The Final Countdown

Efter en lång nattbussresa med halvkass sömn som ensam på första våningsplanet, svettig taxiresa genom den sedvanligt galna trafiken och en avslappnad eftermiddag och kväll på hotellet så sitter jag nu i frukostmatsalen på Hostal Gemina i Lima och lyssnar på Musikhjälpen. Det är en ganska konstig och nästan absurd känsla att vara här igen, efter nästan tre månader då så mycket har hänt. Nånstans så visste jag väll att jag tids nog skulle sitta här igen och pusta ut efter några mycket händelserika veckor, men det har också hela tiden känts helt orealistiskt.
Igår lämnade jag alltså Arequipa vilket var både skönt och otroligt sorgligt. Jag lämnade DEMUNA på eftermiddagen och passerade grindarna på kommunala fotbollsstadion i Socabaya för sista gången. Sa hej då till det härliga gänget där och kände en liten klump i magen. På kvällen tog jag taxi ner till Terrapuerto Arequipa där German mötte upp och hjälpte med packningen och inchechkningen. Vi satt och pratade en stund innan det var dags för mig att gå in i väntsalen. Efter ca 5 kramar och hej då tårade sig ögonen på German och det var inte långt från tårar för oss båda...

Här några sista bilder från DEMUNA:
Födelsedagsfirande i dagarna två, den pampiga och välbygda krubban, jag + snögubbe i modellera samt Lidia utanför kommunhuset i Socabaya när vi hämtat mitt praktikcertifakt.
 
/Elise

Vardag

Ni kanske tycker jag är dålig på att berätta vad jag egentligen gör om dagarna här. Men det är mest för att det liksom händer allt och ingenting, var dag är likadan men ändå inte. För att förklara slänger jag upp lite bild och text:
 
Varje morgon är jag på DEMUNA-kontoret klockan 8. Börjar oftast dagen med lite läsning och skrivning för praktikrapporten, i väntan på besök eller hembesök.
 
Kontoret, som egentligen är ett ombyggt omklädningsrum på den kommunala fotbollsstadion, ligger i kommunen Socabaya och stadsdelen Mi trabajo ca 20-25 min busstur från centrum. I två trånga rum trängs fyra anställda och två praktikanter.
 
I veckan när vi haft dötid så har det blivit en del julpyntade. Här går man all in på julpyntet - ju mer desto bättre. Hela kontoret är överbelamrat med glitter, tomtar, granar och en enorm krubba.
 
När jag ska åka hem finns två olika alternativ; direktbussen eller "mjölkbussen". Ibland tar jag "mjölkbussen" bara för att få se lite andra delar av stan och mer av den kommun jag dagligen jobbar i.
 
Dagen efter beskedet om Mandelas död så var han på alla framsidor även här i Peru. Jag köpte en av tidningarna och läste på lite mer.
 
Om det är något som Peruaner verkar gilla så är det demonstrationer och strejker. I förrgår skulle jag lämnat några papper till en skola här i centrum, åt psykologen på DEMUNA. Men skolan var stängd, för det va strejk. Inget mer med det. Papprena får lämnas när strejken är slut. Bilden är från ett strejk-event av livsmedels-branschens arbetare på Plaza de Armas.
 
/Elise

Los dias en DEMUNA

Kampanjdag i Socabaya med CEM (Centro Emergencia de Mujer - kvinnocenter) och Psykologstudenter. Rådgivning, skolbesök (på en skola som var dagen innan val för skolborgmästare) och många berättelser.
 
Dag med aktiviteter för barn med tuffa hemmaförhållanden. Apor, katter och båttur i parken "El Bosque" i Socabaya.
 
Imorn är min första hela lediga dag denna veckan och jag ska mest chilla hemma. Det börjar närma sig hemresa, med allt det innebär i planering; resa till Lima, boende i Lima, packning, sista inköp av julklappar, böcker inför nästa kurs, skriva praktikrapport o.s.v. Samlar kraft.
 
/Elise

Det är svårt men det är rätt.

