Allt har ett slut, så även Rymdekot

Band och artistprojekt föds, lever och dör hela tiden. Efter att Ark la av för snart två år sedan så har jag insett mer och mer hur ofta detta sker, Ark var inget undantag. Om än något mer storslaget än många andra. Musikens Makt i år var fullt av definitiva- och kanske-slut, som t.ex. Mother of the forest, Hamngatan och Rekyl. Sen så vet vi ju inte vart Magnus Ekelund & Stålet är på väg och hur vi ser dem härnäst.
 
Igår var inget undantag, då spelade Johannes Andersson under namnet Rymdekot för sista gången någonsin, sen var det nog med de svenska låtarna tyckte han. Trisst såklart. Men är det något som alla dessa nedläggningar lärt mig, så är det att det aldrig är slut ändå. Dessutom finns det en anledning till att de lägger av - inspirationen finns inte kvar och det behövs förnyelse. Men låtarna finns alltid kvar och för att citera Markus Krunegård "det är först när man ger upp som det blir nåt nytt". Vi får se vad det blir!
 
R.I.P. Rymdekot
 
/Elise

31 timmar till historien, 26 av dem på Norrbottens horisont

Tiden går fort, fort så fort. Plötsligt var det dags att återigen bege sig till en Inspirationsdag i Barnkonventionen. Det var också återigen dags att bege sig mot Norrbotten och Luleå, denna fina stad!
 
Min resa började med Flygbussen från Östersunds busstorg. Förvirrad flygresenär som jag är så fick hjärnan arbeta på högvarv innan jag kommit fram till alla små procedurer för att få komma på flyget. Tillslut kom jag i alla fall upp och iväg och landade en timme senare på Arlanda. Jag hade några minuter innan de andra skulle anlända så jag passade på att äta på Max (och skaffa fem nya poäng!). Sen skymtade jag en grupp bekanta ansikten utanför glaset och gick för att vänta utanför säkerhetskontrollen. Det blev kramar och efterlängtade möten, sedan fikade vi innan det var dags att bege oss mot planet som skulle ta oss till Luleå.
 
Väll på Kallax hämtade vi upp de två hyr-minibussarna och körde in mot stan. Till min och Hampus station behövdes en heliumpatron och ballonger så vi i den ena bussen tog vägen via centrum så detta kunde inhandlas. Medan Nina, Hampus och Sanjidul gick in på Teknikmagasinet smet jag och Tova iväg och kikade snabbt på stan, vi hittade t.ex. denna vackra graffiti-vägg!
 
Vidare åkte vi ut mot platsen där vi kom att spendera de flesta av våra timmar i Luleå; på Luleå Tekniska Universitet på Porsön. Först på programmet stod middag, vilken intogs på Universitets-restaurangen Unik - mitt emot Teknikens Hus, där jag var första gången jag var i Luleå för fem år sedan. Cirkeln var sluten. Där träffade vi även Annelie och Susanne som var de på plats som skulle hjälpa oss genom morgondagen.
 
Efter en fin middag var det dags att börja jobba. Vi fick gå omkring och försöka lära oss hitta bland Universitetets korridorer och katakomber, sen bygga upp stationer resp. förbereda för barngrupperna på andra sätt. Efter några timmars slit var vi trötta och begav oss mot hotellet för uppsamling och sömn. Men fyra av oss bestämde oss för att ta en promenad, något som de andra ångrade att de missade...
 
Först kom jag på att jag ju hade min goodiebag från Musikens Makt att hämta ut i receptionen. Och hjälp vad fint! Tygpåse och t-shirt med Musikens Makt, Dödskult av Magnus Ekelund & Stålet på LP (som jag visserligen redan hade), Stjäl det du behöver med Maria Eriksson på CD (som jag länge velat ha), två par solglasögon, ett mobilskal och ett nyckelband. Gissa om jag blev lycklig! Och bättre skulle det bli.
Vi gick ner mot Norra Hamn och när vi passerade Kulturens Hus säger Clara "Men kolla, det är ju Norrsken". Mycket riktigt, där var det där Norrskenet som jag jagat i månader nu. Det sista jag trodde va nog ändå att jag skulle se det i slutet av augusti. Men herregud så mäktigt! Jag och min roomie Emelie var helt betagna och ville aldrig gå därifrån. Vi pratade länge och väl innan vi somnade sen.
 
Foto: Clara Hamrén
 
Dagen efter var dagen med stort D. Äntligen dags för inspirationsdag igen! Lite nervöst och pirrigt, men ack så spännande och roligt. Efter en som vanligt lika fantastisk inledning av Kari och Kalle på AdLib började barngrupperna sippra in i våra stationslokaler. Jag och Hampus kom på ett bra system att dela upp arbetet med vår station ballongen och i pauserna lekte vi med helium-ballonger. En sån här dag går i superrapid, plötsligt är klockan fyra och alla barn har gått hem! Vi pustade ut i aulan och reflekterade över dagen innan det var dags att hurta mot flygplatsen för att åka hemåt. Kl. 22 landade en trött och öronsprängd jag och blev upphämtad av mamma. Nöjd, glad, stolt, inspirerad och peppad. Ledsen över att det är så långt tills nästa gång!
 
 
 
/Elise
 
P.s. blev lite starstrucked av att ett av barnen under dagen var Mattias Alkbergs dotter. Men det är en helt annan historia D.s.

