Om du vill kan jag berätta om hur det funkar i stora städer

Angående städer jag är skeptisk till. Hata är ett så starkt ord...
 
Idag har svängt likt en berg- och dalbana. Värmeböljan gör mig grinig, grupparbets-seminariet var segt, men när det väl var överstökat så var eftermiddagen med SoA mysig och skrivuppgiften till på onsdag är nästan klar. Imorgon ska jag simma och picknick-luncha med Hannamaria och Emma. Samt plugga, givetvis.
 
Motala om 8 dagar.
Björs om 14 dagar.
Jokkmokk om 18 dagar.
 
 
/Elise

Naturens grymma enkelhet

Forsar forsar
maler grus av sten
bankar och knakar
rensar smutsen med is
svårt att tro att det tar slut

När solen värmer
upp gammal bark
allt växer omkring dig
går att röra vid
och ändå ska du dö en dag

Men inte idag, idag
men det kommer en dag
men inte idag, idag
en dag så blir det idag

Du tänker något roligt
du skrattar så högt
ett hårt, kallt eko
innan det tystnar som du
naturens grymma enkelhet

Men inte idag, idag
men det kommer en dag
men inte idag, idag
en dag så blir det idag

Fåglar sjunger likadant
oavsett om du finns kvar
räven smyger likadant
mot sin egen lilla grav
dom behöver inte dig
som jag gör

Nord & Syd – Inte idag

Nu kör vi slutspurt. Snart ser jag sommarlovsljuset i tunneln!

/Elise

Varje sten som du släpar fram säljer han som guld, och hur många än du baxar fram är du aldrig utan skuld

Söndag, ännu en vecka har passerat. En vecka av solsken, upplopp, vänliga ord och mord. Jag brukar inte vara den som följer nyhetsflödet slaviskt direkt, varför vet jag inte. Men de nyheter jag nås av är oftast begränsade till mitt facebook- och twitterflöde. Så som ni förstår så finns det ju vissa saker man inte kunnat missa den här veckan. Jag tror inte heller att jag är så bra på att skriva nyheter, då hade jag blivit journalist. Ibland brukar jag ju leka musikjournalist, men det är en helt annan sak. En som dock är väldigt bra på att skriva krönikor är Åsa Pettersen och hon skrev en jättebra krönika om Missing People i Norrbottenskuriren i veckan, något av det viktigaste jag tyckte hon poängterade var att "vi är fortfarande ett samhälle med hjärta". Ibland är det ju klyschor som säger det bäst. Vi kan uppröras av vad som hänt i Husby, Tumba, Lysekil och alla andra platser nu i veckan men att bli rädd och att ge upp är det värsta som kan hända. Åsa exemplifierar detta med Missing Peoples insatser för att finna kvarlevorna av den unga tjej, nästan lika gammal som mig, som i början av maj försvann i Boden. Här kan man kritisera Polisens insatser och klaga över att en statlig myndighet inte gjort allt de kan. Men hey, titta istället åt det faktum att NÅGON hittade kvarlevorna. Klart ska Polisen göra sitt jobb och klart ska inte vanliga civila behöva göra det åt dem. Men se det istället som att vi alla hjälps åt, vem som helst kan gå med i en skallgångskedja med Missing People. Jag tror på blandningen mellan postitivt tänkande och mild aktivism. För ja; vi är fortfarande ett samhälle med hjärta.
 
Dessutom har vi, i alla fall häruppe, ett samhälle som är väldigt vackert. Igår tog jag två fina promenader i mitt vackra Östersund:
 
/Elise

Tjabba tjallå! - Göteborg del 2

Söndag 19/5
 
Efter den sena sängången natten innan så sov jag gott till strax efter tio då mormor väckte mig och sa: "frukosten står framdukad" Bortskämd man blir; bärry, kokt ägg och mackor. När frukosten var uppäten gjorde vi oss i ordning och åkte upp till Högåsen och Lars-Erik och Ingela där flickorna Enebacke huserade för dagen. Siri hade byggt en labyrint av stolsdynor och morgonrocks-skärp. Det dröjde inte länge förrän mormor, och senare jag, sprang runt runt tills vi var snurriga. Sedan provade vi massa olika hattar som Ingela hade i sina gömmor. När Ines blivit nerbäddad fikade vi andra och fick sedan vara med i Siris djurklubb med varsin djur-fingerdocka. Hon gick sedan över till grannen och lånade studsmattan innan det var dags för oss att säga hej då.
"Hemma" igen började vi stöka i köket för att laga ihop en jättegod paj till middag. Blev supermätt! Blixtvisiten i Göteborg/Landvetter led snabbt också mot sitt slut och det var dags att bege oss in mot centralstationen för att lämna mig vid tåget. När jag sagt hej då rullade tåget ut från stationen, efter en kul, fantastisk, känslostormande och något märklig resa.
 
