Mellan moral och upplevelse - bojkottens vara eller inte vara 2014

I förrgår damp nyheten ner om att "den första gayaktivisten i OS-sammanhang gripits", i samband med att OS-facklan passerade genom en rysk stad. Personen i fråga viftade med en regnbågsflagga och gick över avgränsningarna för publiken och blev då "attackerad" av en säkerhetsvakt i OS-kläder. Aktivist-sajten Allout gick direkt ut med en namninsamling för att få huvudsponsorerna till evenemanget (bl.a. Coca Cola) att säga ifrån.
 
USA:s president Barrack Obama har sedan tidigare meddelat att han inte kommer och skickar istället en delegation av två f.d. amerikanska idrottare som båda är homosexuella. Svenske hockeyspelaren Johan Forsberg gick ut och sa att han bojkottar OS i Sotji (även om han förvisso aldrig va aktuell att tas ut i truppen).
Samtidigt lanserar Tyskland sina olympiska landslagsdräkter. Regnbågsfärgade. SOK meddelar också att om svenska olympier vill visa regnbågsfärger under evenemanget så är det fritt fram.
 
Som vi kan se så finns det alltså två sätt att tackla det moraliska dilemmat i att delta i ett idrottsevenemang i ett land som så starkt präglas av icke-moraliska (med våra ögon sett) synsätt: 1) bojkott. 2) passa på att visa vad du och resten av världen tycker när du ändå är där. Så vad är då bäst? Det finns förmodligen lika många svar och argument för eller emot detta som det finns människor som ens funderar på det. Men eftersom jag själv skall åka och besöka ett av evenemangen i Sotji (Paralympics), så har jag nästan blivit tvunget till att verkligen bilda mig en uppfattning i frågan.
 
Jag har en regnbågsfärgad mössa (se föregående inlägg för bild). Den är egentligen på intet sätt kopplad till HBTQ-rörelsen, den är köpt i Indien och stickad i Nepal. Den hade bara väldigt fina färger och det var därför jag valde att köpa den för 4,5 år sedan. För ett tag sedan plockade jag fram den och sa skämtsamt till mamma "Haha, denna borde jag ju ha på mig i Ryssland!" Varpå hon svarade, helt seriöst: "Klart du ska!" Jag viftade dock bort det som ett skämt och sa: "Nä, men det går ju inte, då hamnar jag väll i fängelse!". Sedan dess har jag inte kunnat sluta tänka på det där med mössan. Kommer jag våga? Är det värt det? Hur känsligt är det? Kommer jag kunna vifta bort det om någon säger något? Länge var det för mig självklart att jag absolut inte kunde ha på mig den, eller ens ta med mig den.
Jag har ändrat åsikt.
 
Att överhuvudtaget åka till Ryssland är lite av ett moraliskt dilemma. Ska jag verkligen stötta detta land med mina utgifter? Där köper jag en matrjojska-docka som i det långa loppet ger skattepengar in i Ryska statskassan som betalar de poliser som griper homosexuella ryssar som bara är sig själva. Kan jag verkligen stå för det?
Nu sitter jag dock här, med en flygbiljett i handen och hotellbokning gjord. Jag kommer att åka. Jag är medveten om att det i sig är en symbol för stöttande av ett land jag inte stöttar. Men som jag ovan beskrev; det finns alltid två sätt att hantera situationen. Jag valde den andra. Jag åker till Sotji, jag kommer se Ryssland, OS-arenan och det Ryska folket. 
Men på den arenan ska jag våga stå med min regnbågsfärgade mössa. Jag ska ta tillfället i akt istället för att skämmas och fega ur.
 
En månad innan detta ska jag och Sandra återigen åka till Jokkmokk och Jokkmokks Vintermarknad. När vi förra vintern lämnade Jokkmokk och sa: "Åh vi måste hit nästa år igen!!" så visste vi ingenting om det nya läge Jokkmokk som ort och kommun skulle befinna sig i nu. Nu har gruvdebatten tagit över och påverkar så mycket. Frågan om en samisk bojkott av marknaden lyftes redan i somras och flera tog redan då ställning till att genomföra detta. Så sent som idag meddelade sångerskan och gruvaktivisten Maxida Märak att hon bojkottar marknaden då hon säger att kommunen är hycklare som dels vill ha marknaden och har tema renen, samtidigt som de nära förintar rennäringen i kommunen med sina gruvplaner.
Jag och Sandra gruvade oss (ursäkta den omedvetna ordvitsen..) ordentligt för detta i somras, och var delvis inne på att inte åka. Vi frågade våra nyfunna filosofiska vänner i Bahai-rörelsen hur de såg på detta och efter lite diskuterande kom vi ändå fram till att det bästa skulle vara att vara där och medverka för att göra skillnad på plats. Sedan dess har gruvfrågan eskalerat i Jokkmokk och stämningen inför marknaden är något spänd. Jag och Sandra inser att syftet med årets resa kan komma att bli lite annorlunda än förra året, och ganska långt ifrån vad vi trodde innan sommarn. Istället för att bara avnjuta renrace, renrajd, marknadsområdet och Gasskas-spelningar så kommer vi även få uppleva anti-gruvdemonstrationer, gruvseminarie och andliga stunder i Bahai-tältet.
Det i sig är inte sämre, bara annolrunda. Förhoppningsvis kan vi medverka till mer genom att vara där, än om vi stannat hemma och stirrat in i väggen.
 