Idag blev, som kontrast till igår, en lugn dag på kontoret. Jag satt och skrev loggbok om gårdagen och läste i materialet om DEMUNA. German hälsade på och vi pratade om svensk vinter. Pilar (DEMUNAS advokat, som jag va med hela dan igår) berättade att de försvunna flickorna vi anmält saknade igår vart funna och ville ha min åsikt om vad man bör göra nu. Serenazgo-polisen vi träffat igår kom in och språkade en stund och berättade hur man ser på en människa som slagit i huvudet om han/hon kommer bli medvetslös. Milar (socialarbetaren) och jag skulle gjort ett hembesök, men hann inte då hennes dator behövde bli lagad först och teknikern inte behagade dyka upp. Sen åkte jag bussen mot stan, skulle till Plaza Vea, men hamnade fel och fick gå världens omväg då trottoaren tog slut. Storhandlade och gick hem, lagade mat. Anna (vår lärare från Linnéuniversitetet) anlände och vi hade utvärderings-snack på Los Andes samt möte om fortsatt utbyte, med German och personal på socialarbetarutbildningen, på UNSA.
Nu sitter jag och tittar på SvtPlay, äter dyr Cadbury-choklad och dricker ananas-juice. Ska strax sova, men först lite Radhusdisco.
 
För övrigt så läste jag idag på facebook att Magnus Ekelund har skilt sig. En smärre chock. Nåväl.
 
/Elise

Verkligheten 2.0

"Vad jag har gjort idag? Tackar som frågar. Jag har bara irrat på buss, suttit i möte på en skola, hört otaliga berättelser om våld, övergrepp o försummelse, åkt på ett flak på medborgargardets bil i utryckning o i ilfart till sjukhus med en pojke som blivit påkörd av en buss samt suttit på polisstation o bevittnat två mammor anmäla sina 14-åriga döttrar saknade efter att de rymt hemifrån. Med andra ord, en dag i den brutala verkligheten."
Facebook 2013.11.27 kl. 17.00
 
För att avdramatisera livet lite så har jag spenderat kvällen med att sy i knappar och se animerade Disney-filmer. Sen så har det kommit ett par nya fina låtar senaste dagarna:
1) Canary Islands, f.d. The Animal Five, släppte tre låtar i en: Canary Islands – Canary Island Baby/Pamela/Sons of Beaches
2) Mew släppte smakprov på kommande plattan, med den ursprungliga versionen av låten Making Friends: Mew – Making Friends (13)
 
Nu, dags att sova. Vi hörs!
 
/Elise

Imorgon kommer aldrig bli som i Colca

Cruz del Condor (skådeplats för Kondorer och Colcas största turistattraktion) och resan dit och från.
 
Chivay. Staden, människorna, besök på barnhem och min nya hatt.
 
Canocota. Jordbruksarbete, bus med söta barn, att göra ost, söta djur, god mat, besök i skolan och offer till moder jord.
 
Tuti. Utflykt upp på hög höjd (4700 m.ö.h.) samt en övergiven by och alpackor i deras naturliga habitat, en dag i traditionella folkdräkter från Colca, besök på ost och yoghurtfabriken och högstadie/gymnasieksolan.
 
Coporaque. Förskolans dag på torget mitt i byn, dans och uppvisning. Ridtur till gamla byn på slöa men söta Canelo. Familjens 10-åriga son Jorge gör sig klar för att dansa på ett hotel, även killar och män dansar i kjol. 
 
/Elise
 

Cusco, ¡por favor!

Mumsig veggieburgare och iste under snabblunch på Jack's café
Tranvía de Cusco genom stan och uppe vid den vita Jesusstatyn, Inkaruinerna samt den gamla stationen. Kul, mysigt, gemytligt och med en jättebra guide!
Chokladmuseet med butik. Fantastiska dofter, trevliga människor, kakao i mängder och fakta i överflöd!
 
Idag har vi vart tillbaka i Arequipa, slut på semestrandet! Imorn bär det av till Colca för två veckor, och kan då meddela att jag inte kommer ha så mycket internet under denna tiden. Uppdatering av blogg och närvaro på facebook och Skype kommer inte vara lika frekvent som annars. Men det överlever vi nog allihop ;)
 
/Elise

Machu Pichu

Ombord på en Perurail Vistadome; quinoa-plättar och spenatpaj (ej med på fotot) till frukost, takfönster för panoramavy, tre arbetande i varje vagn, försäljning av tyger, scarfar och kläder. Man får vad man betalar för!
Machu Pichu i all sin storslagenhet! Läs mer här.
 