/Elise

Den tunna röda linjen mot Göteborg - Göteborg del 1

Lördag 18/5
 
Vi tog gott om tid på oss på morgonen, åt frukost, pratade, skrev försoningsmail och försökte bearbeta gårdagen. Men det var fortfarande väldigt rörigt i allas våra huvuden. Vi packade ihop och tog pendeln in till stan, på centralen lämnade vi Ida till en kompis från Uppsala och gick mot Sandras tåg. Efter lite väntan kom dubbeldäckaren in och Sandra fick ockupera en obokad plats. Det var nämligen så, att min resa blev bokad av gänget på Barnkomventions-dagen och jag hade inte en tanke på att mitt snabbtåg skulle bli jättedyrt för Sandra. Så vi åkte från samma stad till samma stad, med olika tåg. Men men, kanske behövde vi en liten paus från varandra ;)
Jag väntade en stund till och gick sedan till mitt tåg. Trogna gamla x2000 mellan Stockholm och Göteborg. Då jag (stolt som en tupp!) blev uppflyttad till grå nivå på Sj Prio samma dag som jag åkte mot Stockholm så kunde jag åtnjuta lite mer än innan på den här resan - gratis internet och gratis te. Ja, jag va mallig. Resan gick smärtrfritt och i tid va jag framme i ett Varvs-rusigt Göteborg. Till min stora förvåning stod mormor och morfar där och hämtade mig! (tanken var att jag skulle åka buss). Så vi hoppade in i bilen och åkte mot Landvetter. Där var det mesta sig likt, såklart. Vi åt middag och pratade om allt och inget innan det blev dags för mig att åka in till stan och möta Sandra för kvällens konsert; Stiko Per Larsson.
Vi träffades vid Botaniska och letade oss fram till Kontiki där vi satte oss på den supermysiga uteserveringen. Där pratade vi som vanligt om livet, musik, Norrland och allt annat trevligt. Framåt 22 började det komma mycket folk och det var dessutom snart dags för spelningen så vi rörde oss in i lokalen istället. Där stod Stiko, Emil, Bagarn och Nikola och förberedde sig. Vi satte oss på en bänk tills det började då vi ställde oss nära vid sidan av scenen.
Det var varmt och kvavt som en sommarkväll i juli snarare än maj, men det gjorde ingenting. Ett par låtar in i spelningen insåg jag exakt varför jag bemödat mig att åka dit; för det där är något av det mest fantastiska jag vet. Spelningen blev lång i och med gästartisten Nikola Sarcevic. När Stiko stod ensam med Emil och Bagarn igen spelade han några fler låtar och plötsligt mellan två låtar så vänder han sig mot mig och säger:
- "Har inte du gått väldigt långt för det här?"
Jag (något kvidande..): - "Jo..."
- "Har du någon önskelåt då?"
- "Eh, oj...Jämtlands President? Nähä.. Cykla Fortare? Nähä..Hmm...Amsterdam då?"
- "DEN kan vi ta!"
Sandra bara tittade på mig. Jag hade nämligen bedyrat att Stiko förmodligen inte skulle känna igen mig, haha.
 
När spelningen var slut och andra människor köpt skiva, pratat och tackat vände sig Stiko till mig med en stor kram och ett tack. Jag blev lite överväldigad av allt, men frågade och sa det jag tänkt. Var sjukt lycklig när vi sedan tog vagnen in till stan, så lycklig att jag inte ens tänkte på att jag nog hade bråttom till bussen. Som tur var så hade Sandra koll på det åt mig och efter att vi snabbt sagt hej då rusade jag tvärs över Drottningtorget och hann väl med bussen. Wow en sån kväll!
Se hela spelningen i repris här:
/Elise

Gomorron norrland

Det är inte ofta jag tittar på nyheter på TV, det skall erkännas. Det borde jag förmodligen. Men idag gjorde jag det, och några saker slog mig:
 
Husby-upploppen:
Synen på Stockholms förorter kommer inte att förbättras, snarare försämras och SD kommer att få ett uppsving för de kan påstå att allt är invandrarnas fel. Jag blir så trött och bitter.
 
Norrbotten...vart?:
Ett nytt speciellt hotell-projekt har startat i Norrbotten där små hotellmoduler byggs högt upp i träden. Modulerna har olika färger och former och lockar besökare från främst USA, Tyskland och Frankrike. Kul idé såklart. Men inte en enda gång under det flera minuter långa inslaget nämndes VART i Norrbotten det var.
Här är lite fakta: Norrbottens län (inbegriper förutom landskapet Norrbotten även norra halvan av landskapet Lappland) består av 98 911 km². Stockholms län (inbegriper delar av både landskapet Södermanland och landskapet Uppland) består av 6 519 km². Jag skulle vilja se den dagen då de hänvisar till något som hänt i en specifik stadsdel i Stockholm som "detta hände i Stockholms län". Världen är skev.
 
Vart tog mordet i Boden vägen?:
En 20-årig tjej i Boden har blivit mördad och igårkväll fann man kroppsdelarna. Det är redan inaktuellt och gårdagens nyheter.
 
Läs också (och håll tummarna): Scouterna hoppas på förändring i Boy Scouts of America
 
/Elise

Från Rekyl till...

Tar en paus i reserefererandet en stund för att få in lite annat. Sitter nu i skolan och har haft föreläsning plus grupparbete hela dagen, strax blir det filmvisning med SoASek men innan dess passar jag på att pusta ut lite.
Igår blev en rörig dag på ett lugnt vis. Jag kom med tåget tidigt på morgonen, men tyckte inte det direkt fanns nån anledning att gå och lägga mig då jag ändå skulle iväg på föreläsning senare. Så senare i föreläsningssalen var jag så trött att jag hade svårt att fokusera. Väl hemma igen visste jag att det var dags att ringa mitt sommarjobb för att få reda på jobbveckor och provjobbsdagar, så jag kunde inte äta. Istället ringde jag så fort som möjligt och fick svar, vilket var otroligt skönt! Minst fyra veckor från veckan efter midsommar och förmodligen lite strötider efter det. Låter jättebra tycker jag då det inte var supernoga för mig att få jobb hela sommaren. Detta innebar också att jag och Sandra kunde börja planera våra Norrbottens-resor i sommar. Men först fick jag springa iväg på vaccination, två sprutor och en dos Dukoral till senare. Bella kom förbi och hämtade sin cykel som vinterförvarats i vårt cykelförråd. Efter lite plugg med lama värkande armar ringde jag upp Sandra på Skype och vi planerade. Ni ska bara veta hur superbra det kommer att bli:
 
Midsommarveckan: drygt fem dagar i Jokkmokk med midnattssol, bad i Talvatis, cykelutflykter och bara ta det lugnt.
Augusti: en vecka i Luleå med chill, Boden-utflykt, gå runt i Svartöstaden och inte minst - Musikens Makt!
 
Ja, för nu är Musikens Makt verklighet på riktigt!! Vi ska på gratisfestival på Gültzaudden i Luleå och se band som Magnus Ekelund & Stålet, Rekyl, Maria Eriksson, Könsförrädare, Tomas Bäcklund, Utbrott, Miriam Bryant, Syster Sol, Lilla Namo, Skator m.fl. Några av de bästa vi vet, samtidigt som Mattias Alkberg skall ha en alldeles egen scen. Jag fattar knappt att det är sant. Dreams come true.
 