Så, bojkott eller inte? Var och en måste diskutera sig fram till sin egen ståndpunkt. Ja vet min nu. Vet du din?
 
/Elise

#häst.

Min helgen-efter-kursavslutnings-helg spenderade jag "traditionsenligt" (för andra gången) med Rosa och hästarna i Gävle. Lördagen innebar hopptävling i Storvik (Sandviken) med Atarak, två klasser (90 samt 100 cm). Rosett i första klassen och några nummer efter placering och omhoppning på andra. Både häst, ryttare och skötare nöjda med dagen! :) Vid hemkomst red Rosa Monithor en sväng medan jag promenerade bredvid och fotade. Kvällen spenderades med pizza, film och P3Guld. Sen va vi så trötta så allihop...
På söndagen blev det ridtur och stallpyssel på förmiddagen medan eftermiddagen spenderades med ett fängslande besök på Fängelsemuseet samt tittande på världscupen i hästhoppningen. Rosa körde mig till stationen och med ont i alla muskler och leder satte jag mig, efter att ha sagt hej då, på tåget hemåt. Bästa helgen på länge! ♥
 
*bilderna från hoppbanan är inte på Rosa då jag filmade henne under hennes hoppning.
 
/Elise

Ulf



Det här är alpackan Ulf. Han är 2,5 år o går sjätte terminen på socionomprogrammet i Östersund. Tills nu har han pluggat på distans från Peru men sedan igår studerar han campusförlagt. Han extraknäcker oxå som ansiktet för Lambis nya internationella satsning. För tillfället bor han i Ånge, men i nästa vecka flyttar han tillsammans med Emma till en stuga på Campingen. Vi välkomnar Ulf till klassen!

/Elise

Tummen upp för januaris näst sista vecka

I nästa vecka släpps inte mindre än tre fina singlar från bra musiker:
 
1. Måndag 20/1
Stereo Explosion - Now or forever
The Ark-medlemmar väcker liv i gammalt band - Gaffa.se
 
2. Onsdag 22/1
Hurula (Robert Hurula från numera nedlagda Masshysteri) - Sluta deppa mig
 
3. Fredag 24/1
Den Svenska Björnstammen - Hatar allt / Långsamt
 
Innan dess ska jag skriva klart uppgift (idag), belöna mig med relax på Storsjöbadet samt åka till Rosa (imorn till söndag).
 
/Elise

Kitok

 
Magnus är tillbaka på riktigt. Finns inte ord för lyckan!
 
/Elise

Ljudmolnet och annat musikaliskt - 2013

Det mest ambitiösa när man har en blogg vore väll att göra en årskrönika och månad för månad gå igenom vad man gjort under 2013. Men det har jag varken, tid, energi eller ambition att göra. Istället får ni nu läsa om mitt musikår 2013 och hur jag ser vidare på musikåret 2014. Kan verka oerhört ambitiöst, men då ska tilläggas att denna jobbats på sedan november. Årets 20 bästa låtar, Årets 5 bästa osignade, Årets 4 bästa musikvideos samt 8 artister/band/projekt att se fram emot under 2014. Läs, lyssna och njut!
 

 
Under året har jag jobbat med en spotifylista där bara de allra bästa nya låtarna från året har fått komma in. 2013 har bjudit på några storslagna låtar av mina favoritartister och sållning har inte varit enkel. Men här är de; 20 st. Utan inbördes ordning.
 
