Ljudmolnet och annat musikaliskt #1 2015

Nu när 2015 strax passerat sin första månad tänkte jag det kunde vara dags med ett musikinlägg. Det har faktiskt redan hunnit hända en del på den fronten och vårens släpp fylls på. Här är lite av det som händer:
 
Mew
Mew har alltid haft långa och utdragna kreativa processer, vilket har lett till långa mellanrum mellan skivsläpp. Därmed är det givetvis extra glädjande att nu fått reda på att sjätte studioalbumet +- släpps 27/4. För ett par veckor sedan utannonserades att en överraskning var på g och förra måndagen meddelades albumsläpp, Europaturné och release av första spåret från nya skivan, singeln Satellites. Låten är fantastisk och likt andra nya låtar vi fick smakprov på under spelning i höstas bådar det gott inför albumet. Det här blir ett av årets viktigaste skivsläpp, helt klart!
 
Mew – Satellites
 
Kitok
På tal om viktiga skivsläpp så kommer här ännu ett. Redan dagen innan Kitoks debutalbum Paradise Jokkmokk släpptes var jag stursk nog att påstå att Halleluja (krossa eller krossas) kommer bli årets bästa låt och om man missade detta album kunde man lika gärna missa hela musikåret 2015. Exakt så säker var jag. Och jag blev inte besviken. Det tog ungefär en vecka innan jag lyssnade, men sedan jag skaffat min nya vinylspelare har skivan gått varm i mitt lilla rum. Halleluja (krossa eller krossas) var redan bäst men växer och växer för varje lyssning och de tre singlarna Sista utposten, Sthlm city och Paradise Jokkmokk levererar fortfarande. I övrigt är det två låtar som sticker ut: Kitok, för sin ljudbild och klyftiga referenser till Magnus tidigare musik, samt Partner in crime, för ja smaka bara på textraden "vi växte upp i ett underland helt utan oro och krav där solskenet värmer i skuggan och alla ser efter varann".
Släpp bilden du hade om Magnus Ekelund och svensk hip hop och lyssna på detta album. Nu.
P.s. några sekunder i slutet av ovanstående video är filmat av mig på Pipeline i våras ;) D.s.
 
Kitok – Paradise Jokkmokk
 
Ola Salo
The one and only Ola Salo. Aktuell i Så mycket bättre i höstas och på allas läppar, nu med första singeln till sin kommande solodebut. Go on go on är definitivt en bra låt, men som recensenten i Expressen sa så: "I Ola Salos första solosingel ekar tonerna av The Ark, men utan de riktiga explosionerna. [...] krävs det lite mer glitter, skarpladdade bomber och granater på albumet för att Ola ska återta sin självklara plats i svenskt musikliv." Det kan också vara en såndär låt som växer för varje lyssning, det återstår att se. Och det skall bli intressant att se hur resten av låtarna är när albumet släpps längre fram i vår. Men för att hitta mina första referenser till Olas musik måste vi, som många av er vet, gå tillbaka nästan 13 år. Under de åren har jag gått från cd-freestyle med mammas In lust we trust skiva i mellanstadiet till en ganska så gedigen The Ark-skivsamling, nyutexaminerad socionom och elev på folkhögskola. Jag träffade Ola så sent som i somras, av en ren händelse vid en hiss på Stockholms central. Han kände igen mig och vi pratade lite snabbt, det var ungefär som att träffa en gammal bekant som man inte hörts av med på ett tag. Och så känns även tonerna i Go on go on.
 
Ola Salo – Go On Go On
 
Love Antell
Som så ofta så sprutar det ut nytt material i vågen efter Så mycket bättre och Ola är inte den enda med att leverera i dagarna. Efter att ha premiärspelat (?) den under Musikhjälpen i december släpps nu Love Antells nya singel En delad värld just idag. Det är en ganska så typisk Love-låt, med tydliga samhällsskildringar och politiska textrader. "Det är en delad värld vi delar, i delar" är lika genialiskt som det är sant och han fortsätter ta på sig den viktiga rollen som aktivist genom konst. Love är en väsentlig del av svenskt musikliv och jag hoppas att Så mycket bättre-resan gjort att fler fått upp ögonen för denne gänglige Stockholms-pojke. Det är han värd!
 
Love Antell – En delad värld
 
I korthet:
 
* Ni som följde vad jag skrev om musik under 2012-2013 vet att artisten Rymdekot var ett återkommande tema. Projektet lades ner i augusti 2013, men Johannes fortsatte göra ny musik i sin nya hemstad Borlänge. Några låtar går att hitta under två Soundcloud-konton vid namn Vildeko och Rymdvarg.
 