Bestiga berg, handla på loppis, bada i iskall sjö, kramas och annat trevligt

Förra torsdagen åkte Ida den långa långa vägen nerifrån Skåneland och ända upp till mig för att, för sista gången på länge, hälsa på och umgås i fem dagar :)
 
 
Fredagen spenderades i Östersund med loppisar, fika på Gamla Tings och promenerande på stan. Helgen spenderades i stugan med min familj, bestigning av Suljätten, badande i iskalla Kallsjön, besök på Åre Chokladfabrik och annat mysigt. Vi hann också med picknick, besök på skolan och hälsocentralen innan Ida åkte vidare mot Skövde. Fint men sorgligt!
 
/Elise

Gállok

I februari stod jag inne i en liten butik mitt i centrala Jokkmokk. Butiken var proppfull med folk och i ett hörn stod Maxida Märak och sjöng sina vackra melodier. Tidigare samma dag hade det gått ett demonstrationståg genom byn, i protest mot gruvor i Jokkmokk. Maxida hade skrivit en låt på ämnet som hon framförde och avslutade med slagorden "Inga gruvor i Jokkmokk".
 
 
Vad varken jag eller Sandra då visste var att utländska företag ville provspränga för järnmalm i området och att samer som hade dessa marker som renbetesområden skulle kunna bli förvisade från de marker de använt sedan urminnes tider. Det som borde vara en nationell angelägenhet nåde knappt utanför Norrbotten, och sörlänningar som vi är hade vi aldrig hört talas om detta.
 
Ett halvår senare sitter jag på ett vandrarhem i Luleå och läser på Twitter. Där står, på de konton jag följer, rad efter rad om hur brittiska gruvbolaget Beowulf mining ska starta provsprängningar i Kallak i Jokkmokk och hur demonstranter, många samer, klättrat upp i träd, satt upp banderoller och konstverk för att stoppa bolagets inträde på området. Detta var förra veckan, och de senaste dagarna har det bara eskalerat. Nu finns det ca nån notis på några tidningars internetupplagor, men rapportering från området sker fortfarande främst genom bloggare och andra sociala medier. Här är några exempel:
http://mattisblogg.se/2013/08/kamp-kallak-har-bara-borjat/
SvD
http://mymlanthereal.wordpress.com/2013/08/21/saker-jag-inte-forstar-varfor-sverige-bjuder-in-skummisar-att-exploatera-vara-naturtillgangar/
NSD
 
Polisen är kallad till platsen, och idag tappade de tydligen tålamodet, efter dagar av kamp mot demonstranterna:
 
 
 Igår släpades demonstranter iväg medan de jojkade. Folk har blivit gripna och släppta efter förhör. I eftermiddags började provsprängningarna.
 
Det finns så många problem i den här storyn att jag knappt vet vart jag skall börja. Men jag skall försöka:
  1. att det överhuvudtaget tillåts gruvdrift i vacker svensk, orörd natur
  2. att det görs på ett område där samerna, vår ursprungsbefolkning som enligt lag ska få speciellt värnade rättigheter, har sitt liv och sin renskötsel - och så haft innan ordet gruva knappt fanns
  3. att det tillåts att utländska företag kommer hit och tar våra naturresurser utan att ens betala en krona för det. I andra länder hade de t.ex. fått betala upp till 26% i mineralavgift, i Sverige ligger det på 0,05%
  4. att demonstranterna, som försvarar sin förbannade rätt, blir i stort sett misshandlade av polis och deras ursäkt är "Vi är också människor". Polisens jobb i tjänst är att inte vara människor utan att ett skyddande samhällsorgan och klarar man inte det skall man inte vara Polis. Jag hade inte klarat det, därför blir jag inte Polis
  5. att det inte hörs någonstans, att demonstranterna skriker från en glesbygd där rösterna inte når längre än till grannkommunen. Det är så långt från Stockholm att våra styrande politiker kan skita i det utan att få konsekvenser. Norrland är ingen het valfråga. Bara det är så frusterande att jag inte vet vart jag skall ta vägen
Fortsätta följa historien på Kamp Kallaks facebooksida och läs debatten bl.a. på twitter under taggarna #kallak #gállok
 
/Elise
 

I Luleå finns det ingen tunnelbana, inte heller något pendeltåg. Om man sent på natten ska hem eller bort får det ske på eget bevåg - en vecka i Norrbotten del III



Efter nästan en vecka av finfint väder så skulle såklart även vi snart drabbas av dåligt väder tillslut. Lördagen bjöd på spöregn, i mängder och i timmar. Vi var tappra och tog oss ändå ner på stan redan före 12 då Strandhänget med BD Pop/Unga talanger i Potatiskällaren började. Först ett förvirrat samtal med Ida, sen rusch till Inter Sport för att köpa dyra dåliga plastponschos (som ändå räddade dagen, skall tilläggas). Halvt kvävda, sönderblåsta och med en genomblöt hatt som rullat en halv gata då den flög av, var vi äntligen framme vid Gültzauudden igen och kunde torka upp inne i skyddet vid Potatiskällaren. Vi tittade på barn som var duktiga på att sjunga och spela covers, förmodligen blivande Musikens Makt-akter en vacker dag. Sedan spenderade vi några timmar pendlandes mellan strandhänget och skyddet i info-tältet samt ABF:s poetry-slam. Blev inte mycket fotande då det inte var läge att plocka upp kameran i vätan.
 