Skända flaggan - Mattias Alkberg
(Mattias Alkbergs Begravning, Teg Publishing)
Mattias Alkberg – Skända flaggan
 
Under hösten 2012 fick jag upp ögonen för Mattias Alkberg, hans soloprojekt och skivorna med Mabd. Med tiden kom jag att förstå hur stor och viktig han är och varit för popsverige, hur han är en indiepop-ikon som bidragit med så mycket. Mattias Alkbergs Begravning lät spännande och återigen nytänkande, en dödlig injektion i en annars ganska så pretto pop-värld. Skända flaggan smygsläpptes på Mattis hemsida redan på julafton 2012 för att sedan bli vinylsingel i början av februari 2013. Låten är, förutom en gungande och bra poplåt, också ett politiskt statement som inte är rädd för att säga vad den tycker rakt ut. Med andra ord så speglar den perfekt Matti som person och artist. Jag fick glädjen att se en av detta kortlivade bands två spelningar, den unika på Dramaten i Stockholm i april. Det kommer jag alltid bära med mig. Och jag ska aldrig sluta skriva kuken på svenska flaggan.
 
Lyssna också på: Mattias Alkberg – Aldrig mera skog
 
Mihá Ja Gievrra - Lovisa Negga
(Mihá Ja Gievrra, Bite Records)
Lovisa Negga – Mihá Ja Gievrra
 
I samband med samernas nationaldag 6/2 släppte fransk-samiska sångerskan Lovisa Negga sin samiska debut Mihá Ja Gievrra. Jag minns att jag precis hann ladda ner den för att lyssna på bussen till Jokkmokk och älskade den elektroniska poplåten tillsammans med dessa vackra lulesamiska ord. Mihá Ja Gievrra är inte heller bara vilken liten låt som helst, den är viktigt. För det första så betyder titeln "Stolt och stark", för det andra är det ett sätt att visa både samer och andra att man i vuxen ålder kan återta sitt ursprung och sitt språk - och har rätt att göra det. Lovisa har bytt från sitt franska till sitt samiska efternamn, börjat lära sig lulesamiska med hjälp av sin morfars gamla ordlista och visar att hon både vill och kan ta plats i Sápmi. Go girl! Eller; Tjiehppe niejdda!
 
Lyssna också på: Lovisa Negga – Ögonguld
 
Vinklar - Ludwig Bell
(Jag måste räknat fel, Razzia Records)
Ludwig Bell – Vinklar
 
Ludwig Bell, den mångsysslande artisten/låtskrivaren/läkarstudenten/programledaren, släppte sin debutskiva Jag har försökt förklara redan 2010 men det var först i och med Vinklar som jag upptäckte hans musik på allvar. Det är svårt att förklara egentligen, men det är nåt med den här låten som bara får mig att vilja lyssna igen och igen och igen. Kanske är det depserationen och lidandet i Ludwigs röst eller kanske är det sättet i texten där han vill säga något rakt ut till någon, men istället skriver en sångtext om det. Likt hans andra texter som t.ex. Jag är en idiot och Taxi. En saker är säker, Vinklar kommer för alltid var en stor del av mitt musikår 2013.
 
Lyssna också på: Ludwig Bell – c/o Satan
 
Det kommer aldrig va över för mig - Håkan Hellström
(Det kommer aldrig va över för mig, Universal music)
Håkan Hellström – Det kommer aldrig va över för mig
 
Om Håkan Hellström släpper skiva så är det helt enkelt oundvikligt att en av låtarna hamnar på en sån här lista gjord av mig. Punkt slut. Jag minns första gången jag hörde den, när den va nysläppt på spotify och var det alla pratade om. Jag lyssnade en gång och sedan tänkte jag: "Jamen självklart. Såklart är har han gjort det igen. Såklart är den helt fantastisk. Såklart älskar jag den från sekund ett och rad ett." Det var liksom ingen överraskning, samtidigt tog den mig med storm. Det kommer aldrig va över för mig är en berättelse om ett liv, om att utvecklas och ändå fortfarande vara precis lika feg. Om att aldrig sluta vilja ha saker, och aldrig sluta ha svårt att förklara det. Återigen har han lyckats göra en låt och en text som går rakt in i alla små bultande indie-hjärtan och fyllt på dem med det hopp som så ofta saknas. Det kommer aldrig va över för Håkan, det kommer aldrig va över för mig och det kommer aldrig va över för oss.
 
