Minnen av kommande aprilhimmel

Vill först och främst tacka för fina reaktioner på mina två senaste inlägg :) säger som Lovisa Negga: "Vi kämpar tillsammans!!! Kärleken övervinner allt. peace on earth"
 
Nu till något som hamnat på efterkälken, tillsammans med hela bloggens efterkälke; musik. Såklart händer det en massa i musikvärlden även denna vår! Lovisa Negga släppte sina andra lulesamiska singel för ett par veckor sedan, Linnea Henriksson släppte sitt andra album i förra veckan och strax innan släppte Stiko Per Larsson en ny EP med fyra fina låtar. Och mer kommer, imorgon släpper Oxid en singel och detsamma gör Faråker på måndag. Men i detta blogginlägg tänkte jag fokusera på musikvårarnas ständiga succémånad: april. Det känns nämligen som att varje april bjuder på något alldeles extra i musikväg! 2007 var det i form av Prayer For The Weekend med The Ark och deras nästa album In Full Regalia släpptes fyra år senare, även den i april. Förra året fanns favoriter som Magnus Ekelund & Stålet, Håkan Hellström samt Stiko Per Larsson på listan över eminenta skivsläpp årets fjärde månad.
Årets lista börjar fyllas på, och ser inte sämre ut:
 
2/4 - Sylvester Schlegel - okänt namn (album)
Efter en sistaplats i Melodifestivalens första deltävling tog Sylle nya tag och gjorde klart skivan samt gav sig ut på en mindre turné i södra Sverige. Sen blev han förkyld, och fick ställa in spelningen i Helsingborg. Friskare och hårt kurerad tog han sig an Malmö och sedan publiken på Grammis. Men hur som helst så släpps den efterlängtade singeldebuten månadens andra dag och jag ser sjukt mycket fram emot vad Bygdens son, Dåligt på ett bättre sätt och Vad hände med oss? kan följas upp med.
 
9/4 - Faråker - Början på slutet (album)
Blekingesonen som kom in i våra liv redan hösten/vintern 2012 kommer ha hunnit släppa 4 singlar under ca 1,5 år innan hans debutplatta äntligen släpps (på Linneas födelsedag!). Med smäckra melodier och vacker dialektal stämma fångar han livet och kärleken i låtar som Paparazzi du, Allt som är skit och Ellinor. Blir spännande att se vad en hel platta levererar!
 
16/4 - Hurula - Vi är människorna våra föräldrar... (album)
Gamle Masshysteri-sångaren är äntligen tillbaka och det med bravur. Singeln Sluta deppa mig är en musikalisk resa nånstans mellan punk, pop och hårdrock. Textmässigt är det en roadtrip-historia om livet i stort. I mitten av april släpps ett album som hela indie-Sverige trånat efter.
 
~23/4 - Den Svenska Björnstammen - okänt namn (album)
Inga officiella uttalanden har gjorts om musikkollektivet från Norrköpings andra skiva i vår, men i en intervju med P4 sa man att den väntas släppas runt den 23e, kanske någon vecka hit eller dit. I slutet av januari släpptes första singeln med två låtar från kommande albumet, efter ungefär 1,5 års tystnad för olika kreativa processer. Första låten Hatar allt är rakt igenom genialisk men också ett tydligare tecken på att bandet alltmer drar sig från den electro-dansmusik de startade med, mot allt mer utpräglad popmusik. Det bästa är att jag gillar både och. Jag älskar Björnstammens tidiga, såsom Allting kommer bli bra och Kärlekens matadorer, men Hatar allt är fräscht och nytänkande, man vågar tänka outside the box och ta ett nytt steg. Detta kan bli årets viktigaste skiva!
 