Erik Zetterwall, Strandscenen (Strandhäng med BD Pop) kl. 13.40
En grymm Erik Zetterwall lättade upp stämningen i spöregnet och geggan nere på stranden. Gillar hans musik mer och mer!
 
Hamngatan, Strandscenen (Strandhäng med BD Pop) kl. 15.20
Ett återkommande tema under Musikens Makt var tyvärr små indiebands sista spelningar. Dessvärre var bästa Teg Publishing-signade Hamngatan inte ett undantag. Regnet kom och gick, men vi njöt alla in i det sista av det sista som var kvar av Hamngatan och responsen från publiken var bra.
 
The Bombettes, Potatiskällaren, kl. 15.45
The Bombettes är, återigen, ett punkband från Luleå. Och såklart skitbra. Glädje, röj, energi och grymm musik! Har man skrivit en låt med texten "I wanna kick your ass 'cause you got a nice ass" så säger väll det allt!
 
The Glorias, Strandscenen (Strandhäng med BD Pop), kl. 16.10
Det var ett kärt återseende att se The Glorias igen. Det här bandet bara växer och växer i mina ögon. Den synthiga, svävande popen gör mig glad och lycklig - inte minst singeln Norah som är ett mästerverk!
 
Tomas Bäcklund, Potatiskällaren, kl. 16.45
Tomas Bäcklund från Boden sjunger lugn pop med smärtande texter och vacker röst. Det var en spelning jag längtat länge efter att få se! Endast nya oupptäckta låtar som jag ser så fram emot att de kommer att släppas nånstans en vacker dag.
 
Eterkropp, Potatiskällaren, kl. 17.45
Av alla nya och halvnya upptäckter denna festival var nog ändå Eterkropp ändå en av de största! Ett åttamannaband i varierande åldrar som skapar stor musik med bra texter och en simpel men ändå mångfasetterad röst. Beroendeframkallande!
 
Vi såg nån låt med Woodlands nere vid Strandscenen, och såg då även solen titta fram vid horisonten. Ponchosen åkte av och kläderna började torka upp. Vi hade nån timmes paus och kikade lite på Tove Lo, som bara måttligt imponerade. Vi hörde soundchecket av Benmjöl på Potatiskällaren, och bestämde oss ganska snabbt för att Syster Sol var vettigare...
 
Syster Sol, Strandscenen, kl. 20.00
Solen skiner oss rakt i ansiktet, som så passande när Sveriges coolaste reggade-brud stiger upp på scen. Sandra var mer eller mindre ditsläpad men efteråt kom kommentaren "det var inte så illa som jag trodde", vilket är ett bra betyg på reggae-musik från Sandra. Vi hann inte se hela, men Jag gillar din vibe värmde i hjärtat!
 
Skator, Potatiskällaren, kl. 20.30
Efter den skitgrymma spelningen på Yran så hade jag höga förväntningar på Skator - och hon levde upp till dem. Det enda störande momentet var att det inte var den tystnaden som Intiman erbjöd på Yran, men Potatiskällaren passade såklart bra den med. Charmig utstrålning och total professionalitet präglade återigen spelningen och jag blir alldeles varm inombords.
 
Vi satt kvar uppe vid Potatiskällaren och hörde Movits! röja nere vid Galärenscenen medan vi hade separationsångest till alltihop och började se änden på hela vistelsen.
 
Lilla Namo, Strandscenen, kl. 22.00
Tanken var att jag skulle lämna Sandra vid Potatiskällaren och se hela Lilla Namo. Men det blev ensamt, kallt och mörkt därnere så jag återvände ganska snabbt till Potatiskällaren igen. Vill gärna se Lilla Namo, men under andra omständigheter.
 
Paddington DC, Potatiskällaren, kl. 22.00
Jag återkomm alltså till Sandra, Potatiskällaren och Paddington DC på scenen. Detta var en kille som stod vid ett bord och skruvade på lite rattar medan han stundvis sjöng en bit. Det var bättre än det låter, bättre än det lät på Spotify hemma.
 
Les Big Byrd, Potatiskällaren, kl. 23.00
Vår sista spelning på världens bästa Musikens Makt blev väldigt speciella Les Big Byrd. Tre killar i tjocka jackor och masker spelar och "musiken känns stundtals som, typ, en rymdfärd." (musikensmakt.se). Bra avslutning på bra festival!!
 
(Foto av bl.a. Sandra och Musikens Makt)
 
Ode to Potatiskällaren
Måste även få in några fler ord om den fantastiska scenen Potatiskällaren. Potatiskällaren var just en gammal potatiskällare för militären som stod uppe på Kronan, faktiskt strax bredvid vårt vandrarhem(!) och som senare tjänade som spelllokal för små smala indie-band i Luleå. Den riktiga källaren har rivits, men som en hyllning till denna plats samarbetade Musikens Makt med geniet Mattias Alkberg för att återuppväcka andan. Potatiskällaren blev en oas i festivalkaoset, där utsmyckningen var vacker, banden var hårda och egna, där punken levde och blomstrade och där jag ville bo för resten av livet. Går knappt att beskriva hur viktigt detta lilla tält var för hela upplevelsen av Musikens Makt. Vi satt ofta där och väntade; på nattbussen, på nästa spelning eller på att regnet skulle sluta. Sena lördagskvällen såg vi folket packa ihop scenen medan Naglfar stökade nere på Galärenscenen. Vi var trötta, slitna och ganska så borta. Mattias Alkberg sprang fram och tillbaka. Vid ett tillfälle tror vi att han vinkade till oss, men vi var för trötta för att reagera i tid.
 
