som kom från Skövde. Vi gick sedan tillsammans mot Bältespännarparken där eftermiddagens konserter på Volvofestivalen skulle äga rum.
 
När vi så sakta vandrade längs med kanalen och pratade om någonting säkert intressant så kommer det en kille i 33-års åldern med leopardfärgad jacka, hatt (?), yvigt svart hår och gula hörlurar cyklande emot oss. Jag börjar staka mig på orden och blir sedan tyst medan Sandra fortsätter prata helt oberörd av gestalten som just cyklar förbi oss. När han är utom hörhåll vänder jag mig till Sandra och säger: "Såg du inte vem det var som just cyklade förbi oss?" -"Öh, va, nej, vem?" -"Det var ju Kristian Anttila!" Då har jag och Sandra därmed setts en gång i veckan de senaste fyra veckorna och varje gång har vi sett Kristian Anttila. Hur är det möjligt?
 
Tillbaka till spelningarna. När vi kom fram till Bältespännarparken var där inte så mycket folk och det var ännu ca en kvart kvar till det att Marit Bergman skulle börja sin spelning. Jag var hungrig och köpte mos i gatuköket utanför Trädgårdsföreningen. Sandra köpte en citronläsk. Marit spelade en liten stund, typ en halvtimme. Väldigt fint, spontant och improvisatoriskt. Som en komprimerad variant av spelningen på kulturkalaset för några veckor sedan. När hon var klar riggades scenen om och människohavet fylldes på något.
 
Så entrade Den Svenska Björnstammen scenen i dagsljuset i centrala Göteborg. Det blev en annorlunda konsert; "Vaknare" som Åke uttryckte det, men också med mer spontanitet och snack än annars. Kommunikationen med publiken var perfekt och det var personligare än annars. Alla var så glada, allting
utstrålade ren och skär glädje. Mellansnacken gav djupare mening till låtarna, men kunde handla om allt från att Göteborg var bättre än Stockholm till att våga göra sånt man inte vet om man kommer att klara av. Trots att detta var fjärde gången jag såg dem i år så är detta inte en konsert jag hade velat vara utan, den var unik.

Fint värre. Och t.o.m. jag med bara en liten mobilkamera fick riktigt bra bilder. Mest eftersom vi faktiskt kunde stå ganska långt fram, vilket i vanliga fall brukar vara lika med mos på en björnstammen-spelning.
 
Jag har också fått ett smeknamn i Sandras telefon. I min heter hon Same Sandra. Fråga inte varför.
 
Nu är det nog dags att sova i alla fall.
 
/Elise

I've had a shit day, you've had a shit day

P!nk – Blow Me (One Last Kiss) - Explicit Version
 
Jag har inte haft någon skitdag. Men mina handledare (som inte heller hade någon skitdag) gick runt och sjöng på den i måndags och den beskriver min morgon ganska bra. Tyck gärna synd om mig:
1. Drömde att flera jag känner dog i en bilolycka
2. Mormor väcker mig och meddelar att klockan är tio i sju. Min buss går 7.03.
3. Efter att ha stressat, fått halvt panik och morfar i pyjamas kört mig till bussen så inser jag att jag glömt halva hörlurarna hemma. Har inte ens musik att trösta mig med.
4. Det enda jag har att göra på bussen är att läsa Jenny av Jonas Gardell. En jättebra bok, men inte direkt en bok man vill läsa när man mår skit.
 
Det är föresten skillnad på att skaffa twitter och att twittra. Ville bara påpeka det.
 
Där var gnällandet slut. Resten av dagen blev bra. Nu sitter jag i min säng, lyssnar på Rymdekot, tänker tvätta håret och sedan förbereda inför imorgon och lördag lite. Efter praktiken imorgon åker jag till Kungsbacka och farmor och farfar, ska äta middag och umgås litegrann :) På lördag blir jag sedan skjutsad in till stan och glider omkring en stund innan det är dags för Volvofestivalen. Är så sjukt pepp på Björnstammen!
 
/Elise

Oroande statistik?