 
/Elise

Ikväll är den viktigaste kvällen i mitt liv - Stockholm del tre

Fredag 17/5

Jag vaknade av att Lisa stod och stökade med disken och tänkte att jag ju lika gärna kunde ta och gå upp. Så i väntan på att Sandra skulle vakna så la jag upp bilder på facebook och kollade runt lite. Helt plötsligt får jag upp "Sandra har kommenterat din status", och där ligger Sandra på madrassen och ser sovande ut. Men nej, före hon säger godmorgon så kommenterar hon på facebook. Tss. Dagens ungdom.
Nåja. Vi åt lite frukost och sedan var det dags att gå ner till Flempans-station och hämta Ida. Plötsligt var vi återigen många i den lilla lägenheten och vi lagade till en fin lunch, innan Lisa begav sig till tåget för att åka hem till Björs. Vi tre som var kvar gick till Pulsen för att Sandra skulle få upptäcka denna lustiga affär, samt för att köpa picknick-mat att ha med in till stan senare. Vi gjorde oss i ordning och gjorde mackor och fram emot sena eftermiddagen tog vi pendeln in till Stockholms Södra.
Efter lite letande hittade vi den lilla parken nedanför Medborgarplatsen och slog oss ned i gräset. Vi åt, pratade, var nervösa, ringde Linnea, vineade och fotade en del. Tillslut blev vi så nervösa av allt väntande att vi bestämde oss för att göra ett återbesök på Bara bistro bar som vi hittat några veckor innan. Det var lika mysigt som förrut och inte så mycket folk. Men tillslut var det ändå dags att bege sig några kvarter bort, mot baren Nada där den officiella förfesten till kvällens Magnus Ekelund & Stålet-konsert skulle hållas. Vi återupptäckte det svåra i att se upp till människor lite för mycket, hur jobbigt det kan bli ibland. Men det blev ändå en trevlig stund, med bara Magnus Ekelund & Stålet, samt lite Elmo, i högtalarna. Vi hade lyckats hamna på en lista som gjorde att vi kunde gå in gratis en timme senare än alla andra. Dessutom stod Sandra på en annan lista för att hon var under 20 år. Efter några om och men funkade båda delarna och vi var inne på Debaser Medis. Det var stort, mycket folk och vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Strax därefter började förbandet; Viktor & the blood. Ska nog inte säga så mycket om det, mest en transportsträcka. Efter en kort paus så var det snart dags för det där som vi väntat på så länge. Vi stod längst fram och jag fick sådana sjuka overklighetskänslor för allt var så mycket. Magnus och Stålet kom på scenen, Magnus i Adidas-mjukisbyxor och vit skinnjacka (kan ju diskuteras vad man tycker om det..) och började med att riva av några DÖDSKULT-låtar. Sedan, helt plötsligt, spelade de Norrbotten! Hur många gånger har jag inte velat höra Norrbotten live?! Jag trodde jag skulle gråta, Ida längtade hem och världen kändes upp och ner. Även Teenage dream var en överraskning. Men kanske var det i Supernova som det verkligen gick upp för mig: Magnus Ekelund & Stålet håller på att slå igenom på allvar, publiken dansar, sjunger med och i det närmaste överröstar Magnus. Vad hände där? Senast jag såg dem var i en liten sketen skolaula i Mellerud inför en publik som inte ens visste vilka de var, det var bara ett halvår sedan. Någonting hade hänt och jag visste inte om jag skulle vara stolt eller panikslagen. Konserten slutade i ett antiklimax då Låt dom hata oss utelämnades som avslutningslåt och istället gick allt i final med Fortfarande här, vilket skapade konspirationsteorier i mitt huvud. Sandra var i det närmaste förbannad, jag var superförvirrad och Ida försökte låta klok men var förmodligen minst lika vimsig. Vi köpte skivor, affischer och pins, kände inte riktigt för att åka hem, stod vid dansgolvet och lyssnade på bra musik och drack vatten. Sandra gick på toa och utanför stod jag och fnittrade åt ett känt ansikte precis bredvid. Men pratade inte med honom.
Istället lämnade vi Debaser Medis för den här gången. Vi gick till pendelstationen och visste inte riktigt vad vi skulle tycka, allt var för stort för att smälta sådär snabbt, ändå pratade vi inte om annat hela vägen hem mot Flempan. Somnade med nån slags blandning av eufori och ont i magen.
 
Picknick och bus vid Medborgarplatsen.
Foto: Sandra Björklund Qvarfordt
Jag och picknickmat,
Foto: Ida Bergman
Officiell förfest på Nada.
Foto: Tom Jerry Boman
Magnus Ekelund & Stålet, Debaser Medis 2013.05.17
Inga fantastiska bilder, men alltid nåt.
 
/Elise

Look at us now, I think that we made it somehow - Stockholm del 2

Torsdag 16/5
 
Andra dagen i huvudstaden startade tidigt, då Lisa hade tvättid redan kl. 7. Sen var det liksom ingen idé att somna om. Vi åt frukost, tog en fin promenad i skogen, pratade om livet, studier och framtiden och sedan var det dags för Lisa att bege sig till praktiken för ett kvällspass. Nån timme senare åkte jag in till centralen för att möta upp Sandra och efter att jag förvirrat henne vid spåren, hittat henne och fixat hennes SL-kort så åkte vi tillbaka till Flempan. Helt plötsligt hade sommaren kommit, det var supervarmt. Vi pustade ut och åt mackor innan vi åkte in till stan. Först tog vi en sväng i Gallerian och på H&M för att leta byxor till Sandra, men hittade ingenting hon gillade. Vi tog vagnen ut på Djurgården, hoppade av vid Gröna Lund och gjorde ett till (för mig) återbesök vid köplatsen. Vi fortsatte nostalgin med att köpa glass vid Aftonbladet-kiosken och sedan gick vi vidare ut mot Waldemarsudde i värmen och solen. Vi svängde av upp mot Rosendal och Rosendals trädgårdar för att fota blommor. När vi var nöjda ed Djurgårn gick vi tillbaka mot Gröna Lund och tog Djurgårdsfärjan till Slussen. Där tänkte vi handla på Konsum, precis som den där dagen innan 2011-09-16. Men efter en stunds förvirrat letande och lite googlande fick vi reda på att den affären ju stängt igen i höstas. Så lite snopna fick vi ta tunnelbanan till centralen och handla på Konsum där istället. Sen tog vi pendeln hem till Flempan, lagade till en sedvanligt (när vi pratar mig och Sandra) ganska så konstig och något misslyckad middag. Vi åt den medan vi såg på en gammal klassiker; Den lilla prinsessan, en film som jag och mormor brukade låna som vhs på biblioteket i Landvetter när jag va liten. Efter en stund kom Lisa hem och strax därefter var det dags att sova.
 
