Och jag dog där o då



Need I say more? Första Yran-kvällen blev succé. Indiesuccé. Spenderade timmar vid Storsjöteaterns små scener o bästa Nord & Syd, häftigaste Maria Eriksson, coolaste Sibille Attar o vackraste Ångmaskinen. På det lite Stiftelsen o Crystal Castles i Badhusparken, samt en langos vid sjön.

Imorn ska jag Yra hela dan. Godnatt!

Man blir yr

Prästgatan kantas av försäljare, Stortorget ockuperas av en stor scen, Badhusparken är fullknökad och på löpsedlarna står saker som "Sökes: boaorm till Alice Cooper". Oh yes. Storsjöyran är återigen i stan!
Min lediga tid tors-lör är fullknökad med spelningar och aktiviteter. Mer om det när det händer.
Hittills har jag egentligen bara hunnit med ett par saker, först och främst så var jag igår nere vid Gaaltije (Sydsamiskt kulturcentrum) och såg Patrik Backlund ta emot stipendie samt spela ett par låtar. Mysigt! :)
 
Idag har jag gått runt nere i Badhusparken och vid Stortorget och bara insupit stämningen av annalkade festival. Ikväll blir det jobb. Imorn kommer mamma, pappa, mormor och morfar till stan över dagen, sen jobbar jag och därefter blir det årets Yran-premiär med Anna Järvinen och Johan Alander :D
 
För övrigt så bokade jag, Rosa och hennes lillasyster Josefine dagsbiljetter till Popaganda nyss! Popaganda är en tvådagars festival på Eriksdalsbadet i Stockholm 30-31/8 där vårt huvudmål är att se Håkan Hellström. Kommer bli så fiiiiint!!!
 
Nog med festivalpepp. Nu skall jag äta, se M*A*S*H och svettas på cykel till jobbet.
 
/Elise

A hundred music-love affairs ago

Nu i dagarna, vet inget exakt datum, så är det ett år sedan jag för första gången hörde talas om Magnus Ekelund. Det var Ida som berättade att det fanns en kille som från Norrbotten som sjöng pop och skulle spela på Yran. Jag var så inne i allt annat inför Yran och sommaren i övrigt att jag hade svårt att börja med något nytt just då. Det tog över en månad innan jag egentligen började lyssna på Magnus på riktigt - och ja, resten är ju en historia som ni redan vet.

 
Går vi istället tillbaka tre år i tiden så hade jag precis börjat lyssna på ett annat band som kom att bli väldigt viktigt för mig. Nu var det istället Linnea som hört talas om ett band i hennes grannstad, Norrköping, ett gäng killar som kallade sig Den Svenska Björnstammen och spelade simpel melodiös elektronisk popmusik. I Gaffa kunde man läsa en intervju på mittuppslaget. De sju medlemmarna satt runt ett skraltigt bord i trädgården till det hus de gemensamt ägde, ute på landet 4 km utanför Falköping. Det är inga crediga artister uppklädda för plåtning, utan helt vanliga killar klädda i stickade ylletröjor, gamla jackor och slitna jeans. Bara namnet gör ju att man blir intresserad, och efter att ha läst artikeln förstod jag kanske någonstans att jag aldrig skulle kunna släppa det där. På Peace and Love köpte jag deras band-t-shirt och två veckor senare, i mitten av juli, är jag på Arvika och ser dem för första gången. Och på den vägen är det.
 
 
 
 
Krasst men sant så finns det ändå inget band, artist, musiker eller annat som kommer att komma att betyda lika mycket som det jag ska skriva om nu. För färdas vi hela elva år tillbaka i tiden så hamnar vi i tiden då jag började lyssna på The Ark. Jag var drygt tio år, gick i fyran och hade inte intresserat mig speciellt mycket för musik innan dess. Mammas Abba-LPs snurrade ibland och min första cd-skiva några år tidigare var Aqua.
Jag kan inte säga ögonblicket som var avgörande för att jag skulle börja lyssna ordentligt och hur jag fastnade för The Ark, men jag minns hur jag satt på lektionerna och växlade mellan We are The Ark och In lust we trust skivorna i min cd-freestyle. Det var något de sa som ingen annan hade sagt innan och ärligt talat så förstod jag nog inte vad förrän flera år senare, om jag ens förstått det nu. I november tog mamma med mig på min första konsert, i Lisebergshallen. Elva år senare kretsar hela mitt liv direkt eller indirekt runt The Ark, även nu snart två år efter de lagt av. Forever.
 