Börjat fundera lite över en viss besatthet senaste veckan och var tvungen att undersöka saken ordentligt. Efter en titt på vad jag skrivit på facebook/bloggen senaste tiden så kan jag konstatera följande:
 
28/8-5/9
Jag har skrivit/fått postat 26 inlägg på min tidslinje
2 handlar om Rymdekot
3 handlar om Klacksparken
3 handlar om Den Svenska Björnstammen
6 handlar om Magnus Ekelund
 
22/8-4/9
Jag har skrivit 12 blogginlägg
1 handlar om Rymdekot
1 handlar om Klacksparken
2 handlar om Den Svenska Björnstammen
5 handlar om Magnus Ekelund
 
Vad händer?
 
Bara för det så lägger vi till ett till i listan. Det här var bland det roligaste idag!
 
/Elise
 
 
 
 

"Om det kändes väl sent på året för att ha en utomhusfestival i Uddevalla den sista augusti, så vet jag inte vad det var att ha utomhusfestival den första september i Luleå."

 
 
 
Andra praktikdagen. Googlad bild från en dag då Stenungsund visade sig från sin lite finare sida än idag, för idag har det regnat och blåst sönder hela dagen. Men bra har det gått, inte lika trött idag, dock väldigt trött ändå. Skall ta en lugn kväll; lyssna på musik, se på M*A*S*H, boka bussbiljetter o.s.v. Men först och främst skall jag ringa farmor och farfar om fredag.
 
Dagens skratt (även om det inte är meningen att man skall skratta åt honom...)
 
/Elise

Likt en fallen ängel

Såhär trött blir man efter en första praktikdag och ett första scoutmöte på 1,5 år. Klockan är 21.45. Jag är slutkörd. Tänker inte säga så mycket mer än att allt gått bra och att tusen tankar snurrar i skallen.
Och jag kan tipsa om musiken som peppat min dag:
 
Rymdekot (Johannes Andersson, bodensare och gitarrits i Stålet).
 
/Elise

Anekdoter från en värld av dubbeltydighet

Sms med Ida under soundcheck för Magnus Ekelund & Stålet, Uddevalla, fredag
Jag: "Magnus står bakom mig och skriker Ymer II, vad vill han?"
Ida: "Köra isbrytare?"
Förklaring: Ymer II är en isbrytare i Luleå och en låt med Magnus Ekelund & Stålet
 
Samtal med expediten på Bengans City, Göteborg, fredag
Jag: "Har du en Gaffa?"
Expediten: "Nej, jag har bara vanlig tejp....eller jaha du menar tidningen?"
Jag: "Öh, ja, tidningen..."
Expediten: "Den har jag inte heller. Du står med hörlurarna i handen så jag trodde du behövde laga dem med gaffa-tejp."
Förklaring: Gaffa är en gratis musiktidning medan gaffa-tejp som ni säkert vet är silvertejp.
 
/Elise

Dagen som kommer vare sig vi vill det eller inte

Insläpp på Gröna Lund 2011.09.16.
 
September har tågat in i våra liv och för oss Angelheads betyder det en viss speciell sak. Det betyder att vi om bara två veckor har kommit fram till årsdagen för The Arks allra sista konsert. Det är med blandade känslor i kroppen, saknaden är fortfarande stor ändå har vi klarat det här året bättre än vad vi kanske trodde. Om två veckor skall jag träffa Sandra och Jejje, kanske äta kladdkaka och kanske se live dvd:n från Peace and Love förra året. Försöka ha vår egen hyllning till bandet som betydde och betyder så mycket. Det finns egentligen inte ord för det här.
 
"Trasig, Tom. Tacksam, för stödet, vännerna, modet, peppen, euforin, musiken, budskapen, ALLT!
Tårarna bränner bakom ögonlocken och benen bär endast för att jag vet att jag måste. Vill tillbaka dit jag hör hemma, men jag vet att det aldrig mer är möjligt. There is no time for us. The Ark, calleth you cometh I, and that's how it is. <3"
© Rosalie "Rosa" Sjöberg, 2011.09.16
 