Aguas Calientes - eller Machu Pichu Pueblo - enligt källor Sydamerikas mest exploaterade stad. Åt dyr (med Peruanska mått mätt) pizza med palmhjärta med utsikt över regnskogstäckta berg.
 
Hemresa; snacks, underhållning och modevisning. Långt från SJ...
/Elise

Go'kväll mitt herrskap

Efter en kort nattbussresa tog vi oss vidare på vår semesterresa till Cusco, den populära turiststaden och utgångspunkten för resa till Sydamerikas förmodligen populäraste resemål; Machu Pichu. Dit ska vi imorn, så mer om det då.
 
Tänkte dela med mig av några fina länkar från Svt:s Go'kväll som jag måste säga är otroligt duktiga på att fånga upp fin svenska musik, även den som inte är så känd. Här är några exempel:
The New Man - Endless Cold Nights
The New Man - Fate
Drömresenär: Ola Salo
Ellen Sundberg - Blind
Ellen Sundberg - Black Raven
Kajsa Grytt - Kometer
Melissa Horn - Om du vill vara med mig
Melissa Horn - Drömmen om Alice
Miriam Bryant - Last soul on Earth
Miriam Bryant om sitt genombrott
 
/Elise

Puno

Att rulla in i Puno, kvällspromenad, Perus godaste pizza och en annorlunda fiskrätt.
Tidig morgon ombord på båt i Puno hamn.
Vassön Uros ute på Titticaca sjön.
Ön Taquile och resan därifrån.
Promenad längs strandpromenaden och strandpiren.
/Elise

I en stad vid en stor sjö

Hej allesammans! 
Nu har min och Malins semestervecka dragit igång på riktigt och vi befinner oss för tillfället i Puno, nordöst om Arequipa vid Titticaca sjöns strand och på 3800 m.ö.h. Anledningen att åka hit är i första hand just Titticaca sjön och dess speciella öar. Idag tog vi en båttur till vassön Uros – ja en ö byggd helt i vass – och sedan vidare till den mytomspunna ön Taquile, med sitt traditionella leverne, stickande män och vackra kläder. Verkligen en fantastisk upplevelse!! Bilder kommer förhoppningsvis i dagarna, men min dator får inget internet på vårt hostel här i Puno. Vill ni dock få en hint om vad vi gjort idag så kan jag tipsa om Kjell Bergkvists reportage i "Kjelles smakresa", där han besöker just vassöarna och Taquile. 
 
''För ca 12 timmar sedan satt jag pa en bat paväg ut pa världens största höghöjdssjö, trött som tusan men förväntansfull. Efter det har jag vart pa en ö av vass, köpt ett fint handbroderat kuddfodral, vandrat upp längs Taquiles branta sluttningar, ätit lunch pa ca 4000 m.ö.h. med utsikt över Titticaca sjön, pratat med ett trevligt äldre belgiskt syskonpar, köpt stickade mössor, frusit pa en batresa tillbaka till Puno, aterigen ätit Perus godaste Pizza och köat bakom ett karnevalstag för att komma till hostelet. Klockan är nu 19.50 och jag funderar seriöst pa att ga och lägga mig. Vad har du gjort idag?''
Jag på facebook för en stund sedan.
 
Vill också ta tillfället i akt att säga att det idag är två år sedan min f.d. lärare Janne gick ur tiden. Han är en av de viktiga personerna som gjort att jag vågat ta mig dit jag är idag och för det är jag evigt tacksam. Vila i frid! ♥
 
/Elise

Vad som hänt och vad som kommer att hända på andra sidan jorden

Centro de emergencia mujer Miraflores - 10/10
Ett center dit kvinnor som blir utsatta för våld i hemmet kan komma för att få hjälp av bl.a. psykolog, jurist loch socialarbetare. Utredning görs och olika insatser görs.
 
Solnedgång i Cayma - 13/10
Jag och Malin gick upp på taket i solnedgången för att se och fota det fantastiska ljuset.
 
Arequipas mentalsjukhus - 17/10
Ett kombinerat boende och dagcenter där vi fick delta i aktiviteter med patienterna, såsom dans och fotboll. En kul förmiddag som nog lyste upp en annars ganska så slentrianmässig och grå vardag.
 
