Vart tog alla vägen? Vart tar alla vägen?

Hallå hallå!
 
Jag sitter och jobbar på ett inlägg om vad som hänt senaste veckan, det har vart rätt fullt upp. Men innan dess tänkte jag komma in med en liten avstickare.
 
Jag sitter på rummet och pustar ut efter en på många sätt ganska så märklig dag, en dag som egentligen kan verka vara som vilken annan skoldag som helst, men som utvecklats till något annat. För det första så skrev jag idag mitt teoriprov för körkortet, och blev lyckligtvis godkänd. Som förväntat går man runt och är lite sådär nervös, lägger upp olika scenarion i huvudet o.s.v. Men något som abrupt stoppade dessa tankar var när en vän från universitetet hemma i Östersund skrev och meddelade att en klasskompis till mig från socionomprogrammet avlidit i måndags. Det var en klasskompis som jag aldrig pratat med något speciellt och verkligen inte kände, men han var ju alltid där. Han var en ambitiös, duktig och smart socionom som skulle kunna gå hur långt som helst. Men han blev aldrig mer än ca 30 år. Händelsen satte det hela i perspektiv. Ett teoriprov kan du göra om och om och om igen. Men livet går inte att göra om, och när det är slut så är det slut, oavsett hur gammal du blir. Det hela kanske låter som någon klyschig gammal floskel, men det är något vi ofta glömmer. Fånga inte dagen, för dagen dör i fångenskap. Men ta tillvara på livet och de du har omkring dig.
 
Sist citerar jag från kloke Emil Jensens text Hjärup:

”Var är Kristian, Kristian som dog? Vad gör han nu, han som bara dog i tvåan? Sitter han någon annanstans, precis som jag gör nu, och undrar stilla för sig själv; var alla är någonstans. Vart tog alla vägen? Vart tar alla vägen?”


/Elise