 
/Elise

Krokomventionen - Stockholm del 1

Onsdag 15/5
 
Efter en sedvanligt dålig natt på nattåg stiger jag av tåget i tid på Stockholms Central. Efter att ha laddat på SL-kortet kliver jag på pendeln mot Södertälje C och hamnar mitt i morgonrusningen mot sjukhus, tingsrätt och högskola när jag kliver av i Flemingsberg. På trötta ben och med som vanligt lite för mycket packning släpar jag mig upp till Lisas lägenhet i Visättra. Där hinner jag träffa Lisa ca en kvart innan hon beger sig mot praktiken. Jag äter frukost, fixar med lite plugg och annat innan jag inser att jag nog bör sova lite. Det går sådär då Ida ganska snabbt väcker mig igen, men det är ju alltid trevligt att prata med Ida. Äter lunch, fördriver tiden med M*A*S*H och pratar med Linnea. Sen så var det då dags att bege sig in till stan för det första huvudmålet med den här resan; möte med inspirationsdagen i Barnkonventionen (i Krokom 28/5). För ca första gången skulle jag hitta själv i Stockholms City vilket var läskigt, men tillslut såg jag BRIS-logan torna upp sig på ett hus inte så långt bort. Jag kände inte direkt någon där och kände mig kanske något bortkommen till en början, men efter lite lära känna lekar och aktiviteter gick allt lätt. Vi diskuterade rättigheter, aktiviteter, strategier och såklart en massa Barnkonventionen. Jag tyckte det var fantastiskt kul att återigen vara i ett sådant här sammanhang och kände efterråt hur jag gick på som små rosa inspirations-moln. Det är verkligen de här jag vill ägna mitt liv åt!
Jag fick sällskap av Tova (en nuvarande PUR-medlem som var på sitt första möte när jag va på mitt sista) till centralen och sen tog jag pendeln till Flemingsberg. Hemma i lägenheten mötte jag Lisa och vi avslutade kvällen med äggmackor, M*A*S*H och Babel. Fin dag!
 
/Elise

No one listens while he yells (På Ljudmolnet)

Rymdekot
Bästa Rymdekot har släppt två nya låtar på soundcloud den senaste tiden! Den senaste, Wolftown, premiärlyssnade jag på när jag skulle somna i Persåsen i lördags och Johannes röst som gick rakt in i ryggmärgen gjorde mig helt pigg, så att jag nästan ville gå ut och ta en promenad i den ljusa norrlandskvällen. Wow. Wow wow wow. Det kommer verkligen bli någonting av det här! Video skall också det komma snart.
 
Lyssna också på: Fult att peka, Rymdkarusellen
 
Raglephant
Luleå-bördiga Raglephant har ganska så nyligen uppdaterat sin soundcloud med nya låtar. Detta är rock med ett eget unikt sound som är svårt att beskriva. Men bra är det! Så in och lyssna.
 
Kort sagt...
Oh Jonathan har släppt ytterligare en låt, lyssna på Frickin' Fairytale
Patrik Backlunds soundcloud ligger hela hans första album Patrik Backlund is an arsonist ute för gratis nedladdning. Vill du köpa den finns den att beställa på vinyl här.
 
/Elise

Puss & kex alla älgar eller what happens in Persåsen stays in Persåsen

I helgen har jag haft några intensiva, roliga, intressanta, lärorika och spännande dagar i Persåsen (Oviken, ca 5 mil söder om Östersund) tillsammans med sju socionomstudent-kamrater och ett tjugotal barn med föräldrar på FUB:s föräldrautbildning! Det har vart promenering, diskussioner, älgsafari, frisbee-kastning, bastubad och inte minst massor av lek, Bilar-filmen, skratt och nedrivna leksaks-torn. Vi var alla ansvariga för ett barn med någon form av psykiskt funktionshinder (i de flesta fall Downs Syndrom) som vi passade under tiden föräldrarna satt i utbildning. Jag hade en liten pojke med lätt utvecklingsstörning och epilepsi. Han pratade inte mycket, men använde tecken (många av de ord han kunde var dock ord ur Bilar-filmerna vilket passade bra, då jag också älskar de filmerna!). Puss och kram kunde t.ex. bli puss och kex. Vi hade riktigt roligt hela helgen!
 
 
/Elise

För vi har valt den väg vi går och skyller man på nån lägger man ut alla dagarna på rad - Sundsvall del två

Torsdag 2/5
 
Så där härligt "konsert-bakis" så satt jag i lägenheten hela dagen och köttade mig igenom den sista delen av hemtentan. Då menar jag verkligen hela dagen, kl. 23 var jag äntligen klar med både skrivning, referenslista, källhänvisningar och dubbelkoll. Jag mailade det till Emma (som skrev ut och lämnade in, tack!♥) samt till Urkund (ett ant-plagiatsystem) och sen var jag helt grötig i hjärnan så det var bara att gå och lägga sig. Trots att jag kom på att jag ju glömt äta kvällsmat.
 
Fredag 3/5
 
Jag vaknade upp till en dag då jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Tentan var skriven, men jag skulle stanna kvar i Sundsvall ett par dagar till för ytterligare en konsert. Så efter att ha ätit frukost (och tittat på M*A*S*H) så gick jag ner på stan i det fina vädret. Synd bara att Sundsvalls stad inte är lika fint som vädret. Inte ens glassmaskinen fungerade på Max. Men poäng fick jag. Sen tog jag en sväng på Myrorna (var nästan nära att köpa en vinylspelare med inbygda högtalare för 80,-) och New Yorker, innan jag handlade på Ica och släpade allt hem. Sedan spenderade jag eftermiddagen väl med M*A*S*H, tacos och misslyckad Stiko-stream.
 