Ola Salo i Riktig Talkshow, 2/11-2002
(2/11 är för övrigt samma datum som Ola i år har premiär på sin radiorockopera KULT)
 
 
 
 
/Elise

Här kommer lyckan för hundar som oss

Jo jag vet. Är en såndär dålig bloggerska nu igen. Men men.Livet rullar på, jobbet går bra även om det är stressigt ibland o snart är Yran äntligen här :-)Sitter nu på Sundsvalls C, har nyss lämnat Rosa vid hennes tåg hem till Gävle o väntar nu på mitt tåg hem till Östersund. Igår va vi först på stan, letade present till Rosas syster o tittade i affärer samt åt på Taco bar (mums mums!). Sen va det dags för höjdpunkten: Känn ingen sorg på Filmstaden. För den som inte vet så är det en film som bygger på Håkan Hellströms låttexter, givetvis med Göteborg som ständig bakgrund o själ. Den va givetvis fantastiskt otroligt bra, ett ständigt känslosvängande, fantastiska skådespelarinsatser o inte minst bästa filmmusiken någonsin! Roligast var nog när Håkan själv dök upp i filmen, som gatumusikant framför Bengans på Stigbergstorget, o jag o Rosa skrattade så vi kiknade - men resten av salongen va knäpptyst! Vi avslutade den känslosvallande händelsen på att kolla in Norrporten Arena där Rosa ska se Håkan om två veckor (jag jobbar :-( ) sen O'Learys med prat, bra musik o att fylla i listor i min nya listbok. Bra kväll, mycket bra kväll! /Elise

Nu är det helg igen x 2

Helgen vecka 26
 
Efter min första arbetsvecka åkte jag till stugan med mamma och pappa och spenderade ett par lugna fina dagar där i vårt paradis. Vi var i Huså och tittade på en del av Åre Extreme Challenge (en triathlon med paddling, löpning över skutan och cykling runt skutan), var i Ocke Trädgård, tittade på en massa Gilmore Girls och tog det lugnt. Superskönt och välbehövligt.
 
 
Helgen vecka 27
 
...är inte slut än, men det mesta har redan hänt. Igår runt lunch åkte vi från Östersund ner mot Dalarna och Vansbro för att avsluta vår TjejKlassiker med Vansbro Tjejsim. Först var det såklart ett obligatoriskt stopp i Sveg för lunch på pizzeria Knuten och glass på Cineasts glassbar. Väl i Vansbro hämtade vi ut min våtdräkt samt nummerlappar etc. och köpte ullfett åt mamma. Vi åkte sedan vidare till vårt boende som låg i Nås och byn Heden (vilket i sig är kul eftersom att Stiko kommer från en annan by som heter Heden och som också ligger i Dalarna). Där var otroligt lugnt och skönt, vi åt kvällsmat och la oss tidigt.
Idag gick vi upp, åt frukost, packade och klädde om för att åka mot start. Vi lämnade Heden och åkte tillbaka till Vansbro, pappa släppte av oss vid starten för att hitta parkering. Vi var i god tid och satt i solen och glassade samt såg hur de tidiga startleden startade, innan det var dags för oss själva att hoppa i plurret. Vi tog det lugnt och fint, det var kul att simma i våtdräkt för man flöt och många peppande ord fanns längs vägen. Det tråkiga var att de s.k. "proffsen" var så oerhört ohyfsade och oproffsiga; simmade om genom att knuffas i vattnet utan att ens bry sig o.s.v. Man undrar hur folk tänker!
Men men, vi kom i mål, på ganska exakt 40 min vilket kändes jättebra :) TjejKlassikern var säkrad!! Vi duschade och begav oss sedan till bilen. Vi började resan hem med att först åka till Mora och hälsa på fam Krång (paret vi brukar bo hos under Tjej- och Kort Vasan), mycket trevligt! Sen raka vägen hem och nu är det väll strax dags att sova. Lustigt hur mycket man kan hinna på en dag. Och imorn är sista dagen på helgen, då ska jag få en hel del gjort med är det tänkt.
 