Utflykt till El Pedregal - 19/10
På lördagen bjöd German med oss på en utflykt till en ny stad en ca 2-3 timmars bussresa norr om Arequipa. Här, mitt ute i öknen, hade man vatten p.g.a. omledning från Colcadalen till stora vattenreservoarer i El Pedregal. Här låg också en av Glorias stora fabriker (Gloria är ett det största mejeribolaget i Peru, likt Arla i Sverige) som också drog en massa vatten. Omledningen har givetvis lett till vattenbrist i Colcadalen, men det är det ju ingen som bryr sig om...
 
De senaste dagarna har vi fortsatt med studiebesöken, på kvällarna har jag tittat på filmer (piratkopierade DVD:er som säljs för 5 kr/st på gatan) samt skrivit på den etikuppgift som snarast skall vara inne till skolan. Jag umgicks också lite med en tysk tjej som bodde på samma b&b i helgen, vi åt lunch och pratade en massa om livet och att resa, välbehövligt! Idag var vi på Svalorna på eftermiddagen, en svensk organisation som har svenska praktikanter. Det var en lustig upplevelse att komma direkt från Arequipas hetsigaste köpgata in på ett kontor med bilder från Sverige och bli välkomnad av en blond svensk kille. De var två praktikanter där nu, och vi ska hitta på nåt med dem senare i veckan :)
 
Och så rullar livet på här i Södra Amerika. Och snart är våra dagar i Arequipa slut för den här gången. För att ni ska ha lite koll på vad som händer härnäst har ni här lite ungefärliga hållpunkter:
 
 - 27/10: Bo i Arequipa och göra studiebesök på organisationer och verksamheter runtom i stan
28/10 - 1/11: Bo på projekt i Alto Cayma (strax ovanför där vi bodde hos familjerna) för att delta i den dagliga verksamheten. Mer om det senare.
1 -  9/11: Ledig vecka med resande och pluggande. Jag och Malin har planerat att åka till Puno/Titticaca och Cusco/Machu Pichu.
9 - 23/11: Colcadalen
23 - 25/11: Vår lärare från introduktionskursen, Anna Rubio Lind, är i Peru och tillsammans med henne ska vi delta i aktiviteter på socialarbetar-utbildningen på universitetet UNSA i Arequipa.
26/11 - 13/12: Fördjupningsveckor, då vi väljer en organisation/verksamhet i Arequipa/Colca/Lima att fördjupa oss i.
14/12 - 15/12: Hemresa!
 
/Elise

Jag ska slåss i dina kvarter, dansa gata upp gata ner

Idag mötte vi upp våra nyfunna blinda vänner från CERCIA (där vi var på studiebesök förra veckan) för att gå med dem i den parad för handikapade som var i Arequipa centrum idag. Det var en kul, men något absurd, känsla att gå runt stora torget och förbi kommunpamparna med folk applåderandes och hurrandes hela vägen. Sedan gick vi med dem till en gympasal där det blev lotteri och uppvisningar.
 
Efter det har jag inte gjort så mycket mer än att äta lunch och prata med några av de finaste människorna, d.v.s. Ida, Linnea och Hanna-Sarah ♥
Och sett det här, givetvis:
 
Ikväll ska vi ut och äta med kvinnan vi bor hos. Blir nog trevligt :)
 
/Elise

Det skall finnas unga vid varje beslut som fattas

Nyss satt jag med tårar i ögonen efter att ha sett min f.d. PUR-kollega och nuvarande Inspirationsdags-kollega Tova prata i Gomorron Sverige om 16-åriga Malala Yousafzai, som förra året blev skjuten i huvudet för att hon uttalat att alla flickor har rätt att gå skolan. Hennes kamp och påtryckningar från Plan har lett till att FN instiftat en internationell flickdag - idag den 11e oktober. Malala var också nominerad till Nobels fredspris som idag avslöjades i Oslo (och tyvärr inte gick till Malala).
 