Lördag 4/5
 
När det kom till lördagen så hade t.o.m. jag hunnit bli lite rastlös. Så jag bestämde mig för en liten utflykt till Södra Berget (för den som inte vet så ligger Sundsvall som i en dalgång mellan det som kallas Norra- och Södra Berget). Jag packade fika och lunch i ryggsäcken och vandrade iväg. Fick ringa pappa för lite guidning fram, men hittade sen elljusspåret och senare cykel/gångbanan upp till toppen. Förmiddagen bjöd på riktigt fint väder och det blev t.o.m. lite svettigt att bestiga berget i den gassande solen. Men med Stiko (som för övrigt hade sin första vandringsdag för i år just den dagen) i öronen gick det ändå lätt. Tillslut nådde jag toppen vid Hotell Södra Berget och med hela Sundsvall för mina fötter. Jag gick runt och fotade och fann sedan "Tarzanstigen" - en teknikbana med stockar, klättring och linbana. "Kul för barn och ungdom" stod det, och jag är ju en ungdom tänkte jag så jag började gå. Riktigt kul var det! Och en utmaning för min höjdrädsla... När jag var klar med stigen hittade jag en bra rastplats där jag fikade och åt lunch. Det började mulna på och blåsa så det kändes som läge att bege sig hemåt. Jag halkade mig ner för skidbacken och fortsatte genom bostadsområdet tills jag var hemma igen. Trött i benen, men med en del ny energi! Eftermiddagen spenderades med M*A*S*H, städning, packning och middag innan kvällens äventyr...
...nästa konsert, nämligen The Glorias, återigen på Pipeline. Den här gången ville jag kolla in båda två förbanden, det var det dock inte så många andra som ville. När jag tillslut tagit mig in på Pipeline, genomblöt efter den underbara regnskur som en veckas vackert väder plötsligt gav ifrån sig, så var vi ca 10 personer som såg första förbandet. Det var en ensam kille på gitarr som hette Daniel Rodin, riktigt bra faktiskt! Nästa band hette Hågesta och var ett Sundsvalls-bördigt syskon/kusin-band som spelade pop och sjöng på svenska. Var lite skeptisk först men de växte bara mer och mer och när sångerskan nämnde Dennis Lyxzén (Invasionen m.m.) så var jag såld. Hon berättade flera roliga anekdoter och de hade bra texter.
Sen så var det då dags för huvudakten; The Glorias. The Glorias är ett band bestående av fem tjejer från Boden (eller snarare Svartbjörnsbyn om jag inte minnns fel) som har spelat tillsammans sedan högstadiet. De spelar pop och sjunger på engelska med två sångerskor (varav den ena också spelar gitarr). En av tjejerna är också med i Rymdekot (och är släkt med Ida..). Debutsingeln Norah som släpptes förra veckan är en reverb-fylld flytande låt som osar indie. Deras kommande debutskiva är producerad av Magnus Ekelund, vilket väll i sig säger något om kvaliteten. Men när de ställer sig på Pipelines scen är det inte många där, vi är kanske runt tjugo stycken som tagit oss till denna alkoholfria spelning en lördag. Det är egentligen det enda dåliga; publiken. Det är inte många och inte heller speciellt engagerade, förutom jag och tre-fyra andra så står alla längst bak i lokalen och rör sig inte fast bandet uppmanar dem att komma närmare. The Glorias gör allt de kan och gör det superbt, men publiken bjuder inte till som de ska. Jag försöker bortse från detta och imponeras av kombinationen av två perfekta röster och hela bandets coola utstrålning. Jag vill se mer av The Glorias och i ett annat sammanhang, där de uppskattas mer, för att se exakt hur mycket de kan blomma ut i live-sammanhang.
När spelningen är slut lämnar jag Pipeline i min fuktiga jacka och beger mig hemåt pappas lägenhet för sista gången.
 
Söndag 5/5
 
Jag vaknar upp och hinner bara med en sista ihoppackning och undanplockning innan det är dags att bege sig ner till stationen för att ta tåget hem, hela vägen hem till Östersund. Linnea ringer och "livestreamar" Stikos konsert från Lund via telefon och jag ser resten efter att ha hurtat hem och slängt upp datorn. Det var skönt att vara hemma, att ha vardag och starta upp en ny kurs med ny energi. Snart bär det av igen, och jag är peppad!
 
 
/Elise
--
Nu har livet sin gilla gång igen. Dagarna präglas av juridik-studier, Stiko-spelningar, prat med vänner och peppning inför nästa vecka. Men innan jag åker iväg till Stockholm igen så ska jag spendera helgen med skolkamrater i Persåsen där vi ska jobba som assistenter under FUB:s kurs för föräldrar med utvecklingsstörda barn. Skall bli jätteintressant!

Bagarn är inte med idag för han har fått en amöba i armen

Det är ju maj, det är ju vår, då måste ju Stiko vara ute på Vandringsturné? Jovisst är han det! Han har snart vart ute på vägarna i en vecka, en vecka av livestreamade konserter, roliga videobloggar och många mil i benen. Jag följer det såklart, ganska så nitiskt. Älskar den här tiden på året bara p.g.a. Vandringsturnén, i övrigt är jag verkligen ingen vårromantiker.
 
Ikväll: 20.00 från Papas i Båstad, ses på Solidtango
 
 
 
/Elise

Det kommer bli så jädra mycket plingplong, mer än vad ni vill ha - Sundsvall del ett

Tisdag 30/4
 
När Lisa gått till praktiken och jag lämnat Linnea vid tåget så var jag en stund ensam i lägenheten, åt frukost, packade och stirrade in i väggen. Tillslut tog jag pendeln in till stan för att ta nästa tåg till Sundsvall. Efter att ha hejat på Rosa i ca 2 minuter på Gävle C, pratat med Ida ståendes bredvid Po Tidholm och åkt tågtimme efter tågtimme så var jag tillslut framme. Jag släpade all packning hem till pappas lägenhet i Kubikenborg och brydde mig inte om att göra så mycket mer den dagen förutom att plugga, handla mat och laga mat.
 