* Sist men inte minst vill jag bara nämna att Ceremoni i och med sin release på Spotify även släppte en ny grymm låt, Ceremoni – Höghusen & broarna, som osar Markus Krunegård-referenser. Missa inte heller Simons två år gamla soloskiva Simon Janke – Tvingad tilltro som nu går att höra på Spotify genom egna labeln Repulsiv. 19/2 släpps material från engångsprojektet Dödskult, även detta på Repulsiv.
 
/Elise

Vi är socionomer allihopa!

Tiden går så fort! Snart har det gått en vecka sedan jag stod med 61 klasskamrater i F214 på Mittuniversitetet i Östersund och tog emot examensbrev och pin inför ca 200 pers. Det var en kul helg hemma i Östersund, Lisa, Arvid och Sandra var på besök och tillsammans med Ida hängde vi på Frösön och i Östersund. Efter avdelningsmingel och examenshögtid på skolan gick vi hem och lagade till lite lyxig tacosmiddag, med mintchokladkaka till efterrätt. Lisa och Arvid åkte med Ida ut till Frösön och sov där, medan Sandra och jag trängde ihop oss i min säng. Lördagsmorgonen spenderade jag med lite packande och plockande innan vi åkte ut till Frösön och mötte upp de andra på Svenssons Kafé (tips!) samt kollade i de små affärerna på Hornsgatan. Kvällen spenderades hemma hos Ida med hemmagjord falafel, rulltårta, pärlplattande, fransk film och P3Guld. Jag och Sandra gick sedan i mörkret över isen hem. Söndagen startades även den med packning och sedan vidare till Roller Derby träning på Parkskolan, jag, Sandra, Lisa och Arvid tittade och Ida tränade tillsammans med andra Snowrollers. Kul att se lite derby igen, men något irriterande att inte spela själv! Efter träningen gick vi direkt hem till Emmas och Eriks nya lägenhet som var finfin och sedan vidare till Max med hela gänget. Strax därefter lämnade Lisa, Arvid och Sandra Östersund. Jag och Ida gick hem, jag packade klart, Ida duschade och sedan sa vi hej då för den här gången. Jag gick vidare till fika och kärt återseende med Frida och Sofia, vi snackade skit och skvallrade om skolan en stund innan jag gick hem och fixade det sista för avresan. På måndagsmorgonen kånkade jag återigen alldeles för mycket packning på tåg och efter en dags resande var jag återigen i Vadstena. Väl där stötte jag på min klasskompis Elisabeth som blev en räddande ängel i bärandet av packning fram till skolan. Äntligen fick jag fixa och göra i ordning rummet lite mer ordentligt. Bilder på det kommer en annan dag, nu lite från helgen i Östersund:
 
/Elise

Vadstena

Som många av er redan vet så befinner jag mig numera i Vadstena och har precis börjat på Textillinjen på folkhögskolan här. Första dagarna har varit spännande, roliga och informativa. Varit trött i huvudet efter varje dag. Men nu är det helg och tillbaka till gammal business, d.v.s tentaskrivande, sista hemtentan! Det har kommit snö i omgångar och igår la sig ett tunt vitt täcke över samhället samtidigt som blåsten har pinat runt knutarna hela natten. Skönt att sitta inne och gosa med lite vetenskapliga artiklar.
Här kommer i alla fall lite bilder från skolans område:
 
 
Bild nummer två är på internatbyggnaden, där jag bor längst upp, längst bort med fönster ut mot den sida som syns på bilden.
 
Nu blir det ytterligare en pluggdag, sedan fyra skoldagar innan jag åker hem till Östersund över helgen för att ta examen, kan ni fatta? :O :)
 
/Elise

Ljudmolnet och annat musikaliskt 2014

2014 års 15 bästa låtar
 
Bättre sent än aldrig. Ett nytt år har passerat och jag fortsätter med den nystartade nyårstraditionen, att lägga ut en lista med vad som jag tyckt mest om med musikåret. Trots en offantlig mängd bra musik som släppts i år tyckte jag ändå det var svårare att hitta låtar som har det där lilla extra, som tar mig med storm och golvar mig totalt och därmed kvalar in som årets bästa låtar. Listan över årets bästa låtar blir därför i år något kortare. Återigen, ej rangordnade. Men det finns en del låtar som nästan nådde upp till den nivån, dessa hittar du t.ex. i dessa spellistor: Vår/sommar 2014, Höst 2014.
 