"Man måste ju tänka hela världen, man kan ju inte bara sitta här och tänka att det händer på nyheterna, det händer inte här. Så jag tror det är väldigt viktigt att om vi alla tillsammans engagerar oss så kan vi faktiskt göra skillnad i de här frågorna. Det är inget som säger att det måste vara så att flickor inte går i skolan. Det här kan vi förändra om vi arbetar tillsammans, då tror jag det är väldigt viktigt att vuxna tillsammans med barn arbetar, så inget barn står själv och arbetar"
- Tova Andersson, ordförande Plan Sveriges Ungdomsråd
Därför bör Malala få Nobels Fredspris - Tova Andersson på Svt Debatt
 
Idag var vi på studiebesök på en organisation som jobbar för kvinnors rättigheter på landsbygden, t.ex. genom att hjälpa dem komma in i de lokala regeringarna, hjälpa dem till utbildning samt registrering för id-handlingar (som i sig ger en rätt till saker i samhället). Återigen blev det tydligt för oss hur snedvridet systemet är och hur ganska små saker kan göra stor skillnad. Utbildning borde vara vägen till inflytande och ett bättre liv, men det är inte alltid så lätt. I Arequipa-området har 70% av kvinnorna universitetsutbildning - men ändå knappt någon kontroll över pengar eller politik. I Puno, en bit nordöst om Arequipa, är de flesta kvinnor analfabetister men har genom små företag skaffat sig ekonomisk och politisk makt.
 
Det handlar om inställning och möjligheter, tänk om vi kunde få kvinnorna både högutbildade och högt uppsatta - på samma premisser som männen? Och tänk om vi där också kunde få med de unga - barnen och ungdomarna - till att bestämma över det som berör dem? Tänk om vi faktiskt kunde lyssna på allt bra de har att säga. För barn är inte bara framtiden - de är nutiden - och har all rätt i världen.
 
/Elise

Du har ju aldrig tolkningsföreträde på vad nån annan har upplevt

 
"Det skulle vara ni" - Ligga med P3
 
Dagen idag har kommit att handla ganska mycket om att acceptera och respektera människor och vad vi tror på, upplever och väljer att göra i livet. Det började i förmiddags när vi under vår veckliga reflektionstimme även fick träffa German (en annan German än vår handledare German) som var präst i San Francisco katolska kyrka här i Arequipa. Temat var religion och hur det påverkar det sociala samhället och det sociala arbetet här i Peru. Det var intressant att lyssna och kritiskt reflektera över vad han sa, men den mest fruktsamma diskussionen var kanske den som vi fem satt kvar och hade på svenska när de andra gått hem. Vi fortsatte på temat religion och vad som sagts under förmiddagen, men det blev fler personliga exempel, då den kanske största krocken blev mellan mig som ateist och Alexander som ortodox kristen. Efter lite diskussioner angående gud, fördomar, fakta och åsikter i allmänhet kom vi fram till kärnan i det hela: det spelar egentligen ingen roll vad vi tycker om varandras åsikter, för i slutändan handlar allt om att ändå respektera varandra för de vi är och vad vi vallt att tro på i livet. Så att säga är detta grunden till hur vi skall kunna samleva i ett multikulturellt och globalt samhälle.
 
Den andra händelsen på temat inträffade nu ikväll när jag pratat med Sandra och konstaterat att vi båda måste lyssna in oss på Ingrid och speciellt hennes låt om sexuella trakasserier. Ingrid Stenlund är ett Ark-fan jag halvt träffat nån gång, men det spelar egentligen ingen roll. Hon skriver låtar, sjunger och spelar ukulele. Och inte minst så har hon gjort något så viktigt som att uppmärksamma hur sexuella trakasserier på högstadiet ignoreras av personal, elever och skolledning, efter en händelse som hennes vän blev utsatt för. Sen, så vet jag att hon även är vän med Astrid Johansson, årets Luleåbo 2013 efter att ha reagerat på Tunaskolans diskriminerande toalettbild. Om det har något med Ingrids låt vet jag dock inte, men hur som så finns det några riktiga hjältar därute - som vägra att inte bli accepterade och respekterade för de som de är.
 
/Elise
 

Somliga går i trasiga skor, säg vad beror det på?