Onsdag 1/5
 
Efter att ha spenderat över ett dygn utan att ha gått utanför lägenheten och bara skrivit hemtenta varvat med M*A*S*H-avsnitt så var det dags att röra på påkarna lite. Efter ytterligare en pastamiddag gjorde jag mig i ordning och gick ner mot stan, pratade klart med Linnea och gick sedan in på Pipeline. Detta ställe var fascinerande i sig; ett litet smått legendariskt spelställe i centrala Sundsvall med musikaffischer på väggar och tak. Inga fullständiga rättigheter utan bara läsk (ALLA sorters Vasa-läsk!), te, kaffe och kakor bakom bardisken. Det var mycket folk den kvällen, första förbandet hade redan spelat och andra för"bandet" började precis när jag kom. Inte så mycket att ha, bara en kille som stod och skruvade på några rattar.
Tillslut öppnades i alla fall dörrarna in till konsertlokalen, på scenen stod otaliga instrument och i taket hängde självlysande stjärnor i mobiler. Det kändes i luften att det var historiskt och dömt att bli succé - vilket det också blev. De fyra svart- och vitklädda bandmedlemmarna spelade gitarr, trummor, bas, harpa, synth, keyboard, speldosa samt diverse ovanliga och hembygda instrument. Bara där blir man ju imponerad. Sedan är soundet fantastiskt och de har en makalös kontakt med publiken; high-fivar, svarar på frågor o.s.v. Det är en såndär spelning som man aldrig vill skall ta slut och som man vet att man aldrig någonsin kommer att glömma utan bara ha nära hjärtat.
 
/Elise
 

Ändå ska du dö en dag, men inte idag - Stockholm del tre

Måndag 29/4
 
Lisa är uppe redan kl. 5 för att bege sig iväg på praktik. Nästa alarm ringer runt halv sju då Ida ska upp och iväg till tåget hem, för att jobba. Men det gör detsamma, jag har ändå sovit så dåligt hela natten. Vi pallrar oss upp och följer Ida ner till tåget, känns trist att säga hej då samtidigt som jag vet att vi snart ses igen. Plötsligt är jag och Linnea ensamma, vilket var längesedan. Vi äter överbliven smörgåstårta till frukost och tittar på en gammal The Ark-dokumentär. Sen färgar jag Linneas hår medan vi tittar på Ola Svensson Superstar. Vi ringer Linneas och Lisas farmor (som bor i Huddinge, på gångavstånd från Flempan) och frågar om vi får komma och hälsa på. Det får vi, så vi tar en skön promenad dit bort. Det är alltid lika trevligt att träffa pratglada "farmor" och disskutera ett och annat. Som släktforskning t.ex., eller om te eller kaffe är bäst. Vi åt lunch, ett hopplock av vad som fanns hemma; pasta med ostsås, broccoli, harricots verts och en liten bit tortilla con patatas (potatisomelett). Vi gjorde sedan sällskap allihop ner till Huddinge centrum, där skiljdes vi åt och jag och Linnea tog tåget mot Årstaberg. Där bytte vi till tvärbanan mot Sickla Udde och gick av vid Mårtensdal. Skulle någon gammal PURare läsa det här så skulle hen förstå direkt vart vi var på väg: Plan Sveriges kontor. Jag skall ju göra praktik i Peru till hösten och vill gärna göra studiebesök på Plan Perus kontor i Lima. Så jag fick träffa Johanna som är handläggare för Latinamerika (för övrigt ett jobb jag gärna tar i framtiden..) och diskutera hur detta kan gå till. Det var en märklig känsla att efter 2,5 år återvända till Plan kontoret, som var så välbesökt av mig under tre år. Mycket var ombyggt och många nya människor i lokalerna. Det var också kul att visa runt Linnea på platsen jag pratat en del om. När vi kom ut konstaterade vi att charmiga butiken Lilla Norrland (föga förvånande) slått igen och inte låg kvar. Så vi tog tvärbanan till Gullmarsplan, bytte till t-banan och åkte in till Gamla Stan för att möta Lisa, som avslutat praktiken för dagen. Vi hittade ett litet fik på Haga Nygata där vi fikade, delade på Budapest-rulle, Sachertorte och Apfelstrudel m. vaniljsås. Kontinental fika alltså. Efter en sväng på bl.a. Bengans, där jag köpte Mew – No more stories Are told today I'm sorry They washed away No more stories The world is grey I'm tired Let's wash away på LP så blev allt ganska rörigt, vi är trötta, ska vi åka hem innan konserten eller inte? Rusa eller inte? Tillslut blev det ändå att vi lämnade Lisa på t-centralen och gick till Max i Kungsträdgården för liten lätt middag. Nån timme innan start begav vi oss mot Dramaten där vi skulle se Mattias Alkbergs Begrevning. Det var stängt när vi kom så vi tog ett varv runt huset, blev skrämda av en dödskalle i ett fönster och blev sedan insläppta i foajén. Det är svårt att inte känna sig malplacerad på ett ställe som Dramaten. Det pampigaste jag ens vart i närheten av var när jag åt glass utanför La Scala i Milano. Det var guld och gamla målningar på både väggar och tak. Ridån inne vid stora scenen var ett tjock blått guldbroderat tyg. Ändå så för kvällen var de flesta i publiken "vanliga" människor, unga vuxna med tygpåsar och sneakers. Först spelade Skriet nån timme, jag tycker om Skriet men live var de ganska så sövande och tråkiga. Är nog helt enkelt inte den sortens musik som passar bäst på scen, utan snarare skall avnjutas på skiva (kan tilläggas att deras spelning på Storan i Göteborg några dagar senare blev senarelagd till hösten då endast 28 biljetter sålts..). Efter en kort paus mellan akterna så stod äntligen Mattias Alkbergs Begravning på scen. De inledde med uppspelningen av fantastiska dikten Mattias Alkberg – Med en oerhörd hastighet, sedan varvades musik från skivan Mattias Alkberg – Mattias Alkbergs Begravning med upplästa dikter från Mattis arkiv. Då jag läst en stor del av Mattis publicerade dikter (tacka vet jag bibliotek!) så kände jag igen en del, vilket var extra kul. Extra bra var också covern på Nord & Syds fantastiska Inte idag, ett riktigt minnesvärt ögonblick, liksom singeln Skända Flaggan och avslutet med akapella-sång och fotstamp. När vi kom ut var båda ganska så blown away och utan ord. Fanns och finns liksom inga ord att beskriva med, du skulle vart där helt enkelt. Vi gick ut i regnet och tog en buss till t-centralen för att ta pendeln hem till Flempan.
 