Alla femton låtar hittar du här: Årets bästa låtar 2014
 
Hatar allt - Den svenska björnstammen
(I förhållande till)
Den svenska björnstammen – Hatar allt
 
Det är ju inte för inte som detta är min mest spelade låt på Spotify under 2014 (se mer längre ner). Hatar Allt släpptes som dubbelsingel tillsammans med Långsamt i början av året och var då det första vi hörde från Björnstammen på länge. Efter succeåren 2011-2012 med turnerande, P3Guld-priser och med storhiten Vart jag mig i världen vänder tog kollektivet det lugnt under 2013 och passade på att skriva nytt material. Det är inte helt ovanligt att andra albumet med ett band blir något lugnare och Björnstammens andra album I förhållande till är ett tydligt exempel på detta. Hatar allt golvade mig från lyssning ett och har så fortsatt att göra. Albumet i stort är inte heller någon besvikelse. Björnstammen fortsätter leverera som önskat, helt enkelt.
 
Lyssna också på: Den svenska björnstammen – Evig lycka
 
22 - Hurula
(Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för)
Hurula – 22
 
Om Skuggor med Magnus Ekelund & Stålet var mitt soundtrack för 2013 så är 22 med Hurula mitt soundtrack för 2014. Första gången jag hörde låten och såg videon var det knappt att jag andades och när jag i slutet kom till textraden "Jag var 22 när jag lämnade Luleå, men jag bär den stan i hjärtat vart jag än går" kom tårarna. Det är nog svårt att förklara varför, men på samma sätt som Hurula en gång i tiden lämnade hemstaden Luleå för någonstans där himlen alltid är blå så lämnade jag som nittonåring min hemstad för Östersund och en stad där jag andas lättare och lever mer. Men minnena från barndomen och tonåren i Göteborg kommer alltid att finnas kvar, och äntligen kom någon som satte ord på att det kan vara okej att frivilligt lämna ett ställe utan att hata det. Jag kommer alltid älska Göteborg, men det är inte längre mitt. Hurula kommer i allmänhet vara signifikant med musikåret 2014, för mig och många andra. Två P3Guld-nomineringar, två Grammis-nomineringar och årets album i Gaffa m.m. Den kaosartade spelningen på Studioscenen under Yran och den lyckorusande spelningen på Gasklockorna i Gävle i höstas går till historien som två av mina bästa. Robert Hurula är en av Sveriges viktigaste musiker genom tiderna.
 
Lyssna också på: Hurula – Jag ville glömma dig
 
När du gick med mig - Hökartorget
(Alltid/aldrig)
Hökartorget – När du gick med mig
 
Det är endast några få band/artister från förra årets lista som återkommer på detta årets lista, men Hökartorget är ett av dem. Efter singlarna Adhd-Skalle och Även en idiot släpptes äntligen Hedemora-bandets debutalbum i början av 2014. På Alltid/aldrig finns flera guldkorn, men det var en som verkligen fångade mig och det var När du gick med mig. Låten berättar historien om en relation som är förlorad, men som var bland det finaste som fanns när den var. Inga hårda ord eller känslor, eftersom det liksom inte var menat att bli. Just det här är Hökartorgets styrka, att som få andra lyckas med att fånga relationer som varken lyckliga eller olyckliga utan så dubbla som de alltid är. Hökartorget kan vara ett av Sveriges mest underskattade och bästa okända band, men jag kommer att fortsätta lobba för dem så gott det går.
 
Lyssna också på: Hökartorget – Det nya landet
 
Halmstad - Linnea Henriksson
(Du söker bråk, jag kräver dans)
Linnea Henriksson – Halmstad
 
Hurula var ju trots allt inte ensam med att göra en hemstadsserenad det här året, Linnea Henrikssons Halmstad är faktiskt den andra av sammanlagt tre sådana i årets lista. Halmstad handlar om att acceptera sig själv för att man var den som lämnade och samtidigt acceptera andra för att de blev kvar. Likt 22 så handlar det om att det är okej att tycka om hemstaden för det den var och är samt känslan "...och jag lovar komma hem igen". Det är något väldigt förlösande med denna låt, den läker något hos mig och för mig att förstå att det är just okej. Videon är vacker, lycklig och färgsprakande på ett sätt som bara Linnea lyckas med. Hon fortsätter sin karriär uppåt och andra albumet Du söker bråk, jag kräver dans är lika bra som första. Dessutom var hon fantastisk i rollen som programledare för Musikhjälpen i mitten av december. Hon är helt enkelt här för att stanna.
 