/Elise

Politik & debatt, kärlek & hopp

Tiden går så fort. Det är nu en vecka sedan Jokkmokks marknad invigdes för 409:e gången och jag och Sandra stod framför scenen på torget och gladdes över att Kristian Anttila skulle spela på Gasskas dagen efter. Vi visste mycket väl att årets marknad skulle präglas av politik, på ett avsevärt annat sätt än förra året. Redan i somras, när de första hoten om bojkott trillade in, förstod vi att denna marknaden skulle bli annorlunda, på många sätt. Men vi kunde inte innan veta exakt hur det skulle påverka oss. Vissa lyckades det säkert gå obemärkt förbi. Jag försökte förklara det politiska läget för vår franska rumskamrat som, trots att hon för tillfället bodde i Lappland, inte hade en aning om detta innan hon åkte till Jokkmokk. Några få lyckades säkert också hålla allt till en normal, turistig, festande nivå. Men jag tror ändå att de flesta av oss blev påverkade på ett eller annat sätt.
Känslan när jag stod i manifestationen och senare demonstrationståget var en känsla av att vara på exakt rätt plats vid exakt rätt tidpunkt. Efter att ha läst i månader om kampen i Kallak och i åratal om SD:s korkade bravader så stod jag plötsligt där och faktiskt gjorde någonting. Jag förändrade inte världen, jag fick inte bort Jimab från Kallak eller SD ur regeringen, men jag gjorde mer än att se på eller sitta hemma och läsa på twitter vad alla andra gör. Där hände någonting, och jag har ett konkret exempel på vad.
 
Igår införde Norrbottens länstidningar NSD samt Norrbottens Kuriren betalväggar för majoriteten av sina artiklar. Klickar man nu på en länk, ny eller gammal, så kommer man till en sida där man får välja prenumeration innan man kan gå vidare.
Jag följde båda tidningarna via twitter. Det var mitt (enda) sätt att verkligen hänga med i vad som händer i Kallak, styckmordet i Boden och Norrbotten i stort. Första reaktionen var alltså en rent egoistisk irriterad reaktion; "JAG vill läsa". Ju mer jag tänkte, läste på och funderade insåg jag dock hur denna irritation trots allt gick djupare än så. Det gick tillbaka till ett ideologiskt rättighetstänk. I ilskan som byggdes alltmer skrev jag följande på twitter:
En journalist (på nån av tidningarna, framkom dock inte vilken) svarade och ville veta varför jag var arg, så att han kunde förklara hur de tänkt. Därpå följde en diskussion om fri information och journalistik. Vi var oense om hur läget var och vart fokus borde ligga och längre än så kom vi egentligen inte. Vad vi sa mer exakt är egentligen irrelevant, för det jag vill säga med detta är att jag för två veckor sedan förmodligen inte ens skulle gå in i diskussionen. Jag hade nog inte ens skrivit en sådan tweet, sen hade jag tagit bort den om någon svarat som journalisten gjorde. Jag hade inte haft styrkan, modet eller säkerheten att ta diskussionen och faktiskt debattera för vad jag tyckte. Det är också sånt som hindrat mig från att engagera mig politiskt, att det nånstans bygger på att man måste vara så stensäker i sina åsikter - och våga säga dem med risk för att bli hårt kritiserad. Idag tvekade jag inte ens på vad jag skulle svara, jag skickade flera tweets med argument, åsikter och hänvisning till Åsa Petersen och bakgrunden till hennes dagsfärska avhopp från Kuriren. Jag svarade konstruktivt och icke-dömmande på hans motargument. När jag inte hade nåt att säga mer så sa jag inget mer, utan att för den delen känna mig besegrad eller förlorad.
 
Det finns många därute jag tycker har knäppa åsikter, rent idiotiska för att vara exakt. Man kan ta Jimmie Åkesson eller Jimabs VD Fred Boman som exempel. Tänker man på det känns livet, världen och politiken så sjukt hopplös. Det låter otroligt klyschigt det här, jag hör det själv, men på nåt sätt hjälpte det att stå där i manifestationen och demonstrationen i lördags och så konkret se - jag är inte ensam. Det finns så många, jag skulle säga majoriteten av Sveriges befolkning, som tycker SD skitarna är ena jävla puckon (inte så pk, jag vet, men man kan ju inte alltid vara det).
Den andra viktiga lärdomen jag drog i helgen var nämligen den att (klyschigt nog) så är det kanske ur kampen, glöden och motståndet som också kärleken och vänligheten spirar. Manifestationen var inte MOT SD, den var FÖR mångfalden. Demonstrationen var visserligen MOT gruvorna, men kanske allra mest FÖR samernas rättigheter, rätten till fast mark & rent vatten, en hållbar natur för kommande generationer o.s.v. Dessutom avrundade vi våra två sista kvällar med långa, djupa diskussioner med nya och gamla Bahai-vänner som utan att blinka öppnade sina famnar och hjärtan för oss. De ville veta vad vi kände, tyckte och tänkte, utvecklas och vidga sina vyer. Trots att vi aldrig träffats innan brydde de sig om oss, utan att döma eller stämpla. Jag har aldrig varit med om något liknande. Igår fick jag ett sms från en av dessa, Lua från Husby, som förklarade hur glad hon var att vi träffats och pratat och hur gärna hon ville träffa oss igen. Jag trodde nästan jag skulle börja gråta, så fint var det. På kvällen skrev jag klart mitt blogginlägg om marknaden (föregående inlägg) och idag postade jag det på twitter, med en tagg till Lovisa Negga eftersom hon ju fanns med på bilder och tidigare svarat väldigt glatt på det. Jag fick svar:
Detta må vara fyllt med klyschor och emojis - men det kom direkt från hjärtat! Och kanske är det så vi förändrar världen? Mod, styrka, energi och slagord i all ära. Men få saker slår kärleken vi visar till varandra på olika sätt. Ur den växer automatiskt allt annat. Som att ur kärleken till mångfald och personers olikhet växer styrkan att besegra SD. Eller ur kärleken till orörd natur och rent vatten växer styrkan att motarbeta gruvan.
Eller för den delen en så vardaglig sak som att krama mamma när precis allt känns skit.
 