Lyssna också på: Håkan Hellström – När lyktorna tänds
 
Skuggor - Magnus Ekelund och Stålet
(Dödskult, Teg Publishing)
Magnus Ekelund & Stålet – Skuggor
 
Om jag nu ändå skulle behöva välja en enda låt från 2013 så skulle det troligen bli denna. Få låtar i mitt liv har fått mig att känna så många känslor samtidigt som den här. Det startade egentligen redan på Luleåkalaset 2012 då jag och Ida såg Magnus & Stålet för andra gången och Skuggor premiärspelades. Låten spelades sedan på varje av de fyra spelningar vi såg med bandet under hösten. I början av 2013 släpptes den äntligen, som andra singel till mästerverket Dödskult. Den dagen minns jag tydligt, för jag grät när jag lyssnade igenom den första gången på Spotify. Sedan laddade jag ner den på itunes och lyssnade om och om igen hela vägen till skolan. Än idag, efter otaliga lyssningar, kan jag inte hjälpa att jag känner ett känslosvall varje gång. Det är som att den nämner allt det som är viktigt, jobbigt och sant med livet. Som att kärlek aldrig växer i mörker, att man ibland kan bli så rädd att aldrig hitta ut men att man måste släppa taget och välja livet. Det bombastiska introt är som från en annan värld. Vi hörde det för allra sista gången live, på en strand i Luleå i mitten av augusti. Magnus Ekelund & Stålet finns inte mer, men Skuggor finns kvar för alltid.
 
Lyssna också på: Magnus Ekelund & Stålet – Du och jag mot världen
 
Du hör inte hemma här - Stiko Per Larsson
(Järnbärarland, Warner music)
Stiko Per Larsson – Du hör inte hemma här
 
Du hör inte hemma här, eller "Pingislåten" som jag och Elin kallade den, hörde jag för första gången under Vandringsturnén 2012. Jag föll direkt för den lite osammanhängande och flummiga texten som både innehöll pingis, ninja och indian. Stiko i ett nötskal, samtidigt med en ovanligt lekfull touch. För mig handlar den inte om att inte höra hemma på en specifik plats, utan snarare en känsla av att inte höra hemma i denna värld överhuvudtaget. När samhällets normer säger att du måste vara bra på så mycket och du inte kan leva upp till de kraven. Låten med det raffiga introt kom med på Stikos fjärde album Järnbärarland som släpptes i våras och har gått varm i skivspelaren hemma. 
 
Lyssna också på: Stiko Per Larsson – Gilla falla
 
Starmachine2000 - Wintergatan
(Wintergatan, Sommarfågel records)
Wintergatan – Starmachine2000 
 
Sen Detektivbyrån la av efter sommaren 2010 så har det vart tyst från den instrumentala värmlandspopen - tills förra hösten. Då släppte f.d. detektiven Martin Molin singeln Sommarfågel med sitt nya band Wintergatan (då stavat med V). Därpå följde några månader av tystnad, innan det blev klart med albumsläpp, turné och ny singel under våren 2013. 1 maj, samma dag som albumet Wintergatan släpptes digitalt, var jag på plats på Pipeline i Sundsvall för Wintergatans världspremiär och turnépremiär - en spelning jag sent glömmer.
Andra singeln för debutalbumet blev Starmachine2000 en plingplongande speldosepop-låt som svävar rakt in i hjärtat och bjuder upp till dans. Videon innehåller en inledande episod om hur instrumentet för att göra låten uppfanns. För om det är något som är signifikant för Wintergatan så är det just uppfinningsrikedom och att inte begränsas av det faktum att instrumentet man vill ha ännu inte finns.
 
Lyssna också på: Wintergatan – Slottsskogen Disc Golf Club
 
Raging River - Könsförrädare
(Curse All Law, Teg Publishing)
Könsförrädare – Raging River
 
Ett band som slog ur det lilla, men som tagit hela pop-Sverige med storm, är Luleåbördiga numera Malmöbaserade ynglingarna i Könsförrädare. Här har vi två fantastiska sångröster, ett musikaliskt djup och en bredd bortom mycket jag har hört. Det är politik som både är förklädd och övertydlig på samma gång. Den fullknökade spelningen i Potatiskällaren på Musikens Makt sitter kvar på näthinnan. Raging River har allt; stämmsång, en exploderande refräng och en stark text. Könsförrädare är dåtid, nutid och framtid. De är här för att stanna och ta över världen.
 
Lyssna också på: Könsförrädare – Death to Stories
 
Caught In A Nightmare - The Glorias
(Reaching for eternity, DigiNorth)
The Glorias – Caught In A Nightmare
 
Jag valde länge mellan Caught In A Nightmare och The Glorias debutsingel Norah, båda fantastiska synthpop-låtar som platsar som årets bästa. Men valet föll ändå på Caught In A Nightmare, när hjärtat fick välja. När Norah släpptes som singel släpptes också Caught In A Nightmare i smyg på Soundcloud och vid första intrycket var det också den som fångade mig mest, medan Norah tog ett tag att verka. "Who am I, what am I doing here?" är väll en fråga vi alla ställer oss någon gång och den här låten är inte bara en slags tröst utan också en slags vägvisare.
 