Lyssna också på: Linnea Henriksson – Min stad

Fått nåt i ögat [Klubbkören remix] - Emil Jensen feat. Klubbkören
(Fått nåt i ögat)
Emil Jensen – Fått nåt i ögat (feat. Klubbkören) [Klubbkören Remix]
 
Emil såg jag live första gången redan i augusti 2011, men det var först i år som jag tagit till mig hans konstnärsskap på riktigt. För att säga endast musik blir futtigt, med tanke på alla de kvaliteter som bor i denne man. Musiker, poet, krönikör, komiker...och då har jag säkert glömt något. På många sätt blev han signifikant med konsertsommaren 2014 eftersom jag såg honom tre gånger under juli och augusti. Det var t.o.m. bättre än jag minns det från den episka spelningen under Göteborgskalaset för tre år sedan. Emils kombination av musik, ord, skämt och allvar gör honom något unik och också mycket underhållande. Fått nåt i ögat är en typisk Emil-låt på många sätt; politik och rim i en perfekt blandning. Den säger mycket om hur vänsterblocket såg på den nuvarande politiken under supervalåret 2014, d.v.s. innan regeringskris- och kaos. Jag gillar mest versionen med Klubbkören, men originalet med Edda Magnason och Familjen är också bra.
 
Lyssna också på: Emil Jensen – Gå i fängelse
 
Döda Rebeller - Alina Devecerski
(Gnista + Gas)
Alina Devecerski – Döda Rebeller
 
Det är väl ingen som undkom Du måste flytta på dig när den slog ner som en bomb i musiksverige våren och sommaren 2012. Alina Devecerskis genombrott var ett faktum. Efter debutskivan Marathon och en del spelningar på det var det tyst ett tag innan EP:n Gnista + gas dök upp under hösten. På EP:n finns detta lilla guldkorn; Döda Rebeller, en låt som påminner oss om vad kamp och utmaningar lett fram till och vilka som fått ta priset för friheter vi redan åtnjuter. Det är en viktig röst och ett argument för att fortsätta, som sällan läggs fram. Hela EP:n följer för övrigt detta tema, som så lägligt kom ut i närheten av höstens val. Bra skit, helt enkelt!
 
Lyssna också på:Alina Devecerski – Armé
 
Villa Dovre - Faråker
(Början på slutet)
Faråker – Villa Dovre
 
Den här är lite mer svårbeskrivlig exakt varför jag tycker om. Hur mycket jag än lyssnar vet jag t.ex. inte om jag helt fångar poängen med texten, men jag vet att låten ändå får mig på fall. Det går inte att sjunga med utan att förställa sin röst till någon slags wannabe-blekingska, men det är bara mysigt. Låten osar sommar, berättande och walking-down-memory-lane-nostalgi. Och där har vi väl på något sätt hela förklaringen till varför Villa Dovre är så fantastisk. Faråker har hankat sig fram med singlar som Paparazzi du och Ellinor redan från sena 2012 innan han äntligen under 2014 fick släppa debutalbumet Början på slutet. Genomtänkta texter och härligt popiga melodier gör att han fastnat på mångas läppar och så kommer att fortsätta i år framöver, det är jag säker på.
 
Lyssna också på: Faråker – Allt som är skit
 
Fatta din position - Bianca & Tiffany
(Full Patte! - säsong 1)
Bianca & Tiffany – Fatta din position
 
Våren 2014 sändes på SvtPlay en av årets viktigaste TV-serier, skriven och framförd av de fantastiska systrarna Tiffany och Bianca Kronlöf: Full Patte. Det är en humorserie som behandlar nutida feminism och normkritik på ett sätt som aldrig gjorts innan. Musiken, komponerad av Tiffany och producenten Thom Gisslén, har en stor del i serien. Fatta din position framförs i det kanske mest gripande avsnittet, det som behandlade frågan om sexuella övergrepp mott kvinnor och om hur normer och könsroller spelar in i detta. Texten behandlar den rädsla som många unga kvinnor känner för att gå ute på kvällen, rädslan i att möta en mans ögon utan att veta hans avsikter, men också orätttvisan i att vissa män blir måltavla för obefogad rädsla. Helt enkelt att vi lever i ett samhälle som har skapat en bild av mannen som ett hot mot unga kvinnor, som därmed måste akta sig för alla. "Jag vill inte vara rädd för min bror, men du måste fatta din position, jag är uppfostrad till att vara rädd för dig och det offentliga rummet tilhör dig mer än mig". Vi fick även chansen att se den populära liveföreställningen av Full Patte exklusivt under Malmöfestivalen, vilket var en av festivalens klara höjdpunkter. Se hela säsong 1 här, säsong 2 är under produktion och lär komma under första halvan av 2015.
 