Jag hoppas jag fick sagt något med detta resonemang och inte bara snurrade till det och sammanfattade allt med uppenbara floskler. Vill ni förresten läsa mer om den politiska hetluften under marknaden rekommenderar jag starkt denna: En annorlunda Jokkmokks marknad - internationalen.se
 
Nu ska jag sova. Även det behövs för att hålla uppe styrkan och energin. Godnatt.
 
/Elise

Fint som (ekologiskt, nikotinfritt) snus - Jokkmokks Vintermarknad 2014

När solen står som lägst, pekar allting åt vårt håll
Onsdag 5/2
 
Min väckarklocka ringde 6.15 och det var bara att kliva upp då bussen skulle gå en timme senare. Jag tassade ut till Sandra i vardagsrummet för att se till att hon va vaken och sedan gjorde vi oss i ordning och gick mot busstationen. Det var en del folk som skulle med men vi slog oss ner på den trånga bussen utan varken el eller internet och visste sedan att vi skulle vara fast där i 9,5 timme. Peppade, men trötta.
Tiden gick dock snabbare än man kan tro. Vi läste, spelade kort, yatzy och Uno, Sandra pluggade på sin isländska och vi bläddrade i Queering Sápmi-boken (mer om detta senare). Plötsligt var vi i Arvidsjaur och hade bara ett par timmar kvar. Väl framme i vår kära lilla by var det mörkt och snöigt. Vi släpade väskorna längs oplogade trottoarer fram till "vårt" garage på Wästfeltsgatan, för att upptäcka att några tagit "våra" sängar. Fräckt värre! Med väskorna på nya sovplatser bytte vi snabbt om, gick på toa och sedan vandrade vi iväg in mot centrum för att kolla in marknadsinvigningen.
Jojk, dans, renar och stipendieutdelning. Och mitt i alltihop kikar vi in på Gasskas facebook-grupp och ser att Kristian Anttila skall spela där redan nästa dag. Lyckan är gjord!
När invigningen är klar promenerar vi genom byn och strax efter Gasskas kommer någon fram och knackar mig på axeln - det är Fatima, en av de Bahai-vännerna vi skaffade oss i somras. Så himla kul att träffas igen! När vi sagt hej då handlar vi mat och går hemåt. Efter middagen tar vi en promenad ner till Talvatis och pratar med Ida, resten av kvällen tar vi det lugnt på rummet.
 