Helvete, baby! Vad jag är törstig.
En annan aspekt som bara måste nämnas i samband med Musikens Makt är hur mycket det påverkade oss att hela tiden se våra idoler strosa omkring på området. Tänk dig att ständigt vara starstrucked i två dagar. Där var Magnus Ekelund och alla medlemmarna i Stålet, där var Mattias Alkberg, Erik Zetterwall, Jonas och Anders Teglund (Teg Publishing/Hamngatan), Petter Granberg (Maria Erikssons band/Norra Kust), Jonna Löfgren (Glasvegas), fantastiska krönikören Åsa Petersen och alla medlemmar ur Könsförrädare. Folk man ser upp till och beundrar. Ni som känner oss förstår hur det blev. Vi stormtrivdes!
 
/Elise

The Anthem

Samtal från helgen:
- Tänk om Magnus skulle göra en skiva med alla Elmo-låtar översatta till svenska
- Haha ja, vad skulle det bli då? Vad betyder The Anthem?
- Nationalsången typ
- *nynnar "nationalsången" med The Anthem-melodin*
- Fast, å andra sidan sjunger han ju aldrig The Anthem i låten
- Öh, just det

Nu sitter jag på ett tåg mot Stockholm dit jag ska över dagen för möte med BK-gänget inför Luleå-inspirationsdagen nästa vecka :-)

So long!
/Elise

Är du rädd? Jag är så rädd. Men på Musikens Makt är världen trygg för mig - en vecka i Norrbotten del II

Fredagen, som vi längtat efter så länge, kom med solsken. Förmiddagen spenderades med pysslande, packande och matlagande på vandrarhemmet, men framåt eftermiddagen begav vi oss ner på stan och Gültzauudden för att äntligen äntligen uppleva Musikens Makt.
 
(Foto: Åsa Petersen @asapetersen, instagram)
 
Jordskredsseger för Astrid
Första punkten på hela Musikens Makt var invigningstalet av fantastiska Åsa Petersen. Sen utdelningen av priset Årets Luleåbo, som givetvis gick till modiga Astrid Johansson för reaktionen på Tunaskolans toalettbild. Det blev en stor seger dessutom, med 17.000 av 27.000 röster. Heja Astrid!
 
Strandhäng med BD Pop
Solsken och The New Man på scen. Mattias Alkberg fastnade också på kort i förbifarten.
 
(Foto: Musikens Makt @musikensmakt, instagram)
 
Maktivist-tävlingen i info-tältet
I festivalens info-tält hängde alla bilder från deras Instagram-tävling Maktivist, där man skulle ta kort på sig själv med en låt nedskriven, sedan fick festivalbesökarna rösta fram den som skulle vinna en Musikens Makt-hoodtröja. Vi vann inte, men både jag och Sandra fanns representerade på linan. Jag hamnade bredvid celebert sällskap dessutom, haha! Se alla bilder på taggen #maktivist på instagram.
 
Soundcheck med Maria Eriksson samt kändisskap
Vi hade inget bättre för oss så vi satt ett tag nere vid Strandscenen och väntade in Maria Erikssons spelning, som vi visste att vi bara skulle kunna se lite av då Utbrott började mitt i. Istället fick vi se hela soundchecket och njuta av solskenet. Jag blåste såpbubblor som tidsfördriv och det var tydligen väldigt fint, för först kom en av festivalens fotografer fram och frågade om hon fick fota mig och sen kom en fotograf och en journalist från Piteåtidningen fram och intervjuade/fotade oss! Så ja, dagen efter var vi med i Piteåtidningen, det trodde jag aldrig skulle hända. Marias spelning, det vi såg, var för övrigt jättefin såklart!
 
Utbrott, Potatiskällaren 18.45
Första spelningen i Potatiskällaren och så även vår första riktiga spelning på Musikens Makt blev med punkbandet Utbrott från Luleå. Det var som att placeras mitt i en Norrbottnisk variant av filmen Tjenare Kungen, i en värld där punken aldrig kan dö och där texterna är snabba och direktverkande. Utbrott va coola, publiken va cool och stämningen var oerhört gemytlig. Underbart!
 
Rekyl, Galärenscenen 19.30
Skall väll erkännas att jag nog aldrig hört talas om Rekyl innan Magnus Ekelund spelade låten Hjärtan av stål i P4 Gävle i höstas. Men på stämningen och publiken märktes det att likväl som man i Göteborg bör känna till Nationaltetatern så bör man i Luleå känna till Rekyl. Det var inget ungt band på scen och detsamma kan sägas om publiken, som förmodligen hade den högsta medelåldern på hela festivalen. Och jag är lite svag för kultband, dessutom är Rekyl riktigt riktigt bra!
 