/Elise
 

Det finns något gott hos alla människor - Jokkmokk del fyra

Lördag

På midsommardagen kom det sämre vädret tillbaka och vi nöjde oss med att sova ut och sedan ta en promenad runt Talvatis på förmiddagen. Efter lunchmackor hemma gick vi till Samernas för att hänga med våra nya vänner, en liten stund för vi skulle ju hem och packa också. De satt och gjorde olika sorters hantverk, jag fick prova en slags tovnings-teknik där man fäste ulltussar på filt med nålar. Tydligen var jag en naturbegåvning för alla lovordade hur duktig jag vart på det för att vara första gången, alltid kul att höra! Medan några plockade bort hantverket så togs det gruppfoto ute på gården och trots att många propsade på att vi skulle vara med så insisterade vi ändå på att vi skulle titta på. När vi kom in igen var det dags fört middag och ”två mer eller mindre spelar ingen roll”, så vi fick också stanna och äta. Efter det hölls en föreläsning om Bahai-rörelsen, vad de gör och hur deras ungdomsgrupper fungerar, väldigt intressant om än något långt draget. Efter fika möblerade man om rummet för ”Musical devotion” vilket innebar böner, lovsånger och däremellan tystnad för eftertanke. Vi som bara skulle stanna en liten stund lämnade Samernas runt tio på kvällen, efter nästan sex timmar.

Trots att jag själv inte tror på någon gud eller kan känna gemenskapen i deras tro så tyckte jag det var otroligt häftigt. Det fanns sådant lugn och en trygghet, som jag inte funnit i någon av de stora religioner vi lärt oss om. Deras intresse av att diskutera sina frågor med oss upplevde jag inte som främst ett sätt att omvända oss till deras religion utan mer som ett sätt att höra vad vi tyckte och hur vi upplevde det som de trodde på. Vi vågade vara öppna med att vi inte kunde stå för delen om en monistisk gud och möttes ändå bara av intresse. Jag är så himla glad att vi stötte på de här människorna, och ser fram emot att träffa dem igen om sju månader!

Söndag

Efter vår sena kväll på Samernas hade vi en del att fixa med och kom inte i säng sådär bra i tid som vi tänkt, men det var ändå att gå upp i tid för att hinna med bussen. När vi packat ihop, städat av, plockat undan och sagt hej då till vår källare släpade vi packningen bort till busstationen och väntade på bussen hem (för mig) till Östersund (för Sandra). Min sista bild från denna resa blev på en buss mot Luleå, rent symboliskt då vår nästa resa blir till just Luleå!

 

Sandra gjorde ett fint, roligt och intressant filmklipp om vår vecka. Se och njut :)

Vi spenderade sedan ett par fina dagar i Östersund med vackert väder, vacker solnedgång, trevligt sällskap med Sandras klasskompis Magnus och hade allmänt en bra avrundning på hela resan.

/Elise

En sjuklings insikter

1) man har gångar från bihålorna bakom tänderna i överkäken. Förkylning kan alltså leda till rejäl tandvärk. Avhjälpes genom att andas in vattenånga och knapra Sinova forte.
Bihåleinflammation - Vårdguiden
 
2) Facebook har börjat med hashtags. Hur skall detta gå? #härmartwitter
 
Det var det. Imorgon åker vi till Vansbro. Ska bli skönt med lite dalaluft. Hej då!
 
/Elise

The Jokkmokk spirit strikes again - Jokkmokk del tre

Torsdag
 
För att sammanfatta denna dag snor jag ord från Sandra: "På torsdagen regnade det så vi gick bara ut för att handla upp ett förråd för de resterande dagarna då vi hade fattat det som att allt skulle vara stängt i tre dagar pga röda dagar, vilket visade sig senare var fel, men så var det i alla fall. Spenderade dagen framför filmer som Linas kvällsbok och Madicken och avslutade dagen med middag, chips och dipp, lite fina diskussioner och lite fler filmer. Vid elva-någonting bestämde vi oss för att sova då vi skulle upp tidigt dagen efter, vilket gick dåligt för oss båda pga ljus och myggbett så jag rageade istället på Instagrams videofunktion och Elise Salubrinade benen innan vi tillslut somnade."
 