Ut ur hem och hus, vi tvinna band
Torsdag 6/2
Samefolkets dag märktes inte av nämnvärt under marknadens första dag. Efter frukost begav vi oss in mot byn för att starta vår marknad med en workshop i bandvävning hos Stoorstålka. Ackompanjerat av jojk och handledning av en man och en kvinna i vackra koltar lärde vi oss konsten bakom traditionell samisk bandvävning och gjorde varsitt litet band, lagom som ett armband. Det var otroligt kul, spännande och avslappnande! Vi var peppade till tusen att fortsätta och gick direkt till Stoorstålka-butiken för att köpa material - men insåg att det var svindyrt. Istället gick vi till fina och nyutbygda Gasskas för en fika.
Därefter vidare genom marknadsområdet ner till Ája och utställningen "Gallok Protest Art" - banderoller, skyltar och filmer från vårens-, sommarens- och höstens stora protestaktioner mot gruvprospekteringar i Kallak/Gállok utanför Jokkmokk. Ett ämne som präglade en del av vår vistelse denna vinter, speciellt under lördagen (återkommer till detta). Fyllda och berörda av hopp och ilska styrde vi kosan ner mot Talvatis för att skåda årets första renrace.
Krumsprång, bångstyriga renar, sprutande snö och kalla fötter i sjöns isande vind - renracet var som det ska. Nästa år ska jag nog va med själv.
För att värma upp oss lite bestämde vi oss för att gå och hälsa på våra vänner i Bahai-tältet, mitt på marknadsområdet. Det blev ett kärt återseende av Linda, en finsk tjej vi lärde känna i somras och haft kontakt med, samt lärde känna lite nytt folk. Linda visade det "snöland" som Bahai-folket byggt; en pulkabacke, en iglo och en massa plats att leka på. Vi gick sedan tillbaka till tältet och pratade med Linda om meningen med livet innan vi deltog i deras andaktsstund på temat "Enhet i mångfald". Fint! Vi sa hej då och gick hemåt för att äta och göra oss i ordning. Det skulle bli en Gasskas-kväll, en såndär helmysig, musikalisk gemytupplevelse som man bara får på Café Gasskas i Jokkmokk. När vi steg in genom dörren stod Kristian där, och hälsade glatt på oss. Sedan gick han till restaurangkåtorna för en liten spelning innan han återvände för kvällens spelning på Gasskas. Vi satte oss vid ett bord en bit in, pratade och hade trevligt. En stund innan spelningen skulle börja lyckades vi byta till oss bättre platser närmare scenen.
Kristian inledde med "Josefin", en låt som på många sätt är Jokkmokk och Gasskas för oss, då han och Magnus Ekelund sjöng duett på denna förra året. Därpå följde live-klassiker som "Världens snuskigaste man", "Körsbär" och "Västra Frölunda". Även "Magdalena", som också påminner mycket om förra årets fantastiska Gasskas-spelning (då gästad av Sofia Jannok), spelades. Efter att han gått runt i lokalen ett varv och spelat en låt sa han följande:
- "När jag gick runt här och spelade så kände jag igen några ansikten, jag vet att det finns några hitresta från till exempel Göteborg och Östersund..." Kristian tittar på oss och vi skrattar. Därefter får vi en önskelåt. Eftersom Kristian inte lärt sig, den citat; "förbannade låten", "Sandra" så var "Åtminstone musik" det bästa vi kom på i all hast. Efterråt kom vi såklart på ca 5 andra låtar vi hellre önskat. Oh well. Mitt i spelningen tog han en paus och kom fram och pratade med oss. Vi berättade att Sandra numera faktiskt bor ända nere i Malmö, varpå han såklart vart än mer imponerad. Vi pratade ett par minuter innan han gick bak i köket för att pusta ut en stund.
När andra akten var slut pratade vi en snabbis med honom och sa sedan hej då (och lämnade pojkstackarn med en full gubbe i kolt som drog honom till sitt bord..). Vi fick bekräftat att han nästa dag både skulle vara med i renracet och spela igen! Bästa avslutningen på bästa första dagen :) På vägen hem ringde vi Ida och berättade om allt, hon önskade att hon var där, givetvis.
 
