The Final Countdown

Efter en lång nattbussresa med halvkass sömn som ensam på första våningsplanet, svettig taxiresa genom den sedvanligt galna trafiken och en avslappnad eftermiddag och kväll på hotellet så sitter jag nu i frukostmatsalen på Hostal Gemina i Lima och lyssnar på Musikhjälpen. Det är en ganska konstig och nästan absurd känsla att vara här igen, efter nästan tre månader då så mycket har hänt. Nånstans så visste jag väll att jag tids nog skulle sitta här igen och pusta ut efter några mycket händelserika veckor, men det har också hela tiden känts helt orealistiskt.
Igår lämnade jag alltså Arequipa vilket var både skönt och otroligt sorgligt. Jag lämnade DEMUNA på eftermiddagen och passerade grindarna på kommunala fotbollsstadion i Socabaya för sista gången. Sa hej då till det härliga gänget där och kände en liten klump i magen. På kvällen tog jag taxi ner till Terrapuerto Arequipa där German mötte upp och hjälpte med packningen och inchechkningen. Vi satt och pratade en stund innan det var dags för mig att gå in i väntsalen. Efter ca 5 kramar och hej då tårade sig ögonen på German och det var inte långt från tårar för oss båda...

Här några sista bilder från DEMUNA:
Födelsedagsfirande i dagarna två, den pampiga och välbygda krubban, jag + snögubbe i modellera samt Lidia utanför kommunhuset i Socabaya när vi hämtat mitt praktikcertifakt.
 
/Elise