Fredag

Vi hade bestämt oss för att fira en ”riktig” midsommar. Så, vi steg upp vid 9 och gav oss ut för att plocka blommor till midsommarkransar. En sak man dock skall tänka på om man har den ambitionen i norra Norrland – det växer inte lika mycket blommor som i södra Sverige. Vi gick runt ett bra tag innan vi fått ihop tillräckligt för kransarna. Då gick vi hem och åt frukost, för att sedan ta itu med kransbygget. De blev kanske inte världshistoriens vackraste, men fantastiska på sitt eget vis. Runt ett gick vi till hembygdsgården, där midsommar-firandet ägde rum; dans kring stången, med alla klassiska visor, med en dragspelare klädd i kolt och med egna refränger som ”renvaktarns visa” (i räven raskar över risen) och ”små renarna” (i små grodorna). Vi gick en tipspromenad (som vi för övrigt var värdelösa på…) ner till Jokkmokks Botaniska Fjällträdgård och i väntan på stockracet badade jag i Talvatis, för sakens skull – det var svinkallt. Tillbaka i Fjällträdgården tittade vi på stockracet, alltså vedträn med olika siffror som människor satsat pengar på vilken som skulle komma först ner för bäcken. Efter detta gick vi hem och lagade till vår midsommar-supé, vilken bestod av färskpotatis, grädffil, haloumi, gräslök och rödlök till mig och färskpotatis, quorn-burgare, gräslök, rödlök och pepparsås till Sandra. Helt traditionellt, med andra ord. Och vi tittade på Madicken under tiden vi åt.
Efter en lugn eftermiddag hemma så skulle vi på kvällen upp på folkdans på Storknabben. Storknabben är ett berg/utsiktplats 3 km gångväg från centrala Jokkmokk, där finns en liten stuga, en gammal dansbana och en massa skog. Det var inträde till folkdansen i stugan så vi nöjde oss med att sitta utanför och titta ut över bygden, samt fäktas med myggen på den gamla dansbanan. Vi kunde suttit där en stund och sedan gått hem, nöjda och glada med vår dag. Men ibland händer saker man inte trodde skulle hända, och som leder till andra saker man aldrig trodde man skulle få uppleva.
Medan vi satt där såg vi att killarna som spelat på Gasskas två dagar tidigare var där, samt en del annat folk vi kände igen från den kvällen. Plötsligt kom en av killarna fram till oss och frågade (på engelska) om vi inte vart på Gasskas och sett dem, så vi svarade att jo det hade vi ju och att det hade vart bra, det vi hörde. Inte mycket mer blev sagt och han gick i väg igen. Några minuter senare kom han tillbaka och frågade vart ifrån vi va, vad vi gjorde i Jokkmokk och i övriga livet. Vi fick förklarat att han inte direkt va nån dalmas, utan en 29-årig kille som hette Adam och kom från Seattle som lämnat allt i USA för att bo och jobba på en ekologisk gård utanför Dala Järna. När Sandra berättade att pluggade bl.a. filosofi blev han superintresserad och började diskutera själar, medvetande, hjärnan m.m. med oss. När han, som han sa, insett att vi inte var ”som vanliga svenskar, utan öppensinniga” berättade han vad han egentligen gjorde i Jokkmokk. Han var där med ett religiöst samfund vid namn Bahai, som hade sommarläger nere på Samernas Utbildningscentrum (den samiska folkhögskolan i Jokkmokk). Plötsligt hade vi stått där i ett par timmar och pratat med honom och hans vänner. Vi tittade lite på folkdansen och kom sedan ut igen och då presenterade Adam oss för hans vän Fatima, en svensk tjej som bor i Jokkmokk och pluggar till sjuksköterska på distans i Luleå. Vi hade ett fint samtal om rotlöshet, resor och livet. Det var sedan dags att dra hemåt och vi fick skjuts av några Bahai-människor. Dessutom var vi inbjudna att hänga med dem på Samernas dagen efter.
Höga på livet och The Jokkmokk Spirit så kunde vi såklart inte sova. Vi packade ihop picknick-grejer och begav oss ner till bryggan igen. Vi försökte prata med Linnea och Ida som firat midsommar i Sjöbo, men det var lite rörigt p.g.a. Skåne Akvavit.
Vi somnade skönt efter en mycket lyckad midsommarafton, förmodligen den bästa hittills.

 
/Elise

Juni, Yran (juli), Musikens Makt (augusti)

Tar en liten paus i Jokkmokk-redovisningen och slänger in lite news om det där andra jag tycker så mycket om; musik.
 