/Elise

Uddevalla Solid Sound 2012

Spontanresa två är avklarad. Igår eftermiddag träffades jag och Sandra på Uddevalla station och begav oss till hotellet (Hotell Viking) för att checka in. Med mobil på laddning gick vi sedan ner mot stan för att hitta kvällens spelställe, dock hade vi varken karta eller någon som helst koll på någonting i Uddevalla. Efter att ha frågat oss lite fram hittade vi gatan där det skulle vara, men vi visste inte numret. Mitt i all förvirring stötte vi på en viss herr Ekelund med sitt metalliska kompband och båda blev så perplex att vi gjorde bort oss något och drog sedan snabbt därifrån...
Efter att ha varit på hotellet, hämtat mobil, jacka m.m. så gick vi tillbaka mot stan och festivalområdet som vi nu hittade. Vi var 2 av de 6 första gästerna, men det var ändå skönt att få betalat och fått sin stämpel, sedan kunde man ju komma och gå som man ville. Vi pratade lite med Elin, min gamla kompis från PUR-tiden som är från Uddevalla och var funktionär på festivalen. Det var över en timme kvar till första band så vi gick ut igen för att äta, hittade ett bra pizza/kebab ställe med jättegod falafel. Jättebra väder och mysig sommarkväll på uteserveringen!
Vi kom tillbaka mitt i första bandet som hette Katastroforkester. Inte så mycket att säga om den låten vi hörde.
 
Nästa ut var några som hette Johan Lööw & Impulserna, de var riktigt mysiga. Pop på svenska, som väll är det bästa egentligen. Lyssna här och se deras facebooksida här.
 
Äntligen var det sedan dags för en av våra favoriter; Kristian Anttila. Måste kanske förklara det här lite: jag har inte lyssnat så mycket på Kristians musik, före denna sommaren hade jag sett honom en gång på en dålig spelning och jag är fortfarande lite kluven angående vad jag egentligen tycker om honom. Ändå var detta min fjärde riktiga spelning med honom denna sommaren, eftersom jag liksom "sprungit över" honom lite överallt. Återigen gör han en mysig liten solo-spelning, dock har den tendens att ibland bli lite sövande. Vi står ganska långt fram då det inte är så många som står där framme alls. En cool detalj var att han hade ett japanskt fan som hade åkt till Sverige bara för den där spelningen! Det är värre än vad jag någonsin gjort för en artist...
När han spelat klart kom han ut för signering, efter lite disskuterande och grepande av mod vågade vi tillslut gå fram. Det första vi fick ur oss va någonting i stil med: "tyckte du det var kul på Klacksparken?". Varpå jag avslöjade att jag var den som frenetisk (för Idas räkning) skrikit Åtminstone musik som önskelåt veckan innan på Klacksparken. Sedan kändes det som att jag lika gärna kunde avslöja att jag också var en av de två rödhåriga tjejer han tyckte hade synkat handstilen på önskelåtarna på Indiedagis (yran). Japp, och så gjorde jag mig odödlig inför Kristian Anttila, som jag inte vet om jag tycker om. Vi fick i alla fall varsin autograf och han sa att han hoppas att vi ses igen.
 
Efter en kort paus kom det på en kille med gitarr som sjöng med hes röst, en ful, tyken kille som beatboxade och en kille som spelade nån slags saxofon. Det var precis lika dåligt som det låter. Frontmannen (som beatboxade) var tyken, omogen och besserwissrig. Vi stod precis ut, men tillslut var de klara. Lyssna och bedöm själva här Heymoonshaker – Heymoonshaker (Black)
 
En stund senare var det äntligen dags, den största anledningen till vår lilla tripp; Magnus Ekelund & Stålet. Vi ville stå längst fram i mitten, så vi ställde oss där. Alla andra stod fem meter bakom oss, men ja, det fick gå. Spelningen va jättefin men alltför kort, bara 35-40 minuter. Nya låten Skuggor är jättefin och denna gången kunde jag lyssna lite på texten också "vi var bara skuggor, ibland är det tur att allting har ett slut" eller någonting sådant. Poesi. Supernova var magisk dessutom, blir så glad inombords. Det gjorde ingenting att vi plus några fåtal andra var de enda som hört musiken innan. Nöjda, glada, flummiga och fnissiga begav vi oss senare framåt kvällen tillbaka till hotellet för några timmars välförtjänt sömn.
 
 
Här är vårt mysiga hotell och den snygga TV-bänken på rummet. Efter hotellfrukost, loppis, runda på stan och en liten lunch tog vi tåget tillbaka till Göteborg. Där gick vi på mer loppis och passerade en och annan fin gata...
Förklaring
 
När vi skiljts för denna veckan gick jag till kusin Greta på kalas. Nu sitter jag i Landvetter igen och ser snart min sista dag på sommarlovet. Med blandade känslor.
 
/Elise

RSS 2.0