Lyssna också på: Bianca & Tiffany – Vad alla tänker
 
Var finns du? - Lilla Lovis
(Experimentet EP)
Lilla Lovis – Var finns du?
 
Lilla Lovis slog ner som en komet i mitt liv redan i samband med Yran 2012, då vi råkade se henne innan Love Antell och häpnade över hennes texter och artistskap. Musiken kan väll närmast beskrivas som könsrock/pop och har helt ocensurerade texter på ett underbart och frigörande sätt. Var finns du? är i sammanhanget en seriös och ganska avskalad Lilla Lovis melodi. Den tar upp temat om att ställa sig in hos någon för att slippa vara själv, när man egentligen bara vill hitta han eller hon som accepterar en för den man är. Det är ett viktigt och ständigt högaktuellt ämne, som jag tror vi alla går och tänker på ibland.
 
Lyssna också på: Lilla Lovis – Halvlek vid första ögonkastet
 
Paradise Jokkmokk - Kitok
(Paradise Jokkmokk)
Kitok – Paradise Jokkmokk
 
Länge stod här valet mellan Sthlm City och Paradise Jokkmokk, två båda exceptionellt bra svenska hiphop-låtar på sina egna vis. Valet föll ändå på den som kommit att bli en hit, Paradise Jokkmokk. Spelad offantligt i radio, på Spotify och visad hundratusentals gånger på YouTube, omtalad i pressen och hyllad av ett helt musiksverige - den här låten har knappast undgått den musikintresserade. Så plötsligt kommer man på att detta är ju Magnus Ekelund, som vi följde runt i halva Sverige 2012-2013 med kompbandet Stålet och den klockrena indiepopen. Ja, visst var chocken rätt stor först, men efter att ha lyssnat på Kitok i snart ett år har man inte bara vant sig utan också börjat älska hiphop-rocken med norrbottniska rötter. Magnus hittade i och med Kitok tillbaka till sig själv och sina musikaliska rötter, med influenser som Beastie Boys och Eminem. Paradise Jokkmokk har blivit kallad för "landsbygdens hymn" hemma i Norrbotten och aldrig innan har en låt om Jokkmokk nåt liknande framgångar. Har man en eller flera gånger varit i Jokkmokk förstår man, om ändå inte helt på samma sätt som de boende i samhället. Den komplexa kärleken till en hembygd som man inte kan vara kvar i men ändå inte helt lämna, detta är hemstadsserenad nr tre i årets lista. I början av 2015 släpps äntligen Kitoks debutalbum och strax innan det den genialiska Haleluja (krossa eller krossas) på singel (som jag redan nu kan lova kommer att ta plats på 2015 års lista över de bästa låtarna). Har du missat Kitok? Dags att börja lyssna NU!
 
Lyssna också på: Kitok – STHLM City
 
Kom igen land - Stiko Per Larsson
(Kom igen land)
Stiko Per Larsson – Kom igen land
 
Från en landsbygdshyllning till en annan. Stiko Per Larssons Vandringsturnéer genom Sverige ha gjort att han fått se hur byar, småstäder och landsbygdsentusiaster ibland får kämpa mycket hårt för att uppräthålla sin existens. Utflyttning av både människor, företag och industrier ger minskade intäkter och utdöende samhällen, något som han behandlade redan i Mellan himlen och Hofors från 2011. Det är också på sätt och vis en fortsättning på Zombien föds, genom en utveckling av SD:s framfart i dessa samhällen och de etablerade partiernas misslyckande med att lösa det. Låten innehåller Stikos typiska metaforiska drag, så som: "Säg vad du vill, allting pekar på krasch, när vi är nere så klättar vi upp, kom igen kom igen land jag vet du kan, det är inte långt tills vi flyger till mars". Den är en av årets bästa, men inte minst så är den en av årets viktigaste låtar. Och det är ju inte för inte som man kommer med på tidningen Lands lista över Sveriges 100 hetaste lantisar.
 