Lyssna också på: The Glorias – Norah
 
Även En Idiot - Hökartorget
(Även En Idiot, Hökartorget)
Hökartorget – Även En Idiot
 
På Indiedagis i somras spelade duon Summer Kid, två av medlemmarna från Hökartorget. Bandet var då bara något jag sett Jerry skriva om någon enstaka gång, men inte uppmärksammat något särskilt. I början av hösten släpptes videon och singeln Även En Idiot och efter en lyssning och tittning så var jag fast. Det är rapp, glad och smärtande pop precis som man vill ha den. Under hösten har den gått på repeat och blir bara bättre och bättre. Jag ser fram emot en fullängdare med dessa Hedemora-bor.
 
Lyssna också på: Hökartorget – ADHD-skalle
 
Va kvar - Veronica Maggio
(Handen i fickan fast jag bryr mig, Veronica Maggio AB)
Veronica Maggio – Va kvar
 
Att en låt med Veronica Maggio skulle hamna på min årsbästalista förvånar nog mig mer än nån annan. Sedan jag avslutade en kort Veronica-period i samband med hennes andra skiva Och vinnaren är... nån gång på gymnasiet, så har jag haft väldigt svårt för henne och hennes musik. Jag tyckte vissa låtar, som Satan i gatan, var helt okej från tredje albumet med samma namn. Men inför släppet av hennes fjärde platta, Handen i fickan fast jag bryr mig som släpptes låt för låt på spotify, så kände jag att det var dags att vända blad och ge denna Uppsala-blondin en ny chans. Låten Va kvar fastnade direkt och blev min främsta pepplåt under hela vistelsen i Peru. När saker och ting var svåra eller tuffa hörde jag texten i huvudet "Hårdare än asfalt ville jag va, i kylan på balkongen lovade jag mig själv igen att brinna tills min aska blir till lava, med pannan emot väggen lovade jag mig själv igen". Kämpa, kämpa och kämpa. Om Skuggor är soundtracket till hela 2013 är det här specifikt till hösten 2013.
 
Lyssna också på: Veronica Maggio – Hela huset
 
Goliat - Laleh
(Colors, Warner music)
Laleh – Goliat
 
Laleh är och kommer alltid vara en av de mest fascinerande, vackraste och bästa artister musiksverige har sett. Mycket har hänt med hennes karriär senaste tiden, sedan hon var med i Så mycket bättre. Inte längre så indie, men ändock så bra. Trots surret kring denna persiska Hammarkulle-tjej så behåller hon på sitt femte album samma goa känsla och tvåspråkighet. Här snackar vi om en tjej som främst av allt är sig själv och går sin egen väg. Och det är också lite det som Goliat, skivans enligt mig främsta spår, handlar om; den lilla revolutionen. En revolution som startar med en själv. Vi kan ta över världen, bara vi tror att vi kan det. Vi kan slåss mot Goliat, eller vilka orättvisor som helst, bara vi tror det.
 
Lyssna också på: Laleh – Colors
 
Sång För Trolösa - Kristian Anttila
(Popruna 2003-2013, Halmstrå)
Kristian Anttila – Sång För Trolösa
 
Tillsammans med Magnus Ekelund & Stålet är Kristian Anttila den musiker som blev den största delen i den omsvängning mitt musikintresse gjorde under 2012. Min första spelning med Kristian såg jag redan 2010, då som förband till Hästpojken på Lisebergs stora scen och jag tyckte det rentav va jättedåligt. Efter det hade jag svårt att ge honom en ny chans. Vad jag dock inte kom undan var det faktum att han gjort den fantastiska låten Västra Frölunda som blev en av de viktigaste låtarna under våra klubbkvällar på Saturn i Göteborg. Ida gillade Kristian och därför såg vi honom på Yran förra sommaren, jag var tvungen att börja medge för mig själv att hans musik inte var så dum i alla fall. Under sommaren och hösten avlöstes flera spelningar med honom och efter det var det kört. När vi kom in på 2013 så blev han klar för att spela på Café Gasskas i Jokkmokk, en kväll som är och alltid kommer att vara en av de bästa i mitt liv. Popruna, ett samlingsalbum från Kristians tio år som artist, släpptes i oktober och Sandra kirrade mitt exklusiva exemplar på signeringen på Bengans i Göteborg. Efter första lyssningen på Spotify så fastnade jag direkt för Sång för trolösa p.g.a. stor igenkänningsfaktor. "Jag tror inte på ödet, jag tror inte på Gud [...] det blir tomten jag tror på i jul". Det är en nygammal jullåt, skriven av Kristian 2008 och smygsläppt redan julafton 2010, men det här är första gången den släpps på skiva. Den är lugn, saklig och säger kanske mer än nån av hans andra låtar. Känslan av att vara vilsen när alla andra verkar veta precis vad de söker och har funnit.
 