Jag gick och såg några låtar med Miriam Bryant medan Sandra såg Mother of the forests avskedsspelning. Sedan sammanstrålade vi i Potatiskällaren för...
Könsförrädare, Potatiskällaren 21.30
Könsförrädare är ett ungt band från Luleå, med hela framtiden för sig och det vore både förvånande och skandal om detta band inte blir något stort en dag. Det är bred och djup pop med både hjärna och hjärta i poetiska texter. Potatiskällaren var välförtjänt överfylld. Vi missade nog dock någon låt i slutet, då vi ville vara i god tid för den för oss viktigaste spelningen på hela festivalen, jag kanske på hela året...
 
Magnus Ekelund & Stålet, Strandscenen 22.30
Oj shit, vart ska jag börja? Vi kom ner till scenen, satte oss vid kravallen, såsom vi gjort så många gånger innan, där vi känner oss trygga. Nerverna var överallt, hjärtat i halsgropen och bristande utanpå. Magnus soundcheckade bakom vår rygg och allt kändes lite som Uddevalla förra året. Strax innan spelning kom övriga publiken fram och vi resten oss upp. Stålet kom upp, Magnus kom upp och spelningen va igång.
Det va längesen jag kände så starkt nästan uteslutande positivt på en spelning. Debaser-spelningen i våras gjorde mig mest förvirrad och jag visste inte vad jag skulle förvänta av detta. Men oj så bra det var! Magnus trivdes, var glad att så mycket folk kommit i hans hemstad och man märkte att han liksom var i sitt rätta element, mer än i Stockholm. Han höll ett fint mellansnack om Astrid, om att Musikens Makt var så jämställt och att han själv skulle bli ersatt av en tjej eftersom de i sammanhanget bara var "ett vanligt rockband". Jag kunde gråtit som en idiot under Skuggor, om jag inte lyckats hålla tillbaka tårarna en del. På nåt sätt ville jag inte där och då. Föga förvånande men ack så bra så gästade Matti under Ut med dig i solen, ett ögonblick som var så unikt och vackert! Sista låt blev Ingen signal, vilket förvisso var ett ännu större antiklimax än Fortfarande här i Stockholm, men vi skrattade mest åt det. Känslorna var överallt och vi satt på en bänk i skogen och vid Potatiskällaren för att varva ner och halvlyssna på dåliga Ansiktet. Omg Omg, för att citera Magnus själv.
 
/Elise

Fly genom sprickorna i glaset över Luleå - en vecka i Norrbotten del 1

Senaste veckan har jag spenderat i "Norrbottens huvudstad", Luleå. 60 mil hemifrån, men så nära livet.
 
Vad ser du när du drömmer?
Jag anlände på eftermiddagen söndag 11/8, till ett ensligt och tomt söndags-Luleå. Något förvirrad och rädd tog jag bussen mot Vandrarhemmet, hittade inte fram och fick guidning av Sandra via telefon. Var rätt så slut när jag väl kom fram och efter den delikata Mannafrutti-middagen somnade jag gott ensam i 6-bäddsrummet.
Dagen efter kom Sandra, dock dryga tre timmar försenad (såklart..). Jag väntade i gräset utanför stationen och på stenen på perrongen. Plötsligt var vi båda där, och den där drömmen som föddes nån gång i vintras var inte längre bara en dröm.
 
Det skymmer över Svartöstaden, och jag sörjer dig för evigt
Efter att vi anlänt till Vandrarhemmet, som för övrigt låg på fina Kronan mellan Ormberget och Hertsön några km utanför Luleå C, så bestämde vi oss för att starta vår vistelse med en promenad bort till Svartöstaden och Malmhamnen. En ganska lång promenad ska tilläggas. Den som varit i Luleå frågar sig förmodligen "VARFÖR??!!", men svaret är enkelt. Svartöstaden är hemmet för många kreativa Lulebor, som konstnärer, musiker och författare. Dessutom är det en låt av Magnus Ekelund & Stålet. Såklart var vi tvungna att kolla in detta! Faktum var att vi var helt betagna av Svartöstaden, det var så himla fint! Fina gamla trähus vid vattnet i solnedgången, med industrier och graffiti som skarp kontrast. Våra bohemiska hjärtan brann.
 
I ett sepialjus går jag Malmhamnsvägen hem (och ser Gråsjälfjärden glittra för evigt)
Malmhamnsvägen är vägen från Svartöstaden in till Luleå C, den går paralellt med järnvägen som kör järnmalmen och i hamnen ligger stadens isbrytare. Ymer, men inte Ymer II t.ex.
Väl hemma på vandrarhemmet igen var vi trötta och slitna efter den milslånga promenaden och somnade ganska så snabbt,
 
Ut med dig i solen
Dagen utlovade regn på alla Sandras väderappar, men solen sken och stekte hela dagen, rakt på våra jackor och mörka jeans. Det blev en dag på stan med shopping, bibliotek, strosa omkring, hitta till Gültzauudden och äta falafel. Vi avslutade dagen med att återigen se bästa känslosvallande filmen Känn Ingen Sorg och varvade sedan ner med ett glas på Harrys. Bra, bra dag!
 