Lyssna också på: Stiko Per Larsson – Som vi alltid har gjort
 
Elvis, Einstein och jag - Thomas Stenström
(Fulkultur)
Thomas Stenström – Elvis, Einstein och jag
 
När Thomas Stenström släppte sitt andra album Fulkultur under året så blev jag lite besviken. Jag tyckte inte det levde upp till förväntingarna efter det eminenta debutalbumet Nåt annat, nån annanstans eller 2013 år singel Dansen före döden. Att den sistanämnda inte kom med på Fulkultur var i sig en besvikelse. Men hur som så finns det ju inget ont som inte för något gott med sig och guldkornet i det här fallet är Elvis, Einstein och jag. En härligt hybrisosande och självständighetsförklarande hymn till alla som någon gång känt att de vill bevisa att de visst är stora människor. "Så förvänta er stora ting av mig, det är Elvis å Einstein och jag, ni kommer aldrig aldrig trampa mer på mig, nej det är Elvis å Einstein, Moder Teresa och jag". Den är viktig och frigörande på så många sätt, en tröst för alla som någon gång blivit trampade på och behöver känna revansch. Jag gillade den redan innan, men den blev liksom högaktuell när jag och Ida var på spelningen på Pipeline i november, den blir så mycket mer tydligare och mäktigare när den spelas inför publik med mellansnack.
 
Lyssna också på: Thomas Stenström – Forever Young
 
Flykten - Le Muhr
(Flykten)
Le Muhr – Flykten
 
Flykta är ett ord som kanske främst jag och Sandra använder ganska ofta. Ett begrepp för att beskriva hur man ibland upplever det som att man har ett ständigt behov av att fly undan vardagen, verkligheten och kanske delvis sig själv. På samma sätt handlar denna låt om "flykten från mig själv", hur det kan finnas en person som tillåter och tar med en i flykten. Kanske om att helt enkelt hitta rätt i ett till synes kaos. Le Muhr är ett grymt indierock/pop-band från Stockholm med två album i ryggen, men Flykten är det första nya material på två år. Jag längtar fortfarande efter att se dem live, vilket jag misstänker är helt grymt. Tills dess får jag vänta in nya albumet Ge mig drömmar att leva eller gift att dö som släpps i februari.
 
Lyssna också på: Le Muhr – Bortskämd, Rastlös Och Ful
 
Pärlband - Oxid/Ceremoni
(Pathos)
Ceremoni – Pärlband
 
Okej, jag skall erkänna: detta blir inte lätt. Att skriva om ett band där man känner bandmedlemmarna, alltså. Men det går inte att undvika det faktum att Oxid, eller Ceremoni som de numera heter, är en viktig del av mitt musikår 2014. Efter att ha halvlyssnat på dem under ett par år så var det detta år jag på allvar grävde ner mig bland både nytt och gammalt. Plus att jag fick åtnjuta inte mindre än fyra spelningar i olika storlekar. När det kom till att välja ut en specifik låt som skulle på något sätt representera detta var det självklart att välja den låt jag älskat från dag ett; Pärlband. Här kanske det återigen blir lite svårförklarligt varför, men det är något med den fantastiska, känslosvarta och defintiva texten tillsammans med ljudbilden som sätter sig hos mig. Såpass att jag haft den som ringsignal i ett halvår. Nu finns bandets samlade verk på Spotify, t.ex. albumet Pathos, dubbelsingeln Kristall/Domino samt singeln 2014 som alla släpptes under det senaste året. Jag vågar säga att 2015 är Ceremonis år. Det blev jag i alla fall lovad på nyår.
 
Lyssna också på: Ceremoni – 2014
 
Toto på Strand (Min skuld till dig) - Sylvester Schlegel
(Led mig bort, led mig hem)
Sylvester Schlegel – Toto på Strand (Min skuld till dig)
 
Sist ut även i år blir the one and only Sylvester "Sylle" Schlegel. Efter att ha släppt singlar under 2013 års sista månad kom äntligen solodebuten i början av 2014. Led mig bort, led mig hem bjuder på flera klyftiga texter och lättsmälta svängiga popmelodier som är värda att älskas. Toto på strand (Min skuld till dig) är en slags förvirrad ånger-serenad. Musiken är rapp och medryckande glad medan texten snarare är ganska ångestladdad. Den fastnade ordentligt på hjärnan efter att jag och Sandra vart på Skivesset i Malmö i somras, en av de där sjukligt varma sommardagarna, och jag köpte en Toto-skiva. Sedan dess har den gått varm på Spotify och den får mig att vilja stå och skrika till låttexten på Debaser Strand en ångestladdad Stockholmskväll.
 
Lyssna också på: Sylvester Schlegel – Kallar du...
 
 /Elise

RSS 2.0