Min festivalsommar börjar reda ut sig på allvar nu. Det är redan juli, vilket betyder att det bara är några veckor kvar till årets Storsjöyra, veckan då min stad förvandlas till en folkfylld festival med svenska och internationella artister. Biljett köpte jag redan på nyårsafton, men nu när jag fått mitt slutgiltiga schema på jobbet och festivalens program i stort sett är klart så kan man börja se exakt vilka spelningar det blir att se, ser bra ut! Dessutom är jag ledig hela lördagen och kommer kunna se en del Indiedagis dessutom, men det blir mer om senare. Såhär ser mitt spelschema ut såhär långt:
Man vill ju fler, men det blir krockar och då får man prioritera. Synd dock att de flyttade Britta Persson till onsdag istället för torsdag, samt att Sofia Jannok krockar med Nord & Syd :/ Men men, man kan inte få allt.
 
Ett par veckor efter euforin på Stortorget lagt sig så är det dags för mig och Sandra att bege oss till Luleå för årets Musikens Makt, en tvådagars gratisfestival på Gültzaudden. Där är set-upen nästan löjligt bra, eller vad sägs om: Magnus Ekelund & Stålet, Könsförrädare, Tomas Bäcklund, Maria Eriksson, Skator, Rekyl, Lilla Namo, Syster Sol, Miriam Bryant och Movits? För att nämna några. Ser sjukt mycket fram emot det där!!
 
Nä, nu ska jag ta tag ordentligt i min lediga dag. En promenad i Badhusparken känns obligatorisk.
 
/Elise
 

Vi cyklade fortare hem (än dit) - Jokkmokk del 2

Onsdag

Efter den sena natten så sov vi ända fram på eftermiddagen. Dagens mål var att ta två slitna gamla cyklar och cykla de (vad vi trodde var) 5 km till Polcirkels-passagen längs 45:an. Efter att ha hittat två som gick att använda, av de ca sex stycken cyklar i mer eller mindre dåligt skick som stod i trädgården, så gav vi oss i väg. Att cykla på gamla rostiga cyklar längs en 90-väg, där bilarna sällan håller hastighetsbegränsningen, är en upplevelse i sig. Resan till Polcirkeln var dessutom en del uppför och vi var nästan på väg att ge upp. Så plötsligt kom en skylt med ”Polcirkeln 1 km” och vi fick lite victory-feeling. Knappt en km längre fram låg rastplatsen/cafét/turistcentret vid Jokkmokks polcirkel-passage och vi var oerhört stolta över att vi tagit oss dit! Vi ställde ifrån oss cyklarna och poserade för kort vid skyltarna, sedan gick vi en sväng i souvenirbutiken; jag köpte ett tygmärke och Sandra en nyckelring med en älg. Sen fikade vi såklart, det var vi ju värda, kladdkaka och glass. Skickade några skryt-sms till Linnea och Ida och tog sedan krafter till oss att cykla hela vägen tillbaka. Vilket, faktiskt, visade sig vara bra mycket enklare än ditresan och tog nästan hälften så lång tid. Trots allt, eller kanske p.g.a. att vi nästan hela vägen blev jagade av samma(!) geting. När vi kom hem och kollade Google-maps insåg vi också att det inte varit 5 km utan snarar 7,5 km. Så fytusan va duktiga vi vart! Vi duschade, åt middag och gjorde oss vackra för att gå på pubkväll på Gasskas. Som naiva storstadsbor så trodde vi nästan att vi skulle vara ensamma, men det visade sig vara en hel del folk, nästan fullt! Vi satt ute bland myggen och fortsatte njuta av det faktum att vi var i Jokkmokk. Inne på cafét, på den scen som vi några månader sett Kristian Anttila, Magnus Ekelund och Sofia Jannok, spelade två killar från Dalarna lugn folkrock. Vi satt kvar ute och lyssnade i bakgrunden, men visste inte att det där skulle vara långt ifrån sista gången vi såg dem…

När Gasskas stängde kl. 1 gick vi och tog en promenad vid Talvatis. Vi gick hem, bytte om och avslutade dagen med en promenad i Lommen/Skansen (stadsdelar nära oss) medan vi pratade med Linnea, som återigen skulle upp och jobba.

 
 
/Elise
 
P.s. 45:an går inte längre bara till Göteborg utan är numera Europaväg som går ända ner till Sicilien. D.s.

RSS 2.0