Jag är hårt arbete, jag är fattigt betald
Tanken var att vi skulle åka till Boden denna dag, men då Idas mamma berättat att ett av våra huvudmål med den resan - Retrocafét - var stängt på onsdagar så fick det bli en resa till Gammelstads Kyrkstad istället. Inte alls illa det heller, det var precis så fint som jag minns det från skolresan dit 2008, men nu fick jag se mer och blev helt kär i de söta små kyrkstugorna. Så idyliskt! Vi tittade på utställningen om kyrkstadens historia och kikade i shopen vid turistbyrån samt i kyrkan.
Sedan tog vi bussen till Max, det mest otillgängliga Max i hela Luleå. Men jag skulle ju få poäng! Katsching, nu har jag vart på alla Max i hela Luleå! För övrigt så var det Max vi var på, på Midgårdsvägen, det första Max som gick från gatukök till hamburgerrestaurang. Om ni ville veta.
På väg hem mot Kronan spelade vi minigolf på Sveriges förmodligen svåraste mimigolfbana. Våra antal slag är för många för att nämnas. Men minigolf är ju alltid minigolf och det är ju kul! Sedan satt vi vid vattnet och lyssnade på Nationalteatern samt drack jordgubbsdryck. FINT!
 
Spegelblanka plåtbrukar
På torsdagen var det dags för Boden-utflykten! Vi tog bussen från busstationen och gick av vid Ica Kvantum när vi anlänt till Boden, därifrån gick vi hem till Idas föräldrahem, träffade och pratade med hennes mamma samt fick låna cyklar att ha under dagen. Sandras var mycket högre än hon var van vid och hon var ganska så livrädd hela dagen, men jag försökte vara så stöttande som möjligt. Först cyklade vi in till gågatan, parkerade cyklarna och kollade i affärer. Det blev mysiga heminredningsaffärerna Gilla och Önska samt Röda Korsets Kupan (bl.a. byxor för 25,-. och ramar för 1,-/st!!). Hjälp, så mycket fint det fanns! Vi shoppade loss.
När vi blev fikasugna tog vi cyklarna och letade oss ut till Retrocafét. Härliga härliga Retrocafét! Det var kul att visa Sandra denna oas med prylar, färger, former och lycka. Vi var där en bra stund, innan vi bestämde oss för att avverka våra sista punkter för dagen. Först cyklade vi bara en liten bit bort, till Pingstkyrkans stora second hand, där vi också spenderade en bra stund (och, återigen, handlade..). Sist men inte minst svängde vi förbi Dollar Store och köpte lite bliiga prylar, bl.a. varsin likadan jättesnygg ryggsäck!
Sedan cyklade vi tillbaka hem till Idas föräldrar för att lämna tillbaka cyklarna, skrämde livet ur hennes pappa när vi steg in genom dörren och gick sedan till bussen "hem" till Luleå. Bra dag i fina Boden!
 
/Elise

Kuleå

/Elise

Om ingenting består, slår jag hårt mot hårt

Rosa skimmer över Åreskutan 2013-08-08 kl. 21.38
 
Jag och pappa var som sagt två dagar i stugan efter att jag avslutat mitt sista arbetspass i onsdags. Vi hann både vara kreativa, duktiga och slöa; vandra i skogen (och bli väldigt insektsbitna), övningsköra, skriva konsertbok, fixa på tomten, åka till tippen, bada, se film m.m. Mysigt!
Idag har jag ojjat mig över broms-bett, vart på stan med mamma, titta på friidrott och inte minst - packat. Imorn bär det äntligen av till Luleå ♥ 7 dagar av äventyr, promenader, musik, mat, utflykter och bus. Mer om det vid hemkomst.
 
Nu ska jag försöka få mitt rum till ett lite mindre bombnedslag.
 
/Elise

Förlåt, men allt det ger mig är ett gott skratt

Pål (Adam Lundgren) och Eva (Disa Östrand) från filmen Känn ingen sorg
 
Det är alltid lite skönt när en person man ser upp till visar sig ha helt tvärtemot åsikter än en själv i en fråga. På något sätt triggas man av att förstå varför. Som när jag just skrattade mig igenom Jerry Bomans totalsågning av filmen Känn Ingen Sorg. Mest känner jag att det är han som inte förstår att poängen med filmen inte var att visa känslan i Håkans texter, utan bara bygga en story runt vad de bokstavligen säger (inte den djupa filosofiska meningen). Men det här ska inte bli nån slags replik till hans recension. Jag konstaterar bara att vi upplevt filmen väldigt olika utifrån olika förväntningar. Ni kan läsa Jerrys recension här:
Musik enligt Jerry - Film: Känn ingen sorg 1/10 - konsten att missa ett budskap
 
För övrigt så jobbade jag min sista dag på Coop Forum idag. Känns både konstigt, bra och lite sorgligt. Finns stunder jag kommer att sakna, kollegor jag kommer att sakna, samtidigt som det är mycket som jag verkligen behöver en paus ifrån. Men är skönt att fått foten in på en arbetsplats, har varit otroligt givande och lärorikt!
 
Nu ska jag diska. Ikväll åker jag till pappa i stugan ett par dagar och på söndag blir det, äntligen, Luleå!
 
/Elise

First time I saw your face, I knew it was my place - Storsjöyran 2013

Torsdag - Klubbland
 
Anna Järvinen, Gamla Kyrkan 21.20
 
Efter att ha hurtat som en galning från jobbet (ändå på imponerande 20 min inkl. omklädning) så blev jag sist in i Gamka Kyrkan där Anna Järvinen hade en smäcktande vacker konsert. Vackra melodier och charmiga mellansnack gjorde den tidigare stressen värt allt slit!
 