 
/Elise

Jag är inte den jag en gång var, det är fan knappt hälften som finns kvar

Magnus Ekelund om kontrollbehov och att förnya sitt uttryck - intervju - Tram7
 
Jag: - Men vad i helvete, Magnus din jävel!
Sandra: - Men tönt, vafaaan!
Jag: - Nu är jag arg på honom på riktigt. Nästan så jag överväger att inte gå nästa vecka i ren protest.
Sandra: - Fast på nåt sätt är jag inte särskilt förvånad. Man vet aldrig med honom som sagt, raderar och gör nytt och blablabla hela tiden.. Inte ett lika definitivt avslut som ark iallafall, inte ens i närheten för det är liksom inget slut det här, bara att det kanske dröjer/inte kommer mer. Så var inte allt för ledsen.
Jag: - Men jag hatar förändringar. Grr. Bipolära norrbottning! Nä du har ju rätt, han kommer ju tillbaka på nåt sätt.
Sandra: - Jo kul är det inte. Exakt, inte som Lasse som blev tandtekniker istället.... Så det löser sig.
Jag: - Haha, tror inte att Magnus ska bli tandtekniker dock... Han har ju i alla fall sagt att han kommer att syssla med musik resten av livet.
 
Fortsättning följer i framtiden.
 
/Elise

 

 

Kolla globen, nej hubble teleskopet - Stockholm del två

Söndag 28/4
 
Dagen efter försöker vi fatta hur mycket vi hann med på bara en dag. Inte blir det så mycket lugnare den här dagen. Efter frukost tar vi pendeln till Stockholm Södra för att leta upp en loppis som Lisa sett reklam för dagen innan. Men när vi ändå är i krokarna passar vi på att kika in på English Shop och köpa lite obskyrt godis och dryck. Vi går runt lite på Söder, hittar den där loppisen men den var mest konstigt steril, sådär som loppisar bara kan vara i Stockholm. Vi kommer upp på ett berg med utsikt över stan, sätter oss på en bänk och fikar med godis och dryck. Jag inser att vi är ganska nära Hermans, Stockholms mest fantastiska vegorestaurang, så vi går dit för att kika om det passar att äta där. Tyvärr är det alldeles för dyrt för oss, så vi tar oss ner till Slussen och åker till Gamla Stan för att äta på Pizzeria Nivå istället. Denna pizzeria har en fantastiskt god quornfärspizza, något som jag inte sett någon annanstans. Eftersom vi är fulla av impulsivitet den här helgen så åker vi efter maten tillbaka till Slussen för att ta Saltsjöbanan till Solsidan (ja, bara för att en viss TV-serie med samma namn utspelar sig där). Det söta lilla tåget tar oss till rent av idylliska små stationer längs Stockholms gräddhylla. Killen bredvid oss på tåget kommer med några spontana kommentarer på våra funderingar om resvägen och biljettkontroll. När vi åkt så långt det går så är vi framme vid Solsidan, vilket visar sig vara ett ganska så tråkigt ställe. En massa stora villor, en stängd kiosk (som enligt öppettiderna skulle va öppen) och en konstig bistro. Vi tar en kort promenad och hittar inte havet. Så vi bestämmer oss för att åka hem efter ca 20 minuter. Men den mysiga resan gjorde allt värt det!
Tillbaka vid Slussen så köpte vi glass i en glasskiosk där tanten i kassan beundrade min hatt och sa "det är så fint att folk fortfarande bär hatt". Spontaniteten fortsatte och vi gick ner för att ta Djurgårdsfärjan. Vi stod på akterdäck medan några brötiga ungdomar stod på fördäcket och var jobbiga. Tog en massa fina bilder, pratade om när vi senast åkte såhär - 15/9 2011 - och hur mycket som hänt sen dess. Vi gick av vid Gröna Lund och gick direkt mot vagnen, den ut mot Waldemarsudde kom in först så vi tog den eftersom den snart ändå skulle vända. Det visade sig vara smart (tack Lisa!) då ett stort gäng 50plusare som sett Jerry Williams på Cirkus gick på när vi återkom till Grönan och vi knappast hade fått sittplatser. Vi gick av vid Sergels Torg, gick till pendelstationen och åkte hem till Flempan. Lisa (som velat åka hem sedan typ efter lunch) gick hem medan vi andra gick till Pulsen och handlade för frukost och kvällens smörgåstårta. Efter lite duschande och pillande gjorde vi varsin liten smörgåstårta på polarkakor, med bl.a. ost, bönor, squash och tomat. Mumsigt! Dagen avslutades med TV och sömn.
 
/Elise

Let the lights explode, make it a hell of a show - Stockholm del ett

Nu hörni tänkte jag ta tag i att dokumentera min små äventyr senaste veckan! Men för att ni skall slippa läsa ett mastodontinlägg om några dagar så tänkte jag istället skriva i omgångar. Vi börjar med första dygnet i Stockholm.
 
Fredag 26/4
 
Ankommer till Flemingsberg sent, Lisa möter upp och vi går till lägenheten. En stund senare möter vi upp Ida och Linnea och mycket mer hinns inte med denna kväll. Vi somnar gott och trångt.
 