Livet rinner på här i Arequipa och snart har vi avverkat våra tre första veckor i Peru. Sakta men säkert aklimatiserar jag mig och kulturkrockarna blir allt färre. Helt plötsligt känns det naturligt att åka minivan som buss för 2 kr/resa som man vinkar in lite varstans och går av lite varstans. Kanske kommer det också kännas naturligt att man måste gå till postkontoret så fort man ska köpa ett frimärke eller posta ett brev, och att detta inte går att göra någon annanstans än på Arequipas enda postkontor. Hur det blir i Colca vill jag inte ens fundera på, förmodligen får man väll skicka brevkondor, eller varför inte en Lama? ;) På tal om Colca så kommer det bli ännu en stor förändring, men säkert också tillika en fantastisk upplevelse. Det tar vi då.
 
Nu tänkte jag bjuda på lite bilder från några av våra studiebesök:
CEBE Paul Harris - en särskola för barn med olika mentala/psykiska handikapp som genom skola och rehabilitering jobbar med att förbereda barnen att integreras i en vanlig skola och samhället i stort. De har även lärare ute i de vanliga skolorna som skall underlätta integreringen.
 
CERCIA - ett dagcenter för vuxna blinda, som jobbar med rehabilitering, hjälpmedel, blindkäpps-verkstad och aktiviteter för att underlätta livet och skapa självständighet. Det finns program både för vuxna från 18 år samt speciella aktiviteter för äldre.
 
Idag var vi på Casa Hogar Aldea Sagrada Familia - ett barnhem för övergivna barn med olika psykiska/mentala handikapp. Jag tror det slog oss alla hur stor skillnad det var på förutsättningarna för barnen där jämfört med de på CEBE, som hade familjer och föräldrar som stöttade dem. Barnen på Sagrada Familia hade ingen i hela världen, förrutom personalen på barnhemmet. Barnhem och barnhem förresten, faktum var att en del av "barnen" närmade sig 30 år. Det fanns helt enkelt ingen annan plats för dem i samhället, vilket gjorde att de blev kvar - växte upp och dog där. Några av de äldre, med mildare handikapp, kunde hjälpa till med de dagliga sysslorna såsom dukning och mat, men i övrigt var de få i personalen tydligt överbelastade. De behövde verkligen brinna för det de gör och de gjorde verkligen allt de kunde med de medel och den kunskap de hade. Sedan, att vi fick hålla in en mindre lektion i vad barn med speciella behov har för sockerbehov var bara ännu ett bevis på att det var svårt att hålla igång en verksamhet som handlade om mer än att förvara och överleva. Att den lilla pojken jag dansade med under danstimmen hade skor som knappt hängde ihop, var bara ytterligare ett bevis på detta.
 
Till sist, en bild på den fantastiska utsikten från vårt tak på fjärde våningen igårkväll:
 
/Elise
 

I kylan på balkongen lovade jag mig själv igen, att brinna tills min aska blir till lava

I åratal har jag varit skeptisk till Veronica Maggio. Mest för henne som person. Men det har också gjort att jag aldrig riktigt gett hennes musik en chans, visst har jag älskat Måndagsbarn och 17 år, länge, men inte helt ändå.
Idag släpptes hennes fjärde album Handen i fickan fast jag bryr mig, ett album som släppts två låtar i taget denna vecka och jag tog därmed chansen att radera alla gamla åsikter och försöka se på denna sångerska med nya ögon. Efter låtarna Va kvar och Hädanefter blev jag intresserad och när sedan låten Hela huset släpptes va jag fast. Jag menar, den va ju featuring Håkan Hellström. Det säger väll allt.
 
Idag har vi förresten besökt en särskola med barn och ungdomar från 3 till 20 år. Sjukt intressant och kul! Vi har skrattat, lekt, dansat, sjungit och observerat. Överlag ett bra tänk och system som går ut på att på sikt slussa ut barnen i vanliga skolor, men såklart såg vi även personal som inte hanterade handikapen så bra. Som det mesta här, så har allt två sidor. Allt är perfekt och samtidigt väldigt slappt.
 
Imorgon är ett nytt studiebesök, en ny spanskalektion och sedan tar vi helg. Vad som händer då återstår att se, men förmodligen en liten shoppingtur och ett Starbucksbesök på shoppingcentret nån kilometer härifrån. Sedan igår bor vi hos familjer en bit utanför centrum och livet blir lite annorlunda än Bed & Breakfast-livet, men än så länge går det bra :)
 
/Elise

Arequipa so far

 
/Elise

La vida en Lima

Vi kom idag fram till Arequipa och börjar aklimatisera oss för hög höjd och varmare breddgrader. Trötta efter en natts bussresande har vi inte orkat göra så mycket mer än att vara ute och äta med vår handledare German och sedan däcka på rummet. Emilia, Alexander och Pia är ute och tar en promenad medan jag och Malin slöar framför datorerna på vårt rum. Kristian Anttila och Könsförrädare har släppt nytt, så Arequipa får vänta, haha ;)
 
Men först om sista dagarna i Lima.
 