Johan Alander, Studioscenen 22.45
 
Först känner jag mig något malplacerad och obekväm bland vad som verkar vara Östersunds alla fjortisar. Men när det väl börjar är Östersunds-bördiga hiphopen fantastisk, och bäst är såklart Vapnet-samplade Johan Alander – Östersönder.
 
Fredag - Storsjöyran
Nord & Syd, Studioscenen 20.30
 
Efter att min snälle bror hämtat mig på jobbet och kört mig till Stortorget så hurtade jag ner mot Storsjöteatern och Studioscenen där min första, och kanske den viktigaste, spelningen under hela Yran tog plats. Nord & Syd är ett av de viktigaste soundtracken till våren-13 för min del, deras naturnära pop med sångerksan Julia Hanbergs röst som är en av Sveriges bästa just nu. Var alldeles lycklig när jag gick därifrån!
 
På väg ut från Storsjöteatern hamnade jag bredvid Jerry Boman (ni som följer bloggen vet vem jag menar) och vågade säga hej. Det ledde till att han också sa hej och bad sedan att få fota min Rymdekot-tygpåse som jag för tillfället bar på axeln. När jag framåt natten kom hem såg jag att Jerry även lagt ut bilden på Instagram, och att självaste Johannes (som ju är Rymdekot) kommenterat. Kalla mig nördig, men sånt är stort!
 
Maria Eriksson, Intiman 22.45
 
Efter en sväng förbi Stiftelsen och en langos i Badhusparken så var jag tillbaka på Storsjöteatern för att se underbara Maria Eriksson på Intiman. En glad överraskning när bandet klev på scen var att man på gitarr såg Jonas Teglund (Teg Publishing, Park Hotell m.m.) och på bas Petter Granberg (Norra Kust, Mattias Alkbergs Begravning m.m.). Maria har humor och gör sina vackra svenska melodier på bästa sätt på scen!
 
Sibille Attar, Studioscenen 23.30
 
Direkt från Maria till Sibille på scenen bredvid. Jag hade bara lyssnat litegrann på Sibille, såpass att jag blivit intresserad, men blev helt golvad av denna konsert! Hon visade sån energi och glädje som få lyckas förmedla på det viset. Allt sprudlade, och känslan sitter kvar än idag!
 
Ångmaskinen, Intiman 00.15
 
Östersunds vackraste skapelse på mycket länge är unga bandet Ångmaskinen som fyllde Intiman med folk och djup, lugn poprock. Jag sitter bara och njuter och tar in stämningen med vacker sång och musik från flertalet instrument!
 
Jag avslutar kvällen med att lyssna lite på röjiga synthrockarna Crystal Castles i Badhusparken, sen gick jag hem. Nöjd, glad och lycklig av att vara inne i Yran-svängen igen.
 
Lördag - Indiedagis, Skivmässa, Utställning och Storsjöyran
Skivmässan, Storsjöteaterns foajé 12.00
 
Börjar min enda hela Yran-dag med ett besök på Skivmässan på Storsjöteatern, där jag funnit fina vinyler varenda Yra jag besökt. Jag spenderade drygt en timma bland otroliga omslag, riktiga rariteter och fina fynd. Det slutade med att jag köpte två LP:s med Rekyl (ett kultband från Luleå, för den som inte visste).
 
Yranfotos utställning, Ahlbergshallen 13.00
 
Vidare gick jag till Ahlbergshallen vid Gamla Biblioteket där Yranfoto hade en utställning med olika Yranbilder från Yrans 30 år. Bl.a. fann jag flera Ark-bilder och när de såldes ut dagen efter var mina snälla föräldrar där och köpte tre av dem till mig! Snart ska de upp på min vägg.
 
Maria Eriksson, Indiedagis 14.00
 
Även i år arrangerade Jerry Indiedagis dagtid nere i Badhusparken, något som jag sett fram emot minst lika mycket som festivalspelningarna (om inte mer). Jag missade hela fredagen då jag jobbade, men kompenserade upp detta med att spendera min lördagseftermiddag där och först ut var en liten minispelning med Maria Eriksson. Det var mysigt att se Maria igen, i dagsljus och på en ännu intimare scen med bara sång och keyboard. Sista Yran-dagen kunde inte ha startats bättre!
 
Summer Kid, Indiedagis 14.30
 
Jag hade aldrig hört talas om Summer Kid innan denna spelning, men efteråt är jag lite kär i hela konceptet. En kille och en tjej, båda gatumusikanter från Hedemora, som sjunger rapp pop med innehållsrika och vardagliga texter. Mycket imponerad, detta vill jag höra mer av!
 
Zacharias Blad, Indiedagis 15.30
 
Zacharias hade jag hört talas om, då hans hit Jag är gay spelats ganska flitigt på P3, men i övrigt hade jag dålig koll på denne Kristian Anttila-liknande popkille från den gudsförgätna huvudstaden. Bara centimeter från bänken där hela min familj sitter tar han i sina låtar så att han nästan spriker, lite fööör mycket ibland. Men det är inte falskt, bara väldigt eget. Hans flummiga mellansnack är kronan på verket och vi sitter alla redo att hurra när han förklarar hur man skämms som Stockholmare i Göteborg. Sist men inte minst fotar han en bild på publiken med sin polaroid-kamera - vilket blir i stort bara min familj då många andra redan hunnit gå.
 