Lördag 27/4
 
Planerna att gå upp tidigt för att äta frukost vid Gröna Lund slopas redan innan vi somnat. Lisa hade dock ambitionerna kvar och vi vaknar först av hennes alarm kl. 7. Sedan igen vid 9, och vid 9.30 tycker vi faktiskt att det kan va vettigt att gå upp. Dessutom är det omöjligt att sova mer då någon fick för sig att borra i väggen. Så vi äter frukost och tar oss sedan ut till Norrmalm och Stadsbiblioteket där en Angelhead (The Ark-fan) vän till oss hade en utställning med Ola Salo-bilder. Det var dock stängt först, så en liten sväng till Stockholms Stadsmission och inhandling av musik, tidningar, knappar, klänningar m.m. hanns med först. Tillbaka vid Stadsbiblioteket så var det kul att se och bli nostalgisk bland alla upplevelser som även vi upplevt till stor del. Detta var bara början på dagens Ark-nostalgi, men det återkommer jag till. 
Det vankades lunch i våra magar, så vi började gå mot La Neta, en taco-restaurang som Magnus Ekelund tipsat om i en pod. Dock startade vi med att gå åt fel håll, något som å andra sidan förde något gott med sig; vi hittade Stockholms kanske roligaste affär. En ballongaffär, på riktigt en affär med ballonger i lösvikt, heliumballonger och partyprylar i långa banor. Gissa om vi hade kul! När vi lämnat ballongaffären, insett att vi gått fel och vänt om så nådde vi tillslut rätt gata. Men först hittade vi Myrorna så givetvis blev det ett besök där för inköp av skivor, böcker, burkar m.m. Sen va vi rejält hungriga och som tur var så var tacosen på La Neta sådär perfekt som Magnus utlovat; quesadillas med grönsaker, bönor och ost. Mums! Men man behöver ju efterrät, så vi gick in mot Kungsgatan och gamla anrika Vete-Katten. Som att slängas hundra år tillbaka och äta på ett riktigt fint konditori. Linnea bjöd mig på en bakelse, himmelskt god!
Sen blev det dags att börja röra sig mot Söder och Göta Lejon för dagens, och egentligen helgens, huvudmål: Jesus Christ Superstar med Ola Salo. Så vi tog tunnelbanan till Medborgarplatsen och sa där hej då till Lisa, gick sedan vidare till Göta Lejon. Vi kom lagom innan det skulle börja och hann bara gå på toa och ta av oss jackor innan introt började spelas. Vi satt på balkong och såg jättebra över hela scenen. Föreställningen var givetvis så fantastisk som förväntat! Texterna, schenshowen och skådespelarna var superbra. Det enda vi hade att klaga något på var Anna Sahlenes tolkning av Maria som var något för wailande och överspelad, samt att Hannas falsett inte var alls lika bra som i Malmö. Men överlag ett mycket gott betyg, 5 av 5 toasters. I pausen diskuterade vi politik och andra livsviktiga frågor. När vi gick ut från salongen spelades The Ark – Breaking up with God och i foajén stod Lisa och väntade på oss.
Vi skulle hitta nån mysig Söder-bar att hänga på för att runda av kvällen och diskutera vad vi upplevt. Efter lite letande hittade vi charmiga Bara Bistro Bar på Östgötagatan där vi drack gott, skrattade och diskuterade ditten och datten. När vi var nöjda bestämde vi oss för att åka in mot centrum för att äta nåt. Först skulle alla gå på toa, jag var sist och när jag öppnade dörren för att gå ut på gatan så fastnade jag mitt i rörelsen - framför mig på gatan passerade ingen mindre än Jerry Boman. Jag blev helt ställd och stirrade på Ida genom dörrfönstret. Oj så starstrucked man kan bli ibland! Fnissiga och glada över att vad som helst kan hända när man minst anar det, så gick vi mot Medborgarplatsens t-bane-station. Vi åt på Max vid Kungsträdgården (där körsbärsblommorna för övrigt inte blommat ut än, om någon undrade) och bestämde oss sedan för att ta vagnen ut till Gröna Lund.
Det här var första gången jag var vid Grönan sen vi lämnade Djurgårn den där natten till 17/9 2011. Det går inte att undvika att det blir lite känslosamt. Vi gick till vårt gamla köställe vid Gamla entrén, satt där vi bodde i ett och ett halvt dygn och lyssnade på den där låten som jag hört så få gånger för att vara The Ark, den där låten som var hela soundtracket till slutet (The Ark – The Apocalypse is Over). Så där satt vi och höll hand, vi fyra som stod tätt tillsammans den där dagen. Men nog med tårdrypande historier. När låten klingat ut tänkte vi gå bort till "Aftonbladet-kiosken", vår mataffär de där dagarna, men när vi passerade grinden till Gamla entrén såg vi att den var öppen, så vi gick in. Helt plötsligt var vi inne på Gröna Lund, helt gratis. Vi gick samma väg som då, upp och ner för Spanska Trappan och ner till scenen. Ingen kravall, knappt några människor. Linnea och Ida passade på att åka Insane, en helt livsfarlig berg- och dalbana, Linnea tyckte det var jättekul och skrattade så det hördes över halva Stockholm medans Ida mest tyckte det var idiotiskt. Jag och Lisa stod nedanför och tittade på söta gossedjur vid ett hjul. När de kommit tillbaka köpte vi (d.v.s. de andra tre så jag kunde snylta från allihop..) sockervadd och gick sedan ut från Grönan. På väg ut frågade nån personal "Hej då, har ni haft kul?" Fnissande svarade vi ja och tänkte "haha, de skulle bara veta!!" Vi tog sedan vagnen in till stan och pendeln hem till Flempan. En lyckad och fullpackad första dag!
 

 
/Elise
 

I know all that so well but I also do know this

Hade en superfin helg i Stockholm med bästa flickorna Linnea, Ida och Lisa. Har en del bilder och en del att berätta, men det får bli när jag kommit hem till normal internetuppkoppling igen.
Igår anlände jag till Sundsvall och sedan dess har jag suttit i pappas lägenget hukad över min hemtenta. Det går framåt i alla fall, tror att jag förstått allting rätt :) Diskussions-smsar ständigt med Emma över begrepp som exkluderande nätverk, essentialism, den antropologiska kultursynen och smältdegelsteorin. Erkänn att jag låter smart nu?
 
Ikväll blir det Wintergatan live-världspremiär på Pipeline här i Sundsvall. Skall bli SUPER!
 
So long!
 
/Elise

RSS 2.0