Hela grunden vilar på att vi har varandra
Fredag 7/2
Efter lite sovmorgon följt av frukost i garaget så tog vi först en liten lov förbi marknadsområdet, innan det var dags för ett par timmar i affären och utställningarna på Ájtte.
Först och främst tittade på vi på utställningen Queering Sápmi; en bok och utställning om normbrytande samer (främst homo-, bi- och transsexuella). Citat som väckte lycka, sorg, hopp, ilska och mycket funderingar kring sociala konstruktioner, kärlek, mod och styrka. Så viktigt!!
Vi kikade även lite på de fasta utställningarna (samernas-, renarnas- och fjällens liv och död) samt konstutställningar m.m. bland det tillfälliga marknadsprogrammet. Ájtte är ajtid fint, så att säga!
Efter en snabb fika på Ájttes café gick vi ner mot Talvatis för att heja på Kristian i renracet...
Efter att ha hurtat ner till isen fick vi tillslut en plats i första svängen. Kristian va med i första heatet, och det blev en kort historia. Som ni kanske ser på de två översta bilderna så skenade Kristians ren vid start - rakt över stängslet och via kortsidan en genväg till målet. Dessvärre vinner man ju inte på det viset - man blir disskad. Det roliga i kråksången är att när Kristian var med förra gången, för två år sedan (sett detta på YouTube, tyvärr finns inte klippet kvar) så gick det precis lika dåligt. Så ja, det där med renar kanske inte är hans grej. Tur att han kan annat!
Efter att ha stått i Talvatis snålblåst en halvtimme gick vi upp för att värma oss i Restaurangkåtorna innan Kristians spelning där. Vi spelade Uno, åt godis och peppade medan vi märkte alltmer att Kristian sedvanligt skulle bli sen. Strax efter 16 stod han i alla fall på scen igen:
Inte många var fokuserade på hans spelning, men det brydde vi oss inte om. Han spelade ungefär samma repertoar som dagen innan och efterråt spelade han Smutser exklusivt för två tjejer som saknat den på spelningen. Vi pratade lite kort med Kristian och gick sedan nöjda därifrån!
 
Efter middag och lite vila begav vi oss till Rinken, ett hus ca 5 min gångpromenad från oss, där våra Bahai-vänner bodde under veckan. De skulle ha "Enhets-fest", med sång, andakt och härligt umgänge. Vem som helst var välkommen, och förrutom vi så hade även tre stycken liftare från Malmö/Stockholm/Umeå kommit dit (de fick även sova där under natten, då de endast hade tält annars). Vi diskuterade livet, utveckling, tonår, processer, filosofi och moral. Vi fick kontakt med ytterligare flera fantastiska människor, och pratade bl.a. i ca två timmar med finska Nikta. Fyllda med ny energi gick vi sent på kvällen hem och var superglada i både kropp och själ inför marknadens sista, men kanske viktigaste, dag.
 
Men det finns ett mörker rotat i historien
Lördag 8/2
 
Den späckade veckan började ta på oss och det blev allt tröttsammare att ta sig upp på mornarna. Men den här dagen behövde vi vara allerta; en manifestation, en demonstration och en spelning stod på schemat inom loppet av bara några timmar.
Först mötte vi upp Fatima, Bahai-folket och lite annat löst folk vid kommunhuset och gick igenom hur manifestationen för att bevara mångfalden skulle gå till (med anledning av SD:s och Jimmie Åkessons närvaro i Jokkmokk denna dag). Vi fick varsin flagga varpå några av dem hade en baksida med en bokstav på. Jag blev Å och Sandra M. Tillsammans bildade dessa orden "BEVARA MÅNGFALDEN". När vi var förberedda och klara begav vi oss bort mot den delen av marknaden där SD (och de andra politiska partierna) höll hus. Det var trångt och folkfyllt vid deras tält, när vi ställde upp oss blev vi bortmotade av hårt bevakande poliser och fick ställa oss en bit bort vid närmsta korsning. Först visade vi bara upp flaggorna, sedan vände vi för att visa orden - hela tiden utan att säga någonting. Vi upprepade detta på ca 4 platser på marknadsområdet och fick applåder, hejaropp och fin uppmärksamhet från intresserade marknadsbesökare. Det var så fint att man blev stolt och nästan fällde en tår!
 
Här finns en artikel i NSD, men då de + Kuriren sedan idag kostnadsbelagt nästan hela sin nätupplaga är även denna artikel drabbad av detta. Den som är prenumerant kan logga in, annars kan man betala 1,- för första månaden.
 
 
När vi tackat Fatima och de andra begav vi oss nöjda och glada mot nästa hapenning; demonstrationståget mot gruvan i Kallak.
En stor folkmassa samlades utanför Folkets Hus och det hela inleddes med sång av fantastiska Maxida Märak samt spoken words av lika fantastiska lillasyster Mimi. Efter lite om och men hade sedan tåget struktrerats upp och vi vandrade genom marknadsområdet mot Ájtte med slagorden "Inga gruvor i Jokkmokk, nog med gruvor i Sápmi", "Vad ska vi göra? - stoppa gruvan, när? nu!", "Fast mark, rent vatten" m.m. Det hela avslutades sedan med tal och spoken words utanför Ája.
 