Får helgens spelschema, säger hej då till Jerry och går hem för att planera kvällen med mina föräldrar.
 
 
First Aid Kit, Stortorget 19.45
 
Festivalens enda stund av dåligt väder, med full storm och regn infinner sig precis innan och i början av First Aid Kits spelning på Stortorget. Systrarna Söderbergs energi och charm bryter dock igenom allt och man sitter där och förstår hur de blivit hyllade av giganter som Patti Smith. Tidningarnas åsikter om att Stortorget var för stort för ändamålet tycker jag inte stämmer, First Aid Kit lyckas skapa en intim stämning på festivalens största scen. Dessutom är allsången under hitar som Emmylou och Lion's roar fantastiska.
Sen så slås man återigen av hur fantastiskt Stortorget är som konsertplats; här kan man sitta och se bra trots att det står hundratals människor framför en. Förra året njöt jag av Eldkvarn med samma familj från samma plats. Kärlek till det!
 
Nordpolen, Stora Dans 21.30
 
Efter en langos med föräldrarna nere i Badhusparken så beger jag mig uppåt Stora Dans. Det är alldeles för få som hittar till Nordpolens spelning denna kväll. Man kan fråga sig varför. Pelles röst och sköna beats går rakt in i ryggmärgen och får en att både dansa och slå näven i luften. Det är en upplevelse utöver det vanliga, alldeles för kort och alldeles för oupptäckt.
 
Skator, Intiman 22.45
 
Jag slängde mig, som så ofta, mellan genrer denna kväll. Skator är långt från Nordpolens elektroniska beats - det är en tjej med två halvakustiska gitarrer och "musik med många mellanrum" som hon själv uttryckte det. Jag hade viss oro innan att det skulle bli segt och långtdraget, just därför. Men det visade sig vara helt obefogat, istället var jag helt fängslad av rösten, musiken och lugnet. Det blev en oas mitt i festivalkaoset som rådde utanför. Otroligt häftigt!
 
Presidenttalet, Stortorget 00.00
 
Yrans enda stående punkt år efter år är det som verkligen skiljer dem från alla andra festivaler. Festivalen drivs av en Republik, en Republik med en president, och presidenter håller tal. Dessutom är det vad i folkmun kallas det Jämtländska nyåret, det som startar och slutar med Storsjöyran. Allt detta är väldigt svårt att förstå om man aldrig varit på Yran eller bott i Jämtland en längre tid. Jag tror att jag fortfarande inte förstått exakt hur stort och viktigt detta är, men jag lär mig hela tiden.
Tanken var att jag skulle möta upp mina föräldrar lagom till talet, men då jag var bara på Storsjöteatern och de ända nere i Badhusparken precis innan det begav sig så blev detta en omöjlghet. Det är nämligen inga andra programpunkter paralellt med talet, alla samlas istället på Stortorget, och det är ganska så många människor.
Istället stod jag i toppen av torget, med tre flaggor i handen. Talet börjar med att en kufisk person utklädd till Kungen kommer ut och påstår att han ska bli ny president i Jämtland, följt av höga buarop givetvis. Tillslut kommer i alla fall President Evert Ljusberg ut vid sin talarstol och levererar ett fint och innehållsrikt tal, med hyllningar till rätt personer och rejäla käftsmällar till de som behövde det. T.ex.:
"Tänkte ställa upp i Påvevalet istället. Men i Rom klarade de helt enkelt inte av allt jag ville ändra. Inte ens såna självklarheter som att tillåta preventivmedel, homoäktenskap och jämställdhet. Eller att helgonförklara Tomas Wassberg. Jamtland Jamtland jamt och ständut! Jamtland Jamtland jamt och ständut!"
Talet avslutas med att Evert och Kungen-kopian ska gå och bada i Storsjön i Borat-baddräkter. Tusentals Jämtländska flaggor viftas stolt, det sjungs allsång till Jämtlandssången och fyrverkerier skjuts av till soundtracket av Fun. – We Are Young - feat. Janelle Monáe.
 
Miriam Bryant, Cirkus 00.30
 
Vi är många som missar början, då logistiken att ta sig från ett fullknökat Stortorget med annalkade Alice Cooper-konsert inte är den smidigaste. Detta leder till att vi också missar hiten Finders keepers, som Miriam får spela igen. Alla känns spontant och glädjefyllt, Miriam hoppar inte runt som en besatt men visar en vilja och energi som en utpumpad festivalpublik behöver.
 
Stortorget, 01.30
 
Jag avslutar kvällen där jag började den - på Stortorget med mina föräldrar, så som jag även började min Storsjöyra-bana för tre år sedan. Då främst med ett band som inte finns längre. Men tiden går. Nu såg jag, trött och sliten, på en gammal rockikon. Jag måste erkänna att jag inte sett nån som gjort så mycket show av sin spelning som Alice Cooper, även om jag mest blev rädd. Avslutningen med School's out och Evert på scen gjorde dock det hela värt. "Thank you, Mr president"
 
Storsjöyran, du kommer alltid finnas kvar hos mig. I festivalvärlden har jag hittat hem, ett hem som kommer att återstå vart jag än tar vägen i världen.
 
/Elise

RSS 2.0