Mellan moral och upplevelse - bojkottens vara eller inte vara 2014

I förrgår damp nyheten ner om att "den första gayaktivisten i OS-sammanhang gripits", i samband med att OS-facklan passerade genom en rysk stad. Personen i fråga viftade med en regnbågsflagga och gick över avgränsningarna för publiken och blev då "attackerad" av en säkerhetsvakt i OS-kläder. Aktivist-sajten Allout gick direkt ut med en namninsamling för att få huvudsponsorerna till evenemanget (bl.a. Coca Cola) att säga ifrån.
 
USA:s president Barrack Obama har sedan tidigare meddelat att han inte kommer och skickar istället en delegation av två f.d. amerikanska idrottare som båda är homosexuella. Svenske hockeyspelaren Johan Forsberg gick ut och sa att han bojkottar OS i Sotji (även om han förvisso aldrig va aktuell att tas ut i truppen).
Samtidigt lanserar Tyskland sina olympiska landslagsdräkter. Regnbågsfärgade. SOK meddelar också att om svenska olympier vill visa regnbågsfärger under evenemanget så är det fritt fram.
 
Som vi kan se så finns det alltså två sätt att tackla det moraliska dilemmat i att delta i ett idrottsevenemang i ett land som så starkt präglas av icke-moraliska (med våra ögon sett) synsätt: 1) bojkott. 2) passa på att visa vad du och resten av världen tycker när du ändå är där. Så vad är då bäst? Det finns förmodligen lika många svar och argument för eller emot detta som det finns människor som ens funderar på det. Men eftersom jag själv skall åka och besöka ett av evenemangen i Sotji (Paralympics), så har jag nästan blivit tvunget till att verkligen bilda mig en uppfattning i frågan.
 
Jag har en regnbågsfärgad mössa (se föregående inlägg för bild). Den är egentligen på intet sätt kopplad till HBTQ-rörelsen, den är köpt i Indien och stickad i Nepal. Den hade bara väldigt fina färger och det var därför jag valde att köpa den för 4,5 år sedan. För ett tag sedan plockade jag fram den och sa skämtsamt till mamma "Haha, denna borde jag ju ha på mig i Ryssland!" Varpå hon svarade, helt seriöst: "Klart du ska!" Jag viftade dock bort det som ett skämt och sa: "Nä, men det går ju inte, då hamnar jag väll i fängelse!". Sedan dess har jag inte kunnat sluta tänka på det där med mössan. Kommer jag våga? Är det värt det? Hur känsligt är det? Kommer jag kunna vifta bort det om någon säger något? Länge var det för mig självklart att jag absolut inte kunde ha på mig den, eller ens ta med mig den.
Jag har ändrat åsikt.
 
Att överhuvudtaget åka till Ryssland är lite av ett moraliskt dilemma. Ska jag verkligen stötta detta land med mina utgifter? Där köper jag en matrjojska-docka som i det långa loppet ger skattepengar in i Ryska statskassan som betalar de poliser som griper homosexuella ryssar som bara är sig själva. Kan jag verkligen stå för det?
Nu sitter jag dock här, med en flygbiljett i handen och hotellbokning gjord. Jag kommer att åka. Jag är medveten om att det i sig är en symbol för stöttande av ett land jag inte stöttar. Men som jag ovan beskrev; det finns alltid två sätt att hantera situationen. Jag valde den andra. Jag åker till Sotji, jag kommer se Ryssland, OS-arenan och det Ryska folket. 
Men på den arenan ska jag våga stå med min regnbågsfärgade mössa. Jag ska ta tillfället i akt istället för att skämmas och fega ur.
 
En månad innan detta ska jag och Sandra återigen åka till Jokkmokk och Jokkmokks Vintermarknad. När vi förra vintern lämnade Jokkmokk och sa: "Åh vi måste hit nästa år igen!!" så visste vi ingenting om det nya läge Jokkmokk som ort och kommun skulle befinna sig i nu. Nu har gruvdebatten tagit över och påverkar så mycket. Frågan om en samisk bojkott av marknaden lyftes redan i somras och flera tog redan då ställning till att genomföra detta. Så sent som idag meddelade sångerskan och gruvaktivisten Maxida Märak att hon bojkottar marknaden då hon säger att kommunen är hycklare som dels vill ha marknaden och har tema renen, samtidigt som de nära förintar rennäringen i kommunen med sina gruvplaner.
Jag och Sandra gruvade oss (ursäkta den omedvetna ordvitsen..) ordentligt för detta i somras, och var delvis inne på att inte åka. Vi frågade våra nyfunna filosofiska vänner i Bahai-rörelsen hur de såg på detta och efter lite diskuterande kom vi ändå fram till att det bästa skulle vara att vara där och medverka för att göra skillnad på plats. Sedan dess har gruvfrågan eskalerat i Jokkmokk och stämningen inför marknaden är något spänd. Jag och Sandra inser att syftet med årets resa kan komma att bli lite annorlunda än förra året, och ganska långt ifrån vad vi trodde innan sommarn. Istället för att bara avnjuta renrace, renrajd, marknadsområdet och Gasskas-spelningar så kommer vi även få uppleva anti-gruvdemonstrationer, gruvseminarie och andliga stunder i Bahai-tältet.
Det i sig är inte sämre, bara annolrunda. Förhoppningsvis kan vi medverka till mer genom att vara där, än om vi stannat hemma och stirrat in i väggen.
 
Så, bojkott eller inte? Var och en måste diskutera sig fram till sin egen ståndpunkt. Ja vet min nu. Vet du din?
 
/Elise