Fredag åkte vi med en italiensk volontär (Carlos) till utkanten av Lima för att besöka ett projekt för arbetande barn, d.v.s. ett sätt att motivera skolgång genom att lära sig praktiska saker som man senare kan jobba med, som t.ex. hantverk, bakning o.s.v. På kvällen följde vi med Carlos och hans vänner till en bar. 
På lördagen tog vi oss in till Lima centrum och Plaza de armas. Vi gick rundtur i kyrkan San Francisco, fick höra historien och se katakomberna - en källare och tidigare gravplats. Vi tittade även i turistaffärer med alla vackra färgglada tyger och fluffiga alpacha-produkter. På kvällen gick vi till Parque de la Reserva, en stor fontänpark med ljus- och bildshow i största fontänen. Vackert!
På söndagen åkte vi in till Museo Nacional de Arqueología, Antropología e Historia del Perú (Nationella museet för Peruansk Arkeologi, Antropologi och Historia). Genom föremål och texter fick man en bra bild av uråldriga Peru och förtrycket under Conquistadorernas tid. Bra info att ha i bakhuvudet! Vi avslutade dagen med en utflykt till Mirador San Cristobal, ett utsiktsberg mitt i Lima på 1500 meters höjd.
 
Måndag betydde back to business och vi startade dagen med studiebesök hos Hans på Rädda Barnen samt med att registrera oss på Svenska Konsulatet som låg granne. Eftermiddagen spenderades på hantverksmarknaderna i Miraflores, innan det var dags att ta bussen mot Arequipa.
 
/Elise

Your secret's safe with me *blink blink*

Plötsligt har andra dagen i Lima och Peru passerat, nånstans kanske vi börjar förstå vart vi är. Inte minst börjar det sjunka in vilken speciell kultur vi kommit till. Exempel; igår skulle Malin och Alexander flytta in i ett dubbelrum tillsammans, efter att Malin spenderat första natten själv i ett rum med dubbelsäng. Flera gånger under dagen förklarade vi för olika receptionister att så var fallet, och att Malin behövde nyckeln till deras nya rum men så länge hade sakerna på vårt rum. Malin lämnade ju då tillbaka nyckeln till rum 307 där hon bott. När Alexander anlände senare på kvällen och checkar in får han nyckeln till rum 307, frågar vart vi är och går upp till mitt och Emilias rum. Väl där börjar det komma fram att receptionisten fortfarande inte förstått att Malin och Alexander INTE är ett par utan bara skall bo i samma rum med separata sängar. Däremot, eftersom Alexander berättat att han har flickvän hemma i Sverige och ändå skall bo i samma rum som en annan tjej, så trodde receptionisten att Malin va hans älskarinna. "Det är lugnt, jag skall inte berätta för någon". Han blev ju också något brydd när vi återigen gick ner och insisterade på att de skulle få ett dubbelrum med separata sängar. Tillslut gick det. Så det kan gå.
 
Idag har praktiken kommit igång och vi har gjort våra första studiebesök. Först ut blev det studiebesök jag roddat runt själv, ni förstår nog vart: Plan. Det var jättekul att återigen få träffa folk från Plan organisationen ute i världen och höra om arbetet som görs på plats. Många intressanta fakta och en del skratt!
Efteråt träffade vi även svenske Magnus på Diakonia i Lima och fick höra om deras arbete, det blev en del diskussioner och samtal om situationen i Peru nu och innan.
 
Nu har vi varit ute och ätit, eller ja, de andra för jag var inte hungrig. För övrigt så går vi verkligen all in på det äkta peruanska köket; Pizza Hut, Burger King, Pringles och Haribo... Okej då. Men det kommer nog. I helgen skall vi på det Starbucks som ligger bara några hundra meter från hotellet!
 
/Elise

Tidigare inlägg
RSS 2.0