Lyssna också på: Kristian Anttila – Säg Nej Till Mig (med El Perro Del Mar)
 
Snö - Barnen
(Porträtt Av Ett Oskyldigt Barn, DigiNorth)
Barnen – Snö
 
Vi satt framför strandscenen på Musikens Makt och BDPop djade med blandad norrbottnisk indie. Vi kände igen band som The Magnettes och The Glorias. Men så spelas en låt med en text som får oss att haja till; det här låter ju jättebra! Vi lyssnade noga och googlade på texten. Det visade sig vara bandet Barnen från Piteå, ett av de band som under våren spelat på Magnus Ekelunds "Lillans måndagskonsert". Med fler lyssningar på soundcloud, spotify och YouTube under hösten så har de bara växt och växt. Jag hoppas innerligt att dessa gymnasieungdomar får utvecklas och bli nåt stort en dag. Snö har alla komponenter som en riktigt bra poplåt behöver - och då snackar vi inte ett band som har tio års erfarenhet.
 
Lyssna också på: Barnen – Ensam Är Stark
 
Come Night - Sibille Attar
(Sleepyhead, Universal music)
Sibille Attar – Come Night
 
Jag fastnade för Come Night tidigt när jag skulle lyssna in mig på musik inför årets Yra. Men det var nog när jag stod där framför Studioscenen i juli som jag verkligen förstod exakt hur bra den här låten är. Den har ett musikaliskt omfång som liknar få andra låtar, det blandat med Sibilles mäktiga röst och slagfärdiga, poetiska text gör den här låten nästan oslagbar. Det är en av årets bästa danslåtar och kan göra vilken surpuppa som helst superlycklig. 
 
Lyssna också på: Sibille Attar – Julian! I Want To Be A Dancer!
 
Inte idag - Nord & Syd
(Som en människa, Hybris)
Nord & Syd – Inte idag
 
Hade du frågat mig strax innan Nord & Syds skivsläpp hade jag nog sagt att Men åh skulle bli oslagbar som denna skivas bästa spår. Men allteftersom tiden gick och jag lyssnade mer och mer så fastnade texten till Inte idag alltmer. Den behandlar den eviga frågan och dilemmat om liv och död, om att det är den som blir kvar som är den som lider mest. Men alla måste vi dö en dag, och alla kommer vi ha nära och kära som dör ifrån oss, och då finns det ingen som förstår smärtan som du själv. Texten innehåller också de naturdrag som är så typiska för Nord & Syd, som: "Fåglar sjunger likadant, oavsett om du finns kvar, räven smyger likadant, mot sin egen lilla grav, dom behöver inte dig, som jag gör".
 
Lyssna också på: Nord & Syd – Men åh
 
Golmma almmi baján (Thunder of three heavens) - Sofia Jannok feat. Kristian Anttila
(Áphi (Wide As Oceans), Songs to Arvas)
Sofia Jannok – Golmma almmi baján (Thunder of three heavens)
 
Hade nån sagt till mig för ett par år sedan att jag nu skulle sitta och göra en årsbästalista med inte bara en utan två låtar på samiska, så hade jag förmodligen skrattat högt. Men något som också kommer att vara typiskt för mitt musikår 2013 är just att jag upptäckt musik på samiska, och då kanske främst genom Sofia Jannok. Det är något oerhört fångande med det svävande språket tillsammans med den vackra jojken, det spelar liksom ingen roll att jag knappt vet vad hon sjunger om. I videon till Golmma almmi baján (Thunder of three heavens) används klipp från Jokkmokks Vintermarknad, bl.a. Sandras filmande av Sofias gästande på Magdalena - livet före döden med Kristian på Gasskas. Dessa låtar är, tillsammans med andra, en del av den magiska veckan i Jokkmokk. Och den verkliga starten på mitt samiska musiklyssnande.
 
Lyssna också på: Sofia Jannok – Viviann (Bievá biette Viviann)
 
Dansen före döden - Thomas Stenström
(Dansen före döden, King Island Roxystars recordings)
Thomas Stenström – Dansen före döden
 
Thomas hade redan släppt både singlar och sin första skiva innan jag upptäckte honom i slutet av förra året. I julklapp 2012 fick jag av Ida och Linnea hans första album Nåt annat, nån annanstans och efter det fastnade jag ordentligt för hans kraftfulla popmusik som behandlar livets alla relationer, svårigheter och stora frågor. Dansen före döden sällar sig till en stor skara fantastiska poplåtar som tar upp ämnet "leva i nuet". Att det gjorts förr och kommer att göras igen är för att vi så lätt glömmer detta och ständigt behöver påminnas. Det här, som är just nu, får vi aldrig tillbaka. Den omedbatterade videon, där Thomas i en scen kysser en kille, illustrerar den fantastiska låten mitt i prick.
 
Lyssna också på: Thomas Stenström – Detsamma 
 
Imperial - Hästpojken
(En magisk tanke, EMI Music)
Hästpojken – Imperial
 
Ett av årets viktigaste skivsläpp var Hästpojkens tredje album, efter ca tre års tystnad. Och det var just då under 2010 som jag började lyssna på Hästpojken, efter att min klasskompis Hanna sagt till mig att jag borde se dem på Peace and Love. Vilket jag idag är så glad för att jag gjorde. Hästpojken är här för att stanna i mitt musikliv. Den låt som jag fastnade för först på nya skivan var Imperial. Jag vet inte om det är Martins kividande röst, den svängiga gitarrpopen, Göteborgs-referenserna eller den smuts-poetiska texten. Nåt med att utgå från ingenting men ändå hamna någonstans, allting är som det alltid har varit men man kan försöka med små medel ta sig från sin egen vardag. 
 
Lyssna också på: Hästpojken – Samma himlar
 
Dåligt på ett bättre sätt - Sylvester Schlegel
(Dåligt på ett bättre sätt, King Island Roxystars recordings)
Sylvester Schlegel – Dålig på ett bra sätt
 
Årets sista låt in på listan släpptes i årets sista månad och med ingen mindre än självaste Sylvester Schlegel. Sylles år i The Guild visade oss tydligt att han mycket väl kunde både skriva egna låtar och sjunga fantastiskt, trots den mer undanskymda rollen i The Ark. Med dubbelsingeln Dåligt på ett bättre sätt fångade han mig direkt med sin nya musik på svenska. Dåligt på ett bättre sätt inleder med några sekunder upptrappning av orgel, slagverk och gitarr, vilket redan där sätter ribban för ett intressant och fint sound. 2014 kommer va Sylles år, bra på ett bättre sätt.
 
Lyssna också på: Sylvester Schlegel – Vad hände med oss? 
 

 
Året har också inneburit en del lyssnande på musik som inte når ut i det officiella rummet, d.v.s. radio, spotify och TV. Såklart ska några av dem också uppmärksammas:
 
Bästa osignade/osläppta
Någon annan form av transport - Eterkropp
 
People - Raglephant
 
 Deceit - Rymdvarg (Johannes Andersson)
 
Moralens tystnad - Oxid
 
Tala till mig - Oh Jonathan
 

Bästa musikvideos
 
Áhpi (Wide as oceans) - Sofia Jannok
En video som har allt, som både är vacker och otroligt stark. Vackra norrländska naturbilder blandat med demonstrationsbilder från Gallok i nutid och Alta i Norge på 1970-80-talen. Om ett nedtryckt folk, om kampen för överlevnad, om självmord bland unga samer och ett sätt att visa att problem inte försvinner för att man ignorerar dem. We are still here, är de avslutande orden i videon. Vi är fortfarande här, är Sofias främsta budskap.
 
I'd Rather Be Dead (Than Be With You) - Glasvegas
Jag har inte alls fallit pladask för Glasvegas musik, men den här videon tycker jag är otroligt snygg och bra gjord. Den pendlar på kanten mellan verkligt och overkligt, med projicerade tåg i ett vardagsrum och stencoola blickar.
 
Samma Himlar - Hästpojken
Enkel men ändå komplex. Naturens alla kalla element blandade med rymd, skuggor och grabbarna i bandet. En av årets bästa låtar, som ändå inte platsade på listan, har också en av årets snyggaste och mest sägande videos.
 
Låt Mig Aldrig Bli En Sån Som Du - Bräkne-Hoby
Få andra kan väll helt ogenerat stå och dansa halvtöntigt i bar överkropp, ensam framför en kamera och sjunga. Men Lars, han kan han. Gillar de bitvis inramlande animationerna som, tillsammans med Lars gestikulationer, ger liv i text och ton.
 

 
När jag ser framåt - vad händer musikåret 2014?
Förra året önskade jag ett antal konserter jag villle se under året. Inte en enda av dem blev faktiskt av, så jag slopar det konceptet, det kanske ger otur? Listan kan du se här.
Tänkte i år istället rada upp några projekt som är på g och som kommer/förmodligen kommer att släppa under 2014.
 
Magnus Ekelund - Sista utposten
Magnus Ekelund gick snabbt från nedlagda Magnus Ekelund & Stålet till sitt nya projekt under eget namn. Från indiepop till hip hop, som nästan över en natt. Det enda jag hört i nuläget är halvkrassliga inspelningar från förbandsspelningen till Glasvegas i Göteborg i november, som Sandra var på. Det säger inte så mycket, men det jag kunde uppfatta är att detta är ett mycket spännande projekt som kan bära precis vart som helst. Ida har en teori om att singelsläpp och spelning kommer att ske på Jokkmokks Vintermarknad i februari, det skulle jag inte säga nej till. Men om det är nåt vi vet om Magnus så är det att han är den förmodligen mest oberäkneliga musiker vi stött på. Det här kan bli vad som helst, när som helst och hur som helst.
 
Thomas Stenström - ny skiva?
Thomas, som inför sin förra och första skiva Nåt annat, nån annanstans först släppte singeln Detsamma under 2011 och sedan långt senare släppte albumet, verkar följa samma mönster inför album nummer 2. Singeln Dansen före döden släpptes under 2013, utan att ha ett nytt album klart. Förrutom det har han också hunnit med att vara låtskrivare till Erik Gadds bidrag i årets Melodifestival. Inför 2014 hoppas och tror jag att det efterlängtade andra albumet släpps.
 
Milyon - omgjord Hamngatan på g
På Musikens Makt i somras spelade Luleåbandet Hamngatan sin sista spelning någonsin. Det visade sig dock att det hela blev en omformning och utökning till något helt nytt: Milyon. Än så länge finns bara en teaser ute men det låter helt klart lovande. Ser fram emot att höra mer från det spännande bandet som består av bl.a. gamla Stålet-medlemmen Jakob Westerlund.
 
Den Svenska Björnstammen - utlovat nytt strax efter årsskiftet
Efter ett par hektiska år i samband med genombrott och debutskiva 2011-2012 så har det under 2013 vart ganska så tyst från norrköpingskollektivet Den Svenska Björnstammen. Grabbarna har vart smått inblandade i andra projekt, men nu är de tillbaka i studion och har utlovat på twitter att någonting kommer att hända i januari 2014. Mycket spännande! Är så spänd på vad de kan hitta på för fantastiskt härnäst.
 
Lovisa Negga - försenad andra samiska singel
Efter fina Mihá Ja Gievrra fick Lovisa mersmak och under sommaren började hon prata om att den andra singeln på lulesamiska snart va klar. Releasen blev framflyttad då en vän till henne dog, men faktum är att vi fortfarande inte sett skymten av denna singel. På Twitter lovar Lovisa att den ska släppas senast i januari.
 
The Magnettes - dags för en debut?
Dessvärre lyckades vi missa när The Magnettes spelade på Strandhäng med BDPop under Musikens Makt, men icke desto mindre är jag impad av dessa Pajala-tjejer. För ett år sedan deltog de i Jerry Bomans Stockholm Boat Sessions och strax innan hade de släppt sin debutsingel Paper Cut. De har också ett par youtube-klipp med fina covers som Alison (Elvis Costello) och Thirteen (Big Star). Nu börjar det bli dags för ett album och att dömma av deras facebook-sida är det också något sådant på gång.
 
Sylvester Schlegel - solodebut och Mello i februari
Det är drygt två år sedan tonerna från The Ark tystnade och sedan dess har trummisen Sylvester Schlegel jobbat på sin soloskiva. I december släpptes som sagt en dubbelsingel (digitalt och på vinyl) och det är bara försmaken till vad som komma skall; i februari solodebuterar han i Melodifestivalen med låten Bygdens son och i samband med det släpps också albumet. Sylle på svenska är inget annat än en hit och jag är mycket spänd på albumet!
 
Ola Salo - blir Ola Solo
Efter att ha blivit klar med sitt livslånga projekt, att skriva en egen rockopera, är den förre The Ark-sångaren nu redo att ta sig an det alla väntat på - en soloskiva. Kult blev succé som radioopera och Ola berättade om bakgrunden och arbetet med det i sitt Vinter i P1 29/12 2013. På nyårsafton gick han ut med en nyårshälsning, samt ett löfte till sig själv och publiken om att under 2014 göra ett soloalbum. Det är såklart lite skräckblandad förtjusning med detta "Ola Solo" eftersom vi så mycket vant oss vid detta att Ola är sångare i The Ark och den egna musik han sjunger är just The Arks. Vad vi har att vänta oss av ett soloalbum har jag faktiskt ingen aning om. Men jag är ganska säker på en sak, och det är att det inte kommer att vara som The Ark, även om Olas vanliga låtskrivar-röst fortfarande kommer att höras tydligt.
 
GOTT NYTT ÅR!!
 
/Elise

RSS 2.0