 
 
Styrkta och stolta, men kalla och trötta vek vi av från tåget när vi nådde restaurangkåtorna och gled in där för att vänta in Lovisa Neggas stundande spelning. Lovisa, som vi såg två gånger under marknaden förra året, är väldigt mycket Jokkmokks Vintermarknad för oss och vi såg mäkta fram emot att för första gången se och höra hennes andra lulesamiska singel "Hájkka Sájvva" live.
Liksom oss kom hon direkt från demonstrationen och när hon klev upp på scenen, iförd en otroligt vacker kolt, inledde hon med att säga ungefär:
-"Jag är väldigt arg idag, men det tycker jag att jag har all rät att vara". Hela spelningen, men kanske främst "Hájkka Sájvva" och förra årets lulesamiska singel "Mihá Ja Gievrra" (även i år spelad två gånger) blev känslosam och det var nära att jag fällde en tår. Finns få med sådan scennärvaro och ödmjukhet som Lovisa! Det gjorde ingenting att hon hade en del tekniska strul i början av spelningen.
 
När vi kom ut från kåtorna hade mörkret slagit ner över Jokkmokk och helt plötsligt gick årets sista marknadsdag mot sitt slut. Knallarna började roppa ut "sista-timmens-extrapris" och vårt mål var att hitta födelsedagspresent till Sandras pappa samt lite småsaker till oss själva. Vi kikade bland träslevar, handgjorda knivar, väskor, keramik och souvenirer medan stora snöflingor fortsatte falla över oss. Även en sväng inne på hantverksmarknaden på Samernas och en kort fika på Gasskas hann vi med. När vi var nöjda drog vi oss hemåt för att laga mat, matsäck och packa en aning innan vi återigen gick iväg. Även denna kväll spenderade vi nämligen på Rinken med våra Bahai-vänner :) Samtal med gamla och nya bekantskaper, kortspel och "banana-leken" förgyllde denna sista kväll. Det blev ytterligare en kväll som vi lämnade Rinken med bultande hjärtan och glada själar, med nya vänner och nya insikter. För att knyta ihop allt tog vi en promenad till Lommen, grannkvarteret, som så många gånger innan. Det blev en annorlunda, men ack så otroligt lyckad, marknad!
 
/Elise

När man kikar i utkastet

Satt just och skulle rensa mitt utkast här å bloggen. Insåg att jag hade lite för mycket. Många påbörjade resonnemang, oavslutande tankar och saker som tagna ur sitt sammanhang inte alls hänger ihop, som detta:

"- Jag smälter ner en ask fruxo på en sked och silar den
- Sluta aidsa dig!
- Jag gillar att titta på dina bröst idag. Eller ja, nedanför snarare. Magnus är ju inte mitt på dina bröst direkt."

"Den rökande killen
Den stora skillnaden på huset mitt emot, förutom att Bella flyttat in där, är att det även har tillkommit en kille i byggnaden som röker. Eftersom ingen lägenhet där har balkong så måste han gå ut på gården varje gång, i ur och skur. Han står alltid på samma ställe, vid husknuten av den gula förrådslängan och har alltid en hoodtröja med luvan uppdragen. Så mycket mer än så är det inte, men eftersom det är precis i mitt blickfång från min studieplats vid skrivbordet där jag i stort sett bott de senaste dagarna så känns det nästa som att vi känner varann. Borde kanske vinka en vacker dag."

"Här sitter jag och Svennis och myser. Snorvalpen är snart 8 år. Tiden går så fort...
Har för övrigt varit mycket fika den här veckan"

"Jag och Sandra skrev som vanligt om musik på facebook idag. För första gången använde jag uttrycket norrbottenspop"

Vet att jag vart dålig på att skriva senaste tiden. Har ändå mest vart tentaskrivande, seminarier, föreläsningar och planeringar. Men ikväll kommer Sandra och imorn åker vi till Jokkmokk! Så blir en rapport i nästa vecka :)

So long!

/Elise


Februari

Gjort idag: ätit frukost, pluggat, fikat, sett otal avsnitt The Big Bang Theory o M*A*S*H, bokat workshop i bandvävning, broderat matrjojskor, ätit godis, chips o sett melodifestivalen med Emma o Hannamaria, röstat på Sylle, vart glad för Sylles fina låt, hållit tummarna, förbannat svenska folket o blivit lyckligt av att se Dennis Lyxzén på TV.
Godnatt